söndag 5 mars 2017

Kulturkrock - karneval på förskolan



Barnens karnevalsdag denna karnevalshelg var fredagen.
Förutom barnparad  och barnföreställning med trolleri och dockteater, märkte vi det på att Disa skulle komma utklädd till förskolan. Temat var Den magiska skogen, och förskolan hade skrivit en lång lista på förslag, som innebar prinsar och prinsessor (Varför? För att övervägande många vill klä småflickor som prinsessor), älvor, fjärilar och en massa annat. Troll stod inte med, men det var det första jag kom att tänka på för Disas del. Hon har ett riktigt trollhår! Lockigt och står åt alla håll. En trollutklädsel är säkert enkel att ordna, tänkte jag.
När dagen närmade sig började jag ångra mig. Ingen skulle fatta att hon var utklädd till troll. Det finns inga troll i Spanien, de ingår inte i den spanska kulturen. Spanjorer vet helt enkelt inte vad ett troll är.
Natten till fredagen satt ajg uppe och gjorde svans av en repstump som jag hade fått i järnaffären, gjorde ett slags halsband av ekollon, kastanjer, löv och färgglada träknappar, sydde på färska stora, gröna löv på Disas rustiga, ulliga bruna klänning (jag själv, Jesús sov i Sevilla).
På morgonen väckte vi henne tidigare än vanligt, mätte till svansen och sydde fast den, målade henne i ansiktet med grönt och brunt (inte så lyckat, men Jesús visste inte att man inte kunde gnugga ut färgen) och rufsade till håret riktigt ordentligt med en massa hårspray till hjälp, och knöt en liten röd rosett i rufset. Hon var så söt! Jag var riktigt nöjd ändå.

Klockan 12 var föräldrarna välkomna att komma och titta på barnen och på några dansnummer som de hade övat in.
Fem eller sex barn började gråta där de stod framför alla mammor och mor- och farföräldrar och fick tas om hand av sina marmor efter dansnumret. Disa grät inte, men jag fick en klump i halsen. Som hon stack ut! Runt omkring henne stod de andra barnen i färgstarka, mer eller mindre påkostade köpta dräkter, och där var hon, liten och tunn i brun klänning med hemmasydda löv och hemgjort halsband och svans som ingen i publiken såg. Och dessutom... vad hade de gjort med hennes hår?!!?
Det var så otänkbart att det tog en lång stund innan jag fattade vad som var fel.
Dessa förbannade människor! För dem är barn rena, välkammade, prydliga, som aldrig får sätta sig i sanden i sandlådan (om det hade funnits sand på lekplatserna) eller plaska i en vattenpöl. För dem var det så otänkbart att Disa verkligen SKULLE vara rusig i håret, att de mödosamt hade kammat ur all hårspray, kammat och kammat och till slut fäst upp håret i en stram hästsvans.
Det här störde mig orimligt mycket. Jag var så arg, det var kulmen på min eviga irritation över hur viktigt det är här att barn alltid är prydliga att se på och att de inte får smutsa ner sig.
Och det här med kläderna... Vi HADE kunnat köpa en dräkt. Det handlar inte om det. Men jag tycker att det är onödigt att köpa en dräkt till en unge på 2,5 år, som hen har fem timmar på förskolan, eventuellt ett par timmar på kvällen, och sedan aldrig mer. Varför lägga pengar på det? Varför inte göra något hemma istället?
Men det var jag och Jesús ensamma om att tänka.




Irritationen späddes på ytterligare, tillsammans med lite oro, eftersom de barn som annars äter frukost på förskolan (Disa till exempel, eftersom hon aldrig vill äta något hemma på morgonen, bara nappflaska) inte fick någon den här dagen, tror att det var för att Aracena-TV skulle dit och filma dem, och att lunchen fördröjdes med mer än en timme på grund av föreställningen för föräldrarna. Så Disa åt ingenting alls förrän efter 13.

Klockan 14 hämtade Jesús och jag henne som vanligt (förskolan är slut kl 14) och då hade personalen "omtänksamt" tvättat bort hennes ansiktsmålning också.

På kvällen gick vi till feriaområdet, liksom alla andra barnfamiljer. Jesús klädde ut sig lite, jag tog på mig mitt lösskägg och Disa fick tillbaka sitt rufs. Varenda unge hälsade på Jesús eftersom han har nästan alla Aracenas låg- och mellanstadieelever i musik. Alla barn var utklädda, många vuxna också. Sedan tittade vi på föreställningen. Det var Jesús bror, trollkarlen, och hans fru som trollade och hade dockteater för ungarna.




Jag hade tänkt att vi skulle fira Jesús lite också, han fyllde nämligen 42, men jag var så trött. Hade sovit lite hela veckan inte nått upp till sju timmar ens en enda natt, och nu var det bara stopp. Men när han kom upp till sovrummet med Disas nappflaska överraskningssjöng vi Cumpleaños feliz för honom och mitt på sängen låg hans present bland ett gäng ballonger, så lite födelsedag blev det. Och så hade vi ätit födelsedagslunch ute förstås!

31 kommentarer:

  1. Hej! Annika! Jag ville bara kommentera kort att jag precis hittat din blogg, och älskar den! Så kul att läsa om livet i Spanien. Jag bodde ett år i Fuengirola när jag gick andra året på gymnasiet, och besökte ofta staden efter det då jag hade en spansk pojkvän. Kan sakna Spanien och kulturen där enormt mycket! Saknade Sverige så jag höll på att dö när jag bodde där i perioder, så vet inte om jag skulle klara av att bo där permanent. Men, åker gärna dit på långsemester! :)
    Så fin eran dotter är, helt fantastisk! Förstår ditt dilemma med svenskan som du skrev om i något inlägg. Finns det svenska barnböcker att köpa där? Det som är bäst är ju att prata prata prata, och läsa men förstår att det är svårt när du är den enda personen som hon kan få svenskan från. Jag jobbar på som barnbibliotekarie, så möter många som letar böcker på sitt modersmål och vet hur bra det är för barnet att få chans att lära sig fler språk. Håller tummarna för att det går lättare för er framöver.

    Hälsningar från ett grått och disigt Malmö
    /Sandra

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Sandra! Tack för att du kommenterade, det är så roligt att få höra ifrån er som läser!
      Så spännnade att tillbringa ett gymnasieår i Spanien. Jag har varit i Fuengirola flera gånger, även om det är lite långt ifrån där jag bor. Jag har också saknat Sverige så jag hållt på att dö, men... det går över till slut :-)
      Det finns inga svenska barnböcker att köpa här. Inga svenska böcker alls. Få svenskar bor i den här delen av Andalusien. Men jag har sett att det finns en nordisk bokhandel i Fuengirola, lite långt dit bara (och dyra böcker!). När jag åker till Sverige brukar jag köpa med böcker, och nu har jag beställt från en svensk nätbokhandel och går och väntar på paketet!
      Vilket roligt jobb du har! Om du kommer på bra barnböcker för åldern omkring tre år får du gärna tipsa. Disa fyller tre i sommar. Jag tycker att det är svårt att veta vad jag ska köpa för barnhböcker när jag inte kan se dem innan.
      Hoppas att vårsolen snart kommer till Malmö!
      /Annika

      Radera
  2. Jag tycker Disa var jättefin! Särskilt innan de förstörde trollfrisyren!

    SvaraRadera
  3. Vad ont i hjärtat det gör att förskolepersonalen inte förstår att barn måste få vara just barn. Håller helt med dig i att hon var jättefin i sitt rufsiga hår, men att de kammar ut det och tvättar bort färgen? Vad gör det om hon har lite färg i ansiktet?! Suck. Kan knappt föreställa mig irritationerna du som förälder måste uppleva i det här landet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ibland blir jag så himla frustrerad... Men jag kan ju inte göra så mycket, kan inte ändra deras kultur. Det är min kultur som är annorlunda.

      Radera
  4. Annika, jag håller precis med dig och Jesús, varför ska man betala för en dräkt som ungarna har på sig i några timmar bara? Jag hade turen att ha en mormor som sydde fantastiskt bra och jag hade aldrig köpta dräkter och jag har klarat mig bra! :)
    Disa är ju ett perfekt litet troll, så söt i sitt rufsiga hår! Jag har inga barn men kan bara tänka mig hur irriterad jag skulle bli om man "fixar" till mitt barn som jag har gjort extra fin för karnevalen! Du har ju lagt ner jobb på hennes utklädning istället för att gå och köpa en, det kommer Disa komma ihåg, när mamma sydde en svans till mig när jag var troll! Varför ska man vara som alla alla andra när man kan vara sig själv?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi är inte så talangfulla när det gäller sömnad :-) Vilken tur du hade med din mormor!
      Precis, varför vara som alla andra? Men jag vill ju inte att hon ska känan sig utanför heller.

      Radera
  5. Åh, jag förstår att det kändes jobbigt. Man vill ju att ens barn ska känna att det passar in och om det inte gör det så ska det inte vara ens eget "fel" utan för att barnet själv vill se ut på ett visst sätt/vara lite annorlunda... Vad sa Disa om det hela? Var hon ledsen?

    Jag håller absolut med om att det är roligare och mer autentiskt om man själv gör en dräkt, som du gjorde, men jag vet ju också hur ytligt Spanien är. Det ska vara så fint, så fint... Man hade ju önskat att just karnevalen hade kunnat vara annorlunda.

    Jag tycker att hon hade en superbra dräkt och att det var bra jobbat av dig! :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Disa verkade inte ledsen. Märkte inget på henne. Men jag fick ju bara se henne på håll också, där under dansnumren, och när vi hämtade henne senare var de andra barnen borta.
      Jag gör hellre en dräkt själv. Det är en principsak! Får kanske se till att bli riktigt bra på att sy. Jesús har inget intresse av det alls :-(

      Radera
  6. Vilken liten trollunge!!! Hon är superfin, Annika, och du vet ju att jag också är sådan som hellre gör själv än köper färdigt.

    Vad tycker Disa själv? Om att hon var ett troll och de andra var féer och annat? Vissa barn vill ju inte vara "fina" medan andra (som jag) inte ville vara "fula".

    SvaraRadera
    Svar
    1. OOOOH! Klä ut henne till påskkärring i påsk bara för att reta fröknarna! :)

      Aouch, där växte visst hornen i pannan lite på mig.

      Radera
    2. Hahaha1 påskkärring! Det vore jätteroligt!
      Vet inte vad Disa tyckte om det, hur medveten hon var. Vet verkligen inte...

      Radera
    3. Kom på en sak! Du som översätter kanske skulle prova på att översätta en trollbok? Jag antar att du eg översätter till svenska. Barnböcker brukar ju inte vara så länga och inte i Disa-åldern. Har du bibliotekskort i Sverige? Såg att det fanns en del epub att låna.

      Radera
    4. Kul idé! Ska tänka på saken. Ja, jag har bibliotekeskort, men har ju inte tagit steget över till e-böcker än...

      Radera
  7. Blev riktigt ledsen av att läsa detta, så synd att man måste vara prinsessa för att inte vara annorlunda. Smuts är för spanjorerna liksom likamed fattigdom, även för barn. Jag är någonstans mittemellan Spanien och Norden. Tycker om att klä upp min dotter på veckosluten, men aldrig med parfym och annat tjafs. Och under veckan har hon mest mjukiskläder, fastän min svärmor säkert tycker jag borde klä upp henne under veckan också. I min whatsapp-mammagrupp var det en som var besviken på dagiset eftersom hennes ettåring alltid var smutsig och rufsig i håret då hon hämtade henne... Många tar för givet att barnen putsas upp innan föräldrarna kommer.

    Carina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, vi kunde ju byta dagisplats med den mamman :-) Här skulle det aldrig ske att Disa kom ut därifrån smutsig och rufsig! Vi har ju till och med fått säga till om att hon ska slippa parfymen! Jag ÖNSKAR att hon vore smutsig av att ha målat och lekt med lera och i vattenpölar när jag hämtade henne, istället för så här.

      Radera
  8. Dísa var jättesöt som troll! Synd att de inte fattade poängen med rufset och att de kammade ut håret. Hoppas hon var så liten att hon inte själv kände sig som att hon stack ut eller att det inte blev bra. Tycker också det verkar onödigt med dyra utklädslar till så små barn - och med att de alltid ska vara välkammade och "perfekta" - gäller det pojkarna också eller är det bara tjejerna?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det gäller pojkar också, men de har lite mer spelrum.
      Jag hoppas också att hon inte kände att hon stack ut, men jag vet inte. Nu är jag bättre förberedd inför nästa års karneval.

      Radera
  9. Jag hör nog till kategorin föräldrar som är djupt tacksam att man kan köpa maskeradkläder. Jag är extremt ohändig och tycker inte alls om att sy eller pyssla. Men, jag har lite liknande irritation, att barn är ganska bortskämda kanske, att det kan bli lite för mycket, födelsedagskalasen med presenter, dekorerade târtor, lekar, vackra barnrum, högar med leksaker, pâsk, badleksaker, sandleksaker, sportutrustning, skridskor, badringar, pyssel, böcker. Vi har köpt 2 dräkter pâ 5 âr och vi gjorde sâ med flit att vi köpte tvâ storlekar för stort. En del barn älskar ju att klä ut sig men det gör inte mitt. Han bryr sig inte. Vi köpte en indiandräkt och använde bara jackan med leggings först när han var för liten för byxorna, sedan använde vi den tvâ âr till och sedan köpte vi en säckig drakkostym. Jag tycker att kostymer kan man hitta som inte blir jättedyrt jag har mer problem med skor, gummistövlar, regnkläder och skidbyxor... Det använs inte heller sâ ofta och han växer alltid ur det innan vi använt det mer än ett par gânger. Skor kan vara ganska dyra och svârt att hitta skor som är sköna, rätt storlek, som barnet kan ta pâ själv och tycker om.
    Vanliga kläder sliter han ut och jag tycker det är roligare och lättare att köpa :o)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var smart tänkt, att köpa för stora dräkter så de räcker ett tag! Undrar om det går här? Om folk återanvänder dräkter? Utklädningsdräkter är inte så dyra här heller, det var mer en principsak nu, att jag inte tycker att man ska vara tvungen att köpa :-)
      D växer så lite så kläderna räcker i en evighet! Regnkläderna från i somras är fortfrande för stora! Eller köpte jag dem sommaren 2015? Ja, det gjorde jag ju!

      Radera
  10. Dessutom bestämde min son att klippa sitt hâr själv med kökssaxen klockan 06:55 i lördags morse när vi föräldrar fortfarande lâg kvar i sängen... Han ser absolut inte välkammad ut. Vi fick typ rycka ut och raka av honom resten av hâret som var pâ utväxt för jag tycker det är fint med lângt sommarblont hâr... Och jacken efter kökssaxen syns fortfarande ! Plus att han nu ser ut som om han har leukemi? är barnsoldat ? han är ju jätteblek efter vintern... Motsatsen till välkammad kan man säga...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh hu!
      Tur att det bara var håret han klippte ;-) Sitt eget, dessutom. Han hade ju kunnat klippa ditt, där du låg och sov :-D

      Radera
  11. Hej där i Spanien, läser en mycket intressant berättelse om barnens karneval-dag. Det var sannerligen en riktig kulturkrock, jaså vet inte Spanjorerna vad ett troll är, men själv klart har inte landet de skogarna med mossbevuxna stenar m.m. som vi har i Sverige, av det blir det ju mystik.
    Jag skulle bli 'rosenrasande' om de ändrat på mitt barns utseende m.m.
    så jag förstår dig precis och håller med dig till 100% om allt det du beskriver. Då vill jag bara tala om för dig att eran Disa var den vackraste finaste unge där på karnevalen, en riktig söt liten 'trollunge' med ett fantastiskt hår. Det håret måste vara på det viset, absolut inte skämmas eller platta till på något vis, hon är hur charmig som helst.
    Du vet väl också att när man i Sverige säger 'trollunge' betyder det inte något negativt utan precis tvärt om.
    Ni ska vara stolta över ett så vackert barn.
    Har ni klassträffar någon gång där på förskolan ? Tag med bilder på de svenska sagoberättarnas fantasifulla troll och förklara de sagorna för lärarna, barnen och föräldrar så de kan förstå vad ett troll är för något.
    Jag mins mycket väl när våra barn gick i 'Mulleskogen' och träffade skogsmulle trollet.
    Jag tänker på kulturkrocken i Sverige vid skolavslutningen,
    deras ålder var ca. 8 år, alla barnen var givetvis fin klädda,
    en flickas föräldrar kom från Syreien, tösen hade en balklänning på sig
    med diadem i håret m.m. Visst var hon fin, men du förstår skillnaden och denna kulturkrock

    Ja det är mycket man skulle kunna skriva om detta ämne 'kulturkrock',
    det gäller att man måste respektera varandras olikheter och kulturer.
    Din man som då är spanjor kan väl förklara lite bättre för andra om sagornas troll, säkert kan du väl också Spanska också, det både vill och måste man om man ska leva och fungera i sitt nya hemland.
    Ja klä ut henne till påskkäring, ha ha ha ....förklara för dem om den tanten.

    Må så gott och lycka till/ Hälsningar från Eva som bor intill en skog med troll . . .


    SvaraRadera
    Svar
    1. Den här lilla ungen är det vackraste jag någonsin har sett, men jag misstänker att alla föräldrar tänker så :-) Men tack för snälla ord!
      Det finns inga klassträffar, men jag får förklara för Disas pedagog om det här med tomtar och troll... Jag förstår precis flickan från Syrien och henens mamma. Jag är ju tvärtom, varken jag eller dottern kommer i balkläder när alla de andra gör det... Det var en gång på ett bröllop då jag verkligen stack ut.
      Vi ska få komma till förskolan någon timme i påskveckan, då kan vi båda prata om troll med barnen. Bra idé. Eller påskkärringar!
      Jo, jag är flytande på spanska.
      Tack för den långa kommentaren, Eva vid trollskogen!

      Radera
  12. Åh, jag hade blivit vansinnigt irriterad! Tog du upp det med pedagogerna? Typ "por qué le dañaron el disfraz?" Eller kändes det bara för mycket att stångas mot?
    Jag tror det märks mindre på pojkar, men jag minns att Gael väldigt ofta var vattenkammad när vi hämtade honom i Colombia. Som vi alltid rufsade till så fort vi kom utanför dörren på förskolan...

    SvaraRadera
  13. Är det inte samma på förskolan i Sverige ? ;-)
    Jo, nu har vi tagit upp det. Det visade sig att tofsen som Disa hade i rufset hade börjat kana, så då tog personalen ur den och ändrade frisyr samtidigt. De har aldrig hört talas om rufsiga troll.

    SvaraRadera
  14. Jag läste inlägget snabbt häromdagen och blev så irriterad... Speciellt på stereotypa utklädningskläder men även på att inte få klä ner sig... Ja, att speciellt flickor ska vara så himla söta, fina etc. Grrr!
    Jag tror absolut på att tala med dem, speciellt det som irriterar dig för om några år kommer Disa undra varför ni inte tycker likadant, för min sexåring är det väldigt viktigt med rätt o fel - om jag påpekar att jag tycker nått på förskolan är fel tar han det väldigt personligt, så även viktigt att förklara kulturkrockar. Jag vet inte om jag hade stått ut med parfym, vattenkammning etc. Men börjar det inte ändras även i Spanien? På förskolor som är mer libre, hippie? Jag tycker jag ser fler barn i mysbyxor/träningsbyxor som leker än för bara några år sedan... Kanske inte inne i stan men absolut vid stranden. Eller är det en klassfråga? Intressant att följa er resa!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vet inte om någon ändring är på gång. De flesta ungarna på vår förskola har vettiga kläder men är samtidigt välklädda/finklädda. Ungefär så. De riktiga finkläderna har de mest på helgerna, på promenader med familjen. Men man ser mer av det i Sevilla än här i byn.
      Jag står inte ut med parfym och har sagt ifrån, så det slipper vi. Men frisyrer får hon. Egentligen bara för att hon inte ska vara annorlunda jämfört med de andra barnen. Jag struntar i välkammade frisyrer. Men roligt också när förskoleläraren får till något särksilt fint, eftersom vi själva är så dåliga på frisyrer.
      Vi har nämnt det som hände.
      Jag kan förstå att din sexåring tar dina påpekanden om förskolan personligt. Det är ju hans värld, så ja, viktigt att förklara!

      Radera
  15. Nu har vi haft karneval i franska förskolan. Efter att du hade skrivit om det tänkte jag lite extra pâ hur barnen var klädda. Av 200 barn tror jag att alla flickor hade prinsessklänningar, skönheten och odjuret, marie antoinette, frost, flamencoklänning... Det fanns en flicka som kanske var robin hood fast med kjol? Och en som var utklädd till rugbyspelare? Men väldigt stereotypt. Gärna med diadem. Pojkarna var lite mer olika klädda. Men majoriteteten var klädda som superhjältar. Spindelmannen, superman, batman o s v. Pirater och riddare. Inga poliser eller brandmän vilket förvânade mig lite. Tvâ stycken drakar. Jag tror jag ska köpa en clownperuk och clownnäsa till nästa âr eller kanske en hajdräkt. Ett barn hade hemmagjord dräkt tror jag? Väldigt väldigt väldigt stereotypt i alla fall. Prinsessa och superhjälte... Just därför vill jag gärna att mitt barn ska vara ett djur men själv vill han nog gärna ha en dräkt med ett vapen...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för kommentaren! Vad roligt att höra! Att du tittade efter hur barnen var klädda. Tråkigt bara att det var så stereotypt som du beskriver... Så onödigt! Så begränsande!

      Radera

ny gadget

ny gadget