lördag 4 april 2020

Tjugonde dagen i karantän - sniglar, skattjakt och brödhemligheter



- Pappa kom! Jag har en liten snigel! Men du får inte äta upp den! ropar Disa inifrån garderoben.

Jesús hade precis kommit hem från sin första tur utomhus på sju dagar. Disa hade en ny snigel i en glasburk. Hon samlar dem i pation, tar hand om dem, ger dem mat och visar dem hur vi bor. Den här snigeln bar hon runt i sin kjol medan hon pratade med den och visade den alla rum. Tyvärr hade jag rensat ogräs, så det fanns ingen mat till snigeln i pation, men jag föreslog att Disa skulle ge den ett salladsblad istället. Hon ville släppa snigeln lös i sitt rum, för att den inte skulle vara instängd, men jag menade att det nog inte var en så bra idé, för det är lätt att råka trampa på en snigel som kryper på golvet, och om Jesús hittar den kanske han lägger den i en kastrull.

Det sista var förstås på skämt, fast inte helt och hållet. Alla Sevillabor (nästan) älskar sniglar. Nu är snigelsäsongen på ingång, då det i vanliga fall skulle skrivas CARACOLES med vit krita utanför tapasbarerna. Folk sätter sig på uteserveringarna ljumma kvällar med en skål sniglar i het, stark buljong. Även Jesús älskar den här rätten, och Disa, liksom alla barn, tycker om att dra sniglarna ur skalen med tänderna. Som jag har skrivit förut smakar det helt okej, och jag brukar äta en del av Jesús eller Disas sniglar, även om det inte är en favoriträtt.

Nu är alla tapasbarer stängda. Och i pation har vi långt ifrån tillräckligt många sniglar för att plocka och koka. Jag tror inte att Jesús skulle göra det ens om vi kunde få ihop ett kilo, eftersom Disa har sniglarna att leka med. Nyss satte hon en på ytterdörren, den gick perfekt ihop med den bruna färgen.

Fyra gamla snigelinlägg:
När jag inte fick lära Disa ordet snigel.
Sniglar hemma hos svärföräldrarna.
Köpa sniglar.
Snigeltapas en sen kväll.

Jesús var precis lika glad som jag hade väntat mig, så där som man blir efter att ha kommit ut för första gången på en vecka, och dessutom träffat bekanta. Vi hade tvekat om vi skulle göra någon beställning av bagarpoeten, man får ju inte träffas. Å andra sidan är bagarna beroende av varenda en som kan köpa ett bröd, för någon annan inkomst har de inte.




De skulle stanna på flera platser i bergen. Under veckan kom meddelande om att mötesplatsen i Galaroza måste ändras, eftersom de misstänkte att en granne skulle skvallra för polisen. I Aracena blev platsen på en parkering vid en mataffär. Jesús tog bilen dit, trots att det är gångavstånd, för att det inte skulle verka onaturligt att han befann sig på parkeringen. Där väntade brödpoeten, Gorettis syster och ett gäng andra som bor i Aracena. Alla höll avstånd, flera bar ansiktsmask, tyst och snabbt gick de fram och betalade och fick sina papperspåsar. Jesús gick in för att handla när han lagt brödet i bilen, och därinne såg han genast alla de andra brödköparna också, utspridda mellan hyllorna. Han mötte blickar, och så kom bagaren själv in, även han såg alla sina kunder i affären som försökte undvika kontakt och låtsas som ingenting, och skrattade till över den konstiga situationen, och det smittade, Jesús började skratta högt och skrattet spred sig mellan de hemliga brödköparna runt om i affären. Det verkade som om de handlade med droger, inte bröd!

Nästa gång kommer de att behöva byta mötesplats, för en av de sura som jobbar i affären såg dem på parkeringen...

10 900 döda. nu talas det om att det nationella nödläget ska förlängas med två veckor. Jag försöker tänka att det inte behöver betyda att karantänen förlängs. Vi får se.

På kvällen hade Disa ordnat skattjakt för mig och Jesús. Sedan gjorde Jesús skattjakt för henne. Han ritade en lapp, som ledde till en annan lapp, som ledde till en annan, och till slut hittade Disa en påse favoritchokladägg i cykelkorgen i pation.




Jag var tyvärr inte med, jag var helt satt ur spel av nackvärk som blev värre och värre, som strålade ut i axeln, armen och ryggen och kunde till slut knappt röra mig alls. Jesús fixade mat, la barnen, satte på fredagsfilm till Disa, själv hade jag svårt att lyfta huvudet för att se. Jag tog värktabletter, vid midnatt var jag tillräckligt rörlig för att byta insulin i insulinpumpen och då upptäckte jag att den satt fel, att blodsockret var skyhögt eftersom jag inte fått i mig insulin på länge. Jesús hade flera gånger sagt att jag såg så vit ut. Jaja, jag stannade uppe till klockan två, när blodsockret var bättre.

Det var vår tjugonde dag i karantän, det!


Dagens länktips: Jennifer Wegerup har skrivit en krönika om barnen som inte har varit utomhus på en månad.

Katrine Marcal har skrivit en krönika om hur livet i Sverige puttrar på, medan man i Storbritannien har undantagstillstånd, och hur det på BBC visas misslyckade hemmaklippningar när ingen längre kan gå till frisören.

14 kommentarer:

  1. Det är så fantastiskt roligt att du bloggar varje dag nu. Det är verkligen något att se fram emot, jag gillar hur du beskriver saker sådär lågmält drastiskt. Som när ni köper olagligt bröd på en mystisk parkering. Sen är det intressant, men också tråkigt att höra hur begränsade ni blir i karantänen. Jag bor i Nederländerna, och här är det ju mycket friare, men samtidigt mycket mer som är stängt och förbjudet jämfört med Sverige. Så det är konstigt men intressant att kunna jämföra hela skalan- Spanien, Nederländerna, Sverige. Kämpa på!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Cissi!

      Tack för dina snälla ord! Vad roligt att du tycker om att läsa!

      Hur är det att befinna sig i Nederländerna nu? Hur lär läget där?

      Undrar vad som kommer att fungera bäst i slutändan. Här skulle nog inget annat fungera än dessa drastiska åtgärder med karantän och nedstängning, och jag hoppas att det kommer att visa sig att Sverige gör helt rätt också, utan förbud.

      Radera
    2. Här i Nederländerna är det ett mellanting. Alla som kan jobbar hemifrån, men de som behöver gå till jobbet gör det. Skolorna är stängda. Restauranger och kafeer får inte ha servering, men de får ha takeaway. Takeaway är redan tidigare jättestort här, det finns flera företag med cykelbud som levererar mat, och nu har även de lite bättre restaurangerna anslutit sig till dessa. Butikerna får ha öppet, men vissa butiker har stängt helt, antingen av omsorg om sin personal eller för att det är för olönsamt. De flesta andra butiker har begränsade öppettider, tex 12-17. Mataffärerna reglerar antal personer med korgar/vagnar, varje person måste ha en korg eller vagn. Personal står och spritar handtagen på dessa mellan varje kund. Man får gå ut när man vill, men i grupper om max 3 personer, om man inte är familj. Om man är fler kan man få 400 euro i böter. Polisen patrullerar och kollar detta. Det är rätt mycket folk ute mitt på dan, trots allt. Matmarknaden 3 ggr/vecka körs fortfarande, men är utspridd på två torg istället för ett, och den har också flyttats isär så den upptar de angränsande gatorna för att skapa mer plats. De tejpar upp rutor på marken framför stånden för att visa var man får stå. Holländarna är rätt coola, men många expats är totalhispiga (är medlem i en Expatgrupp på facebook, där alla tjatar om hur förskräckligt dålig den holländska regeringen är, och att det minnsann krävs "kraftfulla åtgärder", som i deras hemländer). Inte så många har munskydd på stan, bara några få utländska studenter. Däremot ser jag många av cykelbuden som lindat en halsduk runt ansiktet. Vi jobbar hemifrån, kör holländskakurs via videokonferens, går ut på promenad sent på kvällen och går till affären. Det är det enda. Oss går det ingen nöd på. Jag är rätt fascinerad av alla olika mer eller mindre hemgjorda åtgärder som dyker upp överallt. En mataffär hade byggt ett rullande tvättställ som stod på trottoaren utanför, med avlopp ner i en gatubrunn. Restaurangerna klämmer in ett bord i dörröppningen så de slipper få in folket som beställer mat, eller släpper bara in en person i taget. På jobbet hittar de på olika varianter med scheman för att minska trycket i matsalen, och öppnar upp stora fina konferensrummet för lunch. Och så alla dessa videokonferensvarianter, och online-fika och distanslösningar för jobb. För att inte tala om Sverige, där de organiserar 3D-skrivar-farmer, där privatpersoner lånar ut sina skrivare och de producerar visir för full fart. 25000 hade dessa idealister producerat på 2 veckor.

      Radera
    3. Tack för allt du berättar! Jätteintressant att läsa för mig, som inte vet någpnting om hur det är i Nederländerna!

      Intressant också om alla som tillverkar visir hemma. Fantastiskt initiativ.

      Radera
  2. Vilken otrolig fantasi Disa har, det är så härligt. Min son var så fyrkantig och hade ingen fantasi alls. Allt skulle vara fakta. Barn är verkligen olika. Det ser jag på min förskola också där jag arbetar.
    Åh, vad gott brödet ser ut!
    Håll ut - snart ser ni ljuset i tunneln...Annika F

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, vad roligt! Jo, Disa har mycket fantasi, dels egna lekar, dels älskar hon bra historier så att hon försvinner bort i en egen värld när hon har upplevt en bra historia, ofta film eller cirkus. Spännande att följa!

      Det måste vara intressant att jobba på förskola! Jag gissar att det är färre barn just nu?

      Brödet var mycket gott, det var en slags frö inuti enkilosbrödet som gav en fin smak!

      Det har börjat ljusna - färre dödsfall äntligen!

      Radera
  3. Tack för att du skriver Annika! Dina inlägg är verkligen en höjdpunkt på dagen precis som Cissi skriver, även för mig som inte sitter i karantän. Jag läste sedan Wegerups krönika: ja hur ska detta instängda liv påverka alla barn och alla vuxna? Både fysiskt och psykiskt tänker jag att denna tillvaro måste vara skadlig. Tur att just ni har en patio. Synd att ni inte fick hyra det där huset med trädgård nära hippiebyn... i naturen.

    Jag tänker på er! Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Tove, det var snällt! Roligt att höra!

      Ja, tänk om vi hade hyrt det där huset! Vad underbart det hade varit nu!

      Jag tänker ändå att det har varit helt nödvändigt att stänga ner Spanien så här. Men det är väldigt jobbigt för väldigt många. En och en halv månad i isolering, så tvärt emot den spanska kulturen... Det kommer att sätta spår.

      Radera
  4. Jag kan bara säga som Cissi och Tove, jag ser verkligen framemot dina inlägg. Det mest spännande som hände mig igår var väl när jag drog upp min enda morot som överlevde sådden förra året och när jag fick se en riktigt rolig men tveksamt humoristisk bild på Facebook (Jag har en ganska taskig humor) och fick ett hysteriskt skrattanfall när jag tänkte på hur mina grannar skulle reagera om jag postade den i vår WhatsApp grupp. Det är väl då som man märker att man inte har träffat andra människor och fått lite social stimulans. Tack och lov ska jag jobba imorgon!
    Idag ska det bli underbart väder med 20°C varmt så det blir ytterligare trädgårdsarbete idag!
    Hoppas att ni alla får en fin söndag!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack ska du ha!

      Vad härligt med två höjdpunkter under dagen :-) En uppdragen morot, och ett skrattanfall! Jamen det är inte dåligt! Tur att du inte har påsklov, tiden går fortare när man har jobb. En kompis i Sevilla hade så tråkigt att hon såg fram emot att diska en tallrik bara fö ratt få lite omväxling i tillvaron.

      Radera
  5. Håller med övriga kommentarer, så kul att ha något att se fram emot!

    SvaraRadera
  6. Gillar verkligen att läsa din blogg! Du skriver underhållande och fint! Historien om brödet blev nästan absurd. Att något så vardagligt plötsligt känns som en knarkaffär. Så konstigt allting blivit så snabbt!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad roligt att höra!

      Ja, visst är det märkligt! Ingenting är som det brukar längre, inte ens att köpa bröd!

      Radera

ny gadget

ny gadget