söndag 28 maj 2017

Högt och lågt i livet med barn

Tjejhelg. Disa och jag ensamma hemma. Jesús har åkt till norra Spanien för att spela på en festival. Han har jättekul.
Det har inte jag. Disa och jag har varit osams så många gånger under ett och ett halvt dygn, mest beroende på mig som har ganska dåligt tålamod. Det blir så när jag inte får någon återhämtning. Ingen tid ensam (förutom under siestan då jag panikdiskade och lät henne sova för länge eftersom jag inte orkade annat), bara fixa mat, planera mat, planera siesta, söva, torka bajs, torka snor, leka, förhindra olyckor, förhindra att hon kvävs av någon av alla smågrejer hon stoppar i munnen, ingen annan att prata med än min snart treåriga dotter. Som är bäst, bäst i världen, men jag måste få tillbaka lite energi... Någon gång under söndagen kommer Jesús hem igen. Då skulle jag vilja lämna hemmet, åka iväg till någon rolig plats ensam, med en bra bok...
Skulle se en kul film när hon somnat för natten, för att bli på bättre humör, men den filmen hade hon, under det näst sista raseriutbrottet, pillat in i VHS-spelaren, som en slags hämnd tror jag, och den går inte att komma åt.


Men vi tar några roliga grejer också. För det mesta är hon himla rolig och vi skrattar så mycket med henne.
De senaste dagarna har hon till exempel:

1. Sagt "Quiero nosa" (Jag vill nosa) när det var något hon ville lukta på. Vi har ju mest pratat om att katten nosar på olika saker, inte lika mycket om att vi människor luktar...

2. Upptäckt mina hår i armhålan. Oerhört fascinerad. Hon var tvungen att lyfta på mina armar flera gånger och studera det.
- Sånt hår har alla stora. När du blir stor får du också det.
- Jag har redan, sa hon på sitt sätt, och jag sa nä, och hon sa jo, och jag fick henne att känna efter att hon faktiskt inte har något.
- Inga barn har hår i armhålan. Bara vuxna.
- Ååå (hår)! Aj! sa hon och tog sig på hakan och överläppen. Så sent som i fredags skrattade hon åt att pappa sticks med sitt skäggstubb när han pussas.
- Du menar skägg? Nej, det har bara pappor.

3. Efter snabbduschen, när jag torkat henne, gick hon in i badrummet igen, stängde dörren och lät mig inte komma in.
- Sucio, sucio (smutsigt), hörde jag henne säga till sig själv bakom dörren.
När hon efter en lång stund ropade att jag fick komma in, såg jag henne inte först, bara en massa vatten på golvet, och sedan, bredvid toalettstolen, hade hon krupit ner i hinken med kallt spolvatten för att bada! I den hinken spolar vi ut allt kallt vatten i duschen innan varmvattnet kommer, och har det sedan att spola med för att spara vatten. Lilla Disa hade varit så förgrymmad över att hon inte fick bada i badkaret, att det blev en dusch istället eftersom det var så sent, att hon tog saken i egna händer. Allt för att få bada.

14 kommentarer:

  1. Tråkigt när det känns så! Gör det lätt för dig - gå till torget och käka så slipper du fixa med mat och disk!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag borde skrivit inlägget innan allt hände. För du har ju rätt. Istället bakade jag bullar, gjorde biffar och stuvade makaroner samt diskade (men
      det fanns inga rena bestick eller tallrikar, så nödvändigt). Inte klokt. Så orutinerat. Nästa gång blir det färdig mat ute och sedan åka iväg på utflykt, jag lovar.

      Radera
    2. Ensam med barn och bakade bullar !!!, gjorde biffar !!! och stuvade makaroner. Okej du fâr skylla dig själv :o) Jag lovar att jag aldrig ens kommit pâ tanken. Här brukar det vara, mackor, färdig soppa, muffinsbak, yoghurt, kokta ägg, lite grönsaker eller fruktsallad typ... Jag brukar knappt städa heller. Kanske trycka pâ knappen pâ dikmaskinen eller tvättmaskinen ;o) Sedan när sambon kommer hem sâ ser det ut som om vi haft leksakskrig hemma? Han brukar städa köket efter att han lagt barnet och jag bara vilar mig under kvällen och njuter av att kunna prata med en vuxen...

      Radera
    3. Ja, så himla orutinerat!!! Så där mycket gör jag ju inte ens om vi är hemma båda två med Disa! Jag borde ha kört på yoghurt och färdigmat.

      Radera
  2. Kan du inte se om det finns något barn från förskolan som hon kan leka lite med någon timme? När de är så små kanske föräldrarna måste följa med också, men då har man i alla fall någon vuxen att prata med.

    Jag tycker det avlastar väldigt mycket att barnen tar hem kompisar/går hem till någon, samtidigt som man vet att barnet har roligt. Det är inte kul att känna som du beskriver, men du är inte ensam (har gjort det många gånger). I Sverige är det Mors dag idag, jag tycker vi firar genom att försöka släppa det dåliga samvetet ett tag! Hoppas du får din ensamstund idag!

    /Anna, en av dina läsare

    SvaraRadera
    Svar
    1. Disa har inga direkta kompisar, och jag känner inga föräldrar på förskolan. Vet inte vad barnen där heter. Jag vet inte hur det är i Sverige, men här blir förskolan ingen naturlig plats för att lära känna andra föräldrar. Man kommer dit klockan 14, ringer på en klocka, barnet slussas ut och så går man hem. Jag tänker mig att D får kompisar när hon blir lite äldre, sådana som hon leker med efter förskolan och så. Hon leker med andra barn på förskolan har vi fått veta, men tittar mest på när hon träffar barn på lekplatser.
      Söndagen, mors dag, blev mycket bättre :-)

      Radera
    2. Jag förstår, det kanske är lite annorlunda. På vår förskola i Sverige brukar pedagogerna berätta vad barnet har gjort under dagen och vilka hen har lekt med, så får man ju ett hum om potentiella kompisar. Sedan verkar det inte riktigt vara samma hämtningsförfarande, här hämtar man ju barnet mitt i leken så att säga, och då ser man ju vem de leker med. Men som sagt, Disa kanske fortfarande är lite för liten, snart börjar hon säkert prata om de andra barnen, och då vet ni! :-) Härligt att söndagen blev bra!

      Radera
    3. Det låter trevligt!
      Ja, det ändras nog när hon blir lite äldre! Snart vill hon nog själv leka med kompisar efter förkolan/skolan!

      Radera
  3. Tycker du beskriver pâ pricken hur det kan kännas ibland att vara ensam med en tvââring. Vi har en femâring, inga konflikter, men fylld med energi, det hoppas, studsas, balanseras pâ alla möbler och pratar, pratar, pratar... Är vi tillsammans är det mysigt. När jag vabbade i en vecka för att han hade vattkoppor kände jag mig en aningen desperat och hade nedräkning till helgen...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hu, en veckas vabb... Fast tur att vabben finns :-) Här i Spanien sakans den tyvärr.
      Det hör tack och lov inte till vanligheterna att det känns så, men det händer, och jag tänker att det måste vara fler som känner samma sak :-)

      Radera
  4. Hej!
    Hon är rolig din Disa!! "Quiero nosa" hahaha...så gulligt. Förstår att du vill ha lite egen tid. Du får se till att få den!
    Jag lyckades få tid med min dotter i går på Mors dag men den var full av restriktioner hahaha...du får läsa. Dom förändras :-)Kram P ♥

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hahaha, vilken sträng dotter! Men det blev ju ett smakprov på en sockerkaka till slut :-D

      Radera
    2. Ja fast den var 2 cm bred och 1 mm tjock...smakade rent av illa torr, låg på ett fat för avsmakning :( Synd om mig :)
      Kul att du träffat svenskar i byn! Jag tar alltid med mig tidningar och ger bort när jag flugit :-) Unik? Svarade på det sista inlägg här :-)Som du ser.
      Kram P ♥

      Radera
    3. Verkligen sympatiskt att ge bort tidningen till andra behövande svenskar! Synd att du inte bor närmare Aracena!

      Knapert fika på mors dag... Ta igen det nästa år!

      Radera

ny gadget

ny gadget