onsdag 29 januari 2020

Småtjejerna

Mina fina tjejer.

Kunde inte låta bli att le när jag stoppade om Disa med filten som hon sparkat av sig. I mörkret blänkte den mjuka silverskon som hon hade somnat med på vänsterfoten, eftersom hon menar att den är magisk och kommer att skydda henne från mardrömmar. Stackare, hon har mardrömmar nästan varje natt och ligger vaken i flera timmar efter det.

Runi har vaknat var tionde minut den senaste timmen och jag har känt desperationen växa. Är vi tillbaka där igen?! Nu när det har gått så bra de senaste veckorna, hon har bara vaknat tre-fyra gånger under nätterna.

Desperationen handlar om att det är först när båda tjejerna sover som jag kan jobba, plugga och nu även testskriva för ett eventuellt jobb samt korrläsa en bok. Allt händer efter klockan 23, och Runa vägrar sova om jag inte ligger intill så hon kan ha mitt bröst i munnen.

Lilla ungen! Hon har börjat skoja, och vi skrattar tillsammans. Hon gömmer förbjudna saker i händerna när hon kryper och blir så arg när jag änder upp fingrarna och tar sakerna från henne. I dag hällde hon ut en halv flaska olivolja på golvet och kröp omkring i det en bra stund innan jag fattade vad som hade hänt. Golvet är fortfarande fullt av glatta fläckar.


Nä, nu behöver jag jobba.

4 kommentarer:

  1. Olja som är så roligt att torka upp ... fast honung är värre.

    Funkar skon? Undrar om det inte är en sådan där utvecklingsfas de brukar ha med mycket mardrömmar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Aha... Ja, honung måste vars en utmaning... Det låter som attadu har provat? Har du något knep, ifall det är nästa grej som hamnar på köksgolvet?

      Skon funkade, men är för liten, hon fick ont istället :-)

      Radera
  2. Hej Annika!
    Ja jag känner igen detta med att inte sova så vääääl!!!Otoligt jobbigt Och när man ska jobba även i väg på morgonen...sur och arg :-)Ja ingen i min familj har sovit bra utom min sobrino :)Sömn är ju viktigt så man reaparerar hjärnan.
    Det vänder ju nån gång :-)Kram och försök att inte stressa...lätt sagt!
    Jag skrattade åt det där med att inte höra i förra inlägget. Känner igen det också vid den åldern. Min hon lade sig till med en egen dialekt ett tag också...praaaatade långsamt och utrycksfullt hahaha...Jag trodde jag skulle få fnatt :-)Men hon är ganska normal nu vid 48...tålamod är ordet!
    Kram P ♥♥

    Kram P ♥♥

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hahahaha! Egen dialekt! :-D

      Ibland får man ha övermänskligt tålamod! Och komma ihåg att det vänder! Runas sömn har vänt åt fel håll, men annat har blivit enklare!

      Radera

ny gadget

ny gadget