tag:blogger.com,1999:blog-82783186876186365512024-03-27T12:56:27.872+01:00Casa AnnikaCasa Annikahttp://www.blogger.com/profile/05152407751668093568noreply@blogger.comBlogger2100125tag:blogger.com,1999:blog-8278318687618636551.post-89829163910341979742024-03-25T05:47:00.001+01:002024-03-25T05:47:00.244+01:00Runa fem år<div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEiVbNDwfkIogm9bY76JHLUnDyEjPrc9IWp7Bj5-pkRYavKeEd2jMq8zCOJuaPI9ezY5KjIIretU5-KLXUAgS0v1bqflVC7VtMiiGCJaxILKeolY8l5Qn4PzwXwPK6vh0QfN_x4xlzIGtn4hClMjuP9OJfwTZVlfr56W9TK-t6qbZKfZ5cdBuPOZWGiizQ" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;">
<img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEiVbNDwfkIogm9bY76JHLUnDyEjPrc9IWp7Bj5-pkRYavKeEd2jMq8zCOJuaPI9ezY5KjIIretU5-KLXUAgS0v1bqflVC7VtMiiGCJaxILKeolY8l5Qn4PzwXwPK6vh0QfN_x4xlzIGtn4hClMjuP9OJfwTZVlfr56W9TK-t6qbZKfZ5cdBuPOZWGiizQ" width="400">
</a>
</div><br></div>I fredags fyllde Runa fem!<div><br></div><div>På morgonen väckte vi henne med födelsedagssång på svenska och spanska, tårta med fem ljus och presenter. Först gömde hon sig under täcket för att få fortsätta sova, sedan förstod hon vad som var på gång. Hon fick bland annat fyra glasögonbågar från maskeradhyllan i affären (hon gillar glasögon), en leksakshund som dansar och spelar, Bamsememory och en smyckesask med spelande figur och halsband och ringar i.</div><div><br></div><div>Runa hade sin favoritklänning till skolan och en stor korg med bullar att bjuda på, både för att det var hennes födelsedag och för att det var hennes sisa dag med klassen. Eter påsklovet börjar hon i Disas lilla byskola. Det blir ett bra byte.</div><div><br></div><div>Medan hon var i skolan lagade jag det sista till kalaset. Vi skulle vara på picknickplatsen i Castaño del Robedo, där Disas skola ligger. Strax innan klockan två var jag framme för att duka upp. Korv och bröd med tillbehör till barnen, empanada med pisto, skagenröra, dipp med grönsaksstavar, bröd... Men jag glömde den stora stekgrytan med korv från slaktaren som jag stekt och sedan kokat med vitt vin, vitlök, gul lök, svartpeppar och lagerblad tills en härlig sås återstod. Goretti åkte hem till oss och hämtade den.</div><div><br></div><div>Strax efter klockan två kom barnen och deras familjer från Disas skola. Lite senare anlände Runa som åkt med sin bästis Alex och hans mamma. Runa blev kvar så länge i deras bil att jag till slut gick för att se vad hon gjorde. Hon var upptagen med att öppna paket som Alex och de andra barnen gav henne direkt där hon satt i bilen.</div><div><br></div><div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEhYILESgeeDB28MK4Dt40zND2y0jrMtBTX4Bn47Rl0vCuZ5bCxRjnyz8DwudQuMZnE93r4228LsDYCzIosMoYIs-0UR-UQ0RoTSBrEADRHuwL3MUYZdA-k6KJYpB7fJgJAXWhftpHuW69UX_QYZHzcgVTOWqdsGx46mGRl2L90GUDyuLyc2pzLcrIabZA" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;">
<img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEhYILESgeeDB28MK4Dt40zND2y0jrMtBTX4Bn47Rl0vCuZ5bCxRjnyz8DwudQuMZnE93r4228LsDYCzIosMoYIs-0UR-UQ0RoTSBrEADRHuwL3MUYZdA-k6KJYpB7fJgJAXWhftpHuW69UX_QYZHzcgVTOWqdsGx46mGRl2L90GUDyuLyc2pzLcrIabZA" width="400">
</a>
</div></div><div><br></div><div>Jag trodde att bordet som jag tagit med till maten var för stort. Det var tvärtom. Nästan alla familjer hade tagit med sig godsaker och allt fick inte plats.</div><div><br></div><div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEi_sXcIRCJgu0v59zEk12qsqrZIwYJ2oKzVR-xXca-dGdJB7jBnqc51Jdp6BGVr0HtAltw3vQ-mFrrgaYUk6YyTUjGj00E_78Y4qiT7CSmNb8464YoDqhqiY4WOVZNyK-No9mme_PZZNUB-iZtofd_rC4DxwAS23P2BJP-FU6AcbY8Ow019wwytLs61Hw" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;">
<img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEi_sXcIRCJgu0v59zEk12qsqrZIwYJ2oKzVR-xXca-dGdJB7jBnqc51Jdp6BGVr0HtAltw3vQ-mFrrgaYUk6YyTUjGj00E_78Y4qiT7CSmNb8464YoDqhqiY4WOVZNyK-No9mme_PZZNUB-iZtofd_rC4DxwAS23P2BJP-FU6AcbY8Ow019wwytLs61Hw" width="400">
</a>
</div></div><div><br></div><div>Ungarna sprang omkring och klättrade och gjorde diken och lekte överallt medan vi vuxna åt gott tills ingen orkade mer. Då var det dags för efterätterna. Chokladbollar, drömmar, silviakaka och tårta i långpanna med hallonmousse som fyllning. Den godaste tårta jag gjort. Ungarna ropades till bordet, vi sjöng födelsedagssången och Runa blåste ljusen innan hon försvann iväg för att leka igen. </div><div><br></div><div>Efter bakverken var vi så mätta att ingen längre orkade röra sig och vi vuxna blev kvar vid picknickbordet tills det började mörkna. Då packade vi ihop och jag tog med mina tjejer samt Disas kompis Nora, som skulle sova över. Vi stannade i Jabugo och köpte var och ens favoritsnacks, sedan la stortjejerna en tjock madrass framför tv:n, bäddade och satt där och såg film och åt snacks ändatills Nora fick hemlängtan. Men vad glada de hade varit innan! Vilken glädjefylld födelsedag!</div>Casa Annikahttp://www.blogger.com/profile/05152407751668093568noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-8278318687618636551.post-61785684779044177932024-03-14T23:00:00.003+01:002024-03-15T09:01:52.109+01:00Håret<div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEiPBWSH892aySTlUUUq2cpyb5sjC2kD7jd10kXDp108Wl3Xjw2ZjmehzQ3tCkNXQkLUFvC21u0dL_6mgh69l0qw4v52-fNVfxKmwIF3_nHaJI0yo6dCILl4PnIuoTxj8paEe6X0hCE5_eiGSbYgc6r1js6GOF3e-6blqcFRbHh5c60zvQgMRPS9IiKVBA" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;">
<img border="0" height="300" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEiPBWSH892aySTlUUUq2cpyb5sjC2kD7jd10kXDp108Wl3Xjw2ZjmehzQ3tCkNXQkLUFvC21u0dL_6mgh69l0qw4v52-fNVfxKmwIF3_nHaJI0yo6dCILl4PnIuoTxj8paEe6X0hCE5_eiGSbYgc6r1js6GOF3e-6blqcFRbHh5c60zvQgMRPS9IiKVBA=w400-h300" width="400" />
</a></div><div>
</div><br /></div>Lilla pärlan ville ha kort hårt. Hon har så länge velat ha lika kort som sin bästis Alex. Riktigt kort alltså. Jesús och jag har tyckt så mycket om hennes hår att vi inte har låtit henne klippa av det. "Hon är så liten, det kan vi inte låta henne bestämma", tyckte Jesús. Medan jag i teorin har tyckt att klart ungen måste få bestämma över sitt eget hår. Hon är så bestämd när det gäller allt annat. Och nu fyller hon snart fem, är inte så liten längre.<div><br /></div><div>Så Runa fick följa med när Disa skulle klippa av sitt långa hår hos Cristina, som inrett en liten frisersalong i sitt garage.<div><br /></div><div>Jag hade visat en bild på frisyren som Runa ville ha. Hon sa inte ett ord när hennes långa, ljusa, mjuka hår föll till golvet, log bara inåtvänt. När jag fick henne i famnen och kände över det kortklippta håret... Sa jag till henne precis hur fin hon var, för hon var verkligen fin, men så fort hon gått iväg för att måla naglarna med frisörens jämngamla dotter kom tårarna. "Vill du ha en näsduk" undrade frisör-Cristina och räckte fram ett paket. Jag tog emot och snöt mig och torkade ögonen med tröjärmen. Runas fina hår. Hon är så annorlunda att jag inte känner inte igen henne, det är som ett nytt barn, jag lyssnar på rösten och letar spår i ansiktet men till och med det verkar annorlunda. Det kommer att ta ett tag att vänja sig.</div><div><br /></div><div>Hon är mycket nöjd, det blev som hon önskat sig så länge. Och nu är det slut med bråken om morgnarna att hennes hår måste borstas. </div><div><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><div style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEhC-F2W3yeRq45gZJuwGElQA4Lf7gIuE2Q1XvRQsaP23Rl3S-zhhhQbCgcfV5mPnOoEWGdUsrWQ7fkuzvhUsHTCd_8RAYbDOciGr9DLD9kcHAxwLk_medTMDCMHVxQhC_ImnW-gVLgHY5Ej3hMrdQ15capsha2VQIeTts_aiPqDzGwBIS77PWoPatt8fg">
</a><img border="0" height="300" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEhC-F2W3yeRq45gZJuwGElQA4Lf7gIuE2Q1XvRQsaP23Rl3S-zhhhQbCgcfV5mPnOoEWGdUsrWQ7fkuzvhUsHTCd_8RAYbDOciGr9DLD9kcHAxwLk_medTMDCMHVxQhC_ImnW-gVLgHY5Ej3hMrdQ15capsha2VQIeTts_aiPqDzGwBIS77PWoPatt8fg=w400-h300" width="400" /></div></div><div></div></div>Casa Annikahttp://www.blogger.com/profile/05152407751668093568noreply@blogger.com6tag:blogger.com,1999:blog-8278318687618636551.post-3044836437710470822024-03-04T21:34:00.003+01:002024-03-04T22:29:00.365+01:00Fallet LisaJag är just nu i Sverige och jobbar.<div><br></div><div>Idag har jag varit på det värsta jobb jag varit med om.</div><div><br></div><div>Har ni följt nyheterna om Lisa?</div><div><br></div><div><a href="https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/q12Q1e/familjehemsforaldrar-far-inte-adoptera-utvisningshotade-lisa">Länk</a></div><div><br></div><div>Nio år är hon, precis som min Disa.</div><div><br></div><div>Lisa och hennes familj har väntat länge på Hovrättens dom - ifall hennes vårdnadshavare skulle få adoptera henne. Vi hoppades så innerligt allihop, trodde nog att beskedet skulle bli positivt, eftersom allt annat är otänkbart.</div><div><br></div><div>För en månad sedan bestämde sig Migrationsverket för att utvisa Lisa innan Hovrättens dom kom. En väska på 23 kilo skulle hon få ta med sig när hon hämtades mitt i natten för att köras till flygplatsen. I Albanien skulle hon sedan placeras på ett barnhem, utan att kunna albanska.</div><div><br></div><div>Nio år.</div><div><br></div><div>Timmar innan utvisningen beslöt Migrationsverket att avbryta för att invänta Hovrättens dom.</div><div><br></div><div>Vi väntade tillsammans i familjens vardagsrum. Min uppgift var att filma.</div><div><br></div><div>Domen kom: ingen adoption.</div><div><br></div><div>Familjens förtvivlan gick rakt in i hjärtat, och där har den stannat. Släpper inte. Det blev inget mer gjort på eftermiddagen. I en villa några mil bort satt en familj i största sorg.</div><div><br></div><div>Timmarna går. Till slut säger man åt hjärtat att lägga av. Det är inte mitt barn, inte min familj, jag känner dem inte ens! Sorgen är inte min! Men hjärtat bryr sig inte om sådant. Det lägger inte av, det fortsätter att blöda.</div><div><br></div><div>Nio, som Disa.</div><div><br></div><div>Innan hade de pratat om att låta hunden få hundvalpar nästa sommar.</div><div><br></div><div>Naturligtvis publicerades ingen film. Min kollega skrev en fin artikel. Den är låst, men jag<a href="https://www.nlt.se/2024/03/04/familjens-fortvivlan-efter-negativt-adoptionsbeslut-jag-vill-skrika-rakt-ut-8077c/"> länkar ändå</a>.</div>Casa Annikahttp://www.blogger.com/profile/05152407751668093568noreply@blogger.com8tag:blogger.com,1999:blog-8278318687618636551.post-58248697012568324892024-02-20T23:02:00.000+01:002024-02-20T23:02:32.976+01:00FörtroendeDet var väl någon gång när Disa hade fått sin lillasyster som vi började uppmärksamma ett annorlunda beteende. Hon kröp ofta in under bord för att få sitta ifred och tänka.<div><br></div><div>Senare gjorde hon det i rörelse, tänkte alltså. Hon gick fram och tillbaka i snabb takt med ett leende, helt borta från vårt värld, mycket svår att återkalla. Mest anmärkningsvärt var det när vi var på cirkus och hon gick runt i cirklar hela pausen. Efter föreställningen tog vi henne i varsin hand och ledde henne, för Disa var inte närvarande överhuvudtaget, inte kontaktbar.</div><div><br></div><div>Med tiden märkte vi att det var riktigt bra historier som fick henne att försvinna.</div><div><br></div><div>Nu är hon nio och ett halvt. Fortfarande försvinner hon under rörelse. Musik är en nyckel till dit hon ska. Ett hjälpmedel.</div><div><br></div><div>Jag har alltid undrat var hon är, tänkt att det måse vara en mycket trevlig plats när jag sett hennes ansikte.</div><div><br></div><div>Igår berättade hon. Jag frågade om hårklippning, då berättade hon om en frisyr och varför hon skulle vilja ha den. Sedan bara forsade orden ur henne! Vi stod i badrummet i säkert en halvtimme, hon berättandes, jag lyssnandes. Disa har en makalös, enorm inre värld som hon förflyttar sig till, och där hon är med om fantastiska saker. Jag fattar nu att det inte var fel i dyslexiutredningen, när man dessutom upptäckte att hon har en särskild begåvning i kreativitet.</div><div><br></div><div>Vilken människa.</div><div><br></div><div>Vilket förtroende jag fick. Det var en skatt. Ingen annan har fått veta. Ingen annan kommer heller att få veta vad som rör sig i hennes huvud, inte inom närliggande tid.</div>Casa Annikahttp://www.blogger.com/profile/05152407751668093568noreply@blogger.com10tag:blogger.com,1999:blog-8278318687618636551.post-21750850771956552402024-02-12T19:29:00.061+01:002024-02-12T20:08:03.577+01:00VintervärmeI fredags drog en ordentlig storm in. Det regnade och blåste så hårt att en hel yttervägg blåste bort hemma hos en bekant till Jesús. Och i vägen till hans replokal bildades stora hål, han räknade till sju bilar som kört sönder däcken i hålen och blivit stående i väntan på bärgning, bara mellan motorvägen och byn där han repar. Poliser var ute och ledde om trafiken.<div><br /></div><div>Regnet är oerhört välkommet, inte minst efter den skrämmande varma januari månad, som var den varmaste, eller näst varmaste, som någonsin uppmätts i Spanien. Temperaturerna låg ofta mellan 17 och 22 grader på dagarna.</div><div><br /></div><div>Med det sagt kan jag inte annat än erkänna att solen och värmen kändes skön också, trots att det är fel årstid. Men vilken energi man får av lite sol och värme!</div><div><br /></div><div>Det är härligt att stå ute och hänga tvätt, och drömma om saker som ska sås och planteras...</div><div><br /></div><div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEhLbSFX0zl196Lb-gsZprSHoIrHTJa4Cpx09KmRG6ahRGe0wslmJ8zj1FCJCism6rH5bycwb0N_YjGxcLLf-lSydhPoRrwptpxKsCJGm5X90g7aNq84sApMeONAng6SZ4XNrQRqqdnIi3mFIhk5_6AGkXJDvqXlrXlqmSqKCT9LM76WGjUenvqY0t0yEg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;">
<img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEhLbSFX0zl196Lb-gsZprSHoIrHTJa4Cpx09KmRG6ahRGe0wslmJ8zj1FCJCism6rH5bycwb0N_YjGxcLLf-lSydhPoRrwptpxKsCJGm5X90g7aNq84sApMeONAng6SZ4XNrQRqqdnIi3mFIhk5_6AGkXJDvqXlrXlqmSqKCT9LM76WGjUenvqY0t0yEg" width="400" />
</a>
</div></div><div><br /></div><div>Man passar på att tvätta barnmöbler...</div><div><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEihOLd9nsNIxQfMKW9kHQqA-7uidytMS5x59rXQPiB6hr0b7rE9VFs7jVF04iSWWMH12XC2H6iyL9OwQPutsdszDy_XNtVSYi61lfV6JJX-RQREmP2BWZM2mkBBrfgeXEFe_UR3c9Ecai1fu3LpND9f4W8W1e72gfRlxurCEsQeVrdhrjK8Ygg9EzKJ-g/s4624/20240112_123331.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="4624" data-original-width="3468" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEihOLd9nsNIxQfMKW9kHQqA-7uidytMS5x59rXQPiB6hr0b7rE9VFs7jVF04iSWWMH12XC2H6iyL9OwQPutsdszDy_XNtVSYi61lfV6JJX-RQREmP2BWZM2mkBBrfgeXEFe_UR3c9Ecai1fu3LpND9f4W8W1e72gfRlxurCEsQeVrdhrjK8Ygg9EzKJ-g/w300-h400/20240112_123331.jpg" width="300" /></a></div><div><br /></div><div>... och tar med sin fyraåring att plocka citroner, efersom hon vill baka citronmuffins.</div><div><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEheW_iwe5te9Rqd-3oZ26TGAcFhu6SLkeMEuM_bmBQwWeqRyPhBFqFnlHntcpeqO-TNnwfPFvp3xic1DQyQLrKPPkR9BdI9GmYmaowjg_1DRqc91vnIwBRLY8IAs-pIXQhrPWg7gcFN2OfYGwkBGTVmHuJAM3KMQ3eBTPzkblZjV0-Dp7gFJEo-AeYGmQ/s4624/20240112_123354.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="4624" data-original-width="3468" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEheW_iwe5te9Rqd-3oZ26TGAcFhu6SLkeMEuM_bmBQwWeqRyPhBFqFnlHntcpeqO-TNnwfPFvp3xic1DQyQLrKPPkR9BdI9GmYmaowjg_1DRqc91vnIwBRLY8IAs-pIXQhrPWg7gcFN2OfYGwkBGTVmHuJAM3KMQ3eBTPzkblZjV0-Dp7gFJEo-AeYGmQ/w300-h400/20240112_123354.jpg" width="300" /></a></div><br /><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgegi1FlSZOILSlKeIK6Xb4219UmNrNj4N94TJr5TfaB-O1gu1Vxye4kr6o7EB9KuAy_ygZDRlLvAmfpWkGS95ypxuTtI3KG5EBT91Ri49SHynEF5XKUwHwxt_BiMZiAGVE3uxOyuDco-iab-vRNFB8NbtwT9UsgkA8dIvaJRHLStKyrpiALyckXe9j0w/s4624/20240130_180812.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="4624" data-original-width="3468" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgegi1FlSZOILSlKeIK6Xb4219UmNrNj4N94TJr5TfaB-O1gu1Vxye4kr6o7EB9KuAy_ygZDRlLvAmfpWkGS95ypxuTtI3KG5EBT91Ri49SHynEF5XKUwHwxt_BiMZiAGVE3uxOyuDco-iab-vRNFB8NbtwT9UsgkA8dIvaJRHLStKyrpiALyckXe9j0w/w300-h400/20240130_180812.jpg" width="300" /></a></div><div><br /></div><div>Samma fyraåring sitter sedan ute på trappen i den ljumma luften och tvättar snäckor och strandfynd rena från sand.</div><div><br /></div><div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEgrTQgXhk-83OsW7ZXKmpUR2jPXJUQZHAtr6gKthbl6Iul4P6ErNZe2EhogSMoC0pWyHJ_b_1UntDGUuULTtwEnlT_RBBjui7xC2XCUzD04fR-Z2r-FudLhWFDB8f9pEKJy2RZqHNs7o596B0od1jBybQP8cH6qllzmebACP-3keWlXpS44cyPtjRjVhA" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;">
<img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEgrTQgXhk-83OsW7ZXKmpUR2jPXJUQZHAtr6gKthbl6Iul4P6ErNZe2EhogSMoC0pWyHJ_b_1UntDGUuULTtwEnlT_RBBjui7xC2XCUzD04fR-Z2r-FudLhWFDB8f9pEKJy2RZqHNs7o596B0od1jBybQP8cH6qllzmebACP-3keWlXpS44cyPtjRjVhA" width="400" />
</a>
</div></div><div><br /></div><div>Man äter lunchen utomhus...</div><div><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgqHlw6ubS69wpxXNEVY0XFW70forTUl3fMpeve46UWfdm-N3Mp-YgnHfdj2fEEUiq4flEM1fNaZgIoITYvQmiauMaXJKy_t2P5ozBXuUO6bzeZQNX9SZSO-47GT-qN14cyhP_BD4hg6ivFXxb2PXLdgbT7VkDLDzZxebRgEI_t0pYDddxnMaEVk5BvRw/s4624/20240123_160125.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="3468" data-original-width="4624" height="300" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgqHlw6ubS69wpxXNEVY0XFW70forTUl3fMpeve46UWfdm-N3Mp-YgnHfdj2fEEUiq4flEM1fNaZgIoITYvQmiauMaXJKy_t2P5ozBXuUO6bzeZQNX9SZSO-47GT-qN14cyhP_BD4hg6ivFXxb2PXLdgbT7VkDLDzZxebRgEI_t0pYDddxnMaEVk5BvRw/w400-h300/20240123_160125.jpg" width="400" /></a></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br /></div><div>...och får spontanbesök. Ger Disa och kompisen Nora en burk, för de vill gå till källan och fånga ödlor.</div><div>Tre ödlor fick följa med hem. Det var oerhört spännande för Runa! Medan de stora tjejerna gick in och åt mellanmål och grejade med annat, stannade Runa kvar ute med ödlorna, fullkomligt uppslukad av dem. Hon frågade om hon fick hålla i en, och kunde sedan inte sluta leka med dem. Princesa, Corazón och Ödla fick de heta. Hon lyfte upp dem i handen gång på gång, lät dem plumsa tillbaka i burken, gav dem snäckor och flyttade på stenar. Till slut blev det mörkt ute och hon måste gå in. Händer och armar var blöta och iskalla, kvällarna har inte varit varma alls, men det var en mycket lycklig liten tjej som kom in till slut, mot löfte att hon skulle få leka mer med ödlorna nästa dag.</div><div><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgU5cq0J7bvuaHJwvEA4Qb0dJyJUaZfHRCOpdxwKK_fGM640BVjEwe-fOB3t-O5s7I-RnjPxlr22mxIkGNMbhzLJuVShnGmNkl-PtvfnKcughwGVTuFCj4slG2F8YXyymELxBOA2kbc2sMXnKLYtVa40xjO90Awu2fg77wGd8BTgG0BsbhzbxHTBnbIbA/s4624/20240201_190250.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="3468" data-original-width="4624" height="300" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgU5cq0J7bvuaHJwvEA4Qb0dJyJUaZfHRCOpdxwKK_fGM640BVjEwe-fOB3t-O5s7I-RnjPxlr22mxIkGNMbhzLJuVShnGmNkl-PtvfnKcughwGVTuFCj4slG2F8YXyymELxBOA2kbc2sMXnKLYtVa40xjO90Awu2fg77wGd8BTgG0BsbhzbxHTBnbIbA/w400-h300/20240201_190250.jpg" width="400" /></a></div><br /><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj6ANgnzHroMPyqh894qtpnIwYhk6U3dqM7msoC70bSBDVLRfs8P-NybqjQ0WVdKcp04e6glWKCnl_yDHT0vSLpaNKIrQuwaJUVBlOyL8w2qJW2uu2LKWoHqMOxBM_28fEW5GojdDQKaWOqDN4neaJwIEUFK0ZLOYEBHoE1UVpNZCI9dF-U6r7rN8vgZQ/s4624/20240201_190441.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="3468" data-original-width="4624" height="300" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj6ANgnzHroMPyqh894qtpnIwYhk6U3dqM7msoC70bSBDVLRfs8P-NybqjQ0WVdKcp04e6glWKCnl_yDHT0vSLpaNKIrQuwaJUVBlOyL8w2qJW2uu2LKWoHqMOxBM_28fEW5GojdDQKaWOqDN4neaJwIEUFK0ZLOYEBHoE1UVpNZCI9dF-U6r7rN8vgZQ/w400-h300/20240201_190441.jpg" width="400" /></a></div><div><br /></div><div>Tyvärr blev det ingen ödlelek dagen därpå. När hon gick ut för att titta på ödlorna nästa morgon, innan skolan, var de försvunna alla tre. Jag kan inte tro att små vattensalamandrar hoppar. Jag misstänker Chobai. Hon kan nog ha suttit och fiskat med tassen...</div><div><br /></div><div>Till helgen ska solen skina igen. Då blir det nog lite kalas och grillning med kompisar. Och dags att börja så, kanske...?</div>Casa Annikahttp://www.blogger.com/profile/05152407751668093568noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-8278318687618636551.post-81274796814891735482024-02-07T22:50:00.000+01:002024-02-07T22:50:42.847+01:00Reportage om stränder och bergsbyar<div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEhBvj3uu_xbEJxGoXC_ZNQoln10ibtmH8nD04WkRM00LACDBamy0KQDWY6LQFCeYD7wZAVfgUJQuuBxwEU2lq4r6YG30qp37jMpv-J1SOvXUgCTZQuy8zo4Qbx4_STfVHuV5ievOt8QFpAK_JdGQ_KcKMLgq3mVb9P_RpO71WZDtQnl43pQdem8tzojIg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;">
<img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEhBvj3uu_xbEJxGoXC_ZNQoln10ibtmH8nD04WkRM00LACDBamy0KQDWY6LQFCeYD7wZAVfgUJQuuBxwEU2lq4r6YG30qp37jMpv-J1SOvXUgCTZQuy8zo4Qbx4_STfVHuV5ievOt8QFpAK_JdGQ_KcKMLgq3mVb9P_RpO71WZDtQnl43pQdem8tzojIg" width="400">
</a>
</div><br></div>I förra inlägget skrev jag om vår <a href="https://casaannika.blogspot.com/2024/02/vi-akte-till-havet.html?m=1">strandutflykt</a>. Jag kom på att jag ju faktiskt har skrivit mer om den trevliga sydvästra kustremsan som gränsar till Portugal. Här är en länk till <a href="https://www.sydkusten.es/engine.php?articleId=37717&sectionId=11">reportaget i tidningen Sydkusten.</a><div><br></div><div>Jag kan lika gärna länka till ett reportage om mina bergstrakter också;<a href="https://www.sydkusten.es/engine.php?articleId=39260&sectionId=11"> Sierra de Huelva</a>. Ifall någon skulle vilja läsa lite mer.</div><div><br></div><div>För övrigt skriver och skriver jag, men jag har också bokat biljetter till roliga saker framöver. Kulturåret 2024 är här!</div><div><br></div><div><br></div>Casa Annikahttp://www.blogger.com/profile/05152407751668093568noreply@blogger.com8tag:blogger.com,1999:blog-8278318687618636551.post-86791919318833365462024-02-05T06:00:00.003+01:002024-02-05T06:00:00.446+01:00Vi åkte till havet<div><div>
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEgIjCsfbYTWNaeX__MdswABeaeiLaH_77pm6JVJ3mHjKK3VtfHYie4pCND-8AZOEP1_BINvGt9BS_YTlo9nqDjLM0L6-4aAibQjhOTU6KBSLsMErPFGPMRfAirShGPQX0x9ShfErigYCom8KR_gsWzxPHti6C9xggYwAgazHvwYrGkiy75mjOPLqs3kVg">
<img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEgIjCsfbYTWNaeX__MdswABeaeiLaH_77pm6JVJ3mHjKK3VtfHYie4pCND-8AZOEP1_BINvGt9BS_YTlo9nqDjLM0L6-4aAibQjhOTU6KBSLsMErPFGPMRfAirShGPQX0x9ShfErigYCom8KR_gsWzxPHti6C9xggYwAgazHvwYrGkiy75mjOPLqs3kVg" width="400">
</a>
</div><br></div>Få platser är väl lika spännande som en havsstrand! Varför åker vi inte till kusten oftare? Vi har ju ändå bara en och en halv timmes körtid, och det är alltid, alltid värt det.<div><br><div>Någon som jämt vill åka till stranden är den minsta av mina pärlor, och nu skulle det bli av, för första gången sedan maj föra året.</div></div><div><br></div><div>Vi valde stranden Las Botas på Huelvakusten, det är en favorit. Lättillgänglig, långt från bebyggelse, men ett par chiruingitos - strandrestauranger.</div><div><br></div><div>Skor och strumpor tog vi av redan vid bilen. De behödes inte mer. Sanden är underbart mjuk och finkornig.</div><div><br></div><div>Det var en del folk ändå, denna ljumma sista helg i januari. Män stod som vanligt på rad med fiskespön nedkörda i sanden och linan spänd långt ute i vattnet. Här och där satt familjer och kompisgäg och umgicks, flera campingbord med glasoch matreste vittnade om en heldag med strandlunch</div><div><br></div><div>Jag släppte lös Iris, som sprang som en tok fram och tillbaka i sanden. Hon och jag gick en bit bort tills jag hittade ett märkligt djur i sanden. Vad var det?? Det var geléaktigt som en manet, och hade en massa korta armar. Jag gick tillbaka och hämtade de andra för att visa.</div><div><br></div><div><div>
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEizUPafylrrTAJ4lilk8E9z-gQHCqWDt7sQ6GMp1Oo3xBoOBS1Im5rj5vdeZXo3xNuhmbfLzBdhJAmOgtkhpqHDK81J1uAZGY-cn4XOWJyE4j6rUyyZGeLIVBYE4Y07Vqa2hSJ6FYOxjUrpb3DzhCgbOoBuV7zkPOH4W7elZaBJOQZBGDE1f40CAbfA_g">
<img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEizUPafylrrTAJ4lilk8E9z-gQHCqWDt7sQ6GMp1Oo3xBoOBS1Im5rj5vdeZXo3xNuhmbfLzBdhJAmOgtkhpqHDK81J1uAZGY-cn4XOWJyE4j6rUyyZGeLIVBYE4Y07Vqa2hSJ6FYOxjUrpb3DzhCgbOoBuV7zkPOH4W7elZaBJOQZBGDE1f40CAbfA_g" width="400">
</a>
</div></div><div><br></div><div>Därefter hittade barnen en enorm krabba som vi var tvungna att peta på för att se om den levde. Det gjorde den inte. Disa undrade om vi kunde ta med den för att äta den.</div><div><br></div><div>Massor med hajägg såg vi också. Ett par platta och tomma, de flesta hårt spända och runda. Kunde de ha lossnat med en levande liten minihaj inuti? Vi visste inte med la alla som strandat tillbaka i vattnet.</div><div><br></div><div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEj_iLAdQxFzhLuV9PVEO06RGD367Z3kafV9uxPBXau5e_faGJKeBKfZA64gA7G8PlP0a2Wc8nI8QgnhcVowSvIvyBqKWhSrnKJXoLyoOf02zk5gjEROX3VoTgms_qBtEtxkonBeNcfPdAvWSZOFj18s3VENGLkdZB2oFaWKOmaKTXHnVl9-g0i24ZTq2w" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;">
<img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEj_iLAdQxFzhLuV9PVEO06RGD367Z3kafV9uxPBXau5e_faGJKeBKfZA64gA7G8PlP0a2Wc8nI8QgnhcVowSvIvyBqKWhSrnKJXoLyoOf02zk5gjEROX3VoTgms_qBtEtxkonBeNcfPdAvWSZOFj18s3VENGLkdZB2oFaWKOmaKTXHnVl9-g0i24ZTq2w" width="400">
</a>
</div></div><div><br></div><div>Medan tidattnet steg plockade vi vackra snäckor som vi la i en stor blå hink.</div><div><br></div><div><div>
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEhHCZCuHBaD76qTNRyaiUn_8pg8M-svjVEgDkNGw3PqIaa5jRvU5iz9WIRB-qyqW0kwT3KkrrQbDHA1GMMu7D3Y5jVCOef7RoDUOhnKDBqGBoC_o2Nrj-kG_ePFi9segOTpyJRai4Q3LgQkNg78Cl9hJWiwV0dZi8Ocn9Kf-yuvL0vAVoiq97QavV3d-Q">
<img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEhHCZCuHBaD76qTNRyaiUn_8pg8M-svjVEgDkNGw3PqIaa5jRvU5iz9WIRB-qyqW0kwT3KkrrQbDHA1GMMu7D3Y5jVCOef7RoDUOhnKDBqGBoC_o2Nrj-kG_ePFi9segOTpyJRai4Q3LgQkNg78Cl9hJWiwV0dZi8Ocn9Kf-yuvL0vAVoiq97QavV3d-Q" width="400">
</a>
</div></div><div><br></div><div>När Jesús gick på långpromenad mot Punta Umbría, långt från de stränder som man når med bil, blev Runa sjöjunfru. Disa hjälpte henne att gräva ner benen i sanden och skapade en sjöjungfrufena som dekorerades med snäckor. Det såg kallt ut, det blev allt kyligare, men Runa hävdade ihärdigt att en sjöjungfru inte kan ha tröja på sig utan måste vara naken.</div><div><br></div><div><div>
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEj3bO6iEUM2gVQyq4jWiOZPAfBWMmUQpX_QdRk3vFSeKp4y1sZ8lUcr6j_AtXlwwWX6rKC6EXtJ-L7AUmCGbAcx2lcBhsixz4VjrD3g-VUow6xySWqOGjHdpCYBup1HROiPBU8yji_ZUSknqTz4TYjV_uvZbMa1X9hGJfCok3xVfNXOWZYf5RnKohsluw">
<img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEj3bO6iEUM2gVQyq4jWiOZPAfBWMmUQpX_QdRk3vFSeKp4y1sZ8lUcr6j_AtXlwwWX6rKC6EXtJ-L7AUmCGbAcx2lcBhsixz4VjrD3g-VUow6xySWqOGjHdpCYBup1HROiPBU8yji_ZUSknqTz4TYjV_uvZbMa1X9hGJfCok3xVfNXOWZYf5RnKohsluw" width="400">
</a>
</div></div><div><br></div><div>Disa och jag spelade fotboll med en boll som knappt hade någon luft, och vi råkade sparka varandra på fötterna gång på gång, tills vi hade för ont för att fortsätta.</div><div><br></div><div>När Jesús var solen på väg ner. Han hade med sig en svart snäcka som var nästan lika stor som min hand.</div><div><br></div><div>Vi började packa ihop, men hur det nu var så gick vi inte till bilen utan hamnade i vattnet. Disa fick för första gången med sig Runa på leken att stå i strandbrynet och spinga undan när vågorna kom. Runa har alltid varit rädd för havet och vågorna. De skrattade och blev allt blötare, själv överraskades jag två gånger när jag skulle fota dem, och blev blöt upp till knäna.</div><div><br></div><div><div>
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEhMWUUkymmS_bJlkV4n7zd982p2bdNI_PKmZNf9PPSFxe6jjs6rud7WVgNw8EauzP14CHoot-yq4UtilgCAoF-HEb4PydCT2RMnTzE9p6Xh7we3VtHmHI7J9HcNCSA2FFnmX0YWglFMw-QxO9GOKUoPrNth2nJHwfI3qcZf28RkhgosrNCilNdLi-7ArQ">
<img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEhMWUUkymmS_bJlkV4n7zd982p2bdNI_PKmZNf9PPSFxe6jjs6rud7WVgNw8EauzP14CHoot-yq4UtilgCAoF-HEb4PydCT2RMnTzE9p6Xh7we3VtHmHI7J9HcNCSA2FFnmX0YWglFMw-QxO9GOKUoPrNth2nJHwfI3qcZf28RkhgosrNCilNdLi-7ArQ" width="400">
</a>
</div><br></div><div><div>
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEiamqUxwFX5_Vl-0zkc2Zp1nj9Nw7wbOq6yRzm8XoXNCudctXIUlSdWlQiLOJaSnY0IaDmlBhWRaIEAXyfpcmRqBrZN0GQ26VQzt58DN_IWPXSYRSY6hVAJzFhTxaGv371lWjLZlRB6h8Keu-hBRBHHIB4-FTfVqBOdDi8Yco766eltWj_ubFXJH5ru1Q">
<img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEiamqUxwFX5_Vl-0zkc2Zp1nj9Nw7wbOq6yRzm8XoXNCudctXIUlSdWlQiLOJaSnY0IaDmlBhWRaIEAXyfpcmRqBrZN0GQ26VQzt58DN_IWPXSYRSY6hVAJzFhTxaGv371lWjLZlRB6h8Keu-hBRBHHIB4-FTfVqBOdDi8Yco766eltWj_ubFXJH5ru1Q" width="400">
</a>
</div><br></div><div>Det här var dagen när min hosta hade börjat bli illa och jag frös hela vägen hem, trots att värmen var på för fullt och att jag fick Jesús tjocka tröja, som var alldeles svettig för att han plågats så av värmen i bilen. Men värt allt.</div><div><br></div><div>En dag vid havet är alltid det.</div><div><br></div><div><div>
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEj24-Q2adoyKUZE-RXYqMgJU9isKq-L-ly8Cw89ok_7lWUlqJbQskSJUtgVLj2QuKNdHi64hdE7Gwwoi4fhmudTrowjaWvvrDoJFm83Situ2DKJyuIYPLuE3D-igHpvdKK-nJEzQdOgkEOW3Zn9Ry1eSadM0qyYLC0ZAVyAxSn2w0fNGhOfn_Ue-IHpHA">
<img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEj24-Q2adoyKUZE-RXYqMgJU9isKq-L-ly8Cw89ok_7lWUlqJbQskSJUtgVLj2QuKNdHi64hdE7Gwwoi4fhmudTrowjaWvvrDoJFm83Situ2DKJyuIYPLuE3D-igHpvdKK-nJEzQdOgkEOW3Zn9Ry1eSadM0qyYLC0ZAVyAxSn2w0fNGhOfn_Ue-IHpHA" width="400">
</a>
</div></div><div><br></div>Casa Annikahttp://www.blogger.com/profile/05152407751668093568noreply@blogger.com6tag:blogger.com,1999:blog-8278318687618636551.post-17562099700167183352024-02-01T11:42:00.000+01:002024-02-01T11:42:16.547+01:00FärgloppetInlägg och svar på kommentarer kommer, men det händer så mycket hela tiden!<div><br></div><div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEiWwCOXaupPwi08yd5CPXWV-OXD9O1RFUnfavlSZHxqYZAxOfP4IWHQh8IguToi24BFCHsFSlMtm6gWq2NJDVkxUPXh_hcKrBp1GXKQ-x9b8SdPh2ZqyLnyDAGK0mLp0Z8yxw-mKx7W8EYZ-61MJTu7aivYpQfETIBiAts_DFZfqWaz8EZo9H3ADg-M1w" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;">
<img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEiWwCOXaupPwi08yd5CPXWV-OXD9O1RFUnfavlSZHxqYZAxOfP4IWHQh8IguToi24BFCHsFSlMtm6gWq2NJDVkxUPXh_hcKrBp1GXKQ-x9b8SdPh2ZqyLnyDAGK0mLp0Z8yxw-mKx7W8EYZ-61MJTu7aivYpQfETIBiAts_DFZfqWaz8EZo9H3ADg-M1w" width="400">
</a>
</div><div><br></div><div>De här två har rengjorts ordentligt. I tisdags firades fredsdagen med ett för skolan traditionellt färglopp. Alla ungar sprang till torget och tillbaka, och längs hela vägen stod vuxna och kastade färgpulver på dem. Jag var där och hejade, och mobilen blev orange och tröjan blå.</div><div><br></div><div>Färgloppen hålls alltid i samband med en insamling av pengar. Pengarna går till forskning för någon sjukdom som elever eller lärare på skolan har drabbats av. Det här året var det Perthes sjukdom. Förra året var det lupus som Runas lärare har. Precis när de skulle avsluta samlingen efter lovet pep hans larm. Han hade länge stått i kö för transplantation av njure på grund av sjukdomen. Han fick snabbt ta sig till sjukhuset och jobbade inte mer det läsåret.</div><div><br></div></div>Casa Annikahttp://www.blogger.com/profile/05152407751668093568noreply@blogger.com8tag:blogger.com,1999:blog-8278318687618636551.post-86150637067616729242024-01-24T11:30:00.005+01:002024-02-02T17:16:17.830+01:00Tisdag med musslor, färg och bärgningsbilHär kommer ett tvättäkta vardagsinlägg, en hel vanlig tisdag härifrån Spanien!<div><br /><div><div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEiz90DVWkY7qJ55VgSxonQbc937WY7lsucC4yCHj18rvHuqKnZ4ag71KvSDIbnn2Afaq0aFWsvMuUa6cgEMMOuF-Nxd9LTbV8OehEqwcKDE4ZFfkrwrTtXT2p67ePoAefjjIeOmzxGjiY-wY6vLLtuRg1mpLt9eQSYkc0ac_o-sWq-zg7TNWU3PQL35Yg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;">
<img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEiz90DVWkY7qJ55VgSxonQbc937WY7lsucC4yCHj18rvHuqKnZ4ag71KvSDIbnn2Afaq0aFWsvMuUa6cgEMMOuF-Nxd9LTbV8OehEqwcKDE4ZFfkrwrTtXT2p67ePoAefjjIeOmzxGjiY-wY6vLLtuRg1mpLt9eQSYkc0ac_o-sWq-zg7TNWU3PQL35Yg" width="400" />
</a></div><div>
</div><br /></div><div>Jag har bestämt mig för att måla den urfula blå möbeln som följde med köket, så efter lämning i skolan åkte jag till färgaffären i Cortegana. Det är den bästa. I alla fall när den är öppen. På helgerna har den stängt, och ibland annars också, liksom många andra verksamheter här i bergen. Man kan aldrig lita på att det är öppet. I våras, till exempel. Jag behövde köpa färg till poolen, men när jag kom fram till färgaffären var det låst, trots att det enligt skylten skulle vara öppet en halvtimme till.</div><p>- Väntar du också, frågar jag en skäggig kille som stod med mobilen i handen utanför dörren.</p><p>- Ja, jag ringer honom nu.</p><p>Efter en stund meddelade den skäggige att färgaffärsmannen var i industriområdet för att köpa något till sina höns. Han skulle komma om en stund.</p><p>Det gjorde han också. Han berättade att hans höns hade blivit sjuka, det började på morgonen med att tuppen betedde sig konstigt, kanske hade han fått i sig något som färgaffärsmannen gett till sitt citronträd?</p><p>Färgaffärsmannen är lång, sympatisk och låter alltid stressad och är den bästa färgaffärsman jag vet. Han har alltid folk i butiken, en del kunder, resten bekanta som bara kommer in för att prata.</p><p>Det var en lång utvikning.</p><p>Jag fick rådet att använda den färg jag hade, och stryka över halvblank lack. Jag köpte en liten burk och en pensel och åkte vidare. Jag tittade till min frisör som inte svarat på min fråga om klipptid, men hon hade stängt. Igen. Skumt.</p><p>Vidare till mataffären intill för att köpa pasta och ris. Fiskdisken var öppen, damen beklagade sig för en kund över sin kraftiga förkylning och att hon inte kunnat sova på grund av hostan. Hennes boquerones, småfiskar, såg fina ut, så jag köpte ett halvt kilo till middagen. I en hink fanns adobo av en slags hajfisk som skurits i tärningar och lagts i en vinägrett, så det blev ett halvt kilo av den också. Förkylda fiskdamen grävde i adobohinken med naken hand, och jag bestämde mig för att inte berätta detta för Jesús, han är så känslig med virus och baciller. Fisken skulle ju ändå stekas.</p><p></p><div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEgfNDa_3k3S29O8Ao-CF99LIhpxS7NuEpiXAFn2QteUd_Ibbykfund7atq9LiQtm13VhpDex2rtEYnu8n4gKaF1JpW4dnWGcj3mgPAbb3EB0Jm7nkBGws1ohq2vAKDjWf0rBhcoHqkzJS0uiT_umYen9mIyBVX7jx_jzPGtFj47QYrNTGMtpNDEkSYxQw" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;">
<img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEgfNDa_3k3S29O8Ao-CF99LIhpxS7NuEpiXAFn2QteUd_Ibbykfund7atq9LiQtm13VhpDex2rtEYnu8n4gKaF1JpW4dnWGcj3mgPAbb3EB0Jm7nkBGws1ohq2vAKDjWf0rBhcoHqkzJS0uiT_umYen9mIyBVX7jx_jzPGtFj47QYrNTGMtpNDEkSYxQw" width="400" />
</a></div><div>
</div><br /></div><p></p><p>På väg ut från Cortegana kom jag på att vi ju lika gärna kunde ta fisken till lunch, med lite tillbehör, så jag svängde in till Mercadona, köpte musslor, bröd och dryck.</p><p>Dags att hämta Runa i skolan. Hon blir så glad när det är jag som kommer! Hon hade fått låna en bok, något om fjärilars öron, och försökte visa mig bilderna samtidigt som jag körde den kurviga vägen till Disas skola.</p><p></p><div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEhYTndyOLef2aVaxB0ctPTJVtemivxdZvm0bbM6PnMzJUZ2vuUDihU_UC0Xjc3PmGotpzqpLgtkNZOuoTqvyVQKp6HLn6arf-sfdyixLYSjgV4xrwmo4CnQpSxencT-_kvoR108iNfTu2yMzbI7vG7CUerKybb_sWy4JYbgYGj73iSUWqNtpEYJqp5t6g" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;">
<img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEhYTndyOLef2aVaxB0ctPTJVtemivxdZvm0bbM6PnMzJUZ2vuUDihU_UC0Xjc3PmGotpzqpLgtkNZOuoTqvyVQKp6HLn6arf-sfdyixLYSjgV4xrwmo4CnQpSxencT-_kvoR108iNfTu2yMzbI7vG7CUerKybb_sWy4JYbgYGj73iSUWqNtpEYJqp5t6g" width="400" />
</a></div><div>
</div></div><br /><p></p><p>Bara Disa, Nilo och Nora var kvar. Jag fattar inte vad som har hänt. Varför har de andra föräldrarna börjat åka hem direkt med sina barn? De stannar ju jämt och leker en halvtimme?</p><p>Disa vill alltid höra musik i bilen. Nu var det skivan med irländska gruppen Kila som satt i, och hon förklarade att folk tror att hon tycker om flamenco, men hon vill egentligen lära sig dansa irländskt, så där som när de står på rad och har steppskor. Jag tänkte att det är otur, för det lär inte finnas någon sådan dansskola här i bergen, förmodligen inte i hela Spanien.</p><p>Jesús kom hem och vi satte igång att steka fisk. Disa hann med både matteläxa och naturkunskap under tiden. Granntjejen Clara undrade varför vi åt så sent.</p><p>Vi satt ute i varma solen, det var ljuvligt.</p><p></p><div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEjHkyr2pd8e3v1slLGtztcZfMsZs6GaD0KK9SjXq-kLp-f8uohFmA2jMFfvWgiLz57D6knDTLZSorrFyw4wz3Xwajixbl6g2wbWGzi1Y9i-gv8p1AZoQ3mcmGVatiYkrvcS5_-PS8Y-V_NFaCM2CHq2X38sQG4KpmEc4w27JNhQXNjbbp_hjfG_2g9eFg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;">
<img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEjHkyr2pd8e3v1slLGtztcZfMsZs6GaD0KK9SjXq-kLp-f8uohFmA2jMFfvWgiLz57D6knDTLZSorrFyw4wz3Xwajixbl6g2wbWGzi1Y9i-gv8p1AZoQ3mcmGVatiYkrvcS5_-PS8Y-V_NFaCM2CHq2X38sQG4KpmEc4w27JNhQXNjbbp_hjfG_2g9eFg" width="400" />
</a></div><div>
</div></div><br /><p></p><p>Klockan fem åkte Jesús till Fuenteheridos med tjejerna. Han skulle träffa en annan musiklärare, som vill ha med Jesús i något musikaliskt projekt, och dennes döttrar ville träffa Disa. Jag skulle få efterlängtad ensamtid för att måla köksmöbeln. Men det blev ingen målning.</p><p>Jesús ringde från Fuenteheridos och berättade att bilen hade stannat. Bärgaren skulle komma om en halvtimme, jag behövde komma och ta barnen och sedan hämta honom i Aracena, dit bilen skulle bärgas. Jag blundade. Inte nu igen. Det senaste halvåret har det varit så mycket bilreparationer, dyra som tusan, att vi har fått gräva djupt i sparkontot till husköpet. Måtte jag hinna få betalt från februarijobbet innan det är dags att köpa. Annars går det inte.</p><p>Det var bara att lämna målningsprojektet och åka.</p><p></p><div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEjKFhmihmILp5Wh4uhNAReUi_PG6r0qhH-xV4ZQbgmBpEryxoxf80KFnfEWNLD2yIKTB3pcqbrwFlMuG52RY9myTwv1L9jRgqBmsWqFmkn61YR0AaNcJN0AZkxY7NUl72K8rf5nSATi4KOTTLBdOT_io2jCH61Vl_IRhcacOg5lP9CkZp3lI7X28YhWcg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;">
<img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEjKFhmihmILp5Wh4uhNAReUi_PG6r0qhH-xV4ZQbgmBpEryxoxf80KFnfEWNLD2yIKTB3pcqbrwFlMuG52RY9myTwv1L9jRgqBmsWqFmkn61YR0AaNcJN0AZkxY7NUl72K8rf5nSATi4KOTTLBdOT_io2jCH61Vl_IRhcacOg5lP9CkZp3lI7X28YhWcg" width="400" />
</a></div><div>
</div></div><br /><p></p><p>Runa körde runt på sin sparkcykel och Disa sprang omkring med ett gäng andra tjejer. Jesús satt på en bänk med Antonio, som kan komma att bli Disas lärare nästa höst.</p><p></p><div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEhAV8w0RccjhfZHcb3e33NCG_DY-h3KeuoeCDtdHwEJf9iGJVrxSazepoZlh15QqkNRyuQ6VOXorvYtEt0mzLLqJilxPP69dWLpvXgZJXThXUpRETT2FA-zt0FnBZ8Mzx5FLedLTBjOuA1lAAtQimUf_qaGU4JSf-B2DuBF_mcJ3MOHa8FsL5uPNRDSnw" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;">
<img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEhAV8w0RccjhfZHcb3e33NCG_DY-h3KeuoeCDtdHwEJf9iGJVrxSazepoZlh15QqkNRyuQ6VOXorvYtEt0mzLLqJilxPP69dWLpvXgZJXThXUpRETT2FA-zt0FnBZ8Mzx5FLedLTBjOuA1lAAtQimUf_qaGU4JSf-B2DuBF_mcJ3MOHa8FsL5uPNRDSnw" width="400" />
</a></div><div>
</div></div><br /><p></p><p>Bilen bärgades och jag lämnade barnen på torget för att köpa insulin på apoteket strax intill. En kvinna med underbart vackett hår hälsade på mig och frågade om Runa. Som vanligt när det händer hade jag ingen aning om vem det var, har så svårt att känna igen ansikten, men förmodade att det var någon mamma till barn i Runas klass. Hon bar munskydd och jag funderade på om det hade blivit obligatoriskt med munskydd på apoteken också nu, inte bara på sjukhus och vårdcentraler. En äldre dam som stod i kön sa att det inte var det.</p><p></p><div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEjQEmSzr9aXeO1oIAOtkMIbj848ycsNu0mDzVAkv7DwcAPU1OZonOkUM0lTHpO3ZBxXj6_2t6j9SrODVv93Qs30QjSwB7GS6ok4mXo3pa9AJZC0VlQOSdZgEvm_8rPm65ZUzNPljDAxLdYRTy-IG_J2U6mIC0FGDmMDoJcUDAxE1lB30ZAyYVMMSMMvjg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;">
<img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEjQEmSzr9aXeO1oIAOtkMIbj848ycsNu0mDzVAkv7DwcAPU1OZonOkUM0lTHpO3ZBxXj6_2t6j9SrODVv93Qs30QjSwB7GS6ok4mXo3pa9AJZC0VlQOSdZgEvm_8rPm65ZUzNPljDAxLdYRTy-IG_J2U6mIC0FGDmMDoJcUDAxE1lB30ZAyYVMMSMMvjg" width="400" />
</a></div><div>
</div></div><br /><p></p><p>Jag hämtade barnen på torget, småpratade lite med Antonio, och så begav vi oss mot Aracena. Jag parkerade utanför den välsorterade asiatiska bazaren för att kika på pysselsaker medan vi väntade på att Jesús skulle bli klar hos bilmekanikern. De hade fått in en massa roliga maskeradgrejer, det är snart karnevalstider, och vi provade hattar, diadem och masker.</p><p></p><div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEgVYJnlxYcOv94omi3Pg966hQdfpgTI73xzLN14URrcWTnkTcALS0UuWmi3U2r8mdbLF9vOCwu-WfzoPGRQS-y8kCxdSLWdaxjY1t0OO8IImrPf6_sAARg1nNLETI5Y3A-VdLcy3m7E-oSGXKlFIVRJCkQqil1I7GomVDqTrtQMs1HNw4XfY79ls68ezw" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;">
<img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEgVYJnlxYcOv94omi3Pg966hQdfpgTI73xzLN14URrcWTnkTcALS0UuWmi3U2r8mdbLF9vOCwu-WfzoPGRQS-y8kCxdSLWdaxjY1t0OO8IImrPf6_sAARg1nNLETI5Y3A-VdLcy3m7E-oSGXKlFIVRJCkQqil1I7GomVDqTrtQMs1HNw4XfY79ls68ezw" width="400" />
</a></div><div>
</div></div><br /><p></p><p>Disa ville köpa fluffiga bollar och ögon för att göra kaniner och medan vi valde storlek på ögonen hördes ett vilt tutande, det var Runa som lekte med en hundleksak ett par gångar bort.</p><p>Jesús blev klar, vi hämtade honom och åkte hem. Där var det iskallt eftersom jag inte hunnit tända brasan, men det var ändå så sent att vi bara tog en macka till middag och stängde in oss i sovrummet med elementet på, det var dags att sova.</p><p>En helt vanlig januaritisdag i mitt liv! Alltid händer det saker! Hur var er tisdag? Berätta!</p><p><br /></p><p><i>(De stående bilderna lägger sig ner, lyckas inte vända dem, mycket irriterande, jobbar på det.)</i></p></div></div>Casa Annikahttp://www.blogger.com/profile/05152407751668093568noreply@blogger.com16tag:blogger.com,1999:blog-8278318687618636551.post-85137951635747371092024-01-20T06:00:00.001+01:002024-01-20T06:00:00.129+01:00Graviditeter och missfall<div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEhETCRqRUWKjIWS68pwfxS5czpE37WmeUI99oLFRe3_A_zywyFR3-hd3QQX4v-OsVhiq7sKwjDt2HK5UhLw5hqkKmlageFEl_cGb1CT2U-qHDqlB0OUciNWpHDoSed_2gCUkep70oqJu6MZPEYh4-LF39I6gJurnPlRLk1hrsspErAp_0kt0mRwh8KEvg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;">
<img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEhETCRqRUWKjIWS68pwfxS5czpE37WmeUI99oLFRe3_A_zywyFR3-hd3QQX4v-OsVhiq7sKwjDt2HK5UhLw5hqkKmlageFEl_cGb1CT2U-qHDqlB0OUciNWpHDoSed_2gCUkep70oqJu6MZPEYh4-LF39I6gJurnPlRLk1hrsspErAp_0kt0mRwh8KEvg" width="400">
</a>
</div><br></div>Ödekyrkan - eller Monumentet som det kallas, den ofärdiga stora kyrkan - ligger intill Disas skola. Den lånar vi till barnkalas ibland när det är för dåligt väder för att vara på picknickplatsen.<div><br></div><div>Jag åkte dit direkt efter att ha hämtat Runa i hennes skola, och alla i Disas skola var där. Jag hade tagit med nygjorda, varma vitlöksbröd, ställde ner dem på bordet och kollade vad de andra hade tagit med sig. Det var inte klokt! Var det osttema på maten?! Jag tycker så illa om ost att jag ibland säger att jag är allergisk. Till och med C svek, hon som alltid tar med fantastisk tortilla till alla födelsedagar och picknickar, hade nu tagit med pastasallad med ost!<div><br><div>Jag tog ett av mina egna, ostfria bröd och tittade var ungarna fanns. De rände runt och in och ut till ett svåröverröstande eko i den stora stenkyrkan. Ute åskade och regnade det kraftigt och det bildades stora pölar under fönsteröppningarna, varifrån det regnade in.</div><div><br></div><div>Det var ett trevligt kalas, men jag kommer inte att minnas det vare sig för att G klämde tummen illa i porten, att mina ungar dränkte fötterna i byggmaterial utanför och sedan fick vara barfota i kalla kyrkan där vi alla redan frös, eller ens för att en god vän oväntat dök upp och vi äntligen fick tid att ses. Nej, utan för nyheten att ett par av våra närmsta vänner väntar barn till sommaren!</div></div><div>De har försökt i många år att få ett syskon till dottern, men istället gått igenom tre missfall, varav ett mycket sent i graviditeten.</div><div><br></div><div>Jag kom att tänka på ett par andra vänner som råkade ut för missfall ganska nyligen. Kvinnan grät när hon ringde för att fråga om vi kunde ta hand om deras barn när hon och maken åkte till sjukhuset. Jag visste vad det handlade om, och hon visste att jag förstod. Jag hade berättat om <a href="https://casaannika.blogspot.com/2018/01/missfall.html?m=1">när jag själv fick missfall,</a> i samma vecka som hon nu var i. Till skillnad från mig fick hon välja om hon ville att fostret skulle tas bort på sjukhuset, eller stötas bort hemma efter en tablett. Jag önskar att jag också hade fått välja, gått tillbaka i tiden. Det hade inte blivit tablett då.</div><div><br></div><div>Det är så sorgligt. Men glädjen när det går vägen är enorm. Jag hade svårt att hålla tårarna borta när jag fick veta. Om allt går som det ska - och det måste det göra - kommer ett par av våra närmsta vänner att få en liten bebis i sommar. Det är fantastiskt.</div></div>Casa Annikahttp://www.blogger.com/profile/05152407751668093568noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-8278318687618636551.post-19205554651309252352024-01-19T06:00:00.003+01:002024-01-19T06:00:00.134+01:00Det långa inlägget om vår hund Iris<p class="MsoNormal"><span style="color: black; font-size: 13.5pt; line-height: 107%; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-bidi-theme-font: minor-latin;"><i><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEhrJ-y5MUmVMlmbyPDqhXl_pjGCWgqa_IoW6NPY1pjztTJRRiICCirmdgfVr17kWN9N3vauSh8ni9xWxZf0__UfjeeYvNWqF73ngAUWOc1lwwBGcsaCBVj5gwuHC57_9o3HOGt_X3Kf645d1SjiKEBNvQPqF4qQ7wzaslNgu5gwC6EhP5S4NRjTE2vwXw" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;">
<img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEhrJ-y5MUmVMlmbyPDqhXl_pjGCWgqa_IoW6NPY1pjztTJRRiICCirmdgfVr17kWN9N3vauSh8ni9xWxZf0__UfjeeYvNWqF73ngAUWOc1lwwBGcsaCBVj5gwuHC57_9o3HOGt_X3Kf645d1SjiKEBNvQPqF4qQ7wzaslNgu5gwC6EhP5S4NRjTE2vwXw" width="400">
</a>
</div><br></i></span></p><p class="MsoNormal"><span style="color: black; font-size: 13.5pt; line-height: 107%; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-bidi-theme-font: minor-latin;"><i>Många har frågat om vår lilla adoptionshund Iris. Här berättar jag om varför hon kom till oss och hurdan hon är.</i></span></p><p class="MsoNormal"><span style="color: black; font-size: 13.5pt; line-height: 107%; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-bidi-theme-font: minor-latin;"><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEhVsdRgfoAvYHVI1lcMukt0Jf8fv0uYeHuUKprMLkBc8-HncXCmMQdlir0CToTFLkVncz8FyUbuyli64mEtLZ90U6tdCL1ScZdQaoiAQaPyAwGLWPl325lOPAPvHdbIwOARN-xEKWfK_c5bWhMCbeS8FwJS4n-xjisEucX2D7Q6Oq8JmReUczMx-8Gg5Q" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;">
<img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEhVsdRgfoAvYHVI1lcMukt0Jf8fv0uYeHuUKprMLkBc8-HncXCmMQdlir0CToTFLkVncz8FyUbuyli64mEtLZ90U6tdCL1ScZdQaoiAQaPyAwGLWPl325lOPAPvHdbIwOARN-xEKWfK_c5bWhMCbeS8FwJS4n-xjisEucX2D7Q6Oq8JmReUczMx-8Gg5Q" width="400">
</a>
</div><br></span></p><p class="MsoNormal"><span style="color: black; font-size: 13.5pt; line-height: 107%; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-bidi-theme-font: minor-latin;">När vi var instängda de
där första månaderna av pandemin önskade sig Disa mest av allt en kanin. Det
blev ingen kanin, men Jesús och jag sa till varandra, att det som verkligen
skulle passa Disa är en hund. Hon älskar Juanito, lärarens hund som är med i skolan
ibland. <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="color: black; font-size: 13.5pt; line-height: 107%; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-bidi-theme-font: minor-latin;">Vi hade inte alls tänkt
skaffa hund, men det var ett tankefrö som hade börjat gro. Jag tyckte själv att
det skulle vara väldigt trevligt med en hund, och började åtta månader senare
kika på de många djurorganisationernas webbsidor över hundar att adoptera. Det
finns så oerhört många hundar, och katter, som behöver nya hem!</span><o:p></o:p></p>
<p><span style="color: black; font-family: "Calibri",sans-serif; font-size: 13.5pt; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-bidi-theme-font: minor-latin; mso-hansi-theme-font: minor-latin;">Det blev allt tyngre att läsa om alla adoptionshundars öden, och
annonser på köp- och säljsidorna. Det var så många förfärliga historier. Hundar
som levt hela sina liv fastbundna i en skrotbil, som hade så såriga ben att de
inte längre kunde gå. Slagna hundar, övergivna hundar, vandrande, skräckslagna
skelett, hundar som bundits fast i vägräcken vid motorvägen, såriga, sjuka...
En obehaglig annons jag minns skrevs av en man som ville byta bort sin hund mot
”något som kunde intressera” honom. Vad som helst. Många annonser handlade om
jägare som inte längre jagade och därför inte hade användning för sin hund.
Vissa sökte en gratishund som var stor och aggressiv för att vakta hus och
gård.<o:p></o:p></span></p>
<p><span style="color: black; font-family: "Calibri",sans-serif; font-size: 13.5pt; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-bidi-theme-font: minor-latin; mso-hansi-theme-font: minor-latin;">Jag blev förtjust i en liten grå hund som kom till en
organisation, han var helt överväxt av småkrullig päls. Det gick inte att se
att det fanns en hund där innanför, innan de som hittade honom rakade av all
päls och det visade sig vara en liten krake som kallades för Elvis. <o:p></o:p></span></p>
<p><span style="color: black; font-family: "Calibri",sans-serif; font-size: 13.5pt; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-bidi-theme-font: minor-latin; mso-hansi-theme-font: minor-latin;">- Hur går det med hundletandet, undrade Disas lärare en dag efter
skolan.<o:p></o:p></span></p>
<p><span style="color: black; font-family: "Calibri",sans-serif; font-size: 13.5pt; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-bidi-theme-font: minor-latin; mso-hansi-theme-font: minor-latin;">Vad skulle jag svara? Jag hade så många olyckliga hundöden i
huvudet och ville rädda varenda en, men det behövde ju bli en hund som skulle
fungera bra i vår familj.<o:p></o:p></span></p>
<p><span style="color: black; font-family: "Calibri",sans-serif; font-size: 13.5pt; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-bidi-theme-font: minor-latin; mso-hansi-theme-font: minor-latin;">Läraren ringde en kompis som är med i en organisation i en
grannby, som skickade mig vidare till trumslagar-Cristina, som samma kväll
skickade bild på en liten vit och brun hund med hängande öron. En underbar
liten hund som fungerar fint med barn, sa hon, men som var livrädd för andra hundar.
Det var därför Cristina inte hade kunnat vara vovvens jourfamilj.<o:p></o:p></span></p>
<p><span style="color: black; font-family: "Calibri",sans-serif; font-size: 13.5pt; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-bidi-theme-font: minor-latin; mso-hansi-theme-font: minor-latin;">Jag fick nummer till den nuvarande jourfamiljen. Lustigt nog var
det också bekanta, dottern var samma tjej som hjälpte sin pappa att <a href="https://casaannika.blogspot.com/2019/05/la-familia-katastrof-eller-den.html" target="_blank">leda
stjärnvandringen som vi aldrig borde ha åkt på</a> Vi bestämde att vi skulle ses, så
att vår familj fick träffa den lilla hunden.<o:p></o:p></span></p>
<p style="-webkit-text-stroke-width: 0px; font-variant-caps: normal; font-variant-ligatures: normal; orphans: 2; text-decoration-color: initial; text-decoration-style: initial; text-decoration-thickness: initial; widows: 2; word-spacing: 0px;"><span style="color: black; font-family: "Calibri",sans-serif; font-size: 13.5pt; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-bidi-theme-font: minor-latin; mso-hansi-theme-font: minor-latin;">När de kom hade de med både hundsäng och mjukispingvin. Hunden var
reserverad med mycket vänlig, och när vi hade pratat en timme hade de bestämt
sig för oss. De lämnade kvar hunden, och dottern grät. Hoppsan, vad hände? Skulle
hunden stanna hos oss? Tydligen. Nu var hon vår.<o:p></o:p></span></p>
<p style="-webkit-text-stroke-width: 0px; font-variant-caps: normal; font-variant-ligatures: normal; orphans: 2; text-decoration-color: initial; text-decoration-style: initial; text-decoration-thickness: initial; widows: 2; word-spacing: 0px;"><span style="color: black; font-family: "Calibri",sans-serif; font-size: 13.5pt; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-bidi-theme-font: minor-latin; mso-hansi-theme-font: minor-latin;">Hunden grät också, på sitt sätt. Hon ylade vid ytterdörren och
försökte komma ut, springa ikapp familjen som lämnat henne, men hon var
instängd hos oss. Hon resignerade och la sig tyst i soffan. Och vi försökte
trösta det här ännu främmande djuret.<o:p></o:p></span></p><p style="-webkit-text-stroke-width: 0px; font-variant-caps: normal; font-variant-ligatures: normal; orphans: 2; text-decoration-color: initial; text-decoration-style: initial; text-decoration-thickness: initial; widows: 2; word-spacing: 0px;"><span style="color: black; font-family: "Calibri",sans-serif; font-size: 13.5pt; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-bidi-theme-font: minor-latin; mso-hansi-theme-font: minor-latin;"><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEi0dcsFsefq2OjLc-EfRy4TWFhYzFldXW_AzCW1Tq3Ip_PB84zQhz-QkN_99wLR39n8rkiLQCGwPI8_j4syiuEfGV3IfPG6ypXcJkPcbDvd7oMvK7kGqN8tLnUJLhvu2IcIIUvlqH5I2wTw7ga2R20tppf1ITSTjMBzA49sGBbh_KL9Z_NHmjIgoX-R7g" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;">
<img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEi0dcsFsefq2OjLc-EfRy4TWFhYzFldXW_AzCW1Tq3Ip_PB84zQhz-QkN_99wLR39n8rkiLQCGwPI8_j4syiuEfGV3IfPG6ypXcJkPcbDvd7oMvK7kGqN8tLnUJLhvu2IcIIUvlqH5I2wTw7ga2R20tppf1ITSTjMBzA49sGBbh_KL9Z_NHmjIgoX-R7g" width="400">
</a>
</div><br></span></p>
<p><span style="color: black; font-family: "Calibri",sans-serif; font-size: 13.5pt; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-bidi-theme-font: minor-latin; mso-hansi-theme-font: minor-latin;">Den lilla hunden fick namnet Iris och visade sig snart vara en
pärla! Hon hade visserligen fullt med loppor som kröp i pälsen, men efter att
de försvunnit gick det inte att låta bli att gosa med henne. Hon är en fullkomligt
genomsnäll liten vovve. Lugn för det mesta, skäller bara om främmande katter
kommer in i trädgården, och ibland när en annan hund kommer för nära henne. Hon
låter den vilda Runa göra vad som helst med henne, jag får hålla koll så att
Runa inte sätter sig på Iris rygg, hoppar på henne i sängen eller kniper hårt
tag om nosen, benen eller svansen. Iris själv protesterar aldrig. Försöker bara
komma loss och flytta på sig.<o:p></o:p></span></p><p><span style="color: black; font-family: "Calibri",sans-serif; font-size: 13.5pt; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-bidi-theme-font: minor-latin; mso-hansi-theme-font: minor-latin;"><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEiOc6wd6JiHHGr_-iYhBGLoNvQWYuXuXWptCHALBz9PE2WwigjNT_wxtH5D15QpixbMp29rr4qYTLX7wdKP4krv1SInsp17yMVP0iny3ZezIKh0gfXQQikD_kbsATh-fX6G5pMS6d17Xbp81Adp11XWLKuwFIXBALqW73J-9S21C7FHA5KPhWr_s4NVxQ" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;">
<img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEiOc6wd6JiHHGr_-iYhBGLoNvQWYuXuXWptCHALBz9PE2WwigjNT_wxtH5D15QpixbMp29rr4qYTLX7wdKP4krv1SInsp17yMVP0iny3ZezIKh0gfXQQikD_kbsATh-fX6G5pMS6d17Xbp81Adp11XWLKuwFIXBALqW73J-9S21C7FHA5KPhWr_s4NVxQ" width="400">
</a>
</div><br></span></p>
<p style="-webkit-text-stroke-width: 0px; font-variant-caps: normal; font-variant-ligatures: normal; orphans: 2; text-decoration-color: initial; text-decoration-style: initial; text-decoration-thickness: initial; widows: 2; word-spacing: 0px;"><span style="color: black; font-family: "Calibri",sans-serif; font-size: 13.5pt; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-bidi-theme-font: minor-latin; mso-hansi-theme-font: minor-latin;">Hon är otroligt kräsen. Om jag ger henne hundmat tittar hon på mig
som om jag hade lagt grus i skålen. Jag har försökt med många sorter. Enligt
veterinären ska man bara blanda ut torrfodret med sådant som hon tycker om, och
efter hand minska på det goda, men med Iris har det inte fungerat.<o:p></o:p></span></p>
<p style="-webkit-text-stroke-width: 0px; font-variant-caps: normal; font-variant-ligatures: normal; orphans: 2; text-decoration-color: initial; text-decoration-style: initial; text-decoration-thickness: initial; widows: 2; word-spacing: 0px;"><span style="color: black; font-family: "Calibri",sans-serif; font-size: 13.5pt; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-bidi-theme-font: minor-latin; mso-hansi-theme-font: minor-latin;">I början promenerade jag med henne i koppel genom byn, men jag kände
mig så uttittad här där alla hundar går lösa, att jag efter två veckor provade
att släppa Iris lös. Numera går hon alltid lös, men hon behöver ha koppel när
vi går över en bilväg, för hon har ingen respekt för bilar. För henne har
bilvägen varit som en magnet, dit hon alltid springit när hon tagit sig ut, har
till och med lagt sig på vägen när bilar kommit i full fart! Tre gånger har hon
blivit påkörd. Tredje gången såg jag att hon var under bilen och trodde att hon
skulle ligga död på vägen när bilen kört vidare, men hon överlevde då också,
och har sedan dess haft en hälsosam rädsla för bilar.<o:p></o:p></span></p><p style="-webkit-text-stroke-width: 0px; font-variant-caps: normal; font-variant-ligatures: normal; orphans: 2; text-decoration-color: initial; text-decoration-style: initial; text-decoration-thickness: initial; widows: 2; word-spacing: 0px;"><span style="color: black; font-family: "Calibri",sans-serif; font-size: 13.5pt; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-bidi-theme-font: minor-latin; mso-hansi-theme-font: minor-latin;"><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEhkzIvDkDwkUNWkoFlQw7f6scKyXewMRhrwkQvbyjmjG0vbb5mwPmDO7Vt1fV5Mk7sbd4VPz_Xy_sbPW8Q7p8qi_Dxi00Ltl0t7L8Nc1NHcwBL_Do4YlUsfASFvijkOaNiO5FerdTALhiatGhbmEDBO1Mk0CCyZ8dpB5v0nW_S56kK6pVkewiCjivY1DA" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;">
<img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEhkzIvDkDwkUNWkoFlQw7f6scKyXewMRhrwkQvbyjmjG0vbb5mwPmDO7Vt1fV5Mk7sbd4VPz_Xy_sbPW8Q7p8qi_Dxi00Ltl0t7L8Nc1NHcwBL_Do4YlUsfASFvijkOaNiO5FerdTALhiatGhbmEDBO1Mk0CCyZ8dpB5v0nW_S56kK6pVkewiCjivY1DA" width="400">
</a>
</div><br></span></p>
<p><span style="color: black; font-family: "Calibri",sans-serif; font-size: 13.5pt; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-bidi-theme-font: minor-latin; mso-hansi-theme-font: minor-latin;">Kopplet används ändå med försiktighet för Iris är en utbrytarkung
av rang, hon tar sig ur hundhalsband, selar och hundtröjor (hon är oerhört
frusen). Hon går lös, tio meter framför mig, men kommer alltid när jag visslar
på henne. En mjukt ”no no” räcker som tillsägning.<o:p></o:p></span></p>
<p style="-webkit-text-stroke-width: 0px; font-variant-caps: normal; font-variant-ligatures: normal; orphans: 2; text-decoration-color: initial; text-decoration-style: initial; text-decoration-thickness: initial; widows: 2; word-spacing: 0px;"><span style="color: black; font-family: "Calibri",sans-serif; font-size: 13.5pt; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-bidi-theme-font: minor-latin; mso-hansi-theme-font: minor-latin;">Veterinären uppskattade hennes ålder till knappt ett år när hon
kom till oss för snart tre år sedan. Hon verkar vara en blandning av andalusisk
podenco och beagle, och jag tror att hon skulle användas som jakthund, men att
hon inte dög till det. Det är lite oklart vad hon har varit med om, men den som
inte ville ha henne slängde ner henne i en hundgård för upphittade hundar, och därifrån
fick hon nog sin stora rädsla för andra hundar. På något sätt hamnade hon sedan
på en brandstation, där brandmännen försökte närma sig henne och ge henne mat. När
jourfamiljen tog emot henne var hon mycket mager, gömde sig i en garderob och
var rädd för allt och alla, men allra mest för andra hundar.<o:p></o:p></span></p>
<p><span style="color: black; font-family: "Calibri",sans-serif; font-size: 13.5pt; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-bidi-theme-font: minor-latin; mso-hansi-theme-font: minor-latin;">Det har blivit mycket bättre, även om det är en hund i byn som
skäller så våldsamt att hon vägrar gå förbi hans hus. Hon har varit rädd för
golvmoppen, och är fortfarande rädd för grymtande grisar, men springer inte
längre i panik när hon hör dem.<o:p></o:p></span></p><p><span style="color: black; font-family: "Calibri",sans-serif; font-size: 13.5pt; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-bidi-theme-font: minor-latin; mso-hansi-theme-font: minor-latin;"><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEj5wyfMYb3YrUk3pfFgDSp8FI3aNowDjGxb4GYCFN1IWroFubbOrnMxd9QYa1ARLOzc4n_rr0qqxQzT1yHRUD96CbFsZ7q_pr1ozR4JDhUgmMMDG_SVJ4WlVB2TngG5mBZ0GpZoHajtvXGC3ebjDWciNcsXAcjFMADANKBDVN0yE0mnnZwkdSSuCpNS_g" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;">
<img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEj5wyfMYb3YrUk3pfFgDSp8FI3aNowDjGxb4GYCFN1IWroFubbOrnMxd9QYa1ARLOzc4n_rr0qqxQzT1yHRUD96CbFsZ7q_pr1ozR4JDhUgmMMDG_SVJ4WlVB2TngG5mBZ0GpZoHajtvXGC3ebjDWciNcsXAcjFMADANKBDVN0yE0mnnZwkdSSuCpNS_g" width="400">
</a>
</div><br></span></p>
<p style="-webkit-text-stroke-width: 0px; font-variant-caps: normal; font-variant-ligatures: normal; orphans: 2; text-decoration-color: initial; text-decoration-style: initial; text-decoration-thickness: initial; widows: 2; word-spacing: 0px;"><span style="color: black; font-family: "Calibri",sans-serif; font-size: 13.5pt; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-bidi-theme-font: minor-latin; mso-hansi-theme-font: minor-latin;">Iris är en skogshund. Första sommaren med henne var vi i svärfars
kustlägenhet i El Portíl en vecka, och Iris avskydde det. Hon ville absolut
inte kissa, och bajsade inte förrän dag tre, när jag undrade om hon kanske höll
igen för att det inte fanns någon skog att bajsa i, utan bara glatta
stenplattor och asfalt, och mycket riktigt. Därefter gick vi till en liten
stranddunge flera gånger om dagen. Hon hatade sirenerna, motorcykeldånen,
människorna, marknaden, åkattraktionerna, och blev inte sig själv igen förrän
vi kom hem. Då sprang hon ut och in genom dörren som en galning, och Vargen
likaså, han som fått stanna hemma.<o:p></o:p></span></p>
<p style="-webkit-text-stroke-width: 0px; font-variant-caps: normal; font-variant-ligatures: normal; orphans: 2; text-decoration-color: initial; text-decoration-style: initial; text-decoration-thickness: initial; widows: 2; word-spacing: 0px;"><span style="color: black; font-family: "Calibri",sans-serif; font-size: 13.5pt; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-bidi-theme-font: minor-latin; mso-hansi-theme-font: minor-latin;">Vargen ja, han blev inte glad över den nya familjemedlemmen. Inte
alls. Han satte sig i respekt redan första kvällen genom att sticka klorna i
Iris när hon försökte nosa på honom. Det var bara första gången. Åh, vad han
har varit elak! Ofta vägrar hon gå förbi katten när han ligger i korridoren
eller i dörröppningen. Förut när han var elak tjöt hon till och sprang och
gömde sig hos mig och gnydde upprört. När jag sedan skällde på Vargen tog hon
några steg efter honom som för att hota att jaga efter honom. En gång när jag
körde ner Vargen från skrivbordet blev han arg och hämnades på Iris, orättvist
nog. Han sprang bort till soffan där Iris sov och satte en klo i henne. Men det
blev bättre. Vargen har accepterat situationen och Iris håller sig undan honom.<o:p></o:p></span></p>
<p><span style="color: black; font-family: "Calibri",sans-serif; font-size: 13.5pt; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-bidi-theme-font: minor-latin; mso-hansi-theme-font: minor-latin;">Chovai är en mycket snällare katt, det har aldrig varit problem
mellan henen och de andra.<o:p></o:p></span></p><p><span style="color: black; font-family: "Calibri",sans-serif; font-size: 13.5pt; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-bidi-theme-font: minor-latin; mso-hansi-theme-font: minor-latin;"><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEjGioqPBDHstmMO2ILkWAuGOL4X4vME8I9uUL7TIbTC_McfoZKELzaykeBZwdhJwSvz11kSZ7ZRKDbAOEmJ9mzkG7JBDleCNeXvf-Sv-XN9aD5c2K4DfIFFono7fl9LKs9LIkcPU10OcSsBMsQA3zyOxLvL6Bvlu4EdQahTUVxADuM0z-S3s6Z3UVHbtg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;">
<img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEjGioqPBDHstmMO2ILkWAuGOL4X4vME8I9uUL7TIbTC_McfoZKELzaykeBZwdhJwSvz11kSZ7ZRKDbAOEmJ9mzkG7JBDleCNeXvf-Sv-XN9aD5c2K4DfIFFono7fl9LKs9LIkcPU10OcSsBMsQA3zyOxLvL6Bvlu4EdQahTUVxADuM0z-S3s6Z3UVHbtg" width="400">
</a>
</div><br></span></p>
<p><span style="color: black; font-family: "Calibri",sans-serif; font-size: 13.5pt; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-bidi-theme-font: minor-latin; mso-hansi-theme-font: minor-latin;">Iris vill gärna vara i centrum och blir avundsjuk varje gång jag
klappar katterna istället för henne. Då kör hon in huvudet under min arm eller
försöker hoppa upp i mitt knä.<o:p></o:p></span></p>
<p><span style="color: black; font-family: "Calibri",sans-serif; font-size: 13.5pt; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-bidi-theme-font: minor-latin; mso-hansi-theme-font: minor-latin;">Vi tycker mycket om varandra, och hon vill inte gå på promenad med
någon annan än mig. Hon sätter rumpan i marken och drar bakåt redan två meter
från ytterdörren, om hon märker att jag inte följer med på promenaden, vilket
är lite besvärligt. Disa slutade försöka för länge sedan, tyvärr.<o:p></o:p></span></p>
<p><span style="color: black; font-family: "Calibri",sans-serif; font-size: 13.5pt; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-bidi-theme-font: minor-latin; mso-hansi-theme-font: minor-latin;">Frusen är hon som sagt. Pälsen är så tunn att huden syns mellan
pälsstråna. Hon fryser inne om inte brasan brinner för fullt. När det är för
kallt i vardagsrummet får hon sova i sovrummet med elementet på. Jag har provat
olika hundtröjor för att hon ska håla sig varm, men hon tar av sig alla. Den
senaste satt dock på i ett par dagar innan den försvann spårlöst. Jag
misstänker Iris. Hela hon skakar när hon fryser, och hon vägrar att gå utanför
dörren när det regnar. Hon håller sig hellre en hel dag än att gå ut i regnet och
kissa. Jag tänkte mycket på henne under julen i Sverige, när det var -13 grader
som kallast och snö. Hon hade aldrig fixat det. Hon är inte gjord för svenskt
klimat.<o:p></o:p></span></p>
<p><span style="color: black; font-family: "Calibri",sans-serif; font-size: 13.5pt; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-bidi-theme-font: minor-latin; mso-hansi-theme-font: minor-latin;">Iris är en makalös hund och jag har aldrig träffat på en snällare
varelse. Hon blir så glad när någon kommer hem att hon viftar på svansen så
mycket att hon nästan faller omkull. Ja, hon välte faktiskt ofta när hon var yngre, för att hon
viftade så.</span></p><p><span style="color: black; font-family: "Calibri",sans-serif; font-size: 13.5pt; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-bidi-theme-font: minor-latin; mso-hansi-theme-font: minor-latin;">Som vakthund är hon värdelös eftersom hon älskar
när det kommer besök, men som sällskap är hon bästa tänkbara!<o:p></o:p></span></p><p><span style="color: black; font-family: "Calibri",sans-serif; font-size: 13.5pt; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-bidi-theme-font: minor-latin; mso-hansi-theme-font: minor-latin;"><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEh9pzYWUQMgt4Oe3BtnLjvLurNqjmWsPvvoR7tjet6h_C44zq0GgU-zfo1avba_Sa42pp2tKD95FRiDZD4twbBEwtYbHhzeIY0CDuFtbLH-iVcXIOsFFQJheawkpdADW3_XM_X60z6G4OkBRQxFQowGaHhr850rd1awDHybUunDayRtDM40N37q1W5ZFg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;">
<img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEh9pzYWUQMgt4Oe3BtnLjvLurNqjmWsPvvoR7tjet6h_C44zq0GgU-zfo1avba_Sa42pp2tKD95FRiDZD4twbBEwtYbHhzeIY0CDuFtbLH-iVcXIOsFFQJheawkpdADW3_XM_X60z6G4OkBRQxFQowGaHhr850rd1awDHybUunDayRtDM40N37q1W5ZFg" width="400">
</a>
</div></span></p>Casa Annikahttp://www.blogger.com/profile/05152407751668093568noreply@blogger.com8tag:blogger.com,1999:blog-8278318687618636551.post-22095193804474184582024-01-17T06:00:00.004+01:002024-01-20T00:29:40.193+01:00Köpa hus i Spanien<p></p><div>
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEhz34brQ6WqlisjXP27jAMrawen000Ue9yH3M0mTirdGrcIQCc7LjhXaOHmCttS07T39iyE9vF1XztmGOF4tl0aWQfaa_IXEzX6z1J7WGRlaFi42LL-8kN16dE8AdMVQX2ScSUCJcCRflYMZnHwb4JmSfy-_LsPp8QqghjuIsm-iQ9mHLxIj9pMDRgLrA">
<img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEhz34brQ6WqlisjXP27jAMrawen000Ue9yH3M0mTirdGrcIQCc7LjhXaOHmCttS07T39iyE9vF1XztmGOF4tl0aWQfaa_IXEzX6z1J7WGRlaFi42LL-8kN16dE8AdMVQX2ScSUCJcCRflYMZnHwb4JmSfy-_LsPp8QqghjuIsm-iQ9mHLxIj9pMDRgLrA" width="400">
</a>
</div><br><p></p><p>Jag tog bilen till en av mina favoritbyar - Almonaster la Real - för att besöka kommunhuset. Det hade med husköpet att göra.</p><p>För att göra det kort: för snart tre år sedan skrev vi på ett hyrköpskontrakt. Vi skulle få hyra huset i två år, och sedan köpa det. Pengarna som vi betalat i hyra skulle räknas av från köpesumman, och under tiden skulle vi ha möjlighet att spara ihop resten som behövdes till handpennng och skatter och en massa avgifter. I Spanien behöver man ha 30 procent av summan själv, till handpenning och övriga avgifter.</p><p>Efter två år hade kontraktet gått ut och det var dags att köpa huset. Då visade det sig att tomten inte var registrerad på huset. Trädgården hade ingen ägare på pappret, trots att den tillhört huset i hundra år.</p><p>Då startade den stora osäkerheten om säljaren hade lust att gå igenom den dyra och segdragna process som det innebar att registrera tomten på huset. Det tog flera månader innan hon bestämde sig för att göra det.</p><p>Jag tror att registreringen är klar nu, men tydligen måste det gå en viss tid för att grannarna ska ha möjlighet att lämna in klagomål om de vill. Tror jag. En lång byråkratisk process är det i alla fall. Nu undrar vi när detta är helt klart. Juni, sa notarius publicus. Februari, sa säljaren. Trots att jag önskar få köpet ur världen så snart som möjligt, om det nu går igenom, hoppas jag mer på juni än februari, eftersom jag behöver få betalt för det jobb jag ska göra i februari först, för att det ska gå ihop.</p><p>Nåväl. För att slippa osäkerheten åkte jag då till kommunhuset för att få veta vilken månad som gäller. Jag visste inte riktigt vad jag skulle fråga efter, så Jesús hade skrivit ner en mening åt mig. Jo, jag är flytande på spanska, men när det gäller husköp kan jag noll.</p><p>Det är svårt att förklara varför jag inte fattar någonting, men så fort jag hört orden catastro, notaría, tasador, blir det som en kemisk reaktion i mitt huvud. Det blir som ett fluffigt, mjukt moln därinne, som hindrar all information att nå fram. Det är som de tjocka, grå molnen på himlen som hindrar solens strålar att nå marken. Jag fattar helt enkelt ingenting. Efter ett möte med notarius publicus i höstas kunde jag inte berätta mer för Jesús än att jag hade varit där. Tur då att vännerna Helder och Ro följde med och lyssnade och frågade i mitt ställe.</p><p>Varför kan det inte vara så enkelt att man pratar med mäklaren, pratar med banken, och sedan köper bostaden? Varför ska vi hålla på och trassla med advokater som pratar advokatspråk, fastighetsregister, kommun, notarius och jag vet inte allt? Varför ska vi hålla på så här?!</p><p>Helder och Ro ritade teckningar och försökte förklara efteråt vad som sagts, som till en femåring, men det fluffiga molnet i mitt huvud var i vägen.</p><p><br></p><p>Damen på kommunhuset förstod inte vad jag ville, trots att jag läste Jesús nedskrivna mening för henne.</p><p>- Här, sa hon och visade mig dataskärmen.</p><p>- Det här är huset, eller hur? Och det blåa strecket visar tomten. Båda tillhör nu samma person. Vad är det du vill veta?</p><p>- Jo, men det skulle visst gå en viss tid innan vi kan köpa... Ifall grannarna har något att säga, försökte jag.</p><p>Antagligen var detta min egen teori. Jag försökte bygga ihop en egen förklaring till varför vi inte kunde köpa huset genast av enstaka pusselbitar, de få jag begrep, utan att veta vilka som fattades.</p><p>Damen förstod verkligen inte vad jag ville.</p><p>- Jag får fråga min advokat, sa jag.</p><p>Det lät fint. Det är Jesús barndomskompis, som faktiskt är advokat, som hjälper oss igenom det här.</p><p>- Jag kan ringa honom, sa damen, och gjorde så.</p><p>De pratade en lång stund, och la på.</p><p>- Vad sa han?</p><p>Damen började förklara, och det fluffiga molnet tog över i mitt huvud igen. Jag fick en utskrift av huset och tomten med det blå strecket runt, och gick.</p><p>Jag fattar ingenting, tänkte jag när dörren slagit igen.</p><p>Jag fattar ingenting.</p><p>Jag fattar ingenting.</p><p>Jag fattar ingenting.</p><p></p><div>
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEj_4POSJkFoCGInY1Vu_ARABokaFLmgLWt9n-9Rq8PcVRYF0K3gDEiuIZoJR7L5bJhtWTnOyJKomLNPBEc-DjsrLLZlqjDFyIZEEaGrS5Qy6uEHNGcKQaI6hyZGG-fNV7gPd2zfShFKKpWTsXYnUSABSwJeE3uiWbPm-6UhJMjQIR7uFLxL57o7ro22mQ">
<img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEj_4POSJkFoCGInY1Vu_ARABokaFLmgLWt9n-9Rq8PcVRYF0K3gDEiuIZoJR7L5bJhtWTnOyJKomLNPBEc-DjsrLLZlqjDFyIZEEaGrS5Qy6uEHNGcKQaI6hyZGG-fNV7gPd2zfShFKKpWTsXYnUSABSwJeE3uiWbPm-6UhJMjQIR7uFLxL57o7ro22mQ" width="400">
</a>
</div><br><p></p>Casa Annikahttp://www.blogger.com/profile/05152407751668093568noreply@blogger.com29tag:blogger.com,1999:blog-8278318687618636551.post-6838701809625795662024-01-16T06:00:00.000+01:002024-01-16T06:00:00.140+01:00Önskeinlägg?<div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEj2ZrZUPd3RLTyQXSCcYZyzCUk4OP-9mM-LRds2WsFcfTLHwlAwl7z2T7y7TdvMlX8NU3ySFHhYAK173WWcXpffbbahrlIO16YgTJ0HMJ_qDOrjOeIQc__n_JIijGUQm2MiFtJbDc6wOy94t5Co8aT3Wnfe1G26_bKS_JwroC6H5ttAFd2bgqFGfVm6Ew" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;">
<img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEj2ZrZUPd3RLTyQXSCcYZyzCUk4OP-9mM-LRds2WsFcfTLHwlAwl7z2T7y7TdvMlX8NU3ySFHhYAK173WWcXpffbbahrlIO16YgTJ0HMJ_qDOrjOeIQc__n_JIijGUQm2MiFtJbDc6wOy94t5Co8aT3Wnfe1G26_bKS_JwroC6H5ttAFd2bgqFGfVm6Ew" width="400">
</a>
</div><br></div>Enormt roligt att så många finns kvar efter det långa blogguppehållet! Och förvånande! Tack för kommentarerna!<div><br></div><div>I veckan kommer ett inlägg om hur Iris-hunden kom till oss, och kanske ett om dyslexi också. Men hörrni, om det är något ni undrar över, eller något ni önskar att jag skriver om - skicka iväg en kommentar. Den här bloggaren skulle behöva lite hjälp att komma igång :-)</div>Casa Annikahttp://www.blogger.com/profile/05152407751668093568noreply@blogger.com22tag:blogger.com,1999:blog-8278318687618636551.post-26138606546550506342024-01-12T06:00:00.000+01:002024-01-12T06:00:00.132+01:00Min familj<div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEjjIXgVUqUAvKOT2sEBu5OrZrcEwEEZTG7uctpOQ1lkU8p5mKV5tNVrGXchH-0dN03KdK6JgNkALFhN0GdmO2WdttURygIumWXgWudE9-lvm8RcVUKO6V7Gf1vwRoue1czJsbD1fKr3IFsbdvfTgqkP8YeBZMVrLR0Db2zF4c55xea0aXpRCuRo_iBxWQ" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;">
<img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEjjIXgVUqUAvKOT2sEBu5OrZrcEwEEZTG7uctpOQ1lkU8p5mKV5tNVrGXchH-0dN03KdK6JgNkALFhN0GdmO2WdttURygIumWXgWudE9-lvm8RcVUKO6V7Gf1vwRoue1czJsbD1fKr3IFsbdvfTgqkP8YeBZMVrLR0Db2zF4c55xea0aXpRCuRo_iBxWQ" width="400">
</a>
</div><br></div>Jag har suttit med datorn i köket, tråkiga grejer, klockan är efter midnatt när jag är färdig. Jag släckte alla lampor. De tre trappstegen upp till sovrummet knarrar hemtrevligt under mina tofflor, den gamla trädörren knarrar ännu trevligare och högre när jag öppnar den. Myslampan på det röda sängbordet är tänd, Jesús har somnat ifrån den.<div><br></div><div>Här är de allihop, sovandes i husets enda varma rum. Det är frostnätter och kalla dagar. Kallt ute kallt inne. Den här dagen har inte brasan varit tänd. Jag och Runa har varit i Huelva hela dagen, och när jag bar in henne var de andra två redan i sovrummet. Disa sov och Jesus kunde inte uppehålla sig någon annanstans i huset på grund av kölden.</div><div><br></div><div>Elementet i sorummet är husets enda. Vi har det alltid påslaget på nätterna.</div><div><br></div><div>Och här står jag nu, i värmen, och tar in dem. Min familj. I stora sängen sover Jesús tungt med Vargen i knävecken. Chovai ligger också på det rosa täcket. Hon tittar upp på mig, ler och uppmärksammar mig med ett fint mjau. På golvet ligger Iris i sin säng. Hon brukar sova bredvid soffan, i värmen från brasan, men nu var det så kallt att hon krafsade mjukt och ihärdigt på sovrumsdörren, då innan jag satte mig vid datorn. Jag förstod. Hon är den frusnaste hund jag har träffat. Jag hämtade hennes säng och hennes mjuka filtar och la dem nära elementet. Hon la sig genast, lättad och nöjd, och somnade med det ena långa hundörat utanför sängen.</div><div><br></div><div>I sovrummet finns två öppningar till varsitt mycket litet rum. De har använts som garderober, och otroligt nog sovrum, då för hundra år sedan då en hel familj bodde på det här lilla utrymmet. Nu står en turkos barnsäng och ett vitt sängbord i varje utrymme. Det är så trångt att sängarna inte kan dras ut i sin fulla längd. Draperierna har dragits undan för att värmen från elementet ska komma in och nå det viktigaste av allt; mina pärlor. Jag tittar till Disa först, stoppar täcket tätare om hennes kropp och stryker lätt hennes kind. Sedan Runa, som snarkar. Hon har fortfarande tjocktröjan på. Jag drar av henne den, hon sätter sig upp sovandes, och lägger sig sedan på tvären. Jag lyfter henne, lägger henne med huvudet på kudden och stryker undan hennes mjuka hår från ansiktet.</div><div><br></div><div>Tänk att jag har fått det här.</div><div>Att de är mina.</div>Casa Annikahttp://www.blogger.com/profile/05152407751668093568noreply@blogger.com8tag:blogger.com,1999:blog-8278318687618636551.post-22552401623637316452024-01-11T00:20:00.000+01:002024-01-11T00:20:46.162+01:002024<div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEgcTCDAZE-SxZ860ylSIOuRzCMaocaymV9UqyGCyeiavLHvzbNfZ1Klw9osqOl-vaJYgbXxAsCBkF5RN1GXrja26Hx7jj5aOcFPIYRwMVgHcQzMI2_NvkTDzdtGsdoWZBu-aF-I3ZTCdYdbNrCEdZEeJI1gk2T1ZH4NKAeqXQKjxLcennVqwb30m9mFcA" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;">
<img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEgcTCDAZE-SxZ860ylSIOuRzCMaocaymV9UqyGCyeiavLHvzbNfZ1Klw9osqOl-vaJYgbXxAsCBkF5RN1GXrja26Hx7jj5aOcFPIYRwMVgHcQzMI2_NvkTDzdtGsdoWZBu-aF-I3ZTCdYdbNrCEdZEeJI1gk2T1ZH4NKAeqXQKjxLcennVqwb30m9mFcA" width="400">
</a>
</div></div><div><br></div>Vi provade en ny promenadväg, Iris och jag, mellan två byar. Det var dimma - mitt favoritväder. Kallt och mycket fuktigt. Jag nuddade tunga vattendroppar på löven med fingrarna, för att det iskalla vattnet skulle rinna ned för mina varma händer. Dimman dolde nästan helt de höga berg jag var omgiven av. Vilken skillnad mot snön och kylan i Sverige, där jag har jobbat över jul och nyår. Det kändes gott att vara tillbaka.<div><br></div><div>Mycket roligt händer framöver. Två födelsedagskalas på lördag, grillpicknick med en massa vänner på söndag, födelsedagskalas nästa fredag, och idag tar jag med Runa till kusten. Jag har läkarbesök, då passar vi på att åka till stranden och plocka snäckor också.</div><div><br></div><div>Nytt år. Det här året blir jag förhoppningsvis husägare. Det skulle jag ha varit sedan mars egentligen, men säljaren hade inte registerat tomten på huset. Det inleddes en lång, byråkratisk process som ska vara klar inom ett halvår. Kanske i februari. OM vi då kan köpa huset vi bor i, tror jag att det blir slutet på en tre år lång oro gällande ekonomi och om huset kommer bli vårt eller inte.</div><div><br></div><div>Det här blir året då jag (om planerna går i lås) bilar själv med barnen genom Europa till Sverige och upplever midsommarafton med dem. Mycket tråkigt att missa tågluff med dem, men det blir fantastiskt att ha bil när jag jobbar i Sverige i sommar och familjen är med.</div><div><br></div><div>Det här året skulle jag vilja resa mindre än 2023. Vara hemma mer med ungarna istället för att jobba långt ifrån dem flera veckor i taget, trots att jag tycker så mycket om mina olika jobb. Men vi behöver inkomsten. Kanske blir det lugnare om huset blir vårt. Inte sådan brådska att spara pengar.</div><div><br></div><div>Det här året fyller min allvarliga, omtänksamma Disa tio, och humoristiska, glada Runa, som i mycket verkar ha blivit en kopia av mig, fem. Det går för fort!</div><div><br></div><div>Det här året kommer bloggen tillbaka. Bloggandet stannade av, framför allt sedan jag började skriva för Sydkusten varje vecka, men jag har inte slutat blogga.</div><div><br></div><div>Det känns som att 2024 kan bli ett bra år!</div><div><br></div><div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEgqR8e-S-M33O1q8pKDGaNVl9IFo7eBVW1l95yA0n0kXDf2BXDZM2rCmqyKdB7CjJttcAFUfonjaIh5WLVkWELmMrJ1l3e9kdSC89tQqM7xU1XKAFNFuSjESLt9IJuAC8xuTa2j7gc9onXMDZO9fN9zCASPJtj9j8MPOlM9lLxoUryJoylYbJWEsJAVGA" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;">
<img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEgqR8e-S-M33O1q8pKDGaNVl9IFo7eBVW1l95yA0n0kXDf2BXDZM2rCmqyKdB7CjJttcAFUfonjaIh5WLVkWELmMrJ1l3e9kdSC89tQqM7xU1XKAFNFuSjESLt9IJuAC8xuTa2j7gc9onXMDZO9fN9zCASPJtj9j8MPOlM9lLxoUryJoylYbJWEsJAVGA" width="400">
</a>
</div></div><div><br></div>Casa Annikahttp://www.blogger.com/profile/05152407751668093568noreply@blogger.com12tag:blogger.com,1999:blog-8278318687618636551.post-36658166353137914972023-08-11T10:25:00.001+02:002023-08-11T10:25:04.079+02:00Skrivande och fotbolls-VMJag sitter i tidningshusets tystaste korridor, så tyst att jag ibland undrar om jag är själv i huset, men plötsligt hör det tjut, skratt och jubel från desken, det har aldrig hänt tidigare! Snabb titt på nätet - jodå Sverige har gjort mål mot Japan.<div><br></div><div>Jag har ingen lust att titta på matchen, skriver hellre vidare på min text och planerar helgjobben, men roligt är det om Sverige vinner. Det är det.</div><div><br></div><div>Det har varit bloggtystnad här ett tag. Jag skriver hela tiden, men inte till bloggen tyvärr, jag hittar inte tiden.</div><div><br></div><div>Förutom lokaltidningsartiklar skriver jag också kåserier för tidningen Sydkusten en gång i veckan, ifall någon är prenumerant och vill läsa.</div><div><br></div><div>Hoppas att ni har en fin sommar!</div>Casa Annikahttp://www.blogger.com/profile/05152407751668093568noreply@blogger.com7tag:blogger.com,1999:blog-8278318687618636551.post-82537272119379789412023-06-25T21:03:00.010+02:002023-06-25T22:05:40.545+02:00Bloggträff och akvarellmuseum på Västkusten<div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEhJrW4SEVMbKPN9L8X5ETh_ftbZN-amRKB06Jn0GdgYDaQe4fsi1OMA1J8jaxsDRKj-sSDLEI0shwoXTgI9fb0QbbAS9D3K2uVHe1u3_oMkyTufzGIlXg7giD5e8JgVg9EWQ0CiN2kIpLR_C90oqzZZ8XRVU9iY7a4cTEFAP5cxonFeTiKXcXPARcLStA" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;">
<img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEhJrW4SEVMbKPN9L8X5ETh_ftbZN-amRKB06Jn0GdgYDaQe4fsi1OMA1J8jaxsDRKj-sSDLEI0shwoXTgI9fb0QbbAS9D3K2uVHe1u3_oMkyTufzGIlXg7giD5e8JgVg9EWQ0CiN2kIpLR_C90oqzZZ8XRVU9iY7a4cTEFAP5cxonFeTiKXcXPARcLStA" width="400">
</a>
</div><br></div>I två veckor har jag nu sommarjobbat i Sverige. Två veckor utan barnen. På midsommarafton jobbade jag också, jag bevakade tre midsommarfiranden för tidningen, och jag som inte riktigt har haft någon åsikt om midsommar förut upptäckte att det är en högtid som jag inte tycker om. Sorgetaggen stack för att jag fotograferade så många barn med blomsterkransar i håret, men inte mina barn. De har aldrig firat midsommar i Sverige och kommer förmodligen inte att göra det heller.<div><br></div><div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEgeJXglzBrM7fVn1MzhKhWl5mQ256j4nvOoIhNnBqOPhUk3xtgmcpu2uDMkJbqP7DJ4CHZDGrNKQgQ33k6lP-tkmEAWv2fOnICiP_-1bezyRTIF4smi2d9b5-10iVCU_JY9rAtjE9S0wS9Fpsee_iLYYx3BwxEnSMhrIoDznEX3vxWrw9dc5Q6hxDx03w" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;">
<img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEgeJXglzBrM7fVn1MzhKhWl5mQ256j4nvOoIhNnBqOPhUk3xtgmcpu2uDMkJbqP7DJ4CHZDGrNKQgQ33k6lP-tkmEAWv2fOnICiP_-1bezyRTIF4smi2d9b5-10iVCU_JY9rAtjE9S0wS9Fpsee_iLYYx3BwxEnSMhrIoDznEX3vxWrw9dc5Q6hxDx03w" width="400">
</a>
</div><div><br></div><div>Men på lördagen hade jag annat att tänka på, för då skulle jag hälsa på Tove, som jag har lärt känna tack vare bloggen. Känslan är att jag bjöd dit mig själv, precis som jag gjorde <a href="https://www.bortugal.se/mellandagar-och-nytt-ar/">när jag träffade Bortugal-Åsa första gången</a>, men så får man göra ibland för att saker och ting ska bli av :-)</div><div><br></div><div>En del av er läser <a href="http://tovetankar.blogspot.com/?m=1">Toves blogg</a> också, ni vet att hon efter flera års letande har blivit husägare och dessutom gift sig med sin spanske man. Eftersom hon uppdaterar bloggen så sällan hade vi mycket att prata om!</div><div><br></div><div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEjcZapoiFBTDvpCFae1IU7Lgqcj2sS_2L8o552Lsc0jOeXe2bZ6h_5GqatasmiseSjN1waJ63VWOCiRr2celhDRgRORyv9coYWXdIppYcRNoUAtgVGbRA_ZQtsdguNdukLtjtngzRRasryEuFRQmCbbu8PMl2RkJmlEtK2X-iEZ7D5a1HhoO-tgY1YzFQ" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;">
<img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEjcZapoiFBTDvpCFae1IU7Lgqcj2sS_2L8o552Lsc0jOeXe2bZ6h_5GqatasmiseSjN1waJ63VWOCiRr2celhDRgRORyv9coYWXdIppYcRNoUAtgVGbRA_ZQtsdguNdukLtjtngzRRasryEuFRQmCbbu8PMl2RkJmlEtK2X-iEZ7D5a1HhoO-tgY1YzFQ" width="400">
</a>
</div></div><div><br></div><div>Tove och hennes familj tog genast med mig på utflykt.<br></div><div><br></div><div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEjxQjUf6FHmReXYzaGy4YXcoLMBL66LNaUzVfiQzMzNH7PZzy3DAQ9jsJ11IBTpIpNmfT09AbRoDfxw8LmD2wPhol91SQVY7Hdbn_Gxo6QhcE-tyoIfvDK2ntOW0Fdh1pECy_nu46Muf5Zq9cXcz36_lMbTOQcr1XV45IJ9fA7CQJCUWz9TcCB2A4Y36g" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;">
<img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEjxQjUf6FHmReXYzaGy4YXcoLMBL66LNaUzVfiQzMzNH7PZzy3DAQ9jsJ11IBTpIpNmfT09AbRoDfxw8LmD2wPhol91SQVY7Hdbn_Gxo6QhcE-tyoIfvDK2ntOW0Fdh1pECy_nu46Muf5Zq9cXcz36_lMbTOQcr1XV45IJ9fA7CQJCUWz9TcCB2A4Y36g" width="400">
</a>
</div><br></div><div>En kort färjetur förde oss till vackra Dyrön där vi promenerade och åt middag på restaurang. En god fisk-och skaldjursgryta blev det för min del, men dumt nog kunde jag inte låta bli att jämföra restaurangens burkräkor med pinfärska räkor från Huelva i Spanien. I övrigt ett toppenställe, trevligt, fint och bästa läget vid den lilla hamnen. Lätt att förstå att de firade bröllopet där!</div><div><br></div><div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEjFvjnlJvCV5seZMCPaPE5hFDEe-Aayucy_2Uy3Zd9r9XEVePpifhL-J5x8PpdC7t5mXm78Qz_B0RsD9ivksXfMpbKr2U4CE6jNdUSX0ccpo6H6PO6AWfF1WWv-OkUPk97nRlW4427f--WFErtPkxeK3ee7MMRjOVF4JyI-i7Buco3wqttar-rJq_nwzg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;">
<img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEjFvjnlJvCV5seZMCPaPE5hFDEe-Aayucy_2Uy3Zd9r9XEVePpifhL-J5x8PpdC7t5mXm78Qz_B0RsD9ivksXfMpbKr2U4CE6jNdUSX0ccpo6H6PO6AWfF1WWv-OkUPk97nRlW4427f--WFErtPkxeK3ee7MMRjOVF4JyI-i7Buco3wqttar-rJq_nwzg" width="400">
</a>
</div><br></div><div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEj9G4s2fcaUBXrq6t5JrUlz51vTGuk4OrNfoMKwwSOHLC3NWx3eymSvbEhkKy2jGDTSviCV8WIBRkgK4pvn49gKazDQZh7Mubi-LCd5vEytuy4gGpXnyKLtTvJ4Zmwi-8C-NJUdk28eFdJ1xDAdC7hs2x2JTOVxbwNsqWjCJmImbJLtmXr5UEHMp0T7Uw" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;">
<img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEj9G4s2fcaUBXrq6t5JrUlz51vTGuk4OrNfoMKwwSOHLC3NWx3eymSvbEhkKy2jGDTSviCV8WIBRkgK4pvn49gKazDQZh7Mubi-LCd5vEytuy4gGpXnyKLtTvJ4Zmwi-8C-NJUdk28eFdJ1xDAdC7hs2x2JTOVxbwNsqWjCJmImbJLtmXr5UEHMp0T7Uw" width="400">
</a>
</div><br></div><div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEjfHuR80uBkeV3cq2tIE528Bq29ZG07eXFlXUiG5ex2GPdVt1zqDv7VPnaHH0kJ9yGGC43825ga56EZtUdKpBQAakbC-W5y1AWYCVJyehqskndKxylTy87uO_y0LXppejQ8QjUOsb99qYAUeNx8Mka5iOfyrWLgG_9BUITMiQxTTlOXVLKGk1TOK1U91g" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;">
<img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEjfHuR80uBkeV3cq2tIE528Bq29ZG07eXFlXUiG5ex2GPdVt1zqDv7VPnaHH0kJ9yGGC43825ga56EZtUdKpBQAakbC-W5y1AWYCVJyehqskndKxylTy87uO_y0LXppejQ8QjUOsb99qYAUeNx8Mka5iOfyrWLgG_9BUITMiQxTTlOXVLKGk1TOK1U91g" width="400">
</a>
</div></div><div><br></div><div>På söndagen var vi på utflykt till idylliska Klädesholmen där de har bott tidigare, och sedan åkte Tove och jag ensamma till Skärhamn för att gå till Nordiska Akvarellmuseet som jag länge har velat besöka. Vi såg utsällningen Animal Kingdom, och jag tyckte så mycket om Ernst Haeckels otroliga bilder av havsdjur, och konstgruppen Teamlabs makalösa installationer, bland dem en stor skärm på vilken en blombild växer fram. Tidigare tog det ett år innan hela bilden hade fullbordats, nu har det förkortats till 15 minuter, men varje gång man går nära skärmen faller bilden sönder.</div><div><br></div><div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEj1vflS6x75dYQxp-MYgBVN9KBafQVbbxEt33hB1UxBJmobJ6PlNS33Xen2hScjN-F52jym0RpEeBp4CBh66VJEBxZl-5NSM3t5ti6JIqhqIuTOMe3gpBg3D0xUQ68f0RcCKZnWJqTIcr_nxeZOO_uVJSbIW3U5uCaot3na2IFL2Jk4znuj-EzEDi4Q8Q" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;">
<img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEj1vflS6x75dYQxp-MYgBVN9KBafQVbbxEt33hB1UxBJmobJ6PlNS33Xen2hScjN-F52jym0RpEeBp4CBh66VJEBxZl-5NSM3t5ti6JIqhqIuTOMe3gpBg3D0xUQ68f0RcCKZnWJqTIcr_nxeZOO_uVJSbIW3U5uCaot3na2IFL2Jk4znuj-EzEDi4Q8Q" width="400">
</a>
</div></div><div><br></div><div>Jag hade kunnat stanna länge framför Teamlabs installationer, men var tyvärr, tyvärr tvungen att hinna med en buss. Att ta sig mellan Lidköping och Tjörn går rätt fort om man är bilburen, men med kollektivtrafiken tar det fyra och en halv timme med en omväg via Göteborg.</div><div><br></div><div>Den där brådskan till bussen hade det positiva att jag <i>inte</i> köpte en underbar anteckningsbok som jag inte behöver i museibutiken, och inte heller akvarellfärger, papper och penslar, som jag mycket gärna hade velat ha. Jag vill måla, men vet inte hur man börjar.</div><div><br></div><div>En riktigt fin helg blev det, så roligt att träffa Tove och hennes familj. Och komma till vackra Västkusten med mjuka klippformationer, små öar, varmt ljus och vajande tång under bryggorna. Det var bara ljudet från fiskmåsarna som saknades, konstigt nog, men det välkomnades jag istället av när jag klev av tåget i Lidköping. Jag tycker om fiskmåsar.</div><div><br></div><div>Och kommande lördag tar jag ett nytt tåg till Göteborg, för då ska jag äntligen möta barnen på flygplatsen. Då kommer de!</div></div>Casa Annikahttp://www.blogger.com/profile/05152407751668093568noreply@blogger.com7tag:blogger.com,1999:blog-8278318687618636551.post-56090054438914061072023-05-26T13:17:00.002+02:002023-05-26T13:19:32.556+02:00RegnetEn kort stund tittar solen fram på den mörka himlen. Den våta trädgården börjar glittra och ånga, det är som att befinna sig i en djungel. Men snart är det dags igen. Det blir märkligt mörkt ute. Ljuden tystnar. Trädgårdsångaren slutar sjunga. Det enda som hörs är rassel i löven. Varje gång jag hör rasslet tror jag att det är regndroppar, men den här gången börjar regnet med ett åskmuller.<div><br></div><div>Regnet, som vi har väntat på sedan i vintras, har kommit.</div><div><br></div><div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEjPcsP0VK3PypDrxVVgmQ0-uYwY-AiFyabcihrDUgw7eJwvkicEw5Wj_MHf--EhHt7FM1kAhpkK7RZ9KoH88q0p9ZdIrmKW1wep0fZwSy_2V53bSSg4qNjzYHdtcm3qD8Wb7TMfTuiPx595TCYouE1mxwem_pwI7wcExQS3dqP9R2xA3R9wH65lzSw" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;">
<img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEjPcsP0VK3PypDrxVVgmQ0-uYwY-AiFyabcihrDUgw7eJwvkicEw5Wj_MHf--EhHt7FM1kAhpkK7RZ9KoH88q0p9ZdIrmKW1wep0fZwSy_2V53bSSg4qNjzYHdtcm3qD8Wb7TMfTuiPx595TCYouE1mxwem_pwI7wcExQS3dqP9R2xA3R9wH65lzSw" width="400">
</a>
</div><br></div>Casa Annikahttp://www.blogger.com/profile/05152407751668093568noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-8278318687618636551.post-89908626196046663942023-05-19T23:55:00.000+02:002023-05-19T23:56:51.182+02:00HemkomstMina jobb som reporter och reseledare är så roliga. Det är ett privilegium att ha så roliga jobb. Men åh, vad det är härligt att komma hem också!<div><br></div><div>Åtta dagar hade jag varit borta på tur runt i Andalusien. Mitt i resan hade jag en del ledig tid i Sevilla, och då kom Jesús dit med barnen. Vi gick bland annat på mumieutställning.</div><div><br></div><div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEgZfA3xlBA_inMR8KWMSBeralPU-eD4-nvzKpoGa8sZdxHtMkuuHXzl-Xu3x7FNeHObdA1FcRrKPa8TlApEBJyohGqQcfGgzd1gBNKr0DLRMeVcahNshVJKc5AmjzFI6GQpuu4vgW3758gLGMI1YcXnxWraIRPIsdJgIr5Rg6D1bG064126QaAkJ8U" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;">
<img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEgZfA3xlBA_inMR8KWMSBeralPU-eD4-nvzKpoGa8sZdxHtMkuuHXzl-Xu3x7FNeHObdA1FcRrKPa8TlApEBJyohGqQcfGgzd1gBNKr0DLRMeVcahNshVJKc5AmjzFI6GQpuu4vgW3758gLGMI1YcXnxWraIRPIsdJgIr5Rg6D1bG064126QaAkJ8U" width="400">
</a>
</div></div><div><br></div><div>Jag tycker verkligen att det är urtråkigt att köra bil, och resan hem tog nära fem timmar eftersom jag stannar för att inte bli sömnig. I lunchpausen blev det finsk pirog och vaniljbulle - en av de godaste jag har ätit! - från ett finskt bageri i Fuengirola.</div><div><br></div><div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEjF5piGx37IolQvgaZBOBeA4yuyTh7ssrAfXg7yNCi2YEMCt9savtHch6ZNGuxaAWznNMQHh497r-WxcnoNcZ9vuAPk7MGMbjhiSWJz9qRxPi6Y3YE_LMqaTfOvYbaU5BPkZnTlzb-Z97iQRkZcXRKRcyyEJbpB2LcX2u1FeeGPiDaxzTJRL6Ql7-A" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;">
<img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEjF5piGx37IolQvgaZBOBeA4yuyTh7ssrAfXg7yNCi2YEMCt9savtHch6ZNGuxaAWznNMQHh497r-WxcnoNcZ9vuAPk7MGMbjhiSWJz9qRxPi6Y3YE_LMqaTfOvYbaU5BPkZnTlzb-Z97iQRkZcXRKRcyyEJbpB2LcX2u1FeeGPiDaxzTJRL6Ql7-A" width="400">
</a>
</div></div><div><br></div><div>Iris märkte först att jag var hemma. Hon måste ha hört bilen, för hon sprang ut genom ett hål i staketet, sprang runt huset och mötte mig när jag skulle gå in, så lycklig att hon nästan kröp på marken. Sedan kom barnen springande och slog armarna om mig, de hade gjort presenter till mig.</div><div><br></div><div>När Disa hade lämnats i skolan nästa morgon tog jag och Iris en skogspromenad. Det var så vårigt, fåglarna sjöng och skogen doftade av honung. Sedan åkte vi till Galaroza och köpte vattenmelon och körsbär.</div><div><br></div><div>Till lunch blev det svenskt - kokt potatis, köttbullar och matjessill. Disa åt sill för första gången i livet och gillade det!</div><div><br></div><div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEgBZU6nCHF9Hnmk_csNHnHsXASQUrJk6S1r9ohyBrQ601g9WzIi_0tB-ED1AaXzJcQNStk1lE422vuuEdyApXhqcetPNykHJ-PyTPgcPPax43vBzCPdSzNC_w-tHuafVR55tHPlCwNutuOCbfP9zVUn3KdLdKWLiLhnPl79UzAy1GLMmellxKo8EPQ" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;">
<img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEgBZU6nCHF9Hnmk_csNHnHsXASQUrJk6S1r9ohyBrQ601g9WzIi_0tB-ED1AaXzJcQNStk1lE422vuuEdyApXhqcetPNykHJ-PyTPgcPPax43vBzCPdSzNC_w-tHuafVR55tHPlCwNutuOCbfP9zVUn3KdLdKWLiLhnPl79UzAy1GLMmellxKo8EPQ" width="400">
</a>
</div></div><div><br></div><div>Kokosbollar från svenskbutiken i Fuengirola till efterrätt.</div><div><br></div><div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEhpcYgmRDkXnb9iGjbx89R3-HgQOdqQX9VItEbRkky8nW8TtmldkHL5tPZVWS1CNIJ6lgIwuTXFTxFBbyXXj90BaQqMhD8QcliOIkqz887z5D8FbfTbgrzJAiobBGH_DJgbbn7jOuBncmY_WKskzB05n68JJUgZxnByWeueh7YeAT9Kq95aBo3SxQ0" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;">
<img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEhpcYgmRDkXnb9iGjbx89R3-HgQOdqQX9VItEbRkky8nW8TtmldkHL5tPZVWS1CNIJ6lgIwuTXFTxFBbyXXj90BaQqMhD8QcliOIkqz887z5D8FbfTbgrzJAiobBGH_DJgbbn7jOuBncmY_WKskzB05n68JJUgZxnByWeueh7YeAT9Kq95aBo3SxQ0" width="400">
</a>
</div></div><div><br></div><div>Skönt att vara hemma!</div>Casa Annikahttp://www.blogger.com/profile/05152407751668093568noreply@blogger.com6tag:blogger.com,1999:blog-8278318687618636551.post-79365375922801635732023-05-09T00:02:00.007+02:002023-05-11T22:29:14.922+02:00Barnkalas och sjukveckorDisas kompis J fyllde år förra torsdagen och jag blev alltmer spänd när kalasdagen närmade sig. Skulle Disa hinna bli frisk? Jag hoppades så på det, för hennes skull - självklart - men ännu mer för min egen.<div><br></div><div>Det hade börjat en och en halv vecka tidigare. Goda vänner var hemma på lunch, det var ett efterlängtat besök. Vi hade ätit en urgod gryta, de satt ute och surrade under vinrankorna och jasminen på terrassen, och jag hade gått in i köket för att göra färdigt efterrätten. Biskvier. Den här gången visste jag att det luriga bakverket skulle bli bra. Mandelbottnen hade lyckats och smörkrämen var makalöst god. Biskvierna var gjorda särskilt med omtanke om Inca, biskvier är hennes favoriter. Jag doppade biskvi efter biskvi i smält choklad, njöt av doften och synen av den mörka chokladen som rann i strängar tillbaka ner i skålen från de uppochnedvända bakverken. Älskar att jobba med choklad.</div><div><br></div><div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEhK5AY-b5LTqp6vcyglseQBaimdM2GqcB3N1HuvEH3ZdnhNj3FzLLWULAFfZmcVrGvBm5_khNpNbL_P5soPoFQd8MzmHTo8MnZmYXaaNBauS6IQPhtZFRydoBnsvDCbZ-_d3k49jc7oiSsAwosPDgWgKRH8R6xGThjOXsicFiBY4d-dyMcdIAREl10" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;">
<img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEhK5AY-b5LTqp6vcyglseQBaimdM2GqcB3N1HuvEH3ZdnhNj3FzLLWULAFfZmcVrGvBm5_khNpNbL_P5soPoFQd8MzmHTo8MnZmYXaaNBauS6IQPhtZFRydoBnsvDCbZ-_d3k49jc7oiSsAwosPDgWgKRH8R6xGThjOXsicFiBY4d-dyMcdIAREl10" width="400">
</a>
</div><br></div><div>- Choklad är ren lycka! utbrast jag på trappen när jag ställt in biskvierna i kylen och gått ut till de andra. Jag såg de nära vännernas glada ögon, men uppfattade också något annat i ögonvrån. Runa stod barbent på en stol, och det verkade som om jag såg i syne... Hade synen av rinnande choklad fastnat i mina ögon? Men det var inte choklad som rann utefter Runas ben. Utan diarré. Där och då började den långa sjukdomsperioden.</div><div><br></div><div>En rejäl magsjuka, med diarré, spyor och hög feber. Halsont och snor. En hel vecka med Runa i famnen, innan hon blev bra. Då slog viruset till igen. Den här gången var det Disa som drabbades, med ordentligt halsont och feber. Varför kunde de inte vara sjuka samtidigt, så det hade varit överstökat?</div><div><br></div><div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEjlKi3tAwkEytWYV2SOcVButst_SX8bZihMAJz-yGlYObQKSkEbOPTmFmhi0oWW6t3j7xMsrhiXiGNVSAEGF91pnLmjU5Aw491anBX2gXRchRGpLf5zj8hi23T8Rmp9L4lBeIjNzyvOatwZD5Ufz5npnG4VUhhTYrWdMRYxjb_sjQNyhzpAVf1Pxh4" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;">
<img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEjlKi3tAwkEytWYV2SOcVButst_SX8bZihMAJz-yGlYObQKSkEbOPTmFmhi0oWW6t3j7xMsrhiXiGNVSAEGF91pnLmjU5Aw491anBX2gXRchRGpLf5zj8hi23T8Rmp9L4lBeIjNzyvOatwZD5Ufz5npnG4VUhhTYrWdMRYxjb_sjQNyhzpAVf1Pxh4" width="400">
</a>
</div></div><div><br></div><div>Här hade jag Disa i famnen och barnkalaset skulle vara om ett par dagar. Jag ville inget hellre än att gå, barnkalas här är ju lika mycket vuxenkalas. Skulle Disa hinna bli frisk? Det började kännas klaustrofobiskt att bara sitta i soffan med sjuka barn, febertermometrar, mediciner och dricksglas, och truga i barnen vätska när de ingenting kunde äta.</div><div><br></div><div>På torsdagsmorgonen mådde Disa så bra att hon skulle få gå till skolan. Men hon hade sovit illa så hon fick stanna hemma av den anledningen. Kalaset skulle vi dock gå på!</div><div><br></div><div>Klockan halv fem bromsade jag in vid busskuren i Castaño del Robledo, där N och hennes mamma väntade. Cristina lyckades till slut få på alla barnen säkerhetsbälten, tre barnstolar på rad är nära en omöjlighet i vår bil, sedan drog det kalassugna gänget iväg!</div><div><br></div><div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEiSZ_AzeVlIjN9VjTI1bnlmcgQ7UZc-hS9vwbknw2gNFh_IXbXYv3nnkUWMh5FhwOFvx_t7ME8yZitlU-XfkfV2Iq8QI3W_Ms2SlAag5A-csaCANXXlzGpPnEyQNhH-c5P7wV9JwGPevfxQyqVkph1hRJvwLYuIguDnAHr9vECcEd3haL8XjFUN8hk" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;">
<img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEiSZ_AzeVlIjN9VjTI1bnlmcgQ7UZc-hS9vwbknw2gNFh_IXbXYv3nnkUWMh5FhwOFvx_t7ME8yZitlU-XfkfV2Iq8QI3W_Ms2SlAag5A-csaCANXXlzGpPnEyQNhH-c5P7wV9JwGPevfxQyqVkph1hRJvwLYuIguDnAHr9vECcEd3haL8XjFUN8hk" width="400">
</a>
</div></div><div><br></div><div>Jag nästan hoppade ur bilen. Kalaset var på en ljuvlig picknickplats, med bord, lekplats, blommor och flaggor, och med utsikt över en sjö. Runa fick jag bära ut ur bilen, hon sov, och Disa var kanske inte jättepigg, men vem är det som inte har ätit på fem dagar?</div><div><br></div><div>Ungarna lekte och vid ett bord satt vännerna, barnens föräldrar. Åh, vad det var roligt att se dem! Fina Noelia som jag aldrig hinner prata med vid skolhämtningarna, Hilda som planerade Stora Peruresan 2025, Rocio som dragit iväg på ensamhelg i bergen, Runas bästis pappa Manu som också fyllde år, just denna torsdag, men som inte hann fira. Han lovade att ordna kombinerat födelsedagskalas/inflyttningsfest innan jag reser till Sverige i juni.</div><div><br></div><div>Vilket roligt kalas! Ungarna hade också kul förstås, massa lekar och skattjakt och tårtor, och Runas bästis Alex var med. Allt eftersom solen flyttade sig bytte vi bord för att sitta i skuggan. Tapas, muggar och godisskålar följde med.</div><div><br></div><div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEiOzPPzKpOLXwLucJNIQDCFtfyF610BiJeFd1LVkHyw6vJkRIhVR6PTNnzBaJXHJF2C4uONTgGxoiSEULg_AVjulFJvD4JxhTjGUDm9yiRdFWJXQU6hmZo2VdXOCfv5vPMj-QTHsMWJA77er3j4xINcNfXi3wAVTSgIsOyLkNH1obd3x-N2Tu4qE5s" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;">
<img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEiOzPPzKpOLXwLucJNIQDCFtfyF610BiJeFd1LVkHyw6vJkRIhVR6PTNnzBaJXHJF2C4uONTgGxoiSEULg_AVjulFJvD4JxhTjGUDm9yiRdFWJXQU6hmZo2VdXOCfv5vPMj-QTHsMWJA77er3j4xINcNfXi3wAVTSgIsOyLkNH1obd3x-N2Tu4qE5s" width="400">
</a>
</div></div><div><br></div><div>När solen stod lågt på himlen närmade sig klockan åtta och hemgång. Ett par barn skulle på bio, det var filmfestival i Aracena, övriga behövde hem och göra kväll inför nästa skoldag. Cristina och jag passade på att handla lite mat nu när vi åkte förbi Aracena på vägen hem. Disa var lite hängig, men inte hade jag kunnat tro att ett bakslag var på gång, att det var feber som fick henne att frysa i mataffären...</div><div><br></div><div>Under helgen efter torsdagskalaset verkade hon helt frisk, förutom att hon vaknade med lite snuva på söndagen. Jag vaknade med halsont. Måndagen var första skoldagen för Disa på en hel vecka, men efter två och en halv timme fick jag komma och hämta min lilla unge, som mådde dåligt igen. Hoppas det går över snart. Men innan hon somnade hade hon börjat få ont i örat, och nu när jag skriver vrider hon sig i sömnen. Och om 28 timmar åker jag iväg på jobbresa...</div><div><br></div><div>Edit: Det var öroninflammation. Efter ett par timmars gråtande sprack Disas trumhinna. Antibiotikakur i tio dagar. Tre dagars antibiotika till min egen inflammerade hals, så jag ska kunna prata under guidejobbet. Må detta vara slutet på sjukdomsperioden.</div>Casa Annikahttp://www.blogger.com/profile/05152407751668093568noreply@blogger.com8tag:blogger.com,1999:blog-8278318687618636551.post-58761123115817036342023-05-08T18:12:00.005+02:002023-05-08T18:42:39.454+02:00Intensiv månadsmarknad och vilosöndag<div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEhw_OucKywCh2-bYjFsU0w-nD7Ro2vv82xRs-h_idmLoj6NAbsxvtoYOizYP622A7IuqjGm9CbG3enyjOX3cXa_DT_7HP4aUhjEpZgzdWDLqlJoOZSl_JWA1ZkN7Ebjm-lTeCYdz4b1IXG0EFp05_LFpagwCXdRaFMiJJ7w7ADXL_pL8daDuScwSXA" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;">
<img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEhw_OucKywCh2-bYjFsU0w-nD7Ro2vv82xRs-h_idmLoj6NAbsxvtoYOizYP622A7IuqjGm9CbG3enyjOX3cXa_DT_7HP4aUhjEpZgzdWDLqlJoOZSl_JWA1ZkN7Ebjm-lTeCYdz4b1IXG0EFp05_LFpagwCXdRaFMiJJ7w7ADXL_pL8daDuScwSXA" width="400">
</a>
</div><br></div>Vad den är rolig, den där marknaden! Den är som en stor månadsträff i den alternativa gruppen här i bergen. Barnen springer runt och leker, kompisar ställer väskor och påsar i skuggan av mitt bord, min belgiske barnmorska dansar förbi, portugisiska körkompisen dyker upp, bagar-Ernestos svärmor köper en hel talkrik med bakverk att ta med till familjen ett par stånd bort. Pedro, som jag inte sett sedan i somras, dyker plötsligt upp, en gammal diabetiker från Galaroza kommer och jämför sin insulinpump med min, Cristina tar med Runa till toan eftersom jag har kunder, och så fortsätter det. Mycket lite sömn dagarna innan marknaden, men när det väl är igång är det så kul att jag glömmer både mat (barnens också tyvärr) och trötthet. Nästan, jag är så trög med huvudräkningen när jag har sömnbrist. Men kunder återkommer, berömmer och njuter av mina bullar, pajer och kakor. De uppskattar dem så mycket - så kul att se!<div><br></div><div>Eftersom jag ständigt har kunder hinner jag aldrig se de andra stånden, men den här gången var flera nya med - en häxa (!?), en keramiker som jag hade sett fram emot, och en man som målade barntröjor. Runa valde en tröja som hon tyckte var så fin att hon genast drog av sig klänningen för att ta på sig tröjan. Byxor ville hon inte ha.</div><div><br></div><div>Den lokala folkmusikgruppen Tresök spelade i min ände av marknaden, och alla besökare satt på marken eller dansade borta hos mig för att lyssna.</div><div><br></div><div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEhOmQSK1HfHrii-pPEfqSH7_mOYnZ-GFIc0DFLBkHljCHB0FhM92EYtk4NZfDS1eEBUXeMQerierta7WHGod3Oi3lxxcxqmX1GnddWlwDKS8BVX9kXQgURmJO8F1eNcTC3GUSOU_07VZz0VDiuOnUL76vxdCh8t1eKrXylc5VI-F7Qm9GFVOFDSWK0" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;">
<img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEhOmQSK1HfHrii-pPEfqSH7_mOYnZ-GFIc0DFLBkHljCHB0FhM92EYtk4NZfDS1eEBUXeMQerierta7WHGod3Oi3lxxcxqmX1GnddWlwDKS8BVX9kXQgURmJO8F1eNcTC3GUSOU_07VZz0VDiuOnUL76vxdCh8t1eKrXylc5VI-F7Qm9GFVOFDSWK0" width="400">
</a>
</div></div><div><br></div><div>Efter marknaden var jag nära döden trött. Och törstig. Solen gassade och barnen hade fått allt vatten som vi tagit med. Det kändes för jobbigt att ens köra iväg med bilen och hälsporrefoten dunkade av smärta. Jag körde ändå till macken för att tanka och köpa vattenflaskor, sedan åkte vi vidare till mataffären Mercadona i Cortegana. De började för ett tag sedan med färdigmat och byggde upp en del med bord där man kan sitta och äta det man köpt. Klockan var halv sex och varken barnen eller jag hade egentligen ätit. Vi gick in, och jag tänkte att nu mer än någonsin blir vi uttittade som en av hippiefamiljerna i området (de alternativa går under samlingsnamnet hippier av byfolket här), blonda alla tre, Disa med rufsigt, ovårdat hår och Runa med handmålad regnbågströja och Pippi Långstrumptrosor. Ingen bymänniska skulle låta barnen gå så bland folk! Men vem bryr sig. Vi köpte sushi, friterad kyckling, köttfärs-empanada, ensaladilla rusa, melonjuice, gazpacho och kall dricka, och blev så behagligt mätta i magen. Efter maten gick vi in igen, även om det kändes övermänskligt för en tröttis som jag, och köpte lördagsgott.</div><div><br></div><div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEiug1x5BIloJktvo7U4mKZ-K08km9qlN2KMi53rBBzozjojIxPxYd8EO7aiiO5_dCuv7gApqJZ2ZqnQMdM28zRNAli4owyhO-3njyHMLqDtMSIXY5RX0G9ppb7c9kfBYO0XlxHMtXJr7_MwhiKCD6HVwuN-aC1UB_Rvyhzn5rJrRb_LBIphMtc7W2g" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;">
<img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEiug1x5BIloJktvo7U4mKZ-K08km9qlN2KMi53rBBzozjojIxPxYd8EO7aiiO5_dCuv7gApqJZ2ZqnQMdM28zRNAli4owyhO-3njyHMLqDtMSIXY5RX0G9ppb7c9kfBYO0XlxHMtXJr7_MwhiKCD6HVwuN-aC1UB_Rvyhzn5rJrRb_LBIphMtc7W2g" width="400">
</a>
</div></div><div><br></div><div>Samtidigt spelade Jesús på en festival i Palencia i norra Spanien och hade hur roligt som helst, barnen och jag tittade på Bäst i test på youtube och åt lördagsgott.</div><div><br></div><div>Söndagen tänkte jag skulle bli en enormt lugn vilodag, kompisar som varit på besök till dagen innan hade åkt hem, jag tänkte bara vila med mina ungar, bada dem, plantera växter och hjälpa Disa med engelskan. Det kom ett meddelande med förslag om picknick vid trevlig bäck med goda vänner, men jag var för trött. En kompis hade vägarna förbi och lämnade av dottern, en kompis till Disa, men hon stannade bara ett par timmar. Barnen hann gå och fånga vattenödlor, sedan gjorde vi pizza, så kom pappan och hämtade dottern och jag var själv igen med tjejerna. En skön söndag, och mycket rolig helg!</div><div><br></div><div>Hur var er helg?</div>Casa Annikahttp://www.blogger.com/profile/05152407751668093568noreply@blogger.com8tag:blogger.com,1999:blog-8278318687618636551.post-74988494839659558512023-05-03T23:22:00.003+02:002023-05-03T23:27:57.050+02:00Bakning inför marknaden2,5 kilo smör, 5 kilo mjöl, 3 kilo socker, 2 dussin ägg från grannens... Nu bakas det för fullt! På lördag är det alternativ marknad i Las Chinas, och jag ska sälja kanelbullar, drömmar, hallonrutor med toscatäcke, silviakaka, drömtårta, citronpaj med maräng i portionsformar samt lite matigt i form av piroger, pizzabullar och paj. Det blir bra! Kom förbi om ni har möjlighet, om någon skulle befinna i i relativ närhet :-)<div><br></div><div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEgAbrHvf0H53otj2f_GtVSC5tzInjiErgR0KUafcoK5XwSreVpoED-Jb-Nz3As7gaG4TJVwYe_38x21g0y-FshSysAaCOERMgU2Q-MB1dY5kdL2zS4Sn52GI4GGG6qoj9vSU98oDyc0OAhR981RLrSMyPoJb6mQ8jtgO_Ec4e4mseiIZPw8MsyaO5k" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;">
<img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEgAbrHvf0H53otj2f_GtVSC5tzInjiErgR0KUafcoK5XwSreVpoED-Jb-Nz3As7gaG4TJVwYe_38x21g0y-FshSysAaCOERMgU2Q-MB1dY5kdL2zS4Sn52GI4GGG6qoj9vSU98oDyc0OAhR981RLrSMyPoJb6mQ8jtgO_Ec4e4mseiIZPw8MsyaO5k" width="400">
</a>
</div><br></div>Casa Annikahttp://www.blogger.com/profile/05152407751668093568noreply@blogger.com10tag:blogger.com,1999:blog-8278318687618636551.post-55704458769006668322023-04-28T23:01:00.004+02:002023-04-28T23:21:00.409+02:00Tjänster och gentjänsterJag steker plättar och tänker på J, den nye pappan i Disas skola. Han flyttade till trakten i höstas för att bo närmare sitt barn. Men nu är han bortrest, ska jobba på kärnkraftverk i en månad. Måtte tiden gå fort!<div><br></div><div>Att jag vill att han ska komma tillbaka snart har inget att göra med omsorg om hans barn. Nej, det är enbart mig själv jag tänker på. J är nämligen elektriker, och jag blir snart galen.</div><div><br></div><div>Huset är gammalt. Elen likaså. Sladdar sticker ut ur väggarna, hänger fritt, vissa sladdar leder ingenstans längre, och kontakter sitter lösa. Allt det har vi vant oss vid, tänker inte betala elektriker innan huset blir vårt, men köket. Köket!</div><div><br></div><div>Jag minns inte vari felet ligger, men har man på flera apparater samtidigt går strömbrytaren, och man får gå upp till övre planet och slå på strömbrytaren igen. Köket är ett specialfall med en egen elektrisk hemmakoppling som alltså leder till ovanvåningen. Nu är diskmaskinen på, och jag måste laga middag till barnen. Plättar blir det. Men när jag sätter på stora plattan på spisen går strömmen, eftersom diskmaskinen är igång. Efter tredje gången som jag gått upp och slagit på strömbrytaren igen, testar jag att sätta spisplattan på lägre temperatur; fyran. Det funkar! Det tar tid att steka, och plättarna blir mycket ljusa, men det funkar.</div><div><br></div><div><br></div><div>J är som sagt elektriker. Och han känner att han står i tacksamhetsskuld till Jesús. Han grejar gärna med vår el när han kommer hem!</div><div><br></div><div>Anledningen? Jesús har gett honom flera burkar av sin hemmaodling. I Spanien är det lagligt att odla marijuana för egenbruk. Jesús bytte hårdrocksskivor mot frön, och lyckades över förväntan med sina plantor. Han gödslade, planterade om, skyddade från väta och fick våra hyresgäster att sköta om plantorna när vi var i Sverige under sommaren.</div><div><br></div><div>Jesús tar ibland en rök på terassen och lyssnar på ugglorna eller radion innan han ska sova, franför allt när ryggen värker. Men han röker så lite att det gröna innehållet i burkarna skulle räcka i många år, om det inte vore för att det blir för gammalt till slut. Och här kommer J in i bilden. J är en storrökare, och "hjälper", så att säga, Jesús att göra slut på det gröna innan det blir fördärvat. Han kan inte förstå att han får det gratis. Därav hans känsla av tacksamhetsskuld. Som jag gärna utnyttjar för att få lite hjälp med elen...</div>Casa Annikahttp://www.blogger.com/profile/05152407751668093568noreply@blogger.com8tag:blogger.com,1999:blog-8278318687618636551.post-46923128836658252882023-04-09T17:42:00.000+02:002023-04-09T17:42:52.995+02:00Glad påsk!Hej!<div><br></div><div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEgImZArG_5o2_c4-zVHQPXjmQuhN3Yq5oLLh0_WxgXdHjdCutrCgaQzyLcqq7ArqYonFWypfZi0H8CN4rkR5Q8AHGB8VO4_BRqATqI4iYSt8v_t9T5lufOAI0Lq5X5szfvxkhw2Ee85k2RV3vd5g7gYc9xTLfRNn2UyflUFhgIzEJBaGfuTZgww8io" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;">
<img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEgImZArG_5o2_c4-zVHQPXjmQuhN3Yq5oLLh0_WxgXdHjdCutrCgaQzyLcqq7ArqYonFWypfZi0H8CN4rkR5Q8AHGB8VO4_BRqATqI4iYSt8v_t9T5lufOAI0Lq5X5szfvxkhw2Ee85k2RV3vd5g7gYc9xTLfRNn2UyflUFhgIzEJBaGfuTZgww8io" width="400">
</a>
</div></div><div><br></div><div>Ingen idé att försöka skriva ikapp, när det har gått så lång tid sedan senaste inlägget. Vi tar här och nu bara.</div><div><br></div><div>Jag kom hem i onsdags efter ett par veckors jobb i Sverige. Jag och... Ja, vad har jag i väskan?</div><div><br></div><div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEjtMZXFk2IzRVVLtXhmQ2v9IDffuhwHf-rUF5k8tsxLVwlOLiK9CWYKx42Czeh09fj667WhpdIThO7lBdGZ7l1Frq0Xt00mU6W0qzMIwNNSLcq_cP4vMVZgXBLPPN8gQ3wJHXfepTlWK523WujbqkvXoU_RDNFyBQaYtaxs12eDnrUTLXgia0kT2ws" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;">
<img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEjtMZXFk2IzRVVLtXhmQ2v9IDffuhwHf-rUF5k8tsxLVwlOLiK9CWYKx42Czeh09fj667WhpdIThO7lBdGZ7l1Frq0Xt00mU6W0qzMIwNNSLcq_cP4vMVZgXBLPPN8gQ3wJHXfepTlWK523WujbqkvXoU_RDNFyBQaYtaxs12eDnrUTLXgia0kT2ws" width="400">
</a>
</div></div><div><br></div><div>Mina ungar är det finaste som finns i världen och jag har njutit maximalt av att vara med dem. På torsdagen badade jag Runa, och när det är en vardagsrutin är det inte det roligaste, men efter att ha varit borta... Jag satt på en liten pall bredvid badkaret, provsmakade hennes badskumglassar, höll om henne länge, länge invirad i badhanduken, borstade långsamt hennes hår medan vi lyssnade på hennes favoritsång <a href="https://youtu.be/Qllt27_Golg">Respira</a>.</div><div><br></div><div>Jag hade med påskägg från Sverige till oss alla fyra. Blandade tyvärr ihop Disas och Runas ägg så Disa fick bara tre zoo-apor, som är hennes favorit.</div><div><br></div><div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEjumjevGak5n2QEZxSjkNXG-9XHzw8g6X6z_s35jp2vWhxID0CDOfSFCsvvS4Rh_yu1Ni_VPB8xsmWV_jz5xxVqDHSrHlwLRjXC-CYt53sQwNH6dw-EIoGGsE9yF1U6K-BF6JI0PT2uUBNdlXlW05eqa7N8i5sUQIkE6zcjBLEUv7IFu86VX658dN4" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;">
<img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEjumjevGak5n2QEZxSjkNXG-9XHzw8g6X6z_s35jp2vWhxID0CDOfSFCsvvS4Rh_yu1Ni_VPB8xsmWV_jz5xxVqDHSrHlwLRjXC-CYt53sQwNH6dw-EIoGGsE9yF1U6K-BF6JI0PT2uUBNdlXlW05eqa7N8i5sUQIkE6zcjBLEUv7IFu86VX658dN4" width="400">
</a>
</div></div><div><br></div><div>Det blev påsklunch med lax, musslor, knivmusslor och langostinos. Och äggknäckartävling.</div><div><br></div><div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEjJPzWrTf1yLCXhjZtWmSy4DL_NBV0Pz5iYo-qM0dhbFMq-6RbVocykbFE38VybncU9_IDZgk7jtCCkI09u-CZ31rghnO4ElBprz26eaIy3Qe-BpPG8YW8tPluBybtPKjW3jGJcM0yxvKmlFMFVEnyQ3ENZCq5lRw62kqrzaR1JxHwiRnFJP78V_xk" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;">
<img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEjJPzWrTf1yLCXhjZtWmSy4DL_NBV0Pz5iYo-qM0dhbFMq-6RbVocykbFE38VybncU9_IDZgk7jtCCkI09u-CZ31rghnO4ElBprz26eaIy3Qe-BpPG8YW8tPluBybtPKjW3jGJcM0yxvKmlFMFVEnyQ3ENZCq5lRw62kqrzaR1JxHwiRnFJP78V_xk" width="400">
</a>
</div><br></div><div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEg5BnJIIb8MlTD1_g72e0x7ZmLuKBH83ZpMPqrkBtxc_roQMPm2cQsHFqg3qVk5wz7xRW5V1s0hIEZIBql4Z0EM2hE6DMEvvEOa_C7GeAwCkRBo29ukiqO2mXun6GkXmx5SSFtdHGHlljVDSrbHLDENYU8m5k3aFawXUA_jxCc3w5dMIePs-7yS-RQ" imageanchor="1">
</a><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEg5BnJIIb8MlTD1_g72e0x7ZmLuKBH83ZpMPqrkBtxc_roQMPm2cQsHFqg3qVk5wz7xRW5V1s0hIEZIBql4Z0EM2hE6DMEvvEOa_C7GeAwCkRBo29ukiqO2mXun6GkXmx5SSFtdHGHlljVDSrbHLDENYU8m5k3aFawXUA_jxCc3w5dMIePs-7yS-RQ" width="400"></div></div><div><br></div><div>Vi har gjort en massa lemonad, för det är läskigt varmt.</div><div><br></div><div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEg14sqX901B8BJTWtrh6RJues-t6k6b1NP7Jf7eexq5HAb387xXtdehU6b7PN8UI4k5cDh6MVqHbKj1ztY_NqqCMgkWwhjKtHBDQnZOMNQ0k-QIiIZPy54fhR2tUEWRTuKaX2PgHIJL5vZGPZNq2thDiJfAaT23T8-GV9zq6-MUuLWL_H6V0E3uXcY" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;">
<img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEg14sqX901B8BJTWtrh6RJues-t6k6b1NP7Jf7eexq5HAb387xXtdehU6b7PN8UI4k5cDh6MVqHbKj1ztY_NqqCMgkWwhjKtHBDQnZOMNQ0k-QIiIZPy54fhR2tUEWRTuKaX2PgHIJL5vZGPZNq2thDiJfAaT23T8-GV9zq6-MUuLWL_H6V0E3uXcY" width="400">
</a>
</div></div><div><br></div><div>Medan det snöade i Sverige...</div><div><br></div><div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEja4M-qz583Dnmf9j0tqdHWySym46gJlQSAeaXX1p9al3Cehh4ejHBWvA4WTarVrPp9o2m66zahU-qVl1nQ9fLZaNr8VuSmHF3nQxTKqUWgH94Pl-dXGnLguLXl83WAIi7d5r3e8QCOLMfqpuWjAwZeFHzHKsO8y-FJOEHDcky9Q8GVPSWJBAo7afA" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;">
<img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEja4M-qz583Dnmf9j0tqdHWySym46gJlQSAeaXX1p9al3Cehh4ejHBWvA4WTarVrPp9o2m66zahU-qVl1nQ9fLZaNr8VuSmHF3nQxTKqUWgH94Pl-dXGnLguLXl83WAIi7d5r3e8QCOLMfqpuWjAwZeFHzHKsO8y-FJOEHDcky9Q8GVPSWJBAo7afA" width="400">
</a>
</div></div><div><br></div><div>...har Spanien hoppat över en årstid. Gått från vinter till sommar. Det är lika gult i gräset som det brukar vara i maj. Det regnar inte alls, trots att våren ska vara en av de regniga årstiderna, ocv det är svårt att plantera växter i den nu uttorkade, hårda jorden.</div><div><br></div><div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEgSyAy7ff1l8wmS9JPXkyZGbvhBlErUk1_hgo7X_rMDHTTOLw9opNNy8xorNFuBe8QAaSy_HJzEtzAuLPUMYKw2k8DLWtBK0Vg5c1qradhFmXO1VlwUqo4vLaMpqZBeg35T_9Ps-zMIq8BQk_UbhJqrGjS5n11uJoaNKTJPWS3S5DPoOjPXVlBbfEA" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;">
<img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEgSyAy7ff1l8wmS9JPXkyZGbvhBlErUk1_hgo7X_rMDHTTOLw9opNNy8xorNFuBe8QAaSy_HJzEtzAuLPUMYKw2k8DLWtBK0Vg5c1qradhFmXO1VlwUqo4vLaMpqZBeg35T_9Ps-zMIq8BQk_UbhJqrGjS5n11uJoaNKTJPWS3S5DPoOjPXVlBbfEA" width="400">
</a>
</div></div><div><br></div><div>Hemma igen, och sover dåligt som vanligt, men mysigt är det. När vi la oss igår kväll låg Disa, Runa och jag på rad i 135-centimeterssängen och läste tills vi somnade. När jag vaknade första (av många) gången sov Disa bredid mig, Runa låg med huvudet på Iris som låg mitt på sängen, Chovai sa ett litet mjau och lyfte på huvudet från Disas arm, och ovanpå mig låg store Vargen.</div><div><br></div><div>Hoppas att ni har haft en fin påsk!</div>Casa Annikahttp://www.blogger.com/profile/05152407751668093568noreply@blogger.com15tag:blogger.com,1999:blog-8278318687618636551.post-76626956716324657422023-02-20T23:10:00.001+01:002023-02-20T23:10:32.604+01:00Kö till spansk webbsida<div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgeZqDcO-QcSClEbwfBD9JhDmRXcNkZ8q5c_uOzteDpSe-6eGRbjJAwB4FDy3P1vtuU70Om9VamDH9l7w2LB2SpI7m_MZID-tDciZUAlO4dUspU-NU_aaTHNMOEC3YK0DOWHbjHUM_hzbs/s1600/1676930854423942-0.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;">
<img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgeZqDcO-QcSClEbwfBD9JhDmRXcNkZ8q5c_uOzteDpSe-6eGRbjJAwB4FDy3P1vtuU70Om9VamDH9l7w2LB2SpI7m_MZID-tDciZUAlO4dUspU-NU_aaTHNMOEC3YK0DOWHbjHUM_hzbs/s1600/1676930854423942-0.png" width="400">
</a>
</div><br></div>Är det ett skämt?<div>Jag stirrar på skärmen i en minut innan jag kommer mig för att visa Jesús. Det har gått två minuter när han kommer på hur man sparar en skärmbild.</div><div><br></div><div>Det känns som att färdas bakåt i tiden, till internets ursprung, men det är bara en spansk, statlig webbsida som jag har råkat ut för. Jag skulle kolla en tågkombination på renfe.es, och fick meddelandet att det var fyra minuters väntetid för att kopplas upp på webbsidan. Drygt 1 800 personer var före mig i kön. Nedräkningen var faschinerande. Då och då kom uppdateringar om hur många som väntade före mig. Och när fyra minuter hade gått kom ett nytt meddelande om att jag strax skulle få komma in på sidan, vilket stämde.</div><div><br></div><div>Lite lustigt var det allt. Och fyra minuters väntetid för att kolla tågförbindelse är ju mycket bättre än SJ:s evighetsväntan. Jadå, jag vet anledningen till att SJ:s sida ligger nere...</div>Casa Annikahttp://www.blogger.com/profile/05152407751668093568noreply@blogger.com7