fredag 28 december 2012

Pip-Larsson ett år hos oss


Datumet för min och Jesús årsdag minns jag inte (knappt månad ens), men datumet för när mini kom till oss, det kommer jag ihåg.
21 december, efter att vi hade varit och tomtat (skrämt) ett par kompisar i en närliggande by.
Då stod han där vid vår dörr och skrek, den lille katten.


Och vi lät honom komma in, och han var så hungrig, och vi ville inte kasta ut honom direkt efter måltiden så han fick stanna och sova över natten, och den lille stackarn var så väluppfostrad att han letade i alla rum efter en låda han kunde sätta sig på, och det enda han hittade som liknade den låda han var van vid, var ströet i vår julkrubba, och där satte han en bajskorv mitt bland alla bajsande julkrubbefigurer.
Jag tyckte att det var otroligt roligt.


Lillkatten tycktes vara ännu ett av alla djur som sevillaborna släpper av i Las Pajanosas när de har tröttnat på det, och när vi inte fick fram någon ägare beslöt vi att katten skulle få stanna.


Pip-Larsson blev hans namn, men han kallas mest för El Pipen.


 I början följde han varje steg vi tog. Det har släppt, men han vill fortfarande vara med där saker händer.


Han vill gärna vara nära.


Vår fina katt. Vad jag är glad att han kom.
Kolla under fliken Pip-Larsson om ni vill läsa på om honom.

torsdag 27 december 2012

Köper julmust för lottvinsten

Morbror hade köpt tian-lotter och gav två till oss var efter julklappsutdelningen.
Jag och Jesús hade tur.
Jesús vann tio kronor och jag 20.
- Vad bra, nu får vi tre nya lotter, sa jag.
- Vad då?
- Nej just det, du spelar ju inte. Jo, man kan byta ut vinsten mot nya lotter istället för att ta ut pengarna.
- Varför skulle man göra det?
- För då har man chans att vinna mer.
- Det gör man ju inte. Man förlorar bara. Jag tänker inte byta ut min vinst.
- Men det är ju bara tio kronor!
- Jag tänker köpa julmust för pengarna. Då får jag i alla fall något för vinsten!

Jesús är så förbaskat envis.
Men i det här fallet har han ju rätt. Chansen att vinna igen är mycket liten. Då är det bättre att ta ut pengarna och köpa något gott för dem. Julmust till exempel. Så har man ju verkligen vunnit något. 30 kronor låter inte mycket, men tänk på vad man kan få för dem. Tre flaskor julmust till den långa tågresan på lördag till exempel!

Boktips

Nu när jag är i Sverige tänkte jag passa på att köpa med mig lite böcker att ta med tillbaka till Spanien.
Det roligaste som finns är att gå i antikvariat och bokhandlar och leta, och ett par har jag hunnit med, hittat Det gröna huset av Mario Vargas Llosa också.
Men nu verkar det inte bli så mycket mer tid till att kika i bokaffärer, så kan ni inte hjälpa mig? Vad borde jag hålla utkik efter? Eller beställa? Kan ni inte dela med er av riktigt bra böcker som jag borde ta med tillbaka till Spanien?

Ni ska få några lästips av mig, om ni är jullediga och inte vet vad ni ska hitta på att göra:

Expedition Kon-Tiki av Thor Heyerdahl: En himla rolig, intressant och spännande bok om norrmannen Thor Heyerdahls otroliga resa på balsaflotte mellan Sydamerika och Polyneisen. Man fastnar redan på sidan ett, och när man lägger boken ifrån sig gungar marken som om man själv befann sig på flotten. Missa den inte! Och läs den innan den nya filmen kommer till Sverige.
Finns på antikvariat.

Cellos kåserisamlingar: Cello var en överjäkligt skicklig kåsör, finurlig, rolig. Han kunde utnyttja tillfällen och ta vara på roliga händelser till fulländning.

Tant Julia och författaren av Mario Vargas Llosa: Delvis självbiografisk historia av nobelpristagaren. Mycket, mycket bra historia, mycket skickligt skriven, rolig. Författaren försöker få till ett giftermål med en äldre släkting, vilket inte är lätt, samtidigt som han arbetar på en radiostation som tar in en ny radioföljetongförfattare, den mest populäre för tillfället, och denne skriver och skriver och regisserar och börjar få allt mer svårt att hålla isär de olika karaktärerna i sina historier.

Minnen av Pablo Neruda, Jag läser sällan självbiografier men den här är något speciellt. Man märker att boken är skriven av en poet, och det är en poet som levde ett händelserikt, spännande liv. Fascinerande, otroliga historier. Läs!

Robin Hood av Howard Pyle: Ännu en bok med en särskild plats i hjärtat. Robin Hood, vem tycker inte om Robin Hood? Det här är en av de bästa berättelserna om honom, roliga äventyr, fina historier. Ingen tramsig kärlekshistoria, utan hjältemod, skoj, humor och hjärta.

Janne min vän av Peter Pohl. Nni har väl inte missat Peter Pohls böcker? Peter Pohl med det rika, träffande språket och sina historier om utsatta barn. Janne min vän är en av böckerna som bör läsas, böckerna om Micke också, som Medan regnbågen bleknar och Regnbågen har bara åtta färger.


tisdag 25 december 2012

Jul hos morbror

God jul på er allihop!
Vi bor hos min morbror och har det så gott. Vi kom hit den 23 på eftermiddagen, och på kvällen åt vi julskinkemiddag med vörtbröd och brödkaka och korv och must, så gott alltiop. Dagen därpå åkte min bror, som varit här i en vecka, hem, men vi andra åt julmiddag och tittade på slutet av Kalle, och hade lite julklappsutbyte på kvällen (J hade dåligt samvete över att ha glömt att köpa julklapp till mig, och det kan han ha) och åt tomtegröt.
Allt är väldigt lugnt och gott. Det är ganska mycket snö ute så jag och Jesús går snöpromenader på landsvägen, eldar i braskaminen, äter god mat, lyssnar på radio, läser och ser film, äter praliner från chokladasken som vi fick av min bror och har det väldigt bra.
Min morbror bakar äppelkaka och sommartårta med blåbär och hallon, han avskyr snön.
J var ute själv på promenad och blev så glad när han hittade långa, fina istappar på ett ställe. Han plockade en och höll den i handen, och det var första gången som han höll i en istapp. Han berättade allt när han kom tillbaka och ville att vi skulle gå tillbaka till istappstället och fotografera, men dagen därpå var istapparna borta.
Han har för övrigt hoppats på en snöstorm, har aldrig sett någon, men här har det inte stormat alls, och inte snöat särskilt mycket heller.

Pipen mår finemang hos Jesús föräldrar. Jesús pappa är förtjust i honom, och hans mamma verkar komma över sin kattskräck. Annars hade hon nog inte tillåtit att pipen går på låda när hon går på toaletten. (Pipen gillar att göra sina behov samtidigt som vi andra.)
Jo, jag längtar efter honom, och har gjort det ända sedan Jesús lämnade honom hos sina föräldrar, två dagar innan vi åkte till Sverige.

I morgon ska vi flytta hem till min kompis Lisa, och det ska bli så roligt. Där ska vi bo några dagar, och jag ska jobba en del.
Allt finemang, vi njuter av vistelsen. Enda felet är tidsbristen. Jag hinner inte träffa alla jag skulle vilja träffa.

Hur har ni haft det? Kan ni inte berätta lite om er julhelg?
Hörs snart igen!

söndag 23 december 2012

I Göteborg

För er som inte befinner er i Sverige kan jag tala om att det är fruktansvärt kallt här.
Fruktansvärt. Så där så att läpparna stelnar så att det blir svårt att röra dem.
Fast, som ni vet, det är varmt och skönt inomhus.

Vi övernattade på Kastrup, sov till och med. Om ni måste övernatta där någon gång, gå till transithallen, för där finns soffor som man kan sova på.

Vi blev ett par timmar försenade till Göteborg, för det rök in i planet, och det var ju inte bra, men vi hade inte bråttom till någonting och när vi kom fram singlade lätta snöflingor i luften som för att hälsa oss välkomna. Men som sagt, det var fruktansvärt kallt.
Vi hittade vandrarhemmet, åt lunch på ett thaimatställe, sedan försvann Jesús lyckligt åt sitt håll (vi bor tydligen mitt bland alla bra skivaffärer) och jag åt mitt. Vilket betydde närmsta bokhandel. Och sedan två antikvariat. Och sedan hittade jag de två saknade julklapparna, varav en är till Jesús, för det är ju julafton imorgon och det är roligt att ge bort någonting då, fast det tycker tyvärr inte Jesús som är av annan tradition, spanska trettondagstraditionen, så egentligen borde kanske jag också vänta tills dess.
Nej, det gör jag inte.
Och det var mörkt och vi hade hunnit bli lite hungriga igen när vi träffades utanför Liseberg. Det var massor med folk i parken, men det var skoj att gå runt bland juleljus och dofter och små stånd. Och sedan, det efterlängtade julbordet, det gick ju till slut eftersom julafton infaller på en måndag och J därför fick jullov redan på fredagen.
Julbord jätteskoj, och jättegott, och J började tycka om sill, ja såpass att det var den han tyckte bäst om. Och vi satt vid fönstret och tittade ut på isdansen som pågick just då, och drack julmust gjorde vi också, och sedan var vi jättemätta och väldigt trötta och åkte tillbaka till vandrarhemmet, fast via en timmes omväg eftersom jag,.. tja, tog fel på ändhållplats.
Men nu är vi här, och vi ska sova i ett varmt rum och man kan duscha utan att varmvattnet tar slut efter två minuter, och det finns julmust i varenda kiosk häromkring. Underbart.

fredag 21 december 2012

Till Sverige

Jaha hörrni, så åker man till Sverige då!
Ska bara fixa lite matsäck.
Inatt är vi på flygplatsen i Köpenhamn, om någon vill komma fram och hälsa, och i morgon bitti landar vi i Göteborg. Det blir promenixer och Liseberg och julmat, och sedan åker vi vidare.
Jul hos morbror, jobb i mellandagarna, nyår i Östersund, mer jobb och så tillbaka till Spanien till trettondagen för att inte missa de tre vise männen som kommer med julklapparna. Och för att inte missa Rosco de Reyes så klart! Detta bakverk. Kan inte få nog. En dag om året äts det, och jag har blivit fast. Jag har inte lärt mig baka detta än så det blir nog köpt i år. Vill ha en av varje. En med grädde, en med chokladkräm. Mmmm.

Borde nog fxia matsäcken istället för att skriva.
Blogginläggen de här veckorna kommer kanske lite sporadiskt.
Ha en jättefin helg allihop!

torsdag 20 december 2012

Slutet på historien om den tappade strumpan

Okej, sista delen i historien om den tappade strumpan.
Medan jag trodde att lägenheten under är obebodd gav Jesús inte upp. Han gick ner efter siestatid, vid 18-tiden, och ringde på, och minsann, dörren öppnades! Ut kom en supersnygg rödhårig ung tjej i pyjamas. Hon gäspade och undrade vad Jesús ville. Han var lite besvärad över att ha väckt tjejen, men bad ändå om den tappade strumpan som fortfarande hängde på hennes tvättlina, och Jesús fick inte bara den, utan en till strumpa. Tydligen har min favoritstrumpa, som det står Raggare på, blåst ned vid någon tillfälle och landat utanför tjejens fönster.
Frid och fröjd, hoppas inget mer flyger ned innan resan.

onsdag 19 december 2012

Pippis pappa-kopia

Vad häftigt!
Jesús har en kompis som ta mig tusan är en kopia av Pippi Långstrumps pappa!
Fast lite yngre.
Vi stötte på honom när vi var och handlade. Kompisen har bott en massa år i Sydamerika men har nu flyttat tillbaka till Sevilla. Skoj!

Citrusfrossa

Jag frossar i apelsiner.
Dricker färskpressad apelsinjuice varje dag. Ibland flera glas.
Kan man få en överdos?
Apelsinerna är så goda nu. Precis lagom söta och syrliga. Saftiga.
Billiga också. Frukt- och grönsaksbutikerna runt om nästan tävlar om billigaste apelsinpriset. Har sett några som säljer tre kilo apelsiner för en euro.
Ännu billigare är de där som åker runt i bostadsområdet i en liten vit skåpbil med bakluckan öppen, som spelar upp i högtalarna gång på gång "nyplockde apelsiner, direkt från träden, söta som karameller, señoras, señoras, tolv kilo för tre euro, tolv kilo för tre euro, nästan gratis...".
Men de apelsiner som jag festar på nu har jag inte köpt. Jag fick en enorm plastkasse med apelsiner, underbara små clementiner och fina citroner av en elev. Hans familj har ett lantställe utanför stan, och de har mer citrusfrukter än de kan göra av med själva.
Finfina, obesprutade frukter.
Jag njuter.


tisdag 18 december 2012

Könsuppdelad leksakskatalog

Leksakskataloger är i omlopp, kataloger som barnen bläddrar febrilt i när de skriver önskelistor till de tre vise männen, som är de som kommer med julklappar här på trettondagen.
Jag tänkte på den svenska leksakskatalogen som visat bilder på barn som leker med alla leksaker, inte pojkar och flickor för sig.
Här finns så klart inget sådant.
Jag slår upp El Corte Inglés tjocka leksakskatalog, och hu!
Att det är könsuppdelat förstår ni själva. Att flickor leker med strykjärn, spisar, bebisdockor, smink, gosedjur och så vidare. Att pojksidorna har andra, hårdare färger, är fulla med superhjältar, våld och bilar.
Det fattar ni.
Här kommer några bildexempel på annat som finns i katalogen:

Inte sällan är det maskerad i skolorna och på förskolorna. Massa färgranna barn utanför porten. Och alltid, alltid är flickorna utklädda till prinsessor och pojkarna till superhjälte eller något annat riktigt manligt.
Alltid i dyra, köpta dräkter också. Varför inte göra det lite enklare, om det ska vara utklädning?


Nä, för tjejen kan ju inte köra den tuffa bilen. Hon får åka med bredvid.
Lägg märke till flickan i vänsterhörnet, hon sitter bakom och håller tag i pojken som kör.


Barbie får inte heller köra. Tur att hon har Ken.


För att alla barn ska kunna få en sådan här rolig dinosaurie med bollar har tillverkarna även gjort en i rosa, vilket skrivs ut med många utropstecken.

måndag 17 december 2012

Droppar mot hasch-ögon

Eftersom jag förhoppningsvis är påverkad av valium vid den här tiden imorgon har jag förinställt inlägget.

Vill bara nämna att jag har tvingats ta ögondroppar i ett par dagar innan. Vad de är bra för har jag ingen aning om, men Jesús, som har droppat in dem (kan omöjligt göra det själv, det är mot naturen att droppa in saker i ögonen) kände igen den lilla flaskan med en gång.
- Har du också fått sådana ögondroppar, frågade jag.
- Nej, men alla mina kompisar tog sådana här droppar när vi var små, för att deras föräldrar inte skulle märka att de hade rökt hasch. Man får så röda ögon av sånt.

Spruta i ögat

Jaha.
Om en timme befinner jag mig på sjukhuset för att få en spruta i ögat.
I vaket tillstånd.
Jag sa till doktor Estéban att jag tyckte att det lät lite otäckt.
- Drick en kopp lindblomste innan, sa han, det är lugnande.
Jag har hört fler säga att lindblomste har den effekten, men personligen tror jag faktiskt att ett par valium skulle göra mer nytta i det här fallet.

söndag 16 december 2012

Brända kastanjer, ljusshow och resväskletande

Mindre än en vecka till avfärd och vi har inte ens resväskor. Flytten tog knäcken på både min och Jesús väska, de som tålt så mycket genom åren.
Så efter lunch hos hans föräldrar gick vi ut i julhandeln för att leta väska. Men vi närmade oss väskköpet på omvägar.
Började borta vid Puerta de Jerez, dit de har flyttat Feria de las Naciones, en samling tältstånd med prylar och mat från olika länder. Låter mer spännande än det är, den där marknaden har försämrats. Nåväl, jag ville gå dit eftersom det ryktas att det finns ett svenskt stånd där med kanelbullar och en riktig svensk som säljer dem. Men det var nog stängt, för vi hittade det inte.
Det blev en sväng in i katedralen som var öppen tack vare en mässa. Men runt mässrummet, i hjärtat av kyrkan, var det avstängt, så jag undrar om jag någonsin kommer att få se den delen. Utan att betala inträde. Eller plågas igenom en gudstjänst.


Tog en runda på hantverksmarknaden på Plaza Nueva istället, på jakt efter min favorit som brukar stå där varje år innan jul, han med de fina, snurrande glasmobilerna, men icke. Så det blir ingen mobil i år heller.


Hade nog inte blivit det ändå med tanke på det stundande resväskinköpet.
Sedan hälsade vi på ägaren till vår lägenhet i hans bar. Han har en liten bar på Calle Sierpes, och vi fick kaffe och varm choklad och hälsade på ägarens son också.
Resväskaffären som vi var på väg till visade sig vara stängd, men vi gick in i barnbokhandeln vid Plaza de la Encarnación, vid Las Setas, istället och köpte julklappsböcker till Jesús syskonbarn.
Under tiden hann det bli mörkt ute och "svamparna" lystes upp så fint. Små stånd med söta mandlar och spunnet socker och bröd stod uppställda och spred dofter.
I en affär hittade jag till slut en turkos resväska som verkar bra, ska fundera på saken.
Sedan gick vi och köpte brända kastanjer i en pappstrut och väntade på att ljusshowen på kommunhuset skulle börja.


Eftersom det är helg var det föreställning varje jämnt klockslag mellan 19 och 22.
Så vitt jag vet var det förra året som Sevilla började visa detta. Det är jättehäftigt. Till musik projiceras ljus på hela kommunhusfasaden och får den att leva, att böja sig, får fönster att falla bort eller snurra runt, människor att visa sig i fönstren. I år dedikerades showen åt vetenskapen och vi såg skepp, rymd och teknik på väggen. Sedan visades en religiös bild och snöflingor som föll på den. Då började riktig snö falla på publiken. Nåja, det var skum som blåstes ut som stora snöflingor, men det var vackert och overkligt och väldigt effektfullt.


Publiken var stor, hela torget var fullt av folk, men det var ingen trängsel tack vare regnet. Förra året var det så proppfullt att det inte fanns något utrymme alls att stå, på hela det stora torget. Otroligt. Man var tvungen att vänta långt i förväg, annars fick an inte plats att se.

Är ni i eller i närheten av Sevilla, passa på att se den här ljusshowen, den är värd det.

lördag 15 december 2012

Och när jag trodde att dagen inte kunde bli värre gick jag till frisören...

Det var inte min dag igår.
Man kan säga så här: det ena som var bra med fredagen var att den tog slut.
Och som för att spä på eländet gick jag och klippte mig.

Aldrig känner man sig så ful som nyklippt i frisörstolen, under lysrörens hårda sken, invirad i ett plastskynke, med frisören bredvid, hon som är så snygg att det nästan är för mycket för den lilla salongen, hållandes i en nackspegel.
- Är du nöjd? frågar hon, de gör ju alltid det. Och man önskar att man låtit glasögonen ligga kvar i fickan, för att gå ut genom dörren utan att skämmas, men som vanligt ler man falskt med tårar brännande bakom ögonen och säger Ja! Det blev jättefint! medan den snygga frisören vrider spegeln så man tvingas se sig själv ur alla vinklar, eller håret då, håret som... ja, vad har hänt egentligen?
Kom vi inte överens om axellängd, tänker man, håret är ju 15 centimeter kortare? Och man tittar igen i spegeln, man måste ju, och tänker att man inte vill ha en boll på huvudet. Golfboll är det ord som kommer för en. Och det måste ju vara en bedrift att förvandla halvlångt hår till en stylad, fönad, krämad boll på huvudet, och den snygga frisören är verkligen bra på sådana här frisyrer, men jag vill ändå inte se ut så här. Jag vill ha tillbaka mitt hår.

Och man åker hem med trösttanken att efter en hårtvätt och lite eget fixande ser håret rätt okej ut igen, det är ju ofta så, men inom sig, man tänker det inte högt, men inom sig vet man att håret kommer inte bil längre för det.
Och mycket riktigt.
Den enda förändringen som syns är att frisyren har förvandlats från en boll till en kub.
Jag har fått ett fyrkantigt huvud.

Nä, det blir inga bilder på mig på ett tag...

fredag 14 december 2012

Svenskkolonin firar lucia

Så var det dags igen för svenskarna i Sevillas stora luciafirande.
Varje år blir vi bjudna till Ikea för luciafest och julbord.
En del av oss har redan lussat där i luciatåget, både tisdagen och onsdagen så vi sjungit där och på det intilliggande köpcentret för förvånade spanjorer som undrat vad det handlat om egentligen. Någon trodde att det var svensexa.


Igår sjöng vi för svenskarna, och sedan skyndade vi oss att byta om för att inte bli utan julbord. Vi visste att de andra inte tänkte vänta på oss.
Men det räckte. Nu var det ju inte ett vanligt svenskt julbord, men en massa saker från butiken. Knäckebröd, sill, lax, köttbullar, Janssons frestelse, prinskorv, skinka, must, tårta, bullar, pepparkakor, glögg och så vidare.


Vi blev väldigt väldigt mätta.
Och skoj hade vi!

torsdag 13 december 2012

Överdrivet att kunna gå i kortärmat inne

Lidia, som pluggar i Valladolíd, är hemma i Sevilla några dagar.
- Fryser du, Lidia, undrar jag.
- Ja, men det är inte så kallt här som i Valladolíd.
- Utomhus, menar du.
- Ja, där är det ju varmt inne. De har element i alla rum och har på elementen jämt. De har det så varmt att man kan gå i kortärmat inomhus, men det tycker jag är överdrivet.
- ...


Fortsättning på Strumpan Som Föll Ned På Grannens Tvättlina

Mjo, visst var det jag som tappade Jesús strumpa häromdagen.
Vi pratade ju om den där regeln, att den som tappar plagget får hämta upp det igen.
Strumpan bara slank ur handen på mig.


Den landade alltså på grannen nedanförs tvättlina, och där har den legat stadigt i tre dagar.
Jag har varit och ringt på dörren flera gånger om dagen.
Jesús kastade fram möjligheten att lägenheten är obebodd, så jag ställde mig ute en kväll, och visst, det var släckt och utomhuspersiennerna neddragna. Så han kan ha rätt.
Jag gick ned en våning för att undersöka möjligheten att kliva upp på en stege och dra till mig linan genom trapphusfönstret, men insåg att jag inte skulle nå.
Jesús däremot insåg det inte utan gick ned med stegen och provade.


Nu funderar vi på att ringa på dörren mittemot obebodda lägenheten, de kan ju dra i samma lina.
Fast jag tror att det är de som har en till-saluskylt hängande utanför fönstret...

Det där om våra besvärliga tvättlinor och andra tappningar skrev jag om här också.

onsdag 12 december 2012

"Men ni har bara ett efternamn?"

Igår förmiddag ringde en dam för att bekräfta att jag har tid på sjukhuset nästa vecka, och för att kontrollera om kollegorna skrivit rätt namn på mig.
- Annika sa du. Hur stavar du det?
- A -N -N-I-K-A.
- Dubbel-N?
- Ja.
- Och K?
- Ja.
- Jaha. Bra. Hur stavar du Elwing?
- E-L-W-I-N-G.
- E-L-W-I-N-C?
- Nej, G. G på slutet. G som i...
- G alltså?
- Ja.
- Och W?
- Ja.
- Du vet, vi använder sällan den bokstaven i spanskan.
- Nej, jag vet.
- Annika... Är Annika efternamnet?
- Nej, Elwing.
- Bara Elwing?
- Ja, vi brukar bara ha ett efternamn i Sverige.
- Jaså. Inte här. Här får vi efternamn från både mamman och pappan.
- Jag vet. Det är bättre. Bättre än i Sverige. I Sverige brukar vi dessutom få pappans efternamn.
- Man kan byta efternamn. Jag har flera kompisar som har gjort det. En väninna bytte bort sin pappas efternamn. Han behandlade henne och hennes mamma mycket illa. Så hon ville inte ha något med honom att göra, ville radera ut allt som förknippades med honom ur sitt liv.
- Jag förstår att han förtjänade det.
- Det gjorde han. Hm... Här står det Madeleine Christina också. Hur stavar du...
- Nej nej, strunta i dem, de behövs inte. Jag använder inte de namnen. Jag bara heter så. Fast egentligen heter jag Annika. Annika Elwing. Vi har många namn i Sverige men vi använder inte alla.
- Men ni har bara ett efternamn?
- Ja, de flesta. Fast en del har två, eller fler. Det är jättejobbigt om man fotograferar en familj och alla har olika efternamn och så måste man skriva ned alla namn.
- Jaja. Hur var det nu, Christin...
- Det är säkert, de behövs inte, de är onödiga.
- Okej då. Du är välkommen nästa vecka. Tredje våningen, till vänster om hissen som sagt.
- Okej. Tack då.
- Hej då.

tisdag 11 december 2012

Strump- och tomteluvtrubbel

Blev inga lussekatter.
Det tog för lång tid att köpa smör (vad bortskämd man blev i byn med att bo granne med affären!), och sedan behövde Jesús skjuts hem från jobbet för han hade blivit dålig.

Nu: luciatåg på Ikea.
Måste leta fram en bättre tomteluva bara. Den enda jag har är någon reklamluva från något färjebolag på Tenerife (?!?).

Och nu märker jag att även den är försvunnen.

Övrigt: klurar på hur jag ska få tillbaka Jesús strumpa som... befinner sig på grannen nedanförs tvättlina.
Tankarna går mot stege och fönstret i trapphuset.

Steg ett

Det första man måste göra (till och med innan man smälter smör och maler saffran) om man plötsligt vaknar en morgon i Spanien med en obetvinglig lust att baka lussekatter, är att dra in elementet i husets minsta rum och brassa på med värmen, så att degen får en chans att jäsa när det är så dags.




Jag hade kunnat skriva att steg ett i bakprocessen är att kolla om man verkligen har smör, socker och russin hemma, men de flesta... kollar nog sådant innan de sätter på elementet.

måndag 10 december 2012

Värt en knytnäve mot näsan!

- Vet du vad han gjorde?!? Den dumme kattfan bet mig i örat!
- Jaha, han hämnades väl å mina vägnar, kommer det från Jesús.
- Vad då, för det där med näsan?
Herregud vad han har gnällt om sin näsa sedan igår. Varenda gång som har har snutit sig har han klagat över smärta, då och då kommer det dessutom ett "Den är nog bruten...".
Han får verkligen skylla sig själv. Om han är så dum att han på svenska ropar Dubbelhaka! Dubbelhaka! och nyper med fingrarna är det visserligen värt en knytnäve mot näsan, men det hade kunnat undvikas om han inte samtidigt hade kittlat mig.

söndag 9 december 2012

Mot operan

Om en stund ska vi till La Maestranza-teatern och se Wagners Siegfried.
Det blir min första opera faktiskt, märkligt nog eftersom vi har varit tillsammans i sex år, jag och J.
J är ett stort Wagner-fan. Redan första sommaren, under bilresan till Norge, framgick det. Vi lyssnade på höjdpunkterna från Parsifal och bestämde att den skulle vi se tillsammans.
Det har inte blivit av än.
Sevilla är ingen bra stad om man gillar Wagner, men för tredje året i rad kommer en uppsättning från Barcelona hit. Nu ska vi se tredje delen i Nibelungens ring.
Igår kollade vi på de två föregående delarna på dvd, för att jag skulle förebredas (J kan dem utantill), så nu kan jag hela historien, känner igen Odens musik liksom de andras, och har läst dialogen i en av J:s böcker.
Det blir många timmar på teatern ikväll, vi har fixat smörgåsar och dryck att ta med till pauserna.
Trevlig kväll på er!

Renässanspalats i Osuna

Vi åkte till den lilla staden Osuna, drygt en timme härifrån.


Stan är rätt liten, men det finns mycket att titta på.
Högst uppe på kullen ligger ett av Spaniens äldsta universitet. Det nämns i Don Quijote.



På andra sidan vägen har vi den stora kyrkan Colegiata. Man kan gå på guidad tu där, men det hann vi inte riktigt med.
Jesús har varit inne en gång och berättade om ett par Ribera-målningar, gravkammaren och annat intressant. Kyrkan har två våningar under sig, som två källarvåningar.


Osuna är en gammal stad. Man kan se lämningar från romartiden på det arkeologiska museet, och det sägs att staden är äldre än så.
Det som är mest synligt nu är de många renässanspalatsen. Gå en gata, vilken som helst, och du hamnar framför dörren till ett vackert palats.



En massa kloster och kyrkor från samma tidsepok finns också.



Vi vilade en stund på ett kafé.


Sedan var det dags att gå tillbaka till bilen.


Vi hade ingen lust att åka direkt hem efteråt, så vi stannade för att äta middag i Mairena del Aljarafe. Inte det mest spännande stället precis, ännu mindre som restaurangen som vi ivlle prova ligger inne i ett köpcentrum (notera: tonårsnöje nummer ett i där är att sätta sig med kompisarna på en bänk inne i köpcentrat och pysla med sin mobiltelefon).
En wok; Neu Port.
Här är det ganska populärt med sådana bufféställen. I en wok finns alltid vanliga kinesiska rätter, olika sorters ris och nudlar. Sedan finns det sushi, salladsbar, lika friterade rätter samt spanska rätter. Det intressanta är avdelningen med råa ingredienser. Grönsaker, kött, fisk och skaldjur som man plockar av och sedan lämnar för tillagning, wokning.


Det brukar vara kul att äta på sådana ställen, och den här var riktigt bra. Det blir återbesök.

lördag 8 december 2012

Härligt utflykt till Galaroza

När det slutade regna åkte vi ut ur stan, mot Aracena.
Det var så längesedan. Det var grönt och vackert ute, svarta tjurar gick och betade i hagarna, solen svepte förbi bitvis och det luktade gott efter regnet.


Vi stannade i Galaroza där en vandringsled börjar.


På ett torg sålde en äldre dam äpplen, apelsiner, nötter och korgar.


Vi gick inte hela för det var inte så många timmar dagsljus kvar, men vi njöt av sträckan som vi hann med.



Den börjar i byn, leder förbi ett stall, går över vägen och in på trevliga grusvägar.




Små broar leder över bäcken.


Vi satte oss på en sten bredvid bäcken och åt lunch. Baguetter med tortillan som Jesús gjorde medan jag sov färdigt på morgonen. Den bästa tortillan som han har gjort.


Vi plockade membrillo-frukt längs vägen.


 När vi kom till den här pölen vände vi.


Nästa gång börjar vi i andra byn, dit vandringsleden leder, och går den sträcka vi inte hann med från andra hållet.

fredag 7 december 2012

Nadia lämnade en kommentar...

Nadia i Chile har lämnat en lång kommentar,. Jag har kortat den lite, men läs den i sin helhet under inlägget  Dag 19: En första.

"Sag ett program pa tv igar om krisens Spanien och hur det drabbar manniskor. En grej jag inte hade fattat var att nar de som ej har rad att betala sina hus- och lagenhetslan och darfor sparkas ut pa gatan anda fortsatter att vara skyldiga banken pengar. Det later ju helt galet! Om Spanien nagonsin skulle lyckas ta sig ur krisen skulle dessa manniskor alltsa anda vara korda eftersom de blir svartlistade.
/.../
Programmet gav aven en del intressanta siffror: tydligen ar spanien ett av de lander i varlden dar bankerna har konfiskerat (sager man sa?) flest bostader samtidigt som man givetvis har gjort miljontals familjer hemlosa.
Invandringen av spanjorer till chile (som ar ett mkt generost land da det galler arbetsvisum) har okat med 70% jamfort med forra aret.
Chilenska konsulatet i Madrid har tom fatt oppna nya lokaler for att kunna ta emot alla de spanjorer som vill soka sig till chile samt hemvandande chilenare.
/.../
Hur upplever ni det? Har ni vanner eller bekanta som har emigrerat, blivit av med bostader eller annat pga krisen? Vad tanker spanjorer egentligen, har landet en framtid?"



En bekant till mig har högskoleutbildning, långa vidareutbildningar, har jobbat som arbetsledare och, ja, aldrig saknat jobb egentligen. Företaget tvingades lägga ner, min bekant blev arbetslös. Vidareutbildade sig, läste språk, gjorde allt för att förbättra möjligheterna att få ett nytt jobb och fortsätta bo hemifrån (är man 35 år och van att bo själv vill man inte flytta tillbaka till föräldrahemmet), men efter två år hade han fortfarande inte fått något jobb. Han har mått riktigt dåligt. Han flyttade nyligen till England och fick jobb efter ett par veckor.
En familj jag känner är helt inne på att lämna Spanien för Sverige så fort de kan. Det är liksom inget alternativ för dem att stanna i Spanien. De ser, som många andra, ingen framtid här.
Jag har ett par vänner som är mycket bekymrade eftersom båda vuxna i familjen är utan jobb. De äger tyvärr huset, och det är just nu deras största bekymmer. Möjligheten att få jobb är liten, möjligheten att sälja huset är lika liten (vem köper hus nu?). Om de blir vräkta på grund av obetalda skulder står de utan bostad men med höga skulder att fortsätta betala av. Och ett barn att försörja.

Vad jag ser är en stark oro. Ingen går säker. En fast tjänst betyder inte så mycket, för företaget kan gå omkull när som helst. Alla påverkas av krisen. Alla branscher.
Momsen höjs, löner sänks, det är neddragningar inom alla sektorer, och det slår mot folk som redan har lite pengar att röra sig med.
I Sverige skojar vi om att utbildning i slutändan bara leder till hamburgerrestaurangjobb. Här i Spanien är det på riktigt. Om man nu får ett jobb över huvud taget. Utbildning leder för tillfället inte till någonting alls. Dessutom har det blivit mycket dyrare att studera på universitet. Detta tillsammans med att högutbildade flyr landet kommer att leda till att Spanien blir fattigt på välutbildad arbetskraft.

Det annonseras nya neddragningar, men ingenting görs för att stimulera ekonomin. Det ser dystert ut, det kommer att ta många år innan Spanien hämtar sig, läget väntas bli sämre innan det vänder, och de flesta ser mycket dystert på framtiden. Framtidstro finns inte. Det råder en stor hopplöshet här.

Jag kan bara skriva om det jag ser, men flera utlandssvenskar bosatta i Spanien läser bloggen, det skulle vara intressant att höra vad ni anser. Kommentera gärna!

Osociala Annika målar trapphus och går på släktkalas

Jodå, trapphuset blev målat. Jag förlorade två timmar sömn på det.
Jesús stack lämpligt iväg till replokalen just som vi skulle börja.
Vi målade oorganiserat, vissa väggar blev målade tre gånger, men jag tror att alla ytor blev målade. Väldigt mycket färg hamnade på golvet. Och på de två pyjamasklädda målarna (jag var inte en av dem).
Jag torkade av alla dörrar, lister, räcken och lysknappar som de andra kladdade ner. Gång på gång. Men på det här sättet slapp huset betala för riktiga målare. I morgon är det våning tres tur.
En av grannarna var liksom Jesús klok och sysselsatte sig med något annat, men det var okej, för han servade oss med tapas hela tiden.
När allt var klart efter ett par timmar såg trapphuset likadant ut som innan vi började (tyckte jag) och vi firade måleriet inne hos paret bredvid med tapas.
Inga porrfilmer idag.
Vi fick tips om var det serverades gratis paella, men jag och Jesús åkte istället till hans syster för att fira lilla systerdottern på hennes namnsdag.


Där var den närmsta familjen som vanligt och vi stannande till halv elva på kvällen. Åt grillat kött och drack och värmde oss vid öppna spisen, och den här gången struntade jag i att ens försöka verka social, det vet alla att jag inte är ändå, speciellt nu när de jämför med brorsbarnens partner (supersociala och trevliga mot alla). De enda som var sämre på att cirkulera och prata med folk var systerns makes faster som är dövstum, och makens pappa, utan att gå in på detaljer.
När vi gav oss av hemåt på kvällen stannade vi på Sloppy Joe´s och åt middag, kycklingwrap till mig, pizza till Jesús, och pratade om allt som hänt och sagts under dagen.


Och när vi pratade tänkte jag på Jesús kusin, det svarta fåret i familjen, han som är supervänster och helt emot kyrkan och som anses som jättekonstig eftersom han inte ville att sonen skulle döpas. Och jag tänkte, att hur vanliga vi än kände oss i granngruppen kvällen innan, så är det nog jag och Jesús som är de konstiga i Jesús familj.
Men det är okej, man tänker olika om olika saker bara, så är det.
Bra, händelserik första dag på el puente, långhelgen.