fredag 1 augusti 2014

Hemma

Det var så skönt att komma hem från sjukhuset att det kan ni inte tänka er.
Eller jo, en del av er som inte har fått barn i Sverige kan säkert det.
Men det kommer. I ett annat inlägg.

Det var så skönt att bara vara vi tre. Tisdagen, första dagen hemma (det är som en ny tideräkning, tiden började när vi kom hem) gjorde vi ingenting egentligen.
Jesús spelade en massa musik för Disa, han väljer noga ut skivor efter tillfälle och vid matningen blir det lugn, klassisk musik. Han spelade gitarr coh sjöng för henne, och vi upptäckte att hon inte tycker om ljudet av munspel (jag misstänkte det) så munspelet åker bara fram när vi måste väcka henne, vilket är näst intill omöjligt.
Vi gick vår första promenad. Upptäckte att J satt ihop lånevagnen fel, men den går att köra även med de små hjulen bak, även om det blir lite bökigare. Vi kom inte förbi rockhängaren så J ställde den i köket och jag skrattade och fick ont så jag trodde att jag skulle bli tvungen att stanna hemma, att skratta är ingen bra ié så snart efter kejsarsnitt.
Promenaden gick till fiskaffären. J längtade ihjäl sig efter vanlig mat efter att ha ätit på sjukhusbaren sedan i torsdags, och han ville att Disa skulle lära sig den bästa doften som finns, enligt honom, så här på ett tidigt stadium. Sedan blev det besök i mataffären intill där Disa blev ordentligt beundrad av kassörskan som har väntat nästan lika länge som vi på att tösen skulle födas.
Pipen hämtades hem.

Onsdagen: Beundrad av apotekstjejerna. Besök på vårdcentralen. Hämtning av papper inför registrering. Inköp av bröstpump. Besök av Lidia och Nikki.

Torsdag: Nu gick det inte att vänta längre. Senast åtta dagar efter födseln måste barnet registreras. Jesús mamma kom tidigt och vi åkte för att registrera Disa och räknade med att det skulle ta hur lång tid som helst. Sådana saker gör det. Men det krävdes inte mer än en timme av att fylla i nya papper, gamla papper (födelsebeviset från sjukhuset) och träff med registreraren (jag fick lova att J är pappan eftersom vi inte är gifta). Vi kom därifrån med den värdefulla familjeboken; Libro de familia, och med den i handen kunde vi åka till nästa registreringsställe så att hon ska ha rätt till sjukvård.¨

Här kommer en liten bild på tjejen. Även om hon för det mesta är omöjlig att väcka är vi väldigt trötta.
Minnet har slutat fungera, J är värst som inte kom ihåg ens vilket år det är.



26 kommentarer:

  1. Åh jösses så söt!!! Grattis igen. Min lilla tjej var också omöjlig att väcka. Hon var medtagen efter födseln så hon skulle ha mat var tredje timme. Efter en månad hade hon börjat gå upp i vikt så då kunde jag låta henne sova 5 timmar i sträck sa de. Jag minns inte alla tricks jag hade för mig men det var mycket killande under fötter, under hakan och på öronen har jag för mig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vår ska också ha mat var tredje timme har de sagt, men det går inte! Vi gör allt för att väcka henne, spelar nmunspel, kittlar fötterna, byter blöja, sprayar vad-det-nu-är på naveln, men vaknar hon inte av sig självt vägrar hon att äta. Vad sjutton gör man???

      Radera
    2. Om hon gått upp som hon ska i vikt så är det inte så viktigt det där med timmarna. Men jag minns det också som väldigt frustrerande...

      Radera
    3. Ojoj, jag vet ju inte det, om hon går upp tillräckligt... Nu har vi börjat väga henne, ska göra det på apoteket en gång i veckan.

      Radera
  2. Åh sicken söt liten tjej! Så fin! Visst var det skönt att komma hem..hur går det med värmen? Hur gör man med en så liten när det är så varmt hos er? Här hemma har det ju varit ca 30c nu några veckor, det går ju knappt att gå ut med lillan. Det måste ju va än värre hos er? Skönt att höra att allt är bra med er och att ni har nära till skratten (trotts att det gör ont) kram /Hillevi

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det har varit underbart svalt här! Först nu börjar sommarvärmen komma tillbaka. Jag tänker att man får ta det med sunt förnuft, klä henne efter värmen, men J och svärmor hävdar att såna små måste ha det varmt och virar in henne i filtar. Vi börjar komma överens nu efter en och en halv vecka:-)

      Radera
  3. Anna-Lena i Frankrike1 augusti 2014 kl. 09:48

    Nämen åååh! Tänk att det var hon som låg där i magen! =) Hon ser fridfull ut.
    Skönt att ni har det bra!
    Här i Frankrike har man också familjebok, Livret de famille. Vi har en sån redan efetrsom vi är gifta =)

    KRAM!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är det helt otroligt? Jag förstår det inte själv. Kul att det är samma i Frankrike!

      Radera
  4. Vilken liten sötnos! Grattis!! Älskar lilla My på bodyn också. Haha vi fick också visa legitimation och bekräfta att vi varit ett par och "umgåtts" under konceptionstiden eftersom vi inte var gifta! Att vi bott ihop i över 10 år hjälpte inte. (Det här i Sverige)
    / Nina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Märkligt, eller hur? Herregud, att äktenskapet ska vara så viktigt!

      Radera
  5. Jag har gjort två kejsarsnitt i Sverige. Den första gången var vi kvar på BB i fyra dygn. Jag tyckte att det var otroligt jobbigt. Olika råd från varje ny person och sjukt dålig säng. Andra gången var mitt mål att komma därifrån så fort som möjligt. Bebisen plockades ut på måndag morgon. Tisdag kväll släpade jag mig till bilen och åkte hem. Vad tyckte du var jobbigt?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Oj, två dagar! Jag gjorde också vad jag kunde för att komma därifrån så snabbt som möjligt! Det jobbigaste var nog personalen som inte var särskilt... tja, vad ska man säga? Och att vi aldrig fick vara ensamma på grund av alla besökare. Smärtan var ju också rätt tuff:-)

      Radera
  6. Åh, vad roligt att höra mer från dig!
    Även fast jag födde i Sverige HATADE jag BB. Att behöva dela badrum med andra (när jag inte kunde gå),allt spring hela tiden, en dörr som inte gick att låsa och att vi fick rum precis vid köket där det var ständigt oljud. Jag ville bara hem och ha ont i fred. Däremot om man får dela sal med andra... fy fan. Hade fått panik (antar att ni fick det?).

    Sån där libro de familia, hade glömt! Min sambo har ju en sån. Undrar om Victor också har en, har glömt. Märkligt. Han har spanskt pass i alla fall. Sonen, alltså. Ja, och sambon.

    Ser fram emot att läsa mer om ditt nya liv som mamma. Hur mår du? Hur går det med allt?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Panik, ja, men inte av rumskompisen utan av besökarna.
      Det kommer nog en hel del på bloggen, bara vi får ordentligt internet.
      Vi ska skaffa svenskt pass åt vår lilla. Mycket som sak göras...

      Radera
  7. Stort grattis!! Hon är ljuvlig er lilla Disa!

    SvaraRadera
  8. Vilken fantastiskt fin tjej! Åh, jag är så himla glad för er skull! Det låter så mysigt! Vet att det är jobbigt också, men framför allt är det en väldigt speciell tid. Har tänkt på dig väldigt mycket sedan förra veckan. Ville ju önska lycka till och sedan grattis men var i Sverige och kan inte kommentera här från mobilen. Men i natt kom vi hem, så GRATTIS!!! Ser fram emot att läsa dina tankar och erfarenheter. Poquito a poco :) Ta hand om er! KRam

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad fint. Tack. Det är precis som du säger. Mysigt, men också jobbigt, och en väldigt speciell tid. Undrar vad som väntar när vi landat?

      Radera
  9. Grattis till en fin tjej! Skönt att vara hemma igen! :)

    SvaraRadera
  10. Grattis till lilla Disa - söööt liten tjej med fint namn. Skönt att allt gått bra och att ni är hemma igen :) med en ny liten familjemedlem. Ska bli kul att läsa om livet som mamma/föräldrar.
    Massor med Kramar från Varberg <3

    SvaraRadera
  11. Så fin hon är! Grattis igen, och hoppas du mår bra snart!
    Kramar från Göteborg <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hon är verkligen fin! Snart kommer jag att må toppen, skönt att inte vara gravid längre:-)

      Radera
  12. Stort grattis! Underbart! Jag vet verkligen vad kejsarsnitt är,efter två stycken! Hoppas kunna se er i Sevilla i oktober! Ha det bra och njut av ert nya liv!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hugaligen! Två!
      Det vore roligt att ses, hör av dig då!

      Radera

ny gadget

ny gadget