måndag 6 november 2017

Mössen

Det var så stökigt i bakgrunden att det tog ett tag innan jag fattade vad Jesús sa. Han var på ferian.
- Okej... Så du var alltså hemma... Skulle hämta munspel för att spela blues med veterinären... Och hittade en mus på köksgolvet... Föste ut den med sopkvasten ut på grannens garageuppfart... Och vad ville du att jag skulle göra , sa du?
- Ge den lite vatten och mat. Jag tycker så synd om den. Den bara låg där och darrade av skräck, sa Jesús
- Men det var ju en timme sedan. Den lär ju inte ligga kvar där nu.
- Men kolla i alla fall.

Jag gjorde det. Den låg kvar. Blundade och var så stilla att jag trodde att den var död. Jag hade med små bitar kanelbulle och äpple, visste inte vad sådana här möss äter. Musen vaknade till när jag petade den på nosen med äpplebiten, tog den mellan tassarna och började ivrigt äta.
En familj kom förbi.
- Är den din, undrade de, och jag förstod att det såg ut som om jag matade mitt husdjur, den satt ju helt orädd bredvid mig, men så var inte fallet. Familjens hund gav till ett skall, skrämde musen som försvann blixtsnabbt, möjligtvis in genom vår öppna ytterdörr...
Det var så det började.

Efter det upptäckte vi spår av möss. Hål i brödpåsen. Bajs i plastlådeskåpet. En mus blev upptäckt springandes på diskbänken flera gånger. Den eftermiddagen köpte vi musfällor. Jesús gillrade upp en på köksbänken där han sett en mus springa flera gånger. Egentligen ville han inte, han tyckte det var så äckligt ifall någon mus skulle fastna just där.
Disa sov och vi satt och spelade spel när fällan slog igen. Milde tid, vad den musen skrek! Och den slutade ju inte! Den skrek som en gris som blir slaktad, föreställde jag mig. Jag höll händerna hårt för öronen, men skriken trängde igenom, tills det äntligen, äntligen blev tyst.
Inte för att musen var död, utan för att den sluppit undan.
Det som sedan följde hade platsat i en komisk film. Jesús som, äcklad, smög sig in i köket och försökte titta mot fällan utan att se på stackaren, som alltså visade sig ha smitit, hur Jesús istället såg en svans sticka upp ut en odiskad kastrull i diskhon, hur han på en meters håll petade mot kastrullen med sopkvasten för att se om musen var död, hur den absolut inte var död...
Tillbaka till järnaffären. Gift? Nej. De håller till bakom diskbänken. Går inte att ta ut skåpen och plocka fram illaluktande dödingar, om mössen går "hem" för att dö. Fälla där mössen fångas levande? Har fått lära oss att mössen söker sig hem. Ja, ingen av oss skulle ta och döda den levande musen, utan köra iväg med den ut på landet. Förmodligen skulle de inte ens gå in i burfällan.
Återstår klister. Klister i cirkel på en bit karting, med något gott i mitten som musen vill ha, och så fastnar den i klistret på vägen.
Ingen mus har fastnat i klistret. Kanske för att Jesús snålade och tog den sämsta osten, som knappt luktar. Eller för att han tog så mycket klister att ingen mus vågar närma sig det.
Mössen retas med oss. En liten rackare satt bakom en kartong och åt högljutt så det hördes ut i hallen. Jesús försökte återigen med sopkvasten, jagade den fram och tillbaka över köksgolvet medan jag letade efter Disas leksakshåv att fånga den med. Men musen ville inte bli fångad, utan sprang rakt mot köksskåpet och hoppade snett uppåt och... försvann.
- Försvann?
- Ja, den hoppade upp i ett hål, påstod Jesús.
- Men här finns ju inget hål! Det är väl ingen Spindelmannen heller?
Jo, i princip, enligt Jesús, som dessutom påstod att mössen hoppar mellan kökslådornas handtag för att komma upp på diskbänken.
När Jesús stod och lagade mat såg han i ögonvrån en liten mus som satt utanför det öppna fönstret och tittade på honom. Jesús slängde igen fönstret för att förhindra att musen skulle gå in igen. Sedan hade vi stängt till pation i tre dagar. Den gick ut men kom inte in igen.

Mössen är väldigt söta, men vi vill inte ha dem i huset.
Jag vet inte vad lösningen är.
Men i går vid lunchtid kom Vargen, han kan eventuellt hjälpa oss, när han växer till sig lite.
Tips?

Fortsättning följer...

15 kommentarer:

  1. Hej Annika!
    Åh vilken mushistoria :-) Inte kul med såna inomhus. Dom förökar sig ju också enormt. Bort, bort :)Hoppas ni får bukt med den/dom. Vargen...är det en katt :-)
    Kram P ♥♥

    SvaraRadera
    Svar
    1. Japp, en katt!
      Vill inte tänka på att de föröka sig... Men nu blir de nog oroliga med Vargen i huset. Vargen har dessutom tagit hit en kompis :-)

      Radera
  2. Hahaha, Spindelmannen - vilken syn! :-D Tur i oturen att det "bara" är små söta möss ändå. Hade nog tyckt det varit ordentligt mycket värre med kloakråttor eller kackerlackor. Förstår dock att det måste vara psykiskt jobbigt med fällorna. Det där med skriket låter ju som från en skräckfilm!

    Har bekanta som bor i ett gammalt hus på landet och de fick också muspåhälsning. De började hitta gömmor med hundtorrfoder på konstiga ställen, typ i kökslådorna. Och en natt när min kompis steg upp för att dricka vatten upptäckte hon att det satt en rackare och festade på frukten i fruktskålen i köket. Jag hade fått panik, men hon la bara ett lock över skålen och bar ut musen utomhus (han hittade säkert en väg in igen).

    Det man kan göra är att aldrig lämna mat/rester/djurfoder framme. All den mat man har i skafferiet ska helst förvaras i gnagsäkra burkar och även soppåsen. Vet inte om spanska möss har samma rutiner som de nordligare, men framåt sensommaren/hösten brukar mössen börja se sig om efter någonstans att bo under vintern där det finns värme och mat. Då gäller det att aldrig ha dörrar/fönster öppna samt se till att säkra eventuella hål där de kan krypa in (typ trasiga källarfönster, ventilationstrummor). Att skaffa katt ska tydligen också vara effektivt. Mössen blir stressade bara av själva lukten av katten och väljer oftast självmant att flytta. Mina bekanta skaffade katt (plus stängde in all mat i bepansrade behållare) och sedan dess har mössen inte synts till.

    Lycka till!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, jag hade nog också lagt på ett lock :-) Jag tycker inte att de är otäcka (kackerlackor hade varit en annan sak), men vill inte ha dem trippandes på köksbänken, gnidandes mot skärbrädorna och ätandes av vår mat. Kort sagt: jag vill att de ska flytta ut.
      Vi har skaffat både glasburkar och katt. Nu blir det obekvämt för mössen.
      Tydligen kan möss göra sig så små att de får plats i ett hål med samma diameter som en blyertspenna... Så Jesús verkar ha haft rätt om den där som försvann i ett hål som inte finns.

      Radera
  3. Ha-ha-ha... vilken rolig mushistoria :)!
    Kanske början på en barnbok..."Sagan om den spanska lilla husmusen Isa"? Du skriver så bra!
    Råden från Sofia var mycket bra tycker jag. Då väljer de säkert ett annat hus! /Annika F

    SvaraRadera
    Svar
    1. :-D
      Tack!
      Ja vem vet, det kanske vore en idé till en barnbok!?

      Radera
  4. Å,är Vargen en katt?! <3 i så fall får ni ju experthjälp! Att se en katt ta död på en mus är iofs inte heller helt trevligt... Men men, katt är hursom det allra gulligaste och mest sällskapliga alternativet (för dess människor alltså). Mvh en Crazy Cat Lady

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är Vargen en katt!
      Och Vargen fick en kattkompis redan första dagen här, en som tar sig ner i pation via taket, så mössen har TVÅ katter att oroa sig för nu :-D
      Vargen är underbar.

      Radera
  5. Oj vilken historia! Jag förstår ju att ni inte vill ha möss inne...! Samtidigt har jag haft tama råttor i många år och älskar den här sortens djur, så jag tycker att det är jobbigt när man måste döda dem. Även om jag förstås fullt och fast förstår att ni inte vill ha dem i huset!!! (Råttor äter allt som vi äter utom choklad, så det är väl ungefär samma med möss kanske? Mina tama råttor älskade framför allt räkor, leverpastej, glass och creme fraiche. Även pasta, ris, potatis och frukt gick hem. Om jag försökte ge dem morötter eller hårt bröd blev de sura ... Ja, de var nog ganska bortskämda... ;))

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hahaha! Du har en mycket bättre mus/råtthistoria än jag! Så de åt allt utom choklad?!
      Jag hade gärna haft en tam mus, men inte en vild familj som gömmer sig i huset.
      Det där med dödandet är ett problem. Jag fixar det inte. Och Jesús har nästan precis lika svårt för tanken på att göra det som jag. Den där klistermetoden till exempel, han klarar inte att ha ihjäl eventuell mus utan har tänkt sopa upp musen och kartongbiten och slänga levande i soporna. Inte humant, men ingen av oss kan ta ihjäl musen. Nu lär det inte bli någon fastklistrad mus eftersom de vi har är för kloka för att gå i sådana fällor...

      Radera
  6. Haha, väldigt roligt beskrivet. Som en liten historia. Vet Disa om mössen?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nä, hon vet inget. Och vi har bara haft fällorna gillrade på natten, då hon sover, ifall musen skulle skrika igen. Fast ingen mer har ju låtit sig luras...

      Radera
  7. Första året vi bodde i villa så köpte vi fällor modell bur. Den lille skogsmusen bars sedan försiktigt ut i skogen (och antagligen följde den oss tillbaka och in i huset) ja, förutom den dag när det var -13 ute så då fick den bo i en odlingslåda med tidningspapper och lite mat fock den också. Tills det började lukta gnagare, då åkte den ut i skogen för vädret hade blivit bättre (och den följde säkert tillbaka den med).

    Men när det blev ett fasligt spring inne i väggarna fick vi tänka om. Vad händer när de börjar gnaga på elledningar osv? Samt att vi stördes enormt av att ha dem springandes i väggarna på nätterna. Katterna nådde dem ju inte heller utan bara följde prasslet med blicken. Sedan började de gnaga sönder elvispsladden också, de gnagde sönder mina kläder i klädkammaren.
    Det gick inte längre. Jag gillrade fällorna, mannen min vittjade dem. Jag TVÄRVÄGRADE vittja dem. Jag gör mycket men där drog jag min gräns.

    För er låter det ju som att en bur är alternativet och sedan åka iväg med musen. Gillra den med korv eller annat som luktar.

    Vad gäller gifter finns det de som är uttorkande och därmed inget som ligger och ruttnar.

    En BRA klappfälla (inte de där vanliga i trä, de är värdelösa) är annars det mest effektiva men de är dyra och ingen av er vill plocka loss offret för att använda fällan igen.

    Katt är ju alternativet som jag förstår att ni nu skaffat.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Med uttorkande gift, tror du inte att musen går och gömmer sig när den ska dö?
      Vad var det för fällor som fungerade för er? Blev ni av med alla mössen?
      Gillar de korv? Kanske om man åker långt bort med buren, att de inte hittar tillbaka?

      Radera
    2. Kalmarkorv! Haha! Funkar nog med det mesta som smakar och luktar mycket. Jordnötssmör brukar de annars säga att det funkar bra. Eller Snickers men det är ju helgerån! Jag menar, allvarligt! Och nej, med åker och skog intill och två äldre katter så blev vi aldrig av med dem. Men grannarna tyckte vi hade duktiga katter... Ja, förutom den som alltid klagade på allt. Men det är en annan historia.

      De säger att det uttorkande så skrumpnar den bara ihop. Men misstänker att det är rätt inhumant, den dör av törst om jag fattat det rätt. En snäppfälla låter i det lägen bättre om den verkligen snäpper till rätt.

      Ni får väl samla ihop en veckas mössfångster och åka bort en kilometer ut i skogen, jag menar det borde väl räcka! Lämna lite mat där så de håller sig kvar så de inte springer efter bilen. :D

      Radera

ny gadget

ny gadget