torsdag 28 januari 2021

En sexårings frustration över corona-reglerna


Vi har samma konversation i bilen hem varenda dag. Precis varenda eftermiddag när jag hämtar Disa från skolan. Hon vill leka på eftermiddagen. Jag säger att det inte går och förklarar varför. Hon ifrågasätter, jag förklarar än en gång varför. Hon försöker hitta varje kryphål i mina förklaringar och jag är övertydlig.

- Det är de nya corona-reglerna. Du kan inte stanna i Fuenteheridos och leka med Uma för jag får inte hämta dig på eftermiddagen. Vi får inte köra ut från Aracena alls, bara när jag lämnar och hämtar dig i skolan. Om jag åker och hämtar dig klockan sex i Fuenteheridos och polisen stoppar mig, kan jag inte säga att jag hämtar dig i skolan, för polisen vet att skolan slutar klockan två. Och då måste jag betala en massa pengar i böter.

- Uma får gärna följa med oss hem, men det går bara en dag då hennes pappa måste åka och handla i Aracena (finns inga stora mataffärer i Fuenteheridos så invånarna där har tillåtelse att åka till Aracena och handla mat) för då kan han hämta Uma samtidigt. Om polisen stoppar honom då kan han visa matkassen och säga att han har varit och handlat.

Inte lätt att vara sex år detta corona-år! Disas bästa kompis Uma flyttade nyligen tillbaka till grannbyn. Någon vecka efter det stängdes Aracena, man får varken köra in eller ut ur staden utan giltigt skäl eftersom smittfrekvensen överstiger 500 smittade per 100 000 invånare. Ja, häromdagen hade siffran stigit till över 1 000, så nu har restauranger och butiker tvingats bomma igen. Disa vill inget hellre än att leka, och hon planerar hela tiden vad hon och Uma ska göra när Uma kan komma; baka chokladbollar, bygga koja, se det roliga programmet med katterna tillsammans, och hon sparar sista paketet favoritnudlar att dela med sin kompis (vi kan inte åka till Sevilla och köpa mer nudlar, Sevilla är stängt för oss), hon planerar och drömmer, för det enda Disa gör när hon kommer hem från skolan är att se barnprogram och spela spel med sin pappa.

Här i Aracena är ju problemet att de infödda Aracena-familjerna inte umgås med folk som inte är födda här, och deras barn leker inte med barn som inte tillhör infödda familjer. Inflyttade då? Ja, inflyttade som får nära vänner bland andra inflyttade ses, och då leker deras barn med varandra. Det finns ingen fri lek. Barn här går inte och ringer på dörren hos kompisar om inte deras föräldrar är nära vänner. Så där hamnar vi utanför, eftersom den enda Aracena-vännen med barn i Disas ålder bara går att träffa varannan helg. Hoppas att det blir bättre för Disa när vi flyttar. Jag tror det, det är så få barn i byn att jag tror att alla leker med varandra. Dessutom kan hon vara ute i trädgården, leka vid bäcken, mata åsnan bredvid, ja, det finns så mycket att göra! En månad kvar nu innan flytten!

13 kommentarer:

  1. Det är inte roligt eller lättsamt för oss vuxna så jag kan bara föreställa mig hur det måste vara för en sexåring.
    Vad roligt att ni har "hittat" ett hus det blir annorlunda när det är ens eget (ja, eller bankens då...).
    Här diskuteras det eventuellt en till total nedstängning men vi vet inte ännu. Hittills har vi utegångsförbud från klockan 18:00 till 06:00 och vi fortsätter att jobba hemifrån. Men vi hoppas på bättre tider snart!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så tidigt. Vårt utegångsförbud börjar kl 22. Total nedstängning - karantän? Hur går det för er?

      Radera
  2. Så tråkigt för Disa och verkligen inte lätt för barn att rätta sig efter alla lagar och regler... även om de förstår.
    Roligare då med er annalkande flytt! Då får Disa lite annat att tänka på (och ni också :) och det kanske finns leksugna vänner som väntar där! Konstigt att förstå det du skriver om att barnen inte leker med vem som. Annorlunda mot här i Sverige. Har ni bordlagt planerna ni hade om ett år i Sverige? /Annika F

    SvaraRadera
    Svar
    1. Flytten är närvarande, den tänker vi på hela tiden. det är nog bra :-) Ja, planerna på Sverige har bordlagts, tyvärr. Både huset och Sverige-år går tyvärr inte.

      Radera
  3. Vad trist att det är så svårt med det sociala i Aracena. Det stämmer bra överens med mina erfarenheter av att bo runt Sevilla också. Är inte spanjorer ganska stängda generellt? Jag hoppas verkligen att det blir bättre när ni flyttar. Känner ni redan några familjer i den byn?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så du känner igen det? Skönt. Nej, vi känner inga familjer i byn, och jag räknar inte med att vi kommer att lära känna några heller, eller få vänner där. Men jag hoppas att Disa, och senare Runa, får det, det är det viktiga.

      Radera
    2. Håller tummarna för er!

      Radera
  4. Hej Annika!
    Barn har ju stort behov av att leka särskilt i Disas ålder! Så fin bild på henne! Så söt! Spanjorer är inte så öppna och välkomnande som man tror. Fast det tror inte folk på när man säger. Har ju erfarenhet. Glada och trevliga när man möts och säger några ord ja...
    Så kul att du/ni nu äntligen får flytta in i eget hus! Så spännande!
    Hoppas på många bilder!
    Kramar från vinterlandskap...ja det lilla jag ser från fönstret!
    P ♥♥

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är så sant det du skriver! Tack för den kommentaren!

      Jag hade gärna tagit lite vinterlandskap men får hålla tillgodo med regn. Tänk på att för varje vinterdag som går är du en dag närmare nästa Spanienresa!

      Radera
  5. Inte lätt att förklara situationen för barn, när man knappt förstår det själv.
    Ni har ungefär samma restriktioner som vi har i Wales sedan 20 december och som kommer att fortsätt hela nästa månad också. Fast här finns inga poliser som stannar oss.
    Lite likt situationen i små franska byar också. Varken där eller i Spanien är det lätt att komma in, även om man behärskar språket och er familj är halvspansk. Tänker på alla drömmande britter om att bo på landet eller på ett mindre ställe i Spanien och bli del av byn och gemenskapen. De flesta behäskar inte ens språket. Drömmare eller dumma?
    Sköt om er!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Drömmare. Det är svårt att föreställa sig att det är så stängt. Tänkvärt ändå. Är det lika svårt att komma in i samhället och få vänner i Sverige? En infödd svensk har nog rätt så lätt att flytta på sig, men någon som kommer från ett annat land? Hur är det i Wales?

      Hoppas att det öppnas upp för er om en månad!

      Radera
    2. Apropå Sverige, en svensk vän som tidigare bott i New York och nu bott i Sverige i fem år frågade mig hur man får vänner i Sverige. Stackars. Hon ska flytta till en annan stad nu och långt ifrån de vänner hon vuxit upp med. Det är inte helt lätt att hitta folk man klickar med.

      Men det går framåt med det sociala även i Sverige. Nu har vi en app för kvinnor som söker kvinnliga vänner :))) Perfekt! Den kommer säkert gå på högvarv efter pandemin.

      Radera
    3. Nej, det är inte lätt för någon! Men vad roligt med appen!

      Radera

ny gadget

ny gadget