måndag 22 maj 2017

Snart börjar Disa spanska skolan

Min bloggkompis Sol som sol-Emma skickade ett meddelande om att det är bloggportalen i Spanien som har problem. Skönt att veta. Det är inte mitt fel när bloggen inte fungerar :-)

Jo, det var ju informationsmöte i Disas skola som hon ska börja i september. Jag hann inte vara med på hela mötet, men det var bra det jag var med på. Jag tror stället blir bra. Jesús också, han har redan varit på besök med sina skolbarn, som ska vara faddrar åt de små som börjar ettan till hösten.

Skola, tänker ni nu, är inte Disa liten?
Jo, hon fyller tre i sommar.
Men här pratar man om skola redan för treåringar. Educación infantíl. Förskola kommer jag att kalla det hädanefter. Det är inte obligatoriskt, men alla spanska ungar börjar när de är tre år. En bidragande orsak är att dagis (låt mig skriva dagis för att inte blanda ihop begreppen) är så himla dyrt här. Och förskolesverksamheten är gratis. Precis som på dagis går barnen mellan nio och två, men här får de gå hem och äta lunch, då när förskolan är slut (på vårt dagis betalar man för lunch klockan 12, den som avstår får ta hem sitt barn den tiden istället). Vid tolv får de äta medhavt mellanmål.

Det är inte fri lek på dagis heller men här på förskolan är verksamheten än mer inriktad på utbildning. En del tror felaktigt att barnen MÅSTE lära sig skriva och läsa här, innan de börjar ettan, men så är det inte.
Det de däremot måste är att vara blöjfria. Det är väl därför spanska barn blir av med blöjan tidigare än många svenska barn. Det ingår inte i klasslärarens arbetsuppgifter att byta blöja, så om barnet fortfarande har blöja när det börjar förskolan måste föräldrarna själva komma dit och byta. Däremot finns hjälppersonal som kan byta kläder om det händer en olycka. De är ju små.
På förskolan går barnen i tre år innan de börjar ettan i den obligatoriska skolan (där Jesús jobbar).
Bekanta och kompisar har pratat om skolvalet ett tag nu, vilken skola man ska välja, tvåspråkig skola, privat, nära, en där de går ända upp till tolv års ålder, om man får förstahandsvalet... I Aracena finns bara en skola för småttingarna, så vi behövde inte välja. (även om det finns en Montessoriskola i närheten, men den kostar 250 euro i månaden så den är inget alternativ).
Gudars, vad vi kämpade med alla papper och intyg som skulle lämnas med ansökan.

Jesús har som sagt redan varit på besök, och tyckte om både personalen och lokalerna. De har visst en fantastisk skolgård med gungor (inte vanligt på dagis), lekstugor och en jättestor sandlåda (!) där de kan smutsa ner sig (!!!).
På informationsmötet handlade det mycket om att förbereda barnen för skolstarten, och det var framför allt skolläkaren och logopeden som pratade. Vikten av kvällsrutiner och sömn, inte ge purémat, göra dem mer självständiga genom att sova i egen säng, få egna hushållssysslor, sköta påklädning själv, inte vara överbeskyddande, inte napp eller nappflaska för tändernas och talets skull, hur hjälpa dem med talet och så vidare. Det mesta visste jag ju, men en del bra råd fick jag också. Jag tyckte det var bra det de sa om överbeskyddandet, eftersom de flesta spanska föräldrar jag stöter på är oerhört överbeskyddande. Ungarna får inte klättra upp någonstans eller göra något på egen hand, för genast hörs det ett "te vas a caer!" (du kommer ramla) och befallning om att gå ner. Hela tiden. Ungarna får inte göra nåt.

Det blir intressant det här. Det känns bra.
Ett litet bekymmer är bara vad vi ska göra veckorna mellan vår semester och Disas skolstart i mitten av september... Finns inget dagis då.



2 kommentarer:

  1. Vad stor hon har blivit! Hoppas hon kommer att trivas i el cole! :)

    SvaraRadera

ny gadget

ny gadget