Bästa hemgjorda pizzan

Ojojoj, så mätt!
Vi gjorde pizza till middag, och det blev den bästa hemgjorda pizza som jag har ätit.
Bottnen tjock och härligt, massa grejer på, bland annat svamp som Jesús har plockat och nytorkad oregano som var så smakrik att den smakade parfym, på ett bra sätt. Och bearnaisesås! Javisst, jag åkte till Carrefour bara för att få tag i bearnaisesås till pizzan! När man inte äter ost blir pizzan lätt torr utan sås på.
I alla fall. Den blev fantastisk.
Så god  och fin att jag funderade på att lägga ut en bild på den på bloggen, men kände att jag håller på att passera en gräns. Det ska inte vara en blogg om mina måltider heller, och det har redan blivit för mycket sådant här på senaste tiden!

Fast det vore ju synd att inte delge er fredagens lunch...

Teveserier i Spanien

Man hör folk prata om det, man läser i artiklar och bloggar (här till exempel).
Överallt par som ser teve-serier tillsammans.
Det låter så mysigt.
- Varför ser inte vi någon teve-serie tillsammans, frågade jag Jesús. Kan vi inte börja med det?
- Gärna. Det vore kul. Men problemet är ju att du aldrig vill se på teve.
Det går inte att neka till att han har en poäng.

Det är ju inte så att jag har något emot teven.
Bara det, att jag aldrig har tålamod att leta efter bra program. Jag har inte tålamod att bara sätta mig i soffan och se vad som finns. Finns alltid så många andra saker som jag hellre gör. Och de gånger jag faktiskt har försökt att se något på den spanska teven har det bara varit skvaller, spåtanter (finns i många kanaler, man ringer ett nummer och pratar direkt om sina problem med en spåtant), trista spanska eller latinamerikanska serier, eller dåligt dubbade, fåniga nordamerikanska serier.
(Kanske är det för att jag tittar för lite som jag inte kan vänja mig vid den spanska dubbningen? Jag avskyr den. Den där gråtmilda kvinnorösten, alltid densamma, grava mansröster, kvinnor som ska imitera barn eftersom barn inte får arbeta med dubbning, kan ni föreställa er det?)

Vi köpte en säsong Sjunde himlen som vi tittade på ihop. (Länken är till ett favoritavsnitt, det är verkligen roligt! Jag menar verkligen inte att man ska ta lätt på droger, men den som ser hela avsnittet kan nog hålla med om att det är lite... överdrivet. Jag tror inte att det är jag som blivit förspanskad i det här fallet.) Den råkade nämligen finnas med spansk textning så att Jesús fattar också. Jag tycker att serien är småkul och trevlig, Jesús tycker att den är väldigt rolig med allt nordamerikanskt, perfekta famljen och dess bekymmer. Det funkade. Men den är slut och nästa säsong finns inte md spansk textning.

Jesús började förhöra sig om ifall det går någon bra serie på teve nu, och blev rekommenderad Isabel Católica, om en intressant epok i Spaniens historia, när Spanien blev Spanien, och ett kristet land. Evigetsserie, med outömlig källa till intressant material.
Han började kolla förra veckan, jag var upptagen med något annat, men när jag skulle sätta mig var det en tortyrscen från inkvisitionen så jag gick därifrån med en gång och stannande i Fula Rummet med datorn istället. Jag tål inte tortyr.
Jag gav serien en chans till och kollade en liten stund i måndags, men... nä, jag fastnade inte.

Har blivit rekommenderad en dansk (?!) serie som ska gå på originalspråk (?????! I Spanien???), passade tiden, satte på teven... men nej, tydligen har de bytt dag för den serien. Lördagar 21.30. Sämsta tiden på veckan förmodligen.

Vi får se hur det går.

Har ni Spaniensvenskar några tips på bra teveserier som går i spansk teve nu?

Manolo Escobar

Manolo Escobar, en av Spaniens stora kändisar, avled förra veckan.
82 år blev han.
Escobar gav ut omkring 80 skivor och medverkade i en mängd filmer. Hans storhetstid var under diktaturen, vilket betyder att filmerna var av den sort som tilläts då; underhållande filmer, macho-filmer, sympatiska och okritiska filmer. Sådant som klarade sig undan censuren.
Alldeles i början av Jesús och min bekantskap köpte jag en skiva med Manolo Escobar. Jag ville ha en skiva med spansk julmusik, och då råkade det bli just den skivan, Manolo Escobars julskiva. Och jag var nöjd eftersom jag därmed hade klassikern Los peces en el río. (Skivan åker naturligtvis fram varje jul).
Jesús skrattade sig fördärvad åt mitt inköp.
- Ingen jag känner har en skiva med Manolo Escobar! Hohohoho! Inte ens mina föräldrar! Hahahaha!
Man får kanske vara infödd spanjor för att förstå det roliga.

Escobars mest kända låt är förmodligen Y viva España som nog många av er känner igen, det har gjorts svenska versioner av den också.
Låten är så känd, att Escobar själv har tröttnat på den och sagt: "Inte för allt guld i världen kommer jag att sjunga den låten igen!"

Blir resa!

Vi gjorde det!
Vi slog till på de billiga biljetterna!
På natten den 6 december åker vi hemifrån vid 2-tiden, för att vara i Malaga tidigt på fredagsmorgonen.
Landar i Sverige på förmiddagen. Är i Sverige halva fredagen, lördagen, söndagen och åker tillbaka på måndagen.
Det ska bli så roligt!
Tack Spanien för knäppa långhelger!

(Ni vet väl att om en helgdag infaller på en söndag här, så tar man ut den lediga dagen på måndagen stället, för att inte gå miste om den. HÄR har jag tidigare skrivit om röda dagar.)

Och eftersom jag har en massa jul i huvudet så har jag kommit på en bra adventskalender till bloggen! Vänta och se, 1 december startar den!

Söndag i Fuenteheridos

Fina, fina söndag!
En stor fördel med att bo i Sevilla är att ha så (relativt) nära till Aracena med alla traktens småbyar, berg och skogar.

Vi åkte tillbaka till Fuenteheridos, denna pärla och nyupptäckta favorit.
Jesús var lite stressad över att det var så mycket trafik på vägen, hälften av Sevillaborna var på väg ut ur staden, i samma riktning som vi.
- De kommer att ta svampen ifrån mig! Det här är en kapplöpning om vem som kommer först till svampen! sa han hetsigt.
När vi kom fram möttes vi av grillade kastanjer, doft av höst och ett livligt litet torg med samma minimarknad som förra gången: handgjorda olivkorgar, tomatmarmelad, dulce de membrillo (godsak av kvitten), äpplen, hasselnötter, kryddor och andra godsaker som såldes. Hela torget levde.
Uteserveringarna fylldes snabbt på, trots att klockan inte var mer än halv ett, och vi slog oss ner för att äta lunch, vi var redan hungriga.
Det blev en portion migas (översatt till svenska betyder det Smulor, det är smulat bröd som steks med olivolja, vitlök, salt, chorizo och fläsk), en grillad köttbit och iberico-köttbullar, halvportioner som vi delade på.
Supergott.

Jesús var rätt tyst, för han ville bara ut i skogen och plocka svamp innan den var utplockad.
Men han fick vänta lite till, för först måste vi köpa av de där goda äpplena i ett av stånden, och sedan vatten i Coviran-butiken, en särskilt rolig Coviran, med knallgul,torkad majs utanför, korgar, nätpåsar med valnötter och inne i butiken de största chorizokorvarna som jag sett, tjocka, knubbiga hängde de på en stång över disken. Så restande! Till jul kanske det kan bli en sådan?

Tanken var att gå hela vandringsleden till den mysiga grannbyn Galaroza, det är inte så långt, men vi var för långsamma så vi hann inte fram den här gången heller. Tredje gången faktiskt som vi försöker göra hela turen utan att lyckas.

Vi ägnade oss åt svampplockning istället.

Jesús i alla fall. Han har ögon för svamp. Fortfarande inga kantareller, men väl ett gäng blodriskor och en jättestor, thock svamp, som hemma visade sig vara bebodd av många.
Jag plockade mest kastanjer.
De flesta som åker till Aracena nu så här års verkar göra det för att plocka kastanjer. De stannar överallt längs vägarna och fyller stora påsar. Kastanjer finns i överflöd, ligger glänsande, bruna på marken, faller från träden med dova duns när de slår i marken.
Har ni tips om vad man kan göra med kastanjer? Något bra recept?

Vi såg madroños i träden, men de var inte riktigt mogna än, fortfarande gula.
Madroño förresten, betyder det verkligen smultronträd?

Och vi såg seglande gamar på himlen, och stora spindlar i buskarna på marken.

Lite skogsfynd.
Svampen ska ätas i en kycklinggryta i dag.

Vintertid

Jaha, så ställer vi tillbaka klockorna i dag då.
I Spanien tals det en del om tid. Det sägs att Spanien har fel tid. Vi borde ha samma tid som England och Portugal, en timme mindre.
Och det var så tidigare, med anledning av det geografiska läget, men Franco bestämde 1942 att Spanien skulle ställa fram klockan en timme för att ha samma tid som Tyskland. Ni vet, under kriget.
Nu funderar man på att ställa tillbaka klockorna igen. Alltså, inte bara den timme som vi alla ställer tillbaka, utan ytterligare en.
HÄR är en intressant artikel i ämnet på spanska, och HÄR är ett tidigare inlägg om klockomställning.

Lördag i Sevilla

Riktigt kul lördag!
Sovmorgon, städning, smulpajsbakande på förmiddagen.
Åkte till Jesús föräldrar för att äta lunch med dem.
Medan de sov siesta gick jag ut (alltså, jag vänjer mig inte vid siestasovandet, jag tycker att värdefull tid rinner bort) för att köpa vaniljglass till pajen. Mataffären där vi bor hade inte lösglass i paket, bara pinnar.
Den stora mataffären där Jesús föräldrar bor hade också bara pinnar. Jesús hade gett upp efter första mataffären, men inte jag. Jag skulle ha vaniljglass! Och det är inte lätt att hitta ett öppet ställe under siestatiden, trots att Sevilla är en storstad. Men efter drygt en timme var jag tillbaka med vad jag behövde.
Pajen gjorde succé.
Tänk att spanjorer inte har sådana godsaker som smulpaj.

Vi gick på stan lite, inhandlade varm vintertröja (gud vad sådana behövs under vintern här!) och gick sen på bio. Äntligen såg vi El médico alemán som jag varit sugen på länge.
Väldigt, väldigt bra film. Så bra att jag tänkte tio minuter in i filmen var tvungen att säga det högt. För det är ju frågan om tur också, att hamna på så bra filmer.
Filmen (På svenska: Den tyske läkaren) handlar om en argentinsk familj bosatt i en avlägsen del av Patagonien. De öppnar hotell och förste gästen blir en tysk läkare. Denne tyske lärkare är mycket intresserad av familjen, men det dröjer innan de förstår varför, och vem han egentligen är: nazisten Josef Mengele som flytt från Tyskland och lever ständigt på flykt i Sydamerika, där han fortsätter sina förfärliga experiment på människor...
Se filmen om ni har möjlighet!

Efter bion gick vi och åt på Macuro. Älskar stället, men där kan man bara äta om man inte är särskilt hungrig. Det är väldigt dyrt.
För Jesús är menyer skrivna på griffeltavlor samt fyrkantiga tallrikar så stora varningstecken vid restaurangbesök att han aldrig går in på ett sådant ställe. En liten, liten matbit i mitten på den fyrkantiga tallriken, vackert upplagt, väldigt gott, men väldigt lite för en väldigt stor peng.
Macuro är ett sådant ställe.
Inte mitt fel att han valde det dyraste på menyn, men till och med jag trodde att det skulle vara en hel portion för det priset. Inte en fem centimeter stor köttbit och en liten potatis bredvid.

Den lilla köttbiten var visst otroligt god. Jag smakade inte eftersom J gillar rött kött, och det här var så rött i mitten att han själv var tvungen att vända på det när han skar så att det hela tiden var en stekt kant upp, för att inte se hur blodet klämdes ut.
Jag tog en wok med couscous, och vi delade på en bit underbar citron- och marängtårta till efterrätt.
Älskar stället.
(HÄR och HÄR har jag tidigare skrivit om Macuro.)

Fredagstankar

Hu! En helt galet stressig vecka har det varit!
Skönt att den snart är över!

Saker som jag har i huvudet just nu:

• Den läskiga drömmen i vilken jag var på Liseberg och åkte något mellanting av berg-och-dalbana och Uppskjutet, där man på Uppskjutet sköts rakt upp i luften utan att vara fastspänd.
• Varför Jesús började frosta ur frysen klockan halv tio på kvällen. Förklaring: han har aldrig frostat ur en frys tidigare.
• Mobergs Utvandrarböcker. De är fantastiska.
• Ett intressant jobbmöte.
• Om jag ska slå till på de där billiga biljetterna till Sverige. Här i Spanien är det långhelg 6-9 december, och just då finns det riktigt billiga biljetter.
• Allt som har med ovanstående punkt att göra. Till exempel vilken slags mat jag kan köpa med mig till Spanien att ha på vårt lilla privata julbord.
• Om jag ska beställa en julklappslåda med tv-serier och böcker till mig själv. Nä, det tänker jag egentligen inte på, utan vad som ska ligga i den. Oerhört roande.
• Vad jag ska hitta på för mat att ta med till kvällens födelsedagskalas.
• När jag ska hinna skriva ETA-inlägget och inlägget om fattigdomen i Spanien.
• Att jag for första gången i går kväll såg på vår säng och tänkte, att den är rätt liten egentligen. Aven om jag hela tiden har tyckt (och tycker) att en 1,35-säng (spanskt mått) är precis lagom för två som gillar att sova nära.

Vad funderar ni på i dag?

Drömmen om ödetomten

När vi flyttade hit för ett år sedan fann vi att vi hade en stor ödetomt på andra sidan vägen.
Den är jättestor.
Enorm.
Och öde.
Ett stängsel är uppsatt runt tomten, på det hänger reklamskyltar.
Ännu ett tecken på krisen. Ännu ett planerat bygge där pengarna har tagit slut.

Det går en gångväg genom grustomten från vår väg till motsatta sidan, och där brukade jag gå för att komma till koperingsaffären (men nu har jag bytt). Hela vintern och våren regnade det, jag gick och halkade i leran på grustomten.
Sedan kom våren och det började blomma som bara sjutton. Tvåmetersblomster sprängde upp ur marken, vackra var de, prästkrageliknande.
Vid det ensamma trädet tände romer eldar och vilade eller förvarade saker som de hade hämtat i soporna (här slänger man allting, möbler och prylar, ingen second hand alls, men framför allt romer samlar användbara saker för att sälja vidare, exempelvis på en stor marknad som hålls i utkanten av staden).

Plötsligt en dag var alla blommor borta.
Det körde traktorer, grävskopor, fraktades sten och rör.
Vad skulle hända? Skulle det byggas något nu?
Jag började fantisera om vad det skulle bli på den stora grusplanen. Vad skulle jag helst av allt önska på den platsen, vad skulle kunna liva upp vårt fula, trista område?
En bassäng naturligtvis! En utebassäng!
Gud vad skönt det vore under de heta sommarmånaderna. Sevilla ligger ju inte vid havet, floden badar man inte i (förbjudet), och det finns bara ett fåtal utomhusbassänger i ytterkanten av Spaniens fjärde (eller är det femte nu?) största stad. Låter otroligt i en sådan stor stad i södra Spanien, men det är sant. Det fanns bassänger här tidigare, men de har grävts bort till förmån för nya bostäder och affärer. Kapitalismen som vanligt. Utomhusbassänger är inte så lönande.

Åh, vad jag fantiserade om en bassäng, det var just i början av den heta sommaren och varenda dag hörde jag plaskande och skratt från grannhuset, som har bassäng. Kanske kunde det finnas en inomhusbassäng också, där jag kunde simma resten av året. Vad roligt det vore!

Jag visste så klart att det inte var planerat någon bassäng. Förmodligen skulle det bli en ny mataffär eller annat handelshus. Ett trist köpcentrum kanske.

Nåväl, grävskoporna försvann.
Sedan en och en halv månad ligger tomten öde igen.
Det blir nog inget än på några år...

Jo, vi bor i ett av husen där på andra sidan...

Spanjorers förhållande till katter

Något som jag har märkt i Spanien är en stor rädsla för katter.
Aldrig har jag träffat på så många katträdda som här, och aldrig har jag hört så dåligt rykte om katter som här.
Det är rätt ovanligt att ha katt också. De allra flesta har hund.
Jag som inte är någon hundmänniska fattar inte varför. Det är ju så mycket jobb med en hund?
På landsbygden har ALLA hund. Vakthundar i mängder, hundar som skäller och visar käft när någon kommer i närheten av ägarens egendom.
Men i stan?

Vad det nu beror på så är väl den här kattbristen förklaringen till mångas katträdsla. De tror att de ska bli bitna och rivna. Bara så där.

Katträdda bekanta har varit skeptiska mot Pipen i början. Men ju fler gånger de träffat honom, desto mer försvinner katträdslan. Efter ett tag börjar de klappa honom, prata med honom och till och med tycka mycket om honom. Det har fungerat på alla katträdda, tror jag. Till och med den mest rädda av dem alla; Jesús mamma, som aldrig glömmer när hon var liten och en släkting blev sjuk och dog, efter att ha blivit riven och biten av en katt.

Sjuk av vaccinet

Är det inte ironiskt?
Jesús tog influensasprutan och fick åka hem från jobbet i går eftersom han blev sjuk av den.

Jag kommer absolut inte låta någon sticka i mig i onödan. Hellre tar jag influensan.
Men Jesús bryr sig inte om stick.
Och han blir sjuk himla lätt. Ungarna i skolan smittar honom med allt möjligt. Så ofta att han har månatliga besvär.
(Även om han i våras verkade ha blivit immun efter sju års smittor.)

I alla fall, han vaccinerade sig, hör till en riskgrupp (läraryrket) och blev dålig.
Låg mest och sov igår. Jag gick för att köpa middag på en asador vi har i närheten, den absolut bästa. Det är alltid så mysigt att komma in där. Folk står och tittar på tv med öl eller cola i händerna, några står och väntar på mat, den store skäggige och hans kompanjon öser kyckling, tar ut bröd ur ugnen, steker kött och är nästan helt tysta hela tiden. Det är över huvud taget tyst där. Ingen pratar. Ni som bor eller har bott i Spanien vet hur underligt det är med tysta spanjorer.
Det blev en kyckling, ett varmt bröd och en plastpåse med salta potatischips som de har gjort själva.
Sjuklingen behövde uppmuntras (han grämde sig fördärvad över att ha vaccinerat sig), och det är svårt att komma på ett bättre att muntra upp på än med mör, grillad kyckling med fantastiskt god, kryddig buljong från vår asador!

Posten

Jag har varit på posten idag och postat ett paket.
Det känns himla bra att ha det gjort.
Att posta paket på posten här är inget man gör på en kvart, så att säga.
Jag bor inte så nära något postkontor, så först måste jag räkna med en och en halv timme eller två timmar  för att ta mig dit och hem, sedan kan man få vänta precis hur länge som helst inne på posten. Har man otur försvinner alla utom en av de anställda på lunch precis när man kommer. Då tar det jättelång tid.

22 grader kallt

Jag måste väl ha vant mig vid värmen.
För jag tycker verkligen, på riktigt, att det är kallt nu på kvällarna när det bara är 22 grader ute. Försöker vänja mig vid att ta med en långärmad tröja när jag går ut sent, men det är lätt att glömma. Var ju så länge sedan jag behövde långärmade tröjor...

Söndag

Slö söndag.
Eller inte.
Ingen av oss tycker att städning är motiverande om huset redan är så rent att det inte ser direkt smutsigt ut.
Hellre bra ordning då istället.
Nu visste vi att det skulle synas, så morgonen ägnades åt städning.
Rejäl, grundlig städning. Och jo, man ser skillnad.
Och det blev ett par maskiner tvätt.
Och en buljong kokades på spisen.
Och jag gjorde små smulpajer på de goda äpplena från Fuenteheridos.
Och Jesús fixade söndagsmat; fisk med potatis, sötpotatis, paprika och vitlök, allt tillagat i ugn.

Nu: Plugg för min del, kör för Jesús del.

Gårdagens stora, glädjande nyhet och dagens tips till utladssvenskar som inte bor jättelångt från Ikea: Ikea har tagit hem chokladaskar! Riktiga Alladinaskar!!! Från Marabou!
Säljer dessutom små frysta julskinkor!
Det är ännu för tidigt, men i början på december ska jag köpa både choklad och skinka att spara till julafton!

Yoghurtmaskin eller skor?

Gårdagskvällen: Middag på texmexställe.
Yoghurtglass med nötter och blåbär.

En titt på Feria de las Naciones. Massa mat och marknadsstånd från olika länder. Är tanken, man får ta det för vad det är. Det är alltid kul att titta runt i alla fall.
Blev en påse kanderade jordnötter. Mmmm...

Dagens planer: Crossiantfrukost på ett kafé i stan.
Kika guidebok över Marocko inför eventuell julledighetsresa.
Besök till känt, svenskt möbelvaruhus med kompisar.
Och innan kvällen blir jag förhoppningsvis ägare till en... yoghurtmaskin!
Med tanke på att lilltårna sticker ut på var sin sida på höst- och vinterskorna, skulle man kunna tänka sig att nya skor är mer akut... men jag vill hellre ha en yoghurtmaskin!

(Det regnar ändå aldrig här.)

Kul katt-länkar

Inte så att jag inte har något att skriva. Har bara ont om tid.
Skönt att det blir helg nu.
Det firar vi med ett par roliga länkar, tycker jag! Och länkarna har kattema. Jag tycker ju att Pipen är roligast i världen, men det finns ju fler roliga katter.

Titta på den här lilla filmen med katter som stjälv hundars sovplatser!
Och den här sidan med bilder på scannade katter!

Har ni några kul favoritlänkar?

Tomater i Sverige och Spanien

Vi pratade om saker som kan uppfattas som konstiga i Sverige, och Mati, som varje sommar besöker en väninna i Sverige, sa genast, att det är konstigt att grönsakerna är så dyra. Om bara åtta procent av marken är uppodlad, varför odlar man inte mer för att få mer svenska grönsaker, och på så sätt sänka priset på dem?

Mest irriterad var hon på de dyra, smaklösa tomaterna.
Tomater ÄR verkligen dyra i Sverige (köpte i går två kilo för en euro, det är fortfarande säsong). Men det är inte så konstigt, med tanke på att de flesta tomaterna importeras, på grund av klimatet. Och de svenska tomaterna är ganska dyra att framställa, om jag har förstått saken rätt.

Att de är smaklösa är inte heller så konstigt, eftersom tomaterna inte tas fram på naturlig väg. Plantorna kommer inte ens i kontakt med jord.
På konventionella, svenska tomatodlingar växer plantorna sig mycket stora. Så stora att man verkligen hajar till när man ser den lilla kruka de står i. Hur kan det få plats några rötter där? Krukan innehåller ingen jord, utan en slags stålull.
En slang går ner från taket till varje planta. Genom den droppar vatten och näringslösning. En dator räknar ut exakt hur många droppar vatten och näringslösning som varje planta behöver.
Sorterna har framtagits för att vara motståndskraftiga mot sjukdomar och ge riktigt röda och vackra tomater. Smaken struntar man i.

Det är inte så konstigt att tomaterna inte smakar någonting, eller hur?
Det går att få tag i bättre tomater, eko-tomater som växt i jorden, men få vill betala för det.

Jag vet ingenting om tomatodling i Spanien. Vet bara att tomaterna som vi köper på marknader och i fruktaffärerna brukar vara mycket smakrika och goda. Utom på vintern, men då är det ju inte heller säsong, även om man kan ta fram tomater då också..
I livsmedelsaffärerna är tomaterna i regel lika smaklösa, tråkiga och bleka invändigt som tomater man köper i Sverige.

Vad växer i palmerna?

Jag ligger på en bänk och tittar upp på de svajiga palmerna.
- Tänk om det ramlar ner en kokosnöt, säger jag.
- Nej, det går inte, svarar Jesús, det är dadelpalmer!

Kunskapslucka alltså.
Nu är frågan hur stor den är.
Hör detta till sådant som alla vet? Att dadlar växer i palmer?
Vet folk också vilka palmer det växer kokosnötter i, och vilka det växer dadlar i?
Växer det andra spännande grejer i plamer?
Någon som vet?

Skatteministerns dumheter

Den senaste tiden har det talats mycket om skatteministern Cristóbal Montoro.

Det visade sig ju, man man kunde räkna ut i förväg, att den stora momshöjningen på kultur slog fel. Istället för att få in mer pengar har staten förlorat stora skatteintäkter, eftersom folk slutat konsumera kultur. Med närmare 27 procents arbetslöshet har många redan en mycket ansträngd ekonomi, och att då gå på konsert eller teater till höjda priser...nä.
Nåväl, skatteministerns förklaring till att färre går på bio nu är att spansk film är så dålig.
Ja, man häpnar.

Och så var det den där, när han sa att spanska löner är på väg upp, med hänvisning till någon påstådd statistik.
Samma dag kom siffror som visade att lönerna har sänkts de senaste åren (jo, som om vi inte visste det?), därefter kom ytterligare siffror som visade att lönerna beräknas sjunka ytterligare med 1,5 procent under kommande år.
Och att spanska löner ligger 20 procent lägre än i Italien, Frankrike och Tyskland.

Den spanska trafikpolisen

Trafikpolisen, guardia civil, är inte särskilt populär här i Spanien, och nu när jag själv har blivit stoppad för första gången förstår jag varför.
De är så jäkla otrevliga!
Allvarliga, befallande machomän med vapen, hundar och muskler, ber inte om något, förklarar inte något, bara befaller på ett väldigt fult, otrevligt sätt. För att det vet att de kan. De har makt.

Hur många historier jag än har hört av bekanta och bekantas bekanta av hur de blivit behandlade av trafikpolisen, har jag nästan lutat åt att de har överdrivit. Inte är det väl så illa? Hade ju bara erfarenhet av att ha blivit stoppad i Sverige innan, av trevliga, lugna, vänliga poliser.
Nu blir jag särskilt glad över en kompis, som på sitt tysta sätt protesterade mot polisen genom att tända en cigarett medan polisen letade igenom hans bil efter droger. Och vägrade släcka den trots att polisen befallde det.
"Varför skulle jag göra det? Det är inte olagligt att röka" sa han efteråt och retade polisen till vansinne med sitt beteende.

Favorithistoria: Gitarristens fru som var ute och åkte och blev stoppad. Fick frågan av polisen: "Vet din man om att du är ute och kör själv?"

Den här kontrollen var igår, söndag, och vi hade redan suttit i bilkö i en halvtimme. Det var återigen något cykellopp genom stan, och en av de stora, trafikerade vägarna var avstängd medan cyklisterna åkte förbi. Det visste vi ju inte då, för det förvarnas inte om att en väg ska stängas av här, inte ens polisen som faktiskt fanns på plats talade om det eller ledde om trafiken, vilket ledde att hela den långa, trefiliga vägen korkades igen, liksom rondeller och andra gator som ledde hit. Tur att man inte skulle med ett flyg. Eller att ambulansen kom. Den åker ofta här på väg till sjukhuset.

Lite irriterade efter detta valde vi att åka på småvägar mot Las Pajanosas, eftersom motorvägen brukar korkas igen av trafikpolisens kontroller just på söndagar (och inte sällan vardagsmorgnar när det är som mest trafik på motorvägen på grund av alla som åker till jobbet, och därmed kommer för sent), när många är ute och kör. Det kan bli riktigt långa stopp.
Otur då att de just den här dagen valde den lilla parallella vägen att stå på.

Roadtrip till Almonaster, Galaroza och Fuenteheridos

På söndagen kom i faktiskt iväg!
Frukost på Miketes i Las Pajanosas, sedan snabbt stopp i Aracena...

 ... och så vidare, först tittade vi efter favoritgrillrestaurangen men hittade den inte, så vi stannade i Almonaster som var målet.
Men vi hann knappt gå in i byn förrän vi möttes av det här:

En fejkport. Och då förstod vi att det hade varit ett misstag.
Jodå.
Trista marknadsstånd, utklädda försäljare, dålig och dyr mat. Konserterna som var det som verkade mest intressant var på lördagen.
Kort sagt; har man barn så har man nog mer nöje av festligheten som skulle föreställa en islamsk fiesta.

Jag gillar verkligen byn, den är fin, och har en underbar gammal moské på en kulle som man kan gå in i.

Vi åt några trista grillspett och var sin bit fryst tortilla för att stilla hungern och åkte sedan därifrån.

Först stannade vi till snabbt i Galaroza som verkligen är ett vackert ställe. Vi stannade bara för att äta oss mätta på en restaurang som hade öppet kök ända till klockan fem på eftermiddagen. Salomorejo, montadito med kyckling och San Jacobo.

Åkte vidare till Fuenteheridos där vi tänkte ta en vandringsled som skulle gå tillbaka till Galaroza, vi påbörjade den i våras men hann inte gå klart.
Det blev inget med det.
Vilket roligt besök på det här fina stället! Det grillades kastanjer, det var fullt med folk på torgets uteserveringar, en liten butik sålde mat från  trakten, till exempel stinkande lokala ostar (det stod faktiskt så på skylten), kastanjekräm med choklad, honung och tvålar. Och grisben förstås, det här är det bästa området i Spanien för att köpa produkter gjorda av iberico-grisen.

Vi stannade till vid de små marknadsstånden på torget. Där såldes hasselnötter, hemgjord fikonmarmelad, svamp och annat trevligt.
Jesús behöver en svampkorg för sitt nu två år gamla intresse. Så att han lämnar min vackra garnkorg ifred.
En jättesöt, vänligt pratsam tjej sålde sin farfars korgar gjorda av olivträ, vackra korgar i olika storlekar, och en sådan blev det. Hon skickade med en massa färska kryddväxter som hon egentligen sålde också; lagerblad, oregano och rosmarin, och vi fick dessutom en påse torkad oregano.

Sedan köpte jag äpplen i ståndet med svamp.
- Vad kostar de, undrade jag.
- 50 cent.
- Jaha...
Tyckte att det var lite dyrt, men de såg verkligen goda ut.
- Då tar jag fyra, sa jag som hade fått fram ett tvåeuromynt.
Damen svepte upp en påse på vågen, och började ösa äpplen. Hon fyllde påsen tills äpplena ramlade ur.
Då tog hon fram ännu en påse och fyllde den tills det inte gick mer.
Hon skulle ta fram en tredje påse att fylla med äpplen, när jag sa att det nog räckte så. Jag hade missförstått. Det var 50 cent kilot, inte styck.

Äpplena är helt underbara.
Jag har bara sett de vanliga tre-fyra internationella äpplesorterna som finns i alla länder, verkar det som. Inga andra sorter. Det här var riktiga äpplen. Så underbart goda!

Vi letade rätt på kyrkogården, varifrån vandringsleden mot Galaroza utgår...

 ...men Jesús avgick genast från den. Det visade sig vara en av få vandringsleder som inte går mellan stängsel (all mark tillhör någon, och dessa någon vill inte ha okända besökare på sina ägor. Ingen allemansrätt här inte). Han ville se efter om det fanns någon svamp.

Vi håller det kort. Jesús nästan fyllde den stora svampkorgen med soppar.

På vägen mötte vi flera som bar kilovis med svamp, i stora kassar, vilka mängder med svamp de hittat! De fick titta i vår korg och tala om vilka som var ätliga och vilka som inte var det, för vi visste inte. Jesús har bara plockat blodriskor innan.
Ett par stora soppar slängdes, de trampades på för att visa att de oxiderade och blev gröna med en gång, och det är ett varningstecken.
Jesús har ögon för svamp, jag gick och plockade och åt kastanjer istället. Spanska kastanjers taggiga skal är verkligen... sticksiga.

Vi kom hem med en massa svamp, åt stekt svamp till middag och imorgon blir det nog en Fricandó, som lagas just av svamp, färska örter, vitt vin och kött, och allt har vi hemma!

Längs Río Guadalquivir

Bästa pluggstället är den lilla flytande baren i río Gualdaquivir, mellan Torre del Oro och Trianabron.
Där hyrs det ut trampbåtar och serverar drycker och enkla tapas.
Jag gillar att sitta där i skuggan av ett parasoll och dricka is-te. Blir jag hungrig så finns det montaditos, minimackor, och andra tapas att köpa.
Det brukar inte vara så mycket folk här, gissningsvis för att drycken är rätt dyr.
Utsikten är den bästa, med Trianas lustiga hus på andra sidan, och när turistbåtarna åker förbi gungar det skönt av vågorna som bildas.

Vart man än går när man går härifrån är det fint. Jag skulle ta bussen vid Plaza de Armas och gick längs med vattnet hela vägen.
En av mina favoritvägar här i stan.

Som att äta en bomb

Jo, vi borde ju vara i Almonaster nu, men det är vi inte.
På grund av gårdagens middag.

Det blev promenad på stan. Lite planlöst, vi hittade ett fantastiskt palats som har gjorts om till hotell bland annat.
Till slut var vi hungriga, funderade på vad vi skulle hitta på till middag, och stod plötsligt utanför den nyöppnade Taj Mahal på Calle Zaragoza.
Inte särskilt inbjudande, trist, kall belysning, fult över huvud taget, men vi upptäckte att vi hade lust att äta indiskt, så vi gick in.

Förstod inte mycket av menyn, men servitören var informativ.
Det blev orange ris, naanbröd med vitlök, en stark lammrätt till Jesús och en kycklingrätt med lök i en rund fin skål på ställning till mig.
Världens godaste mangolassi som smakade svensk sommar.
Det var jättegott. Mycket bättre än de ställen jag provat tidigare.
Jesús höll med, han var helnöjd. Och maten var verkligen stark, precis som han tycker om.

Hans referens till stark mat är den mojo picón-sås han fick hos sin dåvarande flickväns familj på Tenerife en gång. En i sig mycket stark sås, och den här hade dessutom lagats av en farmor som sedan länge var död och begraven, och såsen hade stått och mognat till sig under åren.
(Såsen har ingenting att göra med den variant man kan få här i Sevilla.)

Jesús älskar stark mat. Ju starkare desto bättre. Han var helnöjd med ajín på den peruanska resturangen, där ajín var så stark att J började tappa rösten.

Men den här gången blev det visst för starkt.
Efter ett tag åt han långsammare. Han hade tårar i ögonen och det slog lock för öronen. Lindrade med min mangolassi men fick ge upp till slut.
Han började må illa.

Vi köpte pinjenötsglass på ett nattöppet glasställe, men han kände fortfarande av det starka i magen.

Vi gick hemåt, trots allt väldigt nöjda med måltiden, men plötsligt fick jag världens blodsockerfall. Bara en gång tidigare har det blivit så lågt. Jag svajade, kunde inte gå rakt fram, förlorade syn och hörsel. Vi hittade en öppen bar, Jesús fick ner mig på en stol, köpte söt dryck och donut som jag försökte pilla i mig, men jag var så borta att det knappt gick ner.
Straffet för att inte ha mätt blodsockret innan middagen.
När jag piggnat till gick vi hem.

Just det, anledningen till att vi inte kom iväg till Almonaster, ja.
Jo, vi kan säga så här, att det där starka låg och bidade sin tid i magen på Jesús.
Han sa sedan, att det var som om han hade ätit en bomb som exploderat inuti honom.

Men i morgon räknar vi med att komma iväg!

Fredagslista

Gårdagens bästa: Musslorna till lunch. Eller den oväntade presenten; en påse full med små resetandkrämstuber!

Min förmiddag idag: Ta med pluggböckerna till flytbaren i floden och sitta och läsa i solen med svalkande is-te..

Min kväll: jobb.

Dagens fundering: Vad gör man i Sverige där det inte finns kopieringsbutiker?

Morgondagens utflykt: Almonaster, alltid lika vackra Almonaster i Sierra de Aracena. Där hålls en festival med musik, mat och marknad som vi ska kika närmare på. Jesús är orolig för att folk ska vara utklädda, det tycker han är tramsigt, men vi har kommit överens om att ifall det är fallet så åker vi igen. Till någon annan by, eller till en fin vandringsled. Området är fantastiskt, var man än befinner sig.

Morgondagens förhoppning: Att vi hittar till det där matstället där vi var för flera år sedan, där man köpte kött i en butik och lånade en av de många, fasta grillarna på plats för att grilla. Man köper tillbehör och dryck i en bar bredvid. Himla kul såg det ut, och gott luktade det. Hoppas att vi hittar, och att stället finns kvar!

Vad har ni för fredags- och helgplaner?

Vrål i natten

Jag vaknade mitt i natten av ett stick i benet och ett långt vrål.
Vrålet kom förstås från mig, jag låg raklång på rygg och skrek rakt ut.
Katt-fan hade stuckit in ett par klor i mitt ben.

Man kan tro att jag skulle ha skrämt livet ur Jesús, jag hade inte hanterat situationen särskilt bra om det varit tvärtom, men han kröp bara närmare intill, höll om mig och viskade "tranquila, tranquila" (lugn).
Han hade känt den tunga klumpen på fötterna rycka till i skräck och hört den springa ut från sovrummet, och begrep vad som stod på.

Jag hade svårt att somna om, för egentligen tyckte jag att det var väldigt lustigt, men jag var för trött för att skratta ordentligt, så det kom bara spridda, halvfnitter då och då.

Persilja på köpet

En bra sak med Spanien (eller Sevilla, det kanske inte är så överallt?) är att när man handlar grönsaker i småbutikerna brukar man få persilja och mynta på köpet, om man ber om det.
Därför har vi alltid en stor bukett med grönt i kylskåpet, och det luktar så gott när man öppnar kylskåpsdörren.

Pippi Långstrump-tofsar

Tjejen i kopieringsbutiken som jag brukar gå till för att kopiera är inte bara ovanligt otrevlig. Hon är himla snygg också.
De två senaste gångerna har hon haft det fina, halvkorta håret i två strama, svarta små tofsar.
Så. Himla. Snyggt.
Trots att hon var så öppet, oacceptabelt otrevlig att jag var tvungen att svara för mig, kunde jag inte låta bli att stirra på hennes fina tofsar. De klädde henne verkligen.

Att jag dagen efter för första gången någonsin kom in i butiken med MITT hår i tofsar också, det kunde av den otrevliga och hennes kollegor tolkas som att jag hade inspirerats av henne. Och resultatet kunde i så fall tolkas som ett rätt misslyckat försök.

Så var det ju inte.
Jag hade bakat, och när jag bakar brukar jag sätta upp håret, antingen med hårnålar eller i tofsar.
Grejen är att håret blir så himla fult efter att ha varit uppsatt i tofsar att det är bättre att låta det sitta kvar så, och det var fallet nu när jag gick in i kopieringsbutiken.
Att jag inte alls liknade den snygga, otrevliga förstår ni om jag talar om att jag blev kallad för Pippi Långstrump resten av dagen av eleverna, som tyckte att jag såg väldigt rolig ut.
Inga snyggt åtstramade tofsar alltså, utan ett par som stod rakt ut.
Verkligen rakt ut.

Jag vågar lova att ingen kallade den snygga, otrevliga för Pippi Långstrump.

Avokado och sardeller

Att laga mat till mig själv tycker jag är tråkigt.
Så tråkigt att jag inte gör det.
Så de dagar när Jesús jobbar eftermiddag och stannar kvar i byn och äter, och han inte lagat något i förväg till mig, ja, då hittar jag på något annat att äta än lagad mat.
Lyckligtvis sammanfaller de här eftermiddagspassen alltid med veckohandlingen i frukt- och grönsaksaffären.

Dagens lunch:
Färskt bröd från bageriet, med perfekt mogen avokado och sardeller.
Till efterrätt: vattenmelon och torkade fikon.

Vem behöver lagad mat?