tag:blogger.com,1999:blog-8278318687618636551.post1395652719746991891..comments2024-03-27T12:56:26.378+01:00Comments on Casa Annika: AmningenCasa Annikahttp://www.blogger.com/profile/05152407751668093568noreply@blogger.comBlogger14125tag:blogger.com,1999:blog-8278318687618636551.post-76903751225235063652020-04-17T01:54:02.964+02:002020-04-17T01:54:02.964+02:00Hej Maria!
Tack för att du berättade din historia...Hej Maria!<br /><br />Tack för att du berättade din historia! Det är spännande, för alla har sina egna berättelser och upplevelser. Min Disa är också pigg och frisk, oron var värst de första åren. Det går inte att låta bli att oroa sig, när det mest basala - maten - inte fungerar. Var det lättare med storebror, trots att inte amningen fungerade?Casa Annikahttps://www.blogger.com/profile/05152407751668093568noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-8278318687618636551.post-67507369175104909632020-04-16T08:48:54.334+02:002020-04-16T08:48:54.334+02:00Hej Annika!
Tack att du berättar om amningen och f...Hej Annika!<br />Tack att du berättar om amningen och första tiden med Runa, det ger perspektiv på hur samma händelser kan ha olika resultat och tvärtom. Samt komma ihåg att allt är så individuellt, och att det som har stor betydelse nu har visat sig i längden att det var ganska fjuttigt. Det återkommer ju gång på gång i kommentarerna. Min dotter (6år) föddes i Ystad och jag valde att åka ditt eftersom de är kända för att jobba extra mycket för anknytning och amning. Amning var nästan traumatisk för mig eftersom jag kunde inte amma storebror mer än ett par veckor, så nu hade jag bestämt mig att göra ALLT för att få det fungera. I Ystad födde jag bara med akupunktur och andningsövningar och hon hamnade på min bröst direkt efter hon föddes och där tillbringade hon de närmaste tre dagarna. Det är bara det att mjölken ville inte rinna ner i nästan två dagar. Till sist även sköterskorna sa gång på gång att jag ska ge ersättning tills mjölken rinner ner. Så kom det till slut. Vi åkte hem och de närmaste 2,5 månaderna sov hon sig igenom med några enstaka vakna timmar per dygn, alltid nära kroppen. Hon vägrade ens sova i sängen själv. Så hon fick all närhet som går att få den första stunden och trots det sov hon så mycket att jag också började bli orolig. Men sen piggnade hon till så mycket att det blev inte några sammanhängande timmar sömn förrän hon fyllde två år. Vagn och egen sovplats bredvid var utesluten. Alltid nära kroppen. Hur det gick med amningen.. ja, det är en annan historia:) Hon håll sig väldigt fin på nedersta viktkurvan. Men sådan är hon idag, min lilla saltpinne:) Tvättbredda till mage, med knappt något fett men så full av energi att hon tröttar ut både förskolepersonal och oss på kvällen. Och den energin är det bästa beviset att hon mår bra trots att hon är fortfarande liten i maten. Så min oro för maten har släppt mer och mer mer tiden. Stor kram till båda dina tjejer:) Maria Hhttps://www.blogger.com/profile/10754048421498951401noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-8278318687618636551.post-70623872594044058852020-04-12T03:29:04.170+02:002020-04-12T03:29:04.170+02:00Hej Matilda!
Grattis till det första året med din...Hej Matilda!<br /><br />Grattis till det första året med din son. Då är han och Runa nästan jämngamla, sånär på några veckor :-) Hur gammal är din dotter?<br /><br />Fint att du har hittat en metod som fungerar. Jag läste på länken. Jag ska smälta det lite. Kanske skulle det fungera bra med Runa också? Jag undrar mycket över hur vi ska få henne att somna på kvällen, utan amning och utan att sitta och vagga henne i knät, som hennes pappa gör.<br /><br />Lycka till! Berätta gärna hur det går!<br /><br />Roligt att du hittade hit också! Tack för snälla ord. Den där om Jenny är en av mina favoriter :-)<br />Casa Annikahttps://www.blogger.com/profile/05152407751668093568noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-8278318687618636551.post-24781452403269382982020-04-12T03:09:42.148+02:002020-04-12T03:09:42.148+02:00Det känns som Spanien i ett nötskal, ja. I alla fa...Det känns som Spanien i ett nötskal, ja. I alla fall vården. Delar av den.Casa Annikahttps://www.blogger.com/profile/05152407751668093568noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-8278318687618636551.post-10744264262548419512020-04-10T09:52:35.411+02:002020-04-10T09:52:35.411+02:00Nu har ju inte jag några barn, men hur kan man ta ...Nu har ju inte jag några barn, men hur kan man ta så lätt på att det nyfödda barnet ska separeras från föräldrarna sådär? Hur kan man inte prioritera anknytning? Hur kan man jobba så systematiskt? Är det Spanien i ett nötskal, eller inbillar jag mig? Suck, man upphör aldrig att förvånas.Simonehttps://www.blogger.com/profile/08208453666603221874noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-8278318687618636551.post-28387634953854992042020-04-10T09:52:28.016+02:002020-04-10T09:52:28.016+02:00Hej!
Min lille fyllde ett igår och ammar en del p...Hej!<br /><br />Min lille fyllde ett igår och ammar en del på både dagen och natten. Dagen stör mig inte alls, men jag längtar efter att sova bättre och att kunna dela på nätterna med pappan om det ändå blir uppvak.<br /><br />Med storasyster slutade jag nattamma strax efter ett, enligt https://www.drjaygordon.com/blog-detail/sleep-changing-patterns-in-the-family-bed. Tyckte att det funkade bra! Minns det som att hon var riktigt ledsen första natten, lite ledsen andra, rätt ok tredje och att det sedan var bra, i princip. Men kan ha förskönat det hela! Minns det också som att intresset för att amma på dagen avtog samtidigt, men jag kände mig mindre som en bov när jag erbjöd bröstet på dagen under själva avslutet. När nätterna var helt stabila såg jag till att inte h urringade tröjor eller visa mig naken, så att hon inte blev påmind om amningen, och då rann det ut i sanden av sig själv.<br /><br />Numera samsover hela familjen, men nästa helg ska pappa och storasyster sova borta och jag tänkte passa på att ta tjuren vid hornen och sluta då, enligt samma metod. Känns orimligt med skrikiga nätter i samma sovrum som storasyster sover i (vi har bara ett sovrum så kan inte riktigt dela upp oss annars). Förbereder bebisen genom att prata om det varje dag nu någon vecka inför. Vet inte om han förstår ett jota av det, men det känns bra för mig att veta att jag försökt förbereda honom. Det gör också att jag känner mig med bestämd i beslutet.<br /><br />Förstår absolut de som låter pappan ta nätterna vid avslutet! För mig har det dock känts viktigt att inte jag försvinner samtidigt som amningen (båda barnen står sin pappa nära, men i denna ålder har jag ändå varit anknytningsperson nummer ett), och att det är en del av min och bebisens relation som ska avslutas och att det därför känns rättvist att jag är delaktig i själva avslutet.<br /><br />Jag har börjat läsa din blogg nu under karantändagboken (tror att det var Den där om Jenny som länkade) och uppskattar dina inlägg mycket! Tack för att du delar med dig!Matildahttps://www.blogger.com/profile/03718077434175018321noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-8278318687618636551.post-80618882620119857692020-04-10T01:54:28.638+02:002020-04-10T01:54:28.638+02:00Alltså, det är ju inte så att jag skulle beklaga m...Alltså, det är ju inte så att jag skulle beklaga mig över att folk tar av sin tid och skriver långa kommentarer till mig :-) Problemet är i så fall att jag sällan kan skriva lika långt tillbaka!<br /><br />"Redan som liten visade sonen sina tendenser till att vara lite lat och bekväm" Haha, kan inte låta bli att le :-) Men du hade en sådan tuff start, att du alls försökte amma, och sedan pumpa ut mjölk, var väl nästan mer än man kunde begära... Det sägs att flaskbarn sover bättre på nätterna, stämmer det, tror du? Dis har alltid sovit bra, men Runa är värdelös med sömnen. Det behöver ju inte ha något samband.<br /><br />Visst har vi provat napp. Runa gillar den som bitleksak, inget annat.<br /><br />Visst hade Disa påverkats ändå! Men jag tror att omställningen hade varit mildare om jag inte hade behövt vara den enda som tog hand om Runa. Inte riktigt, men nästan. Jag kunde knappt ämna huset de första månaderna, eftersom hon när som helst ville äta. En bekant, som fick sitt andra barn strax efter mig, valde att ge ersättning på flaska, och jag mötte henne ibland när hon var ute med sin dotter, jämngammal med Disa, och badade, eller gjorde andra saker, medan bebisen var med pappan eller farföräldrarna. Men man vet ju inte, så klart.<br /><br />Det är inga problem nu, inga syskonproblem :-) Jag hoppas att de kommer att ha en fin relation längre fram!<br /><br />Vad ska du göra med din kyckling?<br /><br />Glad påsk!Casa Annikahttps://www.blogger.com/profile/05152407751668093568noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-8278318687618636551.post-30778777659250062162020-04-10T01:36:01.328+02:002020-04-10T01:36:01.328+02:00Tack detsamma!
Vad mycket man inte vet om amning! ...Tack detsamma!<br />Vad mycket man inte vet om amning! Inte hör man om hur ont det gör att bli biten i bröstvårta heller, eller hur?!<br />Jag önskar att Runa slutade självmant (fast hon ammar knappt på nätterna, hon vill bara ha bröstet i munnen), men jag kan förstå sorgen du kände!Casa Annikahttps://www.blogger.com/profile/05152407751668093568noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-8278318687618636551.post-69274787639359497332020-04-10T01:18:13.929+02:002020-04-10T01:18:13.929+02:00Vad hände? Har du lust att berätta?
Det verkar va...Vad hände? Har du lust att berätta?<br /><br />Det verkar vara så jobbigt att ha barn i Sverige. Amningen har jag inte tänkt på, men kläderna på vintern... Av och på. Och att många svenskars attityd mot barn är så annorlunda mot spanjorernas tycker jag är jobbigt.<br /><br />Det är hemskt när ungen bits! Fruktansvärt! Jag har skrikit rakt ut av både chock och smärta och för att få Runa att släppa taget.Casa Annikahttps://www.blogger.com/profile/05152407751668093568noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-8278318687618636551.post-73795536118098584732020-04-09T23:33:12.206+02:002020-04-09T23:33:12.206+02:00En sak till...
Mamma sa att när hon fick oss tre ...En sak till...<br /><br />Mamma sa att när hon fick oss tre (-63, - 69 och - 71) så pratade man aldrig om amning, det var liksom något som var självklart och som bara fungerade. Problem och trassel, smärta och sårig bröstvårtor var inget man pratade om. Emma, Sol som sol?https://www.blogger.com/profile/03069471522237987812noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-8278318687618636551.post-69184678911591473152020-04-09T19:16:53.393+02:002020-04-09T19:16:53.393+02:00Jag hade den lättaste amningen ever. Det gjorde in...Jag hade den lättaste amningen ever. Det gjorde inte ont. Barnet bara ammade. Jag kunde vara uppe och bära barnet och amma typ andra dagen. Han sov helt okej. Det var busenkelt. Men. <br />Han fick tänder tidigt och bets. Jag googlade och det skulle vara lätt att lösa. Men jag lyckades inte. Och han bet riktigt ordentligt. Med fyra tänder. Och det var sommar, vi var med kompisar och jag bara ville inte mera, jag ville känna mig som mig själv igen...<br />Jag slutade gradvis. Ammade sakta mindre och mindre. Lät barnets pappa vara uppe och ge flaska. <br />Och min bebis var vinterbebis. Och jag fattade aldrig. Hur ammar man ute om vintern i Sverige... Hade flaska med ifall det blev kaos. Det kanske bara är att knäppa ut jackan men jag kände mig inte avslappnad. <br />Och bara för att amningen gick lätt och jag hade en lätt bebis betydde inte det att jag var frisk. Men det är en annan historia :o)Isabellehttps://www.blogger.com/profile/13299601600826659039noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-8278318687618636551.post-49966072890395201652020-04-09T14:23:53.206+02:002020-04-09T14:23:53.206+02:00Tack för att du delade med dig av detta! Jag ammad...Tack för att du delade med dig av detta! Jag ammade båda mina barn och det var att kämpa till en början. INGEN hade sagt att det kunde göra så ONT!! Men att det finns tricks som underlättar! Barn nummer ett slutade jag amma när hon var ett år. För att jag ville. Jag började med att sluta amma på dagen (drog ut på amningen under nån vecka. Kanske ammade en gång på morgonen, en gång mitt på dagen och så innan hon somnade. Sedan ammade jag bara morgon och kväll. Sedan bara kväll och natt). När det var dags för att avsluta nattamningen så hjälpte det att maken tog hand om nätterna en vecka eller två. Eftersom du har maten på dig så är det lätt att ge upp...Och andra barnet ville jag amma längre, men han slutade självmant när han var ca 16 månader och jag var ledsen!!Trillingnötenhttps://www.blogger.com/profile/02965752991360280552noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-8278318687618636551.post-63644373845661385162020-04-09T14:19:11.286+02:002020-04-09T14:19:11.286+02:00Jädrans så långt jag skrev ... Lo siento!Jädrans så långt jag skrev ... Lo siento!Emma, Sol som sol?https://www.blogger.com/profile/03069471522237987812noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-8278318687618636551.post-62701798030952408982020-04-09T14:18:08.431+02:002020-04-09T14:18:08.431+02:00Först och främst, det finns inget fel i varken det...Först och främst, det finns inget fel i varken det ena eller det andra. Men det vet du ju. Amningen har ju några fördelar som att det alltid finns "färdigt" och jag tror nog att det finns säker i modersmjölken som ersättning inte kan ge. Fast det finns så klart de som säger annorlunda.<br /><br />Jag tror att det är bra att ett barn får vänja sig vid flaska också för vad händer om det av någon orsak plötsligt inte går att amma barnet?<br /><br />Skulle tippa på att just nu är du bara en napp, precis som du säger. :D Har ni provat med en riktig? Droppa lite mjölk på nappen och stoppa i mun?<br /><br />När sonen föddes hamnade han på neo-avd för han hade bajsat i vattnet och man var orolig för att han fått ned det i lungorna. Dessutom mådde jag ju uruselt. Ingen bra start. Men sköterskorna visade lite grann hur man skulle göra för att amma men jag var så trött av blodförlusten så jag liksom bara satt där, fattade ingenting. Jag kämpade med amningen och han fick flaska. Sedan hörde jag att har barnet fått flaska är det kämpigare för flaskan är liksom bara att gulpa i sig medan vid bröstet så måste barnet kämpa lite. Redan som liten visade sonen sina tendenser till att vara lite lat och bekväm ... :D Jag pumpade ur så mycket jag kunde och så fick han det i flaskan, sedan gav jag upp. De första tre månaderna vaknade sonen EXAKT var tredje timme och det var noll till hundra: MAAAAAAT! Så då var det bara att rusa upp och fixa ersättningen med en gallskrikande unge. Den perioden ... Ingen höjdare. Men sedan fick vi rutin och han började sova hela nätterna! Puh!<br /><br />Jag tänker på Disa och hennes påverkan. Nu har jag ju absolut ingen aning men kan det vara så att oavsett vad du hade gjort, oavsett vad som hänt vid förlossningen och allt, att hon ändå hade blivit påverkad? Hon verkar ju vara en som går och funderar mycket, lagd åt det känsliga hållet. Att plötsligt ha en som tar den mesta av uppmärksamheten blir så klart en stor omställning, kanske till och med ett trauma.<br /><br />Du skrev tidigare att Disa och Runa leker så fint tillsammans. Ta fasta på det! Disa har fått en lillasyster som hon kan leka med, som hon kan göra saker med, som kommer finnas där vid hennes sida hela livet! Det är en fin gåva ni har gett henne!<br /><br />Ha en härlig påsk! Jag har precis virkat en kyckling ...<br />Emma, Sol som sol?https://www.blogger.com/profile/03069471522237987812noreply@blogger.com