måndag 8 januari 2018

Jul i Sverige och Spanien

Det var visserligen grått och regnigt i Göteborg, men att kliva ur planet på Landvetter, eftermiddagen den 23 december... Juldekorationer, lågmält prat, eleganta matställen, Pressbyrån med kanelbullar, korv, julmust, svenska tidningar, Pressbyrån är en höjdpunkt när man landar i Sverige.
På Centralstationen träffade vi min moster, hon hade med en hel kasse med matsäck till oss, tjocka smörgåsar, burkar med mat, julmust, och en julklapp med gotter samt pixiböcker till Disa. Det kändes som om vi åt hela tågresan hemåt.
Tåget, mörkret, ljuden, pratet, Sverige.
Hemma.
Vi fick skjuts från tåget och var framme 15 timmar efter att resan påbörjats.
Vi skulle bo i morbrors gäststuga, och det var som att kliva rakt in i julen, hans fru hade dekorerat, satt upp ljusstakar och ljusslingor och fyllt kylskåpet med mat. Kaminen var ännu varm. Vi åt skinksmörgåsar och sedan var vi tre från Spanien färdiga att slockna.
Julaftonen tillbringades på allra lugnaste, mysigaste sätt. God mat, Kalle, julklappar. Disa fick spel och målarböcker, Jesús fick cowboyhatten han sett i en järnaffär (jag säger ju att Aracenas järnaffärer är bäst!) och jag fick det bästa (inte av Jesús förstås, han hade ju missat det här med julklappar), böcker och ett presentkort i en affär i Göteborg jag tycker mycket om.
Vi såg inte tomten, men satte ut en tallrik gröt till honom, och se, den försvann till nästa morgon!




Det blev så mysiga, fina dagar. Jag tillbringade över en timme i mataffären vid första besöket, som alltid, jag älskar att gå runt och titta på allt. Det var så varmt och skönt inomhus, jag behövde inte frysa mer. Vi sov gott, åt svensk pizza, njöt i några dagar... Sedan hände det tråkiga, och glädjen försvann. Nyårsaftonen la jag mig tidigt för jag ville bara att dagen skulle ta slut, men Jesús stannande uppe med en vaken Disa och såg fyrverkerier genom fönstret.
Det snöade äntligen, jag var ute med Disa och byggde snögubbe, snölykta, hade snöbollskrig och gjorde snöänglar med henne i rekordfart med den lilla snön som fanns, eftersom det skulle regna bort under natten. Vi lekte i en enorm snöhög vid isstadion och tittade på skridskoåkande barn, men ingenting var glädjefyllt längre.
Vi kom tillbaka till Spanien, till det stora julfirandet under trettondagshelgen, ni vet, de tre vise männen som kommer med julklappar. Jag låg i sängen när reyes magos-paraderna avgick, åt den traditionella roscón de reyes i sängen, deltog en stund i paella-lunchen med släkten men fick sedan gå och lägga mig igen när det inte gick att vara uppe längre.
Vi tar det i nästa inlägg.
Det är bättre nu.




När man köper Roscón de Reyes får man med en krona i papp.

22 kommentarer:

  1. Men! Vad har hänt? Stor kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det blev för långt att skriva. Kommer i nästa inlägg.

      Radera
  2. Vad fin hon är i sin krona.
    Skönt att du mår bättre!

    SvaraRadera
  3. Vilka fina foton och vilken fantastisk vacker dotter du har med guldkrona och allt!
    ❤️ Hoppas att du mår bättre! /Annika F

    SvaraRadera
  4. Fin Disa, både som reina eller rey eller vis kvinna eller vad hon nu är men särskilt som tomtenisse! Hoppas det snart blir bättre med dig! Kram

    SvaraRadera
  5. Vad fantastiskt söt Disa är som rey, reina eller vis kvinna, men allra sötast som tomtenisse! Riktig julgran också! Stort plus!

    SvaraRadera
  6. Åh vad du beskrev julen hemma fint och vackert! Men sen blev man nervös!!!
    Du får skriva fort så vi vet vad som hänt!! Oroligt...
    Kram P ♥♥

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jadå, i morgon, det är så långt att det får bli flera inlägg.

      Radera
  7. Ta hand om dig! Värsta cliffhangern...
    Så mysigt med svensk jul och spansk Reyes, känns som bästa av båda världar. Så fint av din morbror och hans fru... Samt moster. Hoppas Ni kommer kunna göra om det några fler ggr under Disas uppväxt så får hon sina svenska julminnen. Kanske t.o.m större och starkare minnen pga av få tillfällen. Jag får ju min dos innan jul så mig gör det inget att vi firar otraditionellt. I år gjorde vi ett kombinerat julbord med kokta spanska räkor, serranoskinka och köttbullar, lax, sill (från ikea) och det blev väldigt bra. Ja, skapar egna traditioner från båda länderna. Reyes däremot tycker jag är svårt att få till om man inte är i Spanien med cabalgatan, stämningen...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag håller med dig, Reyes går inte att få till i Sverige eftersom det verkligen inte finns där. Det får bli om man är i Spanien då, annars blir det inte. Det är precis som Lucia, det kan man inte fira i Spanien för det är ingen annan som gör det. Eller jo, kanske på IKEA, men det kan inte vara samma sak... Iaf, man får göra det man kan och inse att ens barn får en annan uppväxt än en själv, och med andra minnen och traditioner och vanor.

      Radera
    2. Bella: Det blev visst en cliffhanger, men det var bara det att det är så långt att det måste delas upp i flera inlägg...
      Fint sagt att hon kanske får starkare minnen eftersom vi firar så sällan i Sverige.
      Tycker att det är ett bra exempel på att det inte går att fira Reyes magos i Sverige. För mig är det samma med hela den svenska julen. Det går inte när man är själv om att göra det.

      Radera
    3. Annorlunda jul blir det ju helt klart i Spanien men jag tror ändå på att du ska försöka. På en lagom nivå, med tända ljus, adventljustake, pepparkakor, köttbullar... Kolla på Kalle anka på mobilen? Ni kanske kan spendera halva dagen i pyjamas, kolla på julfilm, lyssna på julmusik.... Läsa julböcker. Med små barn är det ändå ganska lätt med enkla traditioner. Men jag förstår hur du känner... Jag längtade också till stämningen, lucia, julkänslan men den kommer ju troligen vara annorlunda hos ditt barn. Som Tove skriver om en annan uppväxt men inte sämre/bättre. Magiska barndomsminnen fast annorlunda. Jag misslyckades i år med tomten... Glömde helt bort att Dani tror han kommer ner i sommarhuset skorsten på morgonen den 25 - ja, det har han lärt sig från amerikanska filmer.... Så hade inget stort paket och han blev besviken men ja, snart borde han väl inte tro längre... Hoppas jag. Är kite trött på att ljuga

      Radera
    4. Jag har svenska vänner som bor i Spanien som på lucia klär upp barnen och gör ett litet tåg hemma. Sjunger svenska julsånger, tänder ljus, bakar lussekatter...
      Även vänner som bor i Paris, Bryssel, England, USA som på lucia går till svenska kyrkan eller svensk träff och firar...
      Min tröst är att vi har många år på oss. En hel barndom. Ibland blir det på ett sätt, ibland på ett annat men det är ju så minnen skapas. Olika minnen. Att det är ok. Jag är så glad att mina föräldrar och min syster vill fira i sommarhuset med oss för det blir familjejul fast i Spanien, lite mer "glad solig jul" - men mysig ändå.

      Radera
    5. Nej, tomten! Så besviken han måste ha blivit. Hur slutar barn tro på tomten? Är det när de börjar skolan?
      Det är lättare att göra juliga saker nu när hon blir lite äldre och mer medveten om vad som händer. Roligare, mer motiverande. D tyckte mycket om lucia.
      Det hade varit lättare om jag vore själv med henne, men nu tränger sig Jesús bild av julen på. Den stör. Han är fullkomligt likgiltig till allting och det tar ner min lust att skapa jul.
      Er tradition med att fira jul tillsammans i Spanien låter mysig!

      Radera
    6. Jag hoppas att han slutar tro till nästa år, 8 år för det blir så mycket ljug. Han är frågvis och ja, jag vill inte att han ska känna att jag lurat honom. Det verkar som några barn i skolan sagt att tomten inte finns och han vet att det inte är tomten/reyes som är de utklädda (för vi såg flera överallt typ)... men tror att de riktiga hemliga kommer på natten. Vi har aldrig haft traditionen med utklädd tomte som kommer hem, då han alltid varit rädd för utklädda människor. Jag försökte googla på ett fint sätt att avsluta "tro på tomten"... enda jag hittade var att berätta som om det vore en hemlis att nu är det hans tur att bli "tomte" och skänka gåvor.

      Radera
    7. Tråkigt med Jesus. Du kan inte prata med honom om det och han får göra vad han vill några timmar på julafton - egentid- medan du och Disa hittar på nått juligt. Det tog ganska många år innan jag och Danis pappa hittade en balans mellan våra traditioner och det blev många kulturkrockar.

      Radera
    8. Jesús brukar säga att spanska barn tror på reyes så länge just för att ingen någonsin sett dem.

      Rätt kul sak att googla på, men jag förstår problemet, du vill ju inte att han ska känna sig lurad och besviken.
      Jag kan inte låta bli att tycka att det är fint att han tror på tomten. Att Disa gör det är en sak, hon är så liten och tror på allt vi säger, men ditt barn är lite äldre och funderar och rasonerar. Undrar hur han tänker kring tomten. Jättefint, tycker jag. Skulle gärna höra hans tankar.

      Radera

ny gadget

ny gadget