tag:blogger.com,1999:blog-8278318687618636551.post6707115917202553769..comments2024-03-27T12:56:26.378+01:00Comments on Casa Annika: MissfallCasa Annikahttp://www.blogger.com/profile/05152407751668093568noreply@blogger.comBlogger45125tag:blogger.com,1999:blog-8278318687618636551.post-74593591921817416332018-01-25T00:04:26.740+01:002018-01-25T00:04:26.740+01:00Vilka fruktansvärda historier!
Om din mans vän, de...Vilka fruktansvärda historier!<br />Om din mans vän, det är för mycket. Det får inte ske.<br />Och din förlossningshistoria. Ett mardrömsminne! Svårt att vara glad över barnet då!<br />Det hjälper mig också att skriva. Att sätta ord på allt som hänt. Och som du säger, att få ut en frustration. Ännu bättre i bloggform, när andra reagerar på det som man är frustrerad över.Casa Annikahttps://www.blogger.com/profile/05152407751668093568noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-8278318687618636551.post-2747639467786545662018-01-24T23:56:46.403+01:002018-01-24T23:56:46.403+01:00Tack.
Fint att höra att inte alla missfall är så s...Tack.<br />Fint att höra att inte alla missfall är så smärtsamma och dramatiska.Casa Annikahttps://www.blogger.com/profile/05152407751668093568noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-8278318687618636551.post-33549882785014090282018-01-24T23:56:15.857+01:002018-01-24T23:56:15.857+01:00Tack ska Du ha för att du delar med dig av din ber...Tack ska Du ha för att du delar med dig av din berättelse! Och alla andra! Det hjälper att få höra om andras upplevelser, och om hur vanligt det är. Konstigt att det är så tyst om missfall.<br />Så hemskt tråkigt att du skulle behöva gå igenom detta. Dessutom ensam, på en främmande plats.<br />När det här hände mig, när jag fått besked från sjukhuset i Sverige och visste att det var frågan om ett missfall, tänkte jag på dig, och på det du skrev i somras. Jag undrade hur det hade gått, och gått till, och funderade på om jag kunde skriva till dig, få kontaktuppgifter av Tove möjligtvis, men tänkte att nyårsafton inte var ett bra tillfälle för det, och inte överhuvudtaget kanske.<br /><br />Jag kan inte tro att det skulle ha varit enda chansen. Varför skulle det det? Jag tänker mer på att så många som försökt länge och som fått missfall dessutom, tilll slut får barn. Har ni funderat på en utredning för att kolla om allt är okej?<br />Jag hoppas, hoppas att det går vägen för er det här året!Casa Annikahttps://www.blogger.com/profile/05152407751668093568noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-8278318687618636551.post-56303357458918525152018-01-22T12:05:44.045+01:002018-01-22T12:05:44.045+01:00Vad tråkigt och sorgligt. Tänker på dej.
Vilken dr...Vad tråkigt och sorgligt. Tänker på dej.<br />Vilken dramatik också. <br />Har varit med om ett, men det var lugnt och väldigt längesedan.<br />Sköt om dej!Lena i Waleshttps://www.blogger.com/profile/09920193058190190927noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-8278318687618636551.post-91514933127746598432018-01-20T22:10:30.555+01:002018-01-20T22:10:30.555+01:00Åh vad sorgligt! <3
Vet tyvärr precis hur det ...Åh vad sorgligt! <3<br /><br />Vet tyvärr precis hur det känns. Eftersom du efterlyste andras historier kommer min från i somras. <br /><br />Det började komma blod på en torsdag. Jag ringde till barnmorskan som bad mig avvakta. Sa att det kan hända att det kommer lite blod även om det inte är någon fara med graviditeten. Så länge det inte är väldigt mycket blod eller smärtsamt är det ingen fara. Hände det skulle jag åka in, annars kunde jag komma in efter helgen om det fortfarande blödde.<br /><br />Så jag åkte, blödande (inte rikligt och inte smärtsamt) till en jobbhelg i södra Sverige. En kongress som hålls vartannat år, bland det viktigaste som händer i mitt jobb.<br /><br />På lördagen började jag känna smärta liknande mensvärk. Jag satt och höll god min genom en galamiddag på kvällen och åkte sedan därifrån till akuten, själv i en främmande stad. Där gjorde de ultraljud och konstaterade att det visserligen fanns en hinnsäck som motsvarade 12 veckors graviditet, men inget foster som fortsatt växa efter graviditetens första veckor. Ett så kallat uteblivet missfall, när kroppen inte själv stött ut.<br /><br />Jag blev inlagd och fick mediciner som skulle hjälpa kroppen att stöta ut resterna. Ofta får man gå hem, men eftersom jag var på jobbresa ville de inte skicka mig ensam till ett hotellrum och det var jag väldigt tacksam för. Jag fick totalt tre eller fyra doser medicin men eftersom kroppen ändå inte stötte ut allt blev jag till slut sövd och skrapad.<br /><br />Det var rätt fruktansvärt, framför allt väldigt väldigt smärtsamt, precis som du beskriver. Jag är glad att jag låg på sjukhus och kunde ringa på medicinsk personal som kom och gav mig smärtstillande med morfin.<br /><br />Det var otroligt tråkigt, men det hjälper att prata om det, och det hjälper att andra pratar om det, för att känna sig mindre ensam och inte behöva känna på något sätt att det är något fel på en själv. Så TACK <3 för det här inlägget.<br /><br />Vi fortsätter försöka. Ingen ny graviditet ännu och det är kanske det tråkigaste av allt såhär i efterhand, att tänka "tänk om det var enda chansen och vi gick miste om den?". Jag hoppas verkligen inte det.Colombialivhttps://www.blogger.com/profile/04931079686352354842noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-8278318687618636551.post-23606025803375304362018-01-20T12:58:09.549+01:002018-01-20T12:58:09.549+01:00Jag blir så ledsen när jag läser detta (jag har in...Jag blir så ledsen när jag läser detta (jag har inte varit så aktiv med varken min egen eller andras bloggar på ett tag). Skönt att du nu ändå klarar av att hålla humöret uppe, att ni ändå mår bra. Men jag förstår att detta måste ha varit fasansfullt. Sorgen, den blodiga händelsen och all smärta på det. Man blir ju så trött av att ha ont!<br /><br />Jag vet att mamma hade missfall mellan mig och min storebror, där är det nästan 6 år emellan. En väninna som hade barn samtidigt som mig, när hon väntade nr 2 gick det fel. Hon vaknade mitt i natten av att det var blod överallt. De fick slänga madrassen. Hon har nu ett barn till. Som du säger, du vet i alla fall att du kan bli gravid igen.<br />Mannen min hade även en vän som i samma veva som han fick reda på att han hade cancer så dog deras barn i magen med bara någon vecka kvar. Hon fick också föda fram det. De fick sedan ett till barn men jag minns inte nu om han någonsin hann få träffa barnet, cancern tog över. Han var 30 år när han gick bort. Den värsta begravningen jag någonsin varit med om.<br /><br />Jag har inte haft missfall men en jobbig förlossning. Livmodern drog inte ihop sig som den skulle. Jag hade hälsat på sonen som fötts och togs till neo för han var så medtagen, på vägen tillbaka kände jag mig yr och mådde illa vilket jag sa till sköterskan som rullade mig.<br />- Vad?! Skaru kräkas eller?! sa hon surt.<br />- Vet inte! sa jag men hon hämtade en påse och tur var ju det. När jag kräktes så kände jag hur det liksom bara exploderade ut varmt mellan benen och just då rullade vi in i rimmet där mannen min stod med telefonen i handen för att meddela mina föräldrar den glada nyheten att sonen var född. Han såg nu helt chockad ut. Det var blod överallt på golvet sedan. Två liter är många liter när det ligger på golvet. Tror det var fyra läkare inne samtidigt, och en massa sköterskor, rena dårhuset. Och jag liksom bara var där ... koncentrerade mig bara på att andas. In genom näsan - ut genom mun - in genom näsan ... Och smärtan när de hängde på magen för att trycka ut blodet ur livmodern ... Jag knäade nästan en sköterska!<br /><br />Det tog två veckor för mig att känna sig som människa igen, jag hade ju sådan blodbrist. Och så skulle man vara glad över en nyfödd son. Det var jobbigt.<br /><br />Det är starkt av dig att skriva om det du råkat ut för så nyligen. Jag tror att det är bra terapi. Vi som älskar att skriva behöver få skriva om saker som är jobbiga också. Det är så jag också får ut min frustration över saker jag inte råder på.Emma, Sol som sol?https://www.blogger.com/profile/03069471522237987812noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-8278318687618636551.post-88844701427776379442018-01-17T22:58:11.143+01:002018-01-17T22:58:11.143+01:00Min hade också två, men hon berättade inget om dem...Min hade också två, men hon berättade inget om dem.Casa Annikahttps://www.blogger.com/profile/05152407751668093568noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-8278318687618636551.post-51821899838384836622018-01-17T21:19:50.020+01:002018-01-17T21:19:50.020+01:00Så ledsen att höra Annika! Håller med om att det i...Så ledsen att höra Annika! Håller med om att det inte pratas så mycket om missfall, av någon anledning. Vet att min mamma hade två missfall mellan min bror och mig (sju år). Varma kramar till dig.FREEDOMtravelhttp://www.freedomtravel.senoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-8278318687618636551.post-43423128411577623292018-01-16T22:40:55.145+01:002018-01-16T22:40:55.145+01:00Hoppas att det inte händer igen.Hoppas att det inte händer igen.Casa Annikahttps://www.blogger.com/profile/05152407751668093568noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-8278318687618636551.post-56945154722906576162018-01-15T16:31:48.988+01:002018-01-15T16:31:48.988+01:00Så tråkigt att höra, Annika. Det låter helt frukta...Så tråkigt att höra, Annika. Det låter helt fruktansvärt med missfallet. Kram <3<br />Lisa Mikkohttps://www.blogger.com/profile/04926600429739295986noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-8278318687618636551.post-11553838730986781702018-01-15T02:40:27.405+01:002018-01-15T02:40:27.405+01:00Vad glad jag blir av att höra att de blev gravida ...Vad glad jag blir av att höra att de blev gravida igen så snart.<br />Ja, det är vanligt!Casa Annikahttps://www.blogger.com/profile/05152407751668093568noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-8278318687618636551.post-141604580104959982018-01-15T02:39:26.413+01:002018-01-15T02:39:26.413+01:00TackTackCasa Annikahttps://www.blogger.com/profile/05152407751668093568noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-8278318687618636551.post-86159097194908057522018-01-15T02:38:52.780+01:002018-01-15T02:38:52.780+01:00Tack!
Jag är glad att du har sluppit. Det är tufft...Tack!<br />Jag är glad att du har sluppit. Det är tufft, men det är nog olika hur man reagerar. För mig är det värsta över, insikten om att barnet som vi väntade till sommaren inte kommer, och den fysiska smärtan. Det känns verkligen okej nuCasa Annikahttps://www.blogger.com/profile/05152407751668093568noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-8278318687618636551.post-48509195759809307352018-01-15T02:37:32.646+01:002018-01-15T02:37:32.646+01:00På ett sådant ställe...
Jag fick veta på ultralju...På ett sådant ställe...<br /><br />Jag fick veta på ultraljudet att det inte var tillräckligt utvecklat för att se ut som ett barn, men jag vägrade ändå att se efter vad det stora var som for ut(sån förfärligt obehaglig känsla!).Casa Annikahttps://www.blogger.com/profile/05152407751668093568noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-8278318687618636551.post-71451182814454249022018-01-15T02:25:54.652+01:002018-01-15T02:25:54.652+01:00Vilken tuff resa ni har gått igenom. Vi hade en så...Vilken tuff resa ni har gått igenom. Vi hade en sådan tur. Fick Disa direkt. Har ett barn när missfallet kommer.<br />Det måste ha varit två långa år. Tur att det finsns hjälp att få.<br />Jobbiga tankar. Många känner sig nog skyldiga, jag kan förstå det. Sådana tankar har jag sluppit.<br />Vad glad jag blir av att veta att du brukar kika in här. Det känns så motiverande att blogga då, när jag vet att någon/några väntar på inlägg, och att jag inte bara skriver för mig själv :-)Casa Annikahttps://www.blogger.com/profile/05152407751668093568noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-8278318687618636551.post-32521215253171177922018-01-15T02:16:23.850+01:002018-01-15T02:16:23.850+01:00Usch och fy för ischias!
Men v 36, då är det snart...Usch och fy för ischias!<br />Men v 36, då är det snart dags!<br />Uppfostran i Spanien är en utmaning, man är ju bara en del av allt som påverkar ens barn... Men jag envisas som sjutton med mina värderingar, struntar i de andra.<br />Jag tycker absolut att du ska börja skriva igen. Du komemr att ah så mycket att berätta, och det är roligt att ha det nedskrivet sedan. Berätta hur det går!Casa Annikahttps://www.blogger.com/profile/05152407751668093568noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-8278318687618636551.post-92093185293050448682018-01-14T22:45:00.637+01:002018-01-14T22:45:00.637+01:00Beklagar sorgen, och hoppas du mår bättre. Jättetr...Beklagar sorgen, och hoppas du mår bättre. Jättetråkiga nyheter.<br />Jag har inte själv varit med om ett missfall, men i min whatsapp-mammagrupp var vi ca 20 gravida, och två fick missfall innan vecka 12. Båda blev några månader senare gravida igen och har nu barn. Det är verkligen vanligt med missfall.<br /><br />Kram <br />CarinaAnonymousnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-8278318687618636551.post-19620122903881459442018-01-14T19:07:43.293+01:002018-01-14T19:07:43.293+01:00Så väldigt, väldigt tråkigt för er skull! Och så f...Så väldigt, väldigt tråkigt för er skull! Och så förfärligt dramatiskt det blev. All styrka till er. Kramar.Anonymousnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-8278318687618636551.post-27623585376688740732018-01-14T07:31:28.202+01:002018-01-14T07:31:28.202+01:00❤️❤️❤️. Här en en del av min: https://dendaromjenn...❤️❤️❤️. Här en en del av min: https://dendaromjenny.wordpress.com/2011/02/27/den-dar-om-att-bestiga-k2/Jennyhttps://www.blogger.com/profile/00077059179327264386noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-8278318687618636551.post-24389639124025406172018-01-13T21:11:24.825+01:002018-01-13T21:11:24.825+01:00Så väldigt tråkigt att läsa om ert missfall! Så br...Så väldigt tråkigt att läsa om ert missfall! Så bra att du berättar om det, tror det är jätteviktigt att det talas om det. När jag själv gav mig in i föräldravärlden för tio år sedan hade jag naivt nog inte förstått hur vanligt det är och skulle säkert inte bara ha blivit väldigt ledsen om det hade hänt mig, utan också totalt tagen på säng. Jag har aldrig varit med om det själv, men sett på nära håll hur tungt det kan vara. Vid det här laget har jag dessutom fått höra så många berättelser att jag nu åtminstone inser hur lyckligt lottad jag är som inte behövt uppleva det. Önskar er allt gott nu!Miahttps://www.blogger.com/profile/16821131517234864196noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-8278318687618636551.post-28253473055234269092018-01-12T21:58:46.272+01:002018-01-12T21:58:46.272+01:00Åhh Annika jag får står er sorg, fick själv missfa...Åhh Annika jag får står er sorg, fick själv missfall 2år innan vi tillslut fick Signe. Tror att det kan variera mycket från person till person hur ont det gör, för mig var det som en mensvärk...vi var på semester, det blev lite avslagen vecka om man säger så...sen hände det inget på 2år och vi fick söka hjälp och gå på utredning, visade sig att jag har PCO/PCOS. Tydligen har var 10e kvinna det och det är att man har väldigt oregelbunden mens, långa cykler på 40-50dagar och sällan eller aldrig ägglossning. Så vi fick hjälp och tillslut fick vi Signe...sen fick vi hjälp igen å så kom Stina. <br />Den första tiden efter missfallet gick jag ofta och tänkte på vad jag kunde gjort annorlunda fast jag egentligen visste att det troligtvis var något fel på fostret...men tiden läker och idag funderar jag sällan över det längre. Hoppas att du snart mår bättre, du ska se att det ordnar sig! Skriver inte här så ofta men tittar in här nästan dagligen för att se om du skrivit något nytt. Stor kram till er alla tre! /HAnonymousnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-8278318687618636551.post-21436914407853595172018-01-12T20:05:35.596+01:002018-01-12T20:05:35.596+01:00Det är nog väldigt sant. Att förlora ett barn går ...Det är nog väldigt sant. Att förlora ett barn går inte ens att föreställa sig.<br /><br />Lustigt att samma sak hänt dig, Annika. Ibland har jag funderat på hur det hade varit, hur hen hade sett ut och om jag hade varit annorlunda. Men brukar tänka att det mesta händer av en anledning. Kanske var det inte menat att jag skulle fler syskon än den syster jag har.Simonenoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-8278318687618636551.post-34580298837295835602018-01-12T13:05:01.854+01:002018-01-12T13:05:01.854+01:00Tack! Jag är i v 36 så inte så lång tid kvar nu. F...Tack! Jag är i v 36 så inte så lång tid kvar nu. Förutom ryggont och ischias så mår jag bra. Tycker bemötande hos barnmorska/gynekolog är så kallt här, skönt att läsa dina gamla inlägg om det samma, hehe.. Det tog väldigt lång tid innan jag kunde glädjas över graviditeten, var livrädd för missfall, gick nästan bara och väntade på att det skulle hända..men det gick bra och nu är jag istället rädd för att uppfostra ett barn i Spanien! Förlåt men det är så uppfriskande att läsa dina (mindre bra) upplevelser om det samma, barnuppfostran i Spanien! :)<br /><br />Vem vet, kanske börjar jag skriva igen nu när jag bara går omkring hemma (sjukskriven), kommer iaf fortsätta kika in här! :) <br /><br />Och ja, är kvar i Segovia, du minns rätt :)Ulrikahttp://www.tosenborell.blogg.senoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-8278318687618636551.post-35242069863055701212018-01-12T00:11:45.644+01:002018-01-12T00:11:45.644+01:00Vad roligt att höra av dig! Ibland har jag kollar ...Vad roligt att höra av dig! Ibland har jag kollar din blogg för att se om du fortsatt, men icke. Berätta mer! Är du kvar i Segovia (det var väl Segovia?)? Stort, STORT grattis till graviditeten! Så fin nyhet! Hur går det? Hoppas att du är långt gången så att du inte blir uppskrämd av min berättelse, det var ju ett dåligt tillfälle att hitta tillbaks till den här bloggen... Läs de gamla inläggen i arkivet istället. Ifall det nu är bättre ;-)<br />Det är fantastiskt att ha ett litet barn. Jag tyckte inte det i allra första början, men det blir bara bättre och bättre hela tiden. Det är fantastiskt. Så grattis igen! Berätta gärna hur det går med allting!Casa Annikahttps://www.blogger.com/profile/05152407751668093568noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-8278318687618636551.post-57510766097988062832018-01-12T00:04:01.339+01:002018-01-12T00:04:01.339+01:00Att barnet dör vid födseln är så förfärligt att de...Att barnet dör vid födseln är så förfärligt att det är svårt att ta in. Det är något som bara inte får hända. Hoppas det gick bra för dina vänner senare.Casa Annikahttps://www.blogger.com/profile/05152407751668093568noreply@blogger.com