tisdag 24 mars 2020

Nionde dagen i karantän - ett bad, en missad promenad och döden i Madrid

Som de flesta andra följer jag siffrorna, och de är skrämmande. Spanien ligger nu långt över Italiens kurva över antal döda vid samma tidpunkt i krisen. Det går så fort! Det är inte mer än ett par dagar sedan som jag läste över tusen döda, och nu är vi plötsligt uppe i mer än dubbelt så många! Och 35 000 smittade.

640 000 snabbtest har kommit till landet, det är sjukvårdspersonal samt gamla och vårdare på ålderdomshem som ska testas först. Men man räknar med att ta sex miljoner test, så fler är på väg.

12 % av de smittade är sjukvårdspersonal, (8 % i Italien, 4 % i Kina enligt tidningen El Pais 23/3) vilket beror på att det saknas skyddsutrustning.

Madrid är värst drabbat i Spanien och där jobbar man akut med att hitta lösningar för att inrymma alla patienter, mässhallar och hotell, bland annat. Och på grund  av att så många har dött hinner krematorierna inte med, och döda kroppar inryms nu på Palacio de Hielo, ett köpcentrum med isbana i Madrid som ligger nära det tillfälliga sjukhuset i mässhallen.

Det värsta ligger framför oss, och det är lätt att både förstå beslutet om den långa karantänen och följa den.

Samtidigt läser jag uppdateringar från Facebook-kompisar i Sverige, och kontrasten blir så stor. De rastar hundar, träffar vänner, äter ute, handlar, åker på utflykt, ja, lever vanliga liv. Här vändes livet upp och ned för en och en halv vecka sedan, var det någon som hann förstå vad som hände?

Jag förvånas över att det inte görs mer i Sverige för att stoppa smittan, förhindra stora folksamlingar, till exempel. När vi ser hur fort det kan gå när den väl har fått fäste. Men jag är sannerligen ingen expert. Man ska nog inte jämföra ett land som Sverige med Spanien heller. Här bor man tätt, umgås tätt med grannar, vänner och släktingar över generationsgränserna. Tilltron till myndigheterna är inte stor, med största sannolikhet är det lättare att få svenskar att stanna inomhus än spanjorer, utan övervakning. Nitiska svenskar övervakar ju gärna varandra också. Här bevakas städerna av polis och militär och det hotas om mycket höga böter, till och med fängelse, om man trotsar utegångsförbudet eller försöker smita iväg till sin semesterbostad under karantänen.


Kaoset i Madrid känns både nära och långt borta. Långt borta eftersom mitt lilla hörn av Spanien just nu är som en, tja, för att använda Jesús uttryck; en svensk, tråkig söndag som pågår i flera veckor. Vi har allt vi behöver. Men åh, vad jag saknar det vanliga livet, och att gå ut! Den där känslan av att sträcka ordentligt på benen och fylla lungorna med frisk luft! Om jag bara hade en hund att rasta!

Sedan i onsdags har jag planerat en promenad till apoteket, för apoteket får man gå till, även om jag, som riskgrupp, bör undvika det. Förra veckan jobbade jag på eftermiddagarna så då hann jag inte, sedan blev det för sent att gå på lördagen, men på måndagen, tänkte jag, då skulle jag gå!

Promenaden till apoteket är inte lång. Drygt tio minuter kanske. Uppförsbacke hela vägen. Precis vad jag behöver när nu sträckan är så kort. Jag har tänkt 20 gånger på vad jag ska säga om jag blir stoppad av polisen. Och ännu fler gånger hade jag sett framför mig hur jag efter apoteksbesöket fortsätter förbi torget och upp för nästa backe till matbutiken fem minuter därifrån, där min favoritchoklad säljs, den mörka som är så mjuk innanför det hårdare skalet... Hur jag skulle köpa något kallt att dricka på hemvägen. Gå. Ensam. (Man får inte ta med barn ut såvida man inte är ensamstående och inte har annat alternativ.) Tänk, den där lyckliga fredagsförmiddagen för en och en halv vecka sedan, då jag gick in i just den butiken och köpte frukost och satte mig på en bänk i parken intill, åt frukost i solen, läste, och tittade på min sovandes lilla unge i vagnen. Hon sov ända tills boken var slut! Tänk att man kan få sådana härliga förmiddagar! Och på eftermiddagen jobbade jag lite, och anslöt sedan till ett härligt födelsedagskalas för en av papporna i klassen, Jesús och barnen var redan där, och... Ja, just det, apotekspromenaden var det. Den här promenaden. Jag har väntat på den. Nu var det dags. Jesús skulle jobba nästan hela dagen, men hade paus mellan 14.00 och 17.45. Apoteket skulle öppna klockan 17. Jag tänkte gå en kvart innan. Hela den här energilösa dagen såg jag fram emot min efterlängtade promenad utanför huset. Det spöregnade, men låt det regna, bara jag får komma ut!

Så vad hände? Det vanliga. Maten blev aldrig klar i ugnen, vi åt lunch sent, dessutom hade jag lovat Disa att vi skulle bada efter maten, delvis som motivation för att hon skulle äta. Och klockan tickade. 16.08, när Disa var klar, insåg jag att om vi badade nu skulle jag missa min apotekspromenad. Kunde vi strunta i badet? Naturligtvis inte. Jag vet inte hur det är med er, men jag är bra på att vara konsekvent. Och att hålla det jag lovar Disa. Det är heligt! Jag kom på kant med svärföräldrarna när Disa var liten, de var så irriterade för att jag envisades med att säga hej då till Disa, de få gånger vi lämnade henne hos farmor och farfar, istället för att göra som alla andra, bara smita iväg när jag skulle gå så att hon inte skulle gråta. Men man får inte lura en unge!

Om vi inte badade nu skulle det inte bli något idag, Jesús skulle jobba till sent, han kunde inte vara med Runa i så fall. Och det här var min och Diss stund.

Såklart blev det badet. Och det var så mysigt! En rosa badbomb med rosenblad i bubblade i det varma vattnet, vi tände två ljus och släckte i taket. Hade elementet på (fortfarande mycket kallt i huset). Jag höll om min unge och tänkte på hur längesedan det var som vi badade tillsammans. Hade vi ens gjort det sedan Runa kom?! Disa-tid, det behövs mycket tid med denna unge, som alltid, alltid får stå tillbaka sedan hon blev storasyster.

Det var helt rätt beslut, men jag kunde inte låta bli att känna mig besviken över att inte ha fått komma ut i dag heller. Jesús tyckte att jag skulle gå till närmsta mataffären, alltid behövs det något, så jag gjorde det och slängde soporna på vägen. Jag njöt av vartenda tramp i vattenpölarna som bildats efter regnet, och önskade att butiken legat längre bort än fem minuter från hemmet.



14 kommentarer:

  1. Ja, i sverige är vi lite i karantän för jämnan, jag brukar jämföra Salobreña med en lördag efter 4 i den småstad vi håller till i på sommaren! Och våra gamla är redan ensamboende och isolerade vilket ironiskt nog antagligen räddar liv just nu. ..Men vilka fina minnen din dotter får av karantänen, mysiga bad med mamma och hela familjen hemma!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, ja, på många platser i Sverige är det som en naturlig, evig karantän, inga ansträngningar behövs :-)

      Hoppas hon får en del bra minnen. Det ska bli fler bad! Tur att vi är två!

      Radera
  2. Att prioritera är inte alldeles lätt. Men jag håller med dig, det är helt rätt att man ska säga hejdå, i alla fall vinka. Det lär de vi oss på sonens dagis. Inte dra ut på det, bara puss/kram och vinka vid fönstret. Det är ju jätteviktigt att lära sig säga hejdå!

    Jag tycker det här med denna virussituation vi har är så himla konstig, varför är Spanien så himla drabbat? Vården är ju inte sämre egentligen? Är det för pussandet och alla sammankomster som det exploderat så här?

    Mina föräldrar, 82 år, har satt sig i självkarantän men går sina dagliga promenader kring kvarteren (vilket är jätteviktigt för deras fysiska hälsa just nu).

    I Sverige jobbar de som kan och får hemifrån, många i min familj gör det. Men som brorsonen sa, svårt att göra det när man är hantverkare (elektriker). Den andra brorsonen jobbar också hemifrån, IT-konsult, men är orolig för jobbet. Bra betalt men bland de sist anställda så han åker ju först om det skulle vara något. Mannen mins kusin i Serbien hade fått ett jättefint jobb i Stockholm men det har de dragit tillbaka nu.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är många som mister sina jobb nu! Det blir en tuff tid!

      Jag undrar också varför Spanien är så svårt drabbat, men jag gissar att det beror på att man umgås så mycket. Och jag har svårt att tro att spanjorer skulle respektera rekommendationer att hålla sig inne, eller hålla avstånd. Jag tror att det krävs polisinsats här, tyvärr. Vad tror du?

      Radera
  3. Skrämmande siffror, och en surrealistisk känsla att leva i isolering fast allt verkar som vanligt, om man inte läser tidningarna. Funderar på hur det varit utan nätet och all information man nås av från folk här nära och från olika håll i världen. Man hade väl suttit klistrad vid radion kanske?
    Jag reagerar också på att Sverige agerat så annorlunda och att livet inte påverkats likan mycket där för många, men hittills är inte norra Europa lika drabbat ju. Olika faktorer spelar in, som du säger, och än vet vi så lite om det hela.
    Jag hoppas det vänder snart i Spanien (och att det inte blir så illa här!). Jag såg en liten nedgång i statistiken från Spanien idag, och Italien igår. Vågar man hoppas?

    Ta hand om er!
    (Testar att skicka en här länken med ett hett tips till de som inte har hund: https://www.facebook.com/eduardo.viegas.167/videos/2936773926343805/) Fick mig att skratta lite!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hahaha! Disas leksakshund är tyvärr i fel storlek :-)

      I Spanien har det vänt igen, siffrorna ökar i skrämmande takt. Samtidigt utförs många fler tester. Men här dör ett 20-tal personer åt gången på ålderdomshemmen. Hoppas att det inte blir så illa i Portugal.

      Radera
  4. Hej Annika!
    Så mysigt det lät fast du inte fick gå till apoteket...i morgon då. Bra med uppförsbacke :)
    Ja sjukvårdspersonal var 5400 smittade läste jag nyss och på flera privata ålderdomshem hittade militär(!) flera döda bland boende. Man baxnar!! Så hemskt!! Ja du beskriver planering om att gå ut...samma här men jag är livrädd för polisen. G Civil är inte roliga tex...Ignacio har bara varit till norska affären som ligger väggivägg med vårt hus. Köpte kaviar som jag aldrig köper, han fick bild med sig :-)Bregott och grädde.
    Jag har roat honom med att visa program på svenska(0 intresse) på hans dator och hur han kan läsa El Information och andra tidningar men helst lyssnar han på radion...och så småäter vi hela tiden...inte klokt :(
    Man märker att folk har mer tid nu...skriver och pratar i mobil. T o m min dotter...pluggar hemma. Hon tycker det är bra agerat i Sverige...folk sköter sig "frivilligt" men synd om alla restauranger m fl näringar. Utom skidfolket då...
    Så himla fin bild på Disa, hon är en riktig skönhet! Vilka ögon!
    Kram P ♥♥

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är hon vacker!

      Detta med ålderdomshemmen är så tragiskt. Det är mer än man orkar ta in.

      Vad skoj att bo bredvid en norsk affär! Jag hade säkert småätit hela tiden jag också! Jag funderar på om jag skulle kunna göra en beställning från Supercostablanca, jag har gjort det tidigare, skulle vilja köpa saft och rågmjöl och potatismjöl...Eh, lite saltlakrits :-) Men då utsätter jag en paketutdelare för risken att smittas... Samtidigt som denne säkert behöver jobb, och butiken behöver beställningar... Inte lätt.

      Vad klokt av din dotter att plugga under den här tiden!

      Radera
  5. Visst är det en konstig och jobbig situation! Sedan är ju länder olika på många sätt. Jag upplever nog att det görs ganska mycket i Sverige ändå, och upplever inte att det är som vanligt, även om vi är betydligt friare än i många andra länder. Själv jobbar jag hemifrån nu (vi uppmanas att göra det) och har alla möten via videolänk. Alla konferenser som jag var inbokad på under våren är inställda (oavsett antal deltagare). Alla våra besök i omsorgsverksamheter under våren (med jobbet) är inställda. Restauranger är öppna, men det är endast bordsservering som är tillåtet (ej buffé eller barhäng) och på många restauranger är det ganska tomt. Uteserveringar har öppnat tidigare än vanligt och fler väljer att sitta utomhus eller ta take away. Äldre uppmanas att inte gå ut alls, och vi ska handla åt min mamma denna vecka. Ett nytt fältsjukhus byggs och ska bli klart idag. Sedan har vi fantastiskt vårväder så många utnyttjar naturområden, där man kan röra sig och få frisk luft, men samtidigt hålla avstånd. Men visst, det finns säkert de som ignorerar också och beter sig ovarsamt, men jag har inte sett det personligen. Hur detta ska gå vet vi inte, det känns som att man bävar. Ta hand om er!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du har säkert rätt, du som dessutom befinner dig i Stockholm, och på nära håll märker vad som görs för att förhindra smittspridning! Jag har inget bra svar på din kommentar, men jag tyckte om att läsa den, du ger så många exempel! Var försiktig!

      Radera
  6. Situationen i Spanien är fruktansvärd och speciellt i Madrid. Tror att de som inte varit eller är i denna situation förstår det hela.
    Jag som varit i Spanien förstår inte Sveriges "lösa" regler och hur man tänker, hoppas bara på att det det går vägen med den strategin.
    Sköt om er!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Detsamma!

      Det ÄR svårt att ta in situationen!

      Radera
  7. Så hemskt situation vi har över nästan hela jorden nu. Och ovissheten ovanpå det. Min bror har nu fått lunginflammation och min gamla mamma är sämre, båda har corona. Min svägerska är också isolerad med samma symtom. Så oroande. Och detta är bara början. Hoppas verkligen att alla klarar sig och att så många som möjligt slipper bli smittade.
    Lycka till med er karantän! Nu får man ta vara på de små glädjeämnena.
    Vilken otroligt fin bild på Disa - det är något speciellt med hennes blick och hela hennes väsen...
    /Annika F

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag hoppas verkligen att de frisknar till snart. Jag tänker på dig.

      Tack för kommentaren om bilden. Det är en favoritbild för mig, hon är så fin den här ungen!

      Radera

ny gadget

ny gadget