söndag 9 juli 2017

Vi vann över passexpeditionen!






Den fyra minuter långa filmen 036 tycker jag är ett måste för alla som har minsta intresse av Spanien. En lite skämtsam film om spansk byråkrati, men att den är så nära verkligheten gör den väldigt rolig att se för den som har varit med om det, och när kvinnan på slutet går ut från kontoret, med den önskade blanketten i handen, att hon fixade det... Exakt så kände jag mig i fredags.
Då hade vi nämligen tid för att förnya Disas pass.
Vi vet ju hur det funkar. Det krävs nya blanketter för att be om just den blanketten, gå till annat kontor på andra sidan stan, inbetalning på just det bankkontoret fyra kvarter bort och kvitto på inbetalningen som ska kopieras för att få nästa blankett, kopior av det och det men inte det, stämpel där, underksrift där, fel stämpel, sjukvårdspersonalen gjorde fel, intyget får inte vara äldre än 13 dagar, fyra elräkningar... Så Jesús hade förberett besöket. Han hade varit på samma passutfärdningsställe i Sevilla en vecka tidigare och bett att få veta exakt vad vi behövde ta med oss för att förnya Disas pass. Han fick en färdig lista med allt nedskrivet, och hämtade sedan ut ett nytt födelsebevis eftersom den viktiga Libro de familia försvann i flytten. Allt förberett.
Och nu var det fredag klockan 14.15. Vi var de sista som ansökte om pass den här dagen. Fem skrivbord med ensamma passpoliser framför tomma besöksstolar, och vi blev visade till en av dem.
När man besöker en spansk myndighet får man stålsätta sig, för de allra flesta man råkar på är otrevliga. Så det tog flera minuter innan jag förstod att den här äldre mannen inte var det. Att han skojade med Disa.
Precis som i filmen slängde Jesús upp papper efter papper som mannen bad om, tills alla låg på skrivbordet och passpolisen skulle avsluta med Disas foto.
Då la sig mannen vid skrivbordet bredvid i.
- Har det tagit med XX? Det måste de ha. Det räcker inte med det pappret.
Plaff! Jesús, som satt med tjocka mappen med viktiga papper slängde upp dokumentet på bordet.
- Och har mamman sitt pass med sig? Det räcker inte med utlänningsnumret.
Plaff! Jesús dängde upp det också.
Jag satt på helspänn och väntade på att få visa upp mitt internationella id-kort, körkort, födelsebevis, elräkning och stämplat bankkonoutdrag eller vad som helst, men mannen vid skrivbordet bredvid kom inte på något mer.
- Nu går jag. Vi ses den 31 igen, sa han istället till sina kollegor, och gick.
Otroligt. Han satt vid sitt skrivbord och räknade minutrarna för att få gå på semester, och eftersom han inte hade något att göra den sista stunden på jobbet försökte han sabba för oss och vår resa. För hade inte passet gått igenom nu vet man inte hur många veckor det hade tagit för att få en ny tid för pass.
Vår passman fick 26 euro som passet kostade, och han la ner pengarna i en liten vit skokartong utan lock, som var full med eurosedlar. Sedan var det klart.
V hade vunnit. Vi hade vunnit!! Disa har ett giltigt pass!
Känslan att gå ut därifrån, med passet i handen...
Se filmen, så förstår ni.

En annan sevärd kort film är den från Asterix tolv stordåd, när Asterix och Obelix får i uppdrag att hämta en blankett, och provet går ut på att komma ut från myndigheten utan att bli galen.
Otroligt hög igenkänningsfaktor för den som har haft med spanska myndigheter och spansk byråkrati att göra.
Se den!

Här ett tidigare, frustrerat inlägg om spansk byråkrati.

15 kommentarer:

  1. Är hon inte svensk medborgare också? Passproceduren är ju BETYDLIGT enklare här...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, det är hon, men vi bor ju i Spanien och kan inte åka till Sverige för att ordna pass. Och i Spanien går det bara att beställa svenskt pass på den svenska ambassaden i Madrid, vilket på inga sätt är enklare än att gå till en spansk passexpedition. Resa dit och hem, betala övernattning i Madrid, de skickar passbeställningen till Sverige som skickar tillbaka passet till Madrid som skickar vidare, om man så önskar, till konsultatet i Sevilla för 18 euro (frö att slippa hämta ut det i Madrid), dit man måste åka en vardag för att hätma det. Krångligt och väldigt dyrt alltså.

      Radera
    2. Läs gärna Sol som sol-Emmas inlägg som hon länkar till här nedanför om hur det rä att som utflyttad svensk ansöka om nationellt id-kort i Sverige. Jag var med om samma sak förra sommaren :-)

      Radera
  2. Jag säger bara GRATTIS! Herrejisses vad jag vet vad du menar. Dessa förbannade j-a kopior! Det är någon byråkrat högt upp som har aktier i bläck-och tonerindustrin. Jag lovar!

    Anna skriver ovan att den svenska proceduren är betydligt enklare. Njae... Inte om man är utflyttade, det fick vi erfara när vi ansökte om nationella ID-kort i Sverige förra sommaren:
    https://solsomsol.blogspot.com.es/2016/08/att-ansoka-om-nationellt-id-kort.html
    Passproceduren ska vara lika som för korten, har jag hört sägas.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hahahaha! Ja, det tror jag också! Finns ingen annan anledning till det här krångliga systemet!
      Jag ansökte också om nationellt id-kort förra sommaren i Sverige, och har precis samam erfarenhet som du! Du milde!

      Radera
  3. Hej!
    Ja den videon har jag sett massor av ggr, lika "kul" varje gång. Han som spelar där var med i såpan Amar en tiempos revueltos, såpan som gick (går?) i 100-tals avsnitt. Han var en korkad lagerchef. Jag slutade titta när dom bytte ut nästan alla bra skådespelare. Francotiden, den var intressant.
    F ö så har jag sorgligt på min blogg sen 26 juni :(
    Kram P ♥

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jesús fastnade nyligen för den serien. Jag tittar ibland. På nätet. Smidigt. Jag ska fråga honom om han känner igen manenn i videon.
      Se Asterixfilmen också, den är verkligen bra!
      Post är på väg.
      kram

      Radera
  4. Hej Annika! Helt otroligt att de är så osmidiga, o att somliga verkar njuta av det! Stort grattis till er, bra att ni kom dit med alla papper som behövdes, o lite till! :) :) Stor solig clownkram till er!! :) :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. tack! Ja, det kändes otroligt bra att gå ut därifrån med passet i handen!

      Radera
  5. Hej Annika! Jag visste inte att ni numera bor i Aracena! Jag var där med min sambo (sevillano) för precis en månad sen -älskade det! Jättemysigt, jag antar att ni trivs bra! Vi flyttar till Sevilla i november, och kommer att bo där i alla fall ett år då vi numera väntar vårt första barn -spännande! Förstår att byråkratin är lång, krånglig och otrevlig...samma sak i Portugal om inte värre!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh, vad spännande! Föds barnet i Spanien? Var bor ni nu? Kom tillbaka till Aracena så vi kan ses och prata mer!
      Vi trivs väldigt bra här!

      Radera
  6. Grattis!
    Oscar har också fått pass idag :-) Vi fick lite panik för hans ID-kort hade gått ut också och om inte det gäller så kan man inte hämta ut pass och första tiden för att få förnya ID-kortet var 25 augusti medan vi kunde få pass redan den 11 juli. Eftersom vi ska resa innan 25 augusti så gick det ju inte att vänta... Gick dit och grät precis när de skulle stänga så en tjänsteman jobbade över 10 min för att fixa ID-kortet!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fy, vilken stress!
      Men kan han inte resa med ID-kortet?
      Disa har inget ID-kort, utan det räckte med antingen Libro de familia eller födelsebeviset.
      Tur att det ordnade sig!

      Radera
  7. Men vänta... Behöver man visa elräkningen för att ansöka om sitt barns pass?! Hahahah!!
    Tysk byråkrati är inte så rolig heller, men den ligger nog ändå i lä. Jag brukar i alla fall ha ärendet fixat när jag går ut ur byggnaden.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hehe, kan hända att jag överdrev lite... Men inte mycket. Man får vara beredd på att visa upp elräkningar och diverse konstiga papper för vad som helst. Bäst att ha den med sig.
      Här måste man räkna med att INTE ha ärendet fixat när man går ut ur byggnaden. Det är sällan det går så smidigt som det gjorde den här gången.

      Radera

ny gadget

ny gadget