onsdag 26 april 2017

Somliga morgnar...

Även om jag i regel avskyr morgnar, morgontrött som jag är, brukar de vara okej ändå.
Men inte alltid.
Den här morgonen handlade om sömnbrist.
Jesús fick Disa att somna lite tidigare än föregående kvällar, nämligen 22.30 (!) efter att ha gått med henne i vagnen i en timme eftersom hon inte somnade i sängen.
Sedan vaknade hon strax innan klockan fem på morgonen. Och somnade inte om.
Efter någon timme la sig Jesús i soffan på nedervåningen för att få sova lite mer, och efter ytterligare en timme fick jag, som var kvar med Disa, ett desperat vredesutbrott, vrålade Tyyyyst unge, håll tyyyyysst, jag måste sooooooova!!!!! rusade ut ur sovrummet och skrek Jag orkar inte mer!!!! eftersom jag hade diskat diskberg till en bra bit in på natten och inte sovit många timmar.
Det var inte första gången jag blev arg på Disa under de här timmarna, eftersom hon dessutom har börjat sparkas och slåss, och det tolererar jag inte. Toleransnivån är noll för sparkar och slag. Man få inte göra någon illa.
Jesús bar ner Disa, jag fick sova någon timme till, kände mig nära döden när jag var tvungen att gå upp, tänkte att nu måste jag behålla tålamodet, göra morgonstunden bra när det nu var som det var tidigare. Men så sparkade hon mig igen när jag skulle kamma henne.
Jag försökte så att vi inte skulle skiljas som ovänner, men när jag lämnade henne på förskolan var jag fortfarande arg och trött.
Och tyckte samtidigt så himla synd om henne, lilltjejen, två år och nio månader, med så få sömntimmar att hon hade däckat max en timme senare om hon fått vara hemma. På förskolan får hon inte sova, så det blir att hålla ut till klockan 14, när förskolan är slut.

Sådan kan en morgon också vara.
Blä.

6 kommentarer:

  1. Hej Annika!
    Känner igen det där, hade ju en som inte gillade att sova,iaf inte när jag ville att hon skulle. Från födseln :-) Åldern Disa är i kommer jag väl i håg...Tror det var den enda trotsåldern på min :-)
    Fick en bok på dagis om den åldern...
    Just nu så gråter ett barn här utanför i matkön. Har gjort så i över en timme. Ser ut att vara ca 2 år. Kön är lång och dom delar inte ut förrän kl 12...Kanske hon är hungrig? Eller sjuk kanske. Hemskt. Dom kom redan före 10. Ja vi har det olika men sömnbrist är vidrigt. Man blir grinig milt sagt. Så får man dåligt samvete. Kram till er P ♥♥

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vadå matkö? Får de gratis mat? Vilka? Alla som vill eller bara de som har nåt visst intyg på att de inte har råd?


      Annika! Det är intröe lätt alltid. Jag har sett att du är en fantastisk mamma. Mjuk och snäll och med tålamod. Hoppadäs Disa hade en bra dag på dagis och kunde sova gott nästa natt. Kram!

      Radera
    2. Tove:
      Det finns massor av människor som inte har jobb och ingen inkomst alls här nere. Socialhjälp finns knappast. Dom måste givetvis vara registrerade så dom kan få hämta basvaror mm.
      Ser ju att det är samma människor oftast. Tror att just här utanför mig så är det nån hjälporganisation kanske också kommunen är inblandad...Om inte hjälporganisationerna fanns så skull folk svälta ihjäl. Fredagarna är kön jättelång innan porten öppnas och dom går in med sina kärror. Män kvinnor, barn. Många går inte i skolan...tror det är minst 10% som inte gör det.
      Andra letar i soporna hela dagarna :(
      Chao P ♥

      Radera
    3. Preciosa: ja, det dåliga samvetet efteråt! Kommr ALLTID!
      Många har det otroligt tufft. Tur att hjälporganisationerna finns. Vad skulle hända annars?
      Tove: Tack, det var snällt sagt. Jag har ju tyvärr inte alltid tålamod :-( Men vem har det...

      Radera
  2. Sömnbrist is a bitch! Minns många tårar och svordomar över nätter jaginte fick sova, eller när de inte ville sova middag och jag verkligen behövde.
    Hoppas ni får sova mer inatt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var ett undantag, den där jobbiga natten. Det har blivit lite så på sistone, men inte alla nätter. Vad sömnbrist gör med en!

      Radera

ny gadget

ny gadget