måndag 20 mars 2017

Aldrig mer bo i storstad

Sevilla är den vackraste storstad jag vet, men att flytta därifrån är bland det bästa vi har gjort. Jag är tacksam varenda dag för att vi, tack vare en ny jobbsituation, kunde flytta. Jag hoppas att jag aldrig någonsin kommer att behöva bo i en storstad igen. Jag är ingen stadsmänniska.

Varje fredag efter lunch åker vi dit, jag för att jobba, Jesús för att repa, och jag avskyr att behöva stanna ända till lördagen innan jag får åka därifrån. Jesús pappa försöker få oss att stanna så länge som möjligt, och jag vill åka därifrån så snart som möjligt. Den händelse som jag återkommer till mest i minnet från det här årets första tre och en halv månad, är den enda fredag då Jesús inte repade på kvällen och jag åkte ensam till Sevilla. Glädjen att åka direkt från storstaden och tillbaka till Aracena... Jag önskar att varje fredag vore så.
Jag ser de fula höghusen, motorvägarna, reklamskyltarna, shoppingcentren, butikerna, fabrikerna, människomyllret, barerna och restaurangerna, och förvånas över att jag har stått ut så länge med att bo mitt i allt det där.
Visserligen uppskattar jag det vackra i Sevilla mycket mer nu när jag bara är där på tillfälligt besök, att besöka och turista i en storstad brukar bara vara roligt, men det bästa är ändå att åka därifrån. Glädjen i det...
Ja, i och med flytten till Aracena kom själva grundgläjden tillbaka till mig, den som varit borta så länge. Jag får inte ångest av att Jesús pratar om hösten, då han äntligen kan plocka svamp igen, av tanken på att jag kanske fortfarande är kvar här då. Nej, jag har börjat se fram emot saker jag också. Inte hösten, inte än, för vi har inte lämnat den kalla årstiden än, men våren och sommaren, värmen. Jag är inte instängd i en lägenhet i storstaden längre, här i bergen är det svalare, vi har patio och kan svalka oss med trädgårdsslangen, det finns bäckar att bada i och pool. På nätterna kommer temperaturen att sjunka. Jag ska plantera hallon och blåbär i krukor, ha en hängmatta, citronvatten i en kanna i kylen och äta tomater och spanska sommarfrukter. Åka till havet och bada.

Det blev en sådan bra förändring för oss allihop. Jesús gillar visserligen Sevilla, han har växt upp där, bott hela sitt liv där, har alla vänner samt familj där och tycker att det är roligt att åka dit på helgerna. Men han trivs bättre med att bo utanför stan och ha nära till skogen. Han trivs i skolan där han jobbar och blir igenkänd precis hela tiden.
Disa kan numera gå ut, leka i pation, vara i skogen och leka i fontänerna, har nära till förskolan där alla ungar i området går, dem hon sedan träffar på lekplatsen. Jämt när vi går ut hälsar folk på henne, föräldrar från förskolan, kollegor till Jesús, tanterna i mataffären, Jesús elever. Det känns tryggt att så många vet vem hon är, då finns det alltid någon som kan försvara henne om det skulle hända något. Hon har visserligen en mamma som jobbar mer än tidigare, men det är en mycket gladare och snällare mamma, och hon får uppleva mycket och andas ren luft.
Pipen stortrivs. Han har ett helt hus att leta sovplatser i, istället för att bara välja mellan ryggstödet på soffan och sängen, som i lägenheten. Han brukar ligga och sola i pation, och går ut på långpromenader när han vill. Följer ibland med en bit på barnvagnspromenader, tittar på hästen i hagen, slåss med andra katter, hoppar ut genom sovrumsfönstret och går omkring på taken.
Och Jesús pappa, som avskydde idén om flytt, träffar vi mycket mer nu än när vi bodde i Sevilla.
Aldrig, aldrig mer lägenhet i storstad.


Har ni bott på fel plats någon gång? Var bor ni nu? Hur är det?



Aracena

22 kommentarer:

  1. Håller helt med! Bodde ett år vid Högalid (på Söder i Stockholm, alldeles vid Hornstull) och det räckte. Är inte heller gjord för storstäder. Eller lägenheter, för den delen.

    Tänk så bra det blev, Annika!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det blev bra för oss båda!
      Nu är du långt från Hornstull:-)

      Radera
  2. Hej! Ja men så härligt det låter! Verkligen! Ja man ska trivas absolut och det ser så mysigt ut på bilderna hos er!
    Jag trivs här i Torre men lika bra hemma i Sundbyberg...bra att man kan åka hit och dit om än un poco jobbigt nu vid min ålder :-)
    Annars skulle jag gärna bo i en by som er eftersom jag klarar mig på spanska(nåja)men är en förutsättning att man gör tycker jag.
    Du får väl ändra bloggtiteln nu då :-)
    Kram P ♥


    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag vet, måste ändra bloggtiteln... någongång gång när jag får tid :-)
      Fantastiskt att du kan välja!
      Varför inte bo i en mysig by (som den här!) en litet tag? Flytta till i några veckor? Det vore nog spännande!

      Radera
  3. Fint att det blev så bra! Vi håller just på att flytta ifrån platsen som blev så fruktansvärt fel för oss, en ganska litet konservativt samhälle där precis alla har barn och precis alla går i kyrkan. På åtta år har vi inte hittat en enda vän som bor där som vi kan vara oss själva och ärliga med. Restaurangerna där är bara trista kedjerestauranger som typ Olive Garden. Och vi köpte ett alldeles för stort hus som tappade i värde omedelbart vi hade köpt det och sen var vi tvungna att ösa en massa pengar in i det på grundläggande reparationer så vi kunde inte ens komma iväg och resa till bättre ställen på flera år. En ren katastrof. Döden. Men som sagt nu ska vi väl äntligen komma därifrån. Tack gode gud!
    För min del älskar jag inte högljutt och centralt storstadsliv eller att partaja men vill gärna ha caféer, restauranger och pubar och sånt inpå knuten utan att behöva köra bil dit (i USA innebär det ofta att man måste bo på ett litet större ställe, i Europa är det ju väldigt annorlunda). Jag vill dessutom vara anonym när jag rör mig på gatorna. Jag växte upp i en småstad där alla kände alla och tycker inte om den sociala kontroll som blir på en sån plats. Så, ja, helst kanske mellanstor stad (mer än 500,000 iallafall...).
    Igen, skönt att ni hittat rätt på den plats ni kom till!

    SvaraRadera
    Svar
    1. jag läste det inlägget om att ni ska flytta, och tänkte kommentera senare när jag fick tid...
      Underbart att ni nu har möjlighet att flytta, när det blev så fel. Åtta år på¨fel plats, i fel hus, är lång tid.
      Blir spännande att se vad det blir nu.
      Jag förstår att du inte gillar den sociala kontrollen på ett litet ställe. Jag växte upp i en småstad, och det var inte så illa. Platsen vi bor på nu är mindre, men jag komemr nog inte känna av nackdelen med att alla känner alla, eftersom jag inte kommer härifrån och inte bryr mig om vad övriga här tycker och tänker eftersom jag är ny.
      Jag tycker inte om anonymiteten i en storstad, då man inte ens tittar på den man möter på en annars tom gata, till exempel. Än mindre hälsar.
      För mig är en mellanstor stad inte en på en halv miljon invånare, snarare 50 000 :-D
      Hoppas att nästa boende kommer att bli det rätta för er!

      Radera
    2. Det kan ju ge en helt annan frihet att vara på en liten plats om man inte är därifrån och det sociala trycket liksom inte gäller en själv. Så har jag inte känt förut.
      Och, haha, ja perspektiven är helt olika beroende på tidigare erfarenheter förstås (och, tror jag, beroende på staden självt och landet)! Det samhälle jag anser vara för liten just nu har egentligen 80,000 invånare. San Diego har 1,8 miljoner och den känns rätt "lagom" för mig....men okej, kanske 250,000-300,000 kunde räknas som mellanstor :) . Jag växte ju upp i Nyköping med 30-40,000 (tror jag) och det känns vääldigt litet. Min kompis från Moskva däremot tycker att San Diego är en håla, likaså min bekanting från Buenos Aires ibland :S .
      Ja, håll tummarna för att det blir bra så småningom.

      Radera
    3. Hahaha! Ja, perspektiven!

      Radera
  4. Skönt att ni trivs! Kommer Jesus fortsätta jobba nästa termin på samma skola eller måste han söka igen?

    Jag trivs väldigt bra i centrala Gbg och tycker det är en lagom stor stad för mig. Jag älskade bo i både Madrid o Barcelona även om jag sista året i Barcelona var så trött på avgaser, bilar, ljud etc - blev typ allergisk, snorade, ögonen rann, hostade etc. Så vi flyttade till Cambrils, en söt liten fiskeby med långa stränder etc som borde varit en dröm men jag blev deprimerad och bestämde mig ju till sist för att flytta hem till Sverige (vi gjorde mer eller mindre slut även om vi hittade tillbaka). Jag bodde i Varberg under mina tonår och älskade närheten till havet. För mig är havet viktigt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Han måste söka igen, men troligtvis kommer han att få vara kvar.
      Kändes det inte instängt att bo i Madrid, ås långt från havet?
      Jag behöver närhet till skog, och det har jag äntligen fått nu.
      Så tråkigt att det inte blev som du hade trott i fiskebyun. Det låter så mysigt, men det är ju ingen förutsättning för att det ska bli bra. Skönt att du har hittat rätt!

      Radera
    2. Jag trivdes väldigt bra mina 3 år i Madrid, trivdes att bo centralt (Puerta de Toledo) och pluggade i Chueca. Jag åkte nog aldrig ens utanför sta... Ångrar att jag inte besökte Segovia eller Toledo.

      Jo, felet (för mig) med Madrid är helt klart att havet är alldeles för långt bort... det är väl därför jag älskar Barcelona storstad + hav. När jag bodde i Madrid åkte jag ner ca 1 helg per månad till Cartagena/La Manga och var i sommarhuset juli-sept så fick min dos. Jag trivs bäst vid havet, i Göteborg är det ju ganska lätt att åka ut i skärgården, utflykter längs kusten och finna natur.

      (aqui no hay playa - som den kända låten;)

      Radera
    3. Toledo är så värt att besöka, så gör det någon gång i framtiden, när du får tillfälle.
      Vad länge du bodde i Madrid!

      Radera
  5. Vad underbart det låter! Jag bodde i Paris och lite utanför Paris, alltid i lägenhet, i 20 år innan jag vågade bejaka landsbygdstanten i mig.
    Nu bor vi i ett hus nära skogen även om det finns allt man behöver och mer där till på 10 minuters bilfärd så ÄR det "landet".
    Jag har aldrig trivts så här bra, jag har hittat hem!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Landsbygdstant! :-D Jag är också en sådan!
      Så underbart att du har hittat rätt! Så fint!
      Jobbar du kvar i Paris och pendlar?

      Radera
  6. Jag har nog fortfarande inte hittat rätt. Är glad att vi inte bor mitt i Sevilla-smeten, utan i förorten där vi ändå har viss närhet till obebyggda områden och en stor grönskande park.

    För ett par år sedan bodde jag i en engelsk arbetarklasstad och som jag avskydde det. Korridoren jag bodde i var sunkig och på gatan utanför hördes jämt polisbilar åka förbi. Som grädde på moset var det en ganska osäker plats där man inte kunde röra sig fritt i mörkret och verkligen inte flasha värdesaker. Kände mig så trängd och olycklig på den platsen.

    Men för att prata om en plats jag verkligen trivts på jag nämna Växjö där jag läste på universitetet. Campus ligger utanför stan, nära naturen, men man kan ändå cykla överallt. Lagom stort för mig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vilket ställe, där i England! Så fel det blev för dig!
      växjö är fint. Lagon stort, och med en massa skog runt om!
      Den plats som jag har trivts bäst på är nog Åland, där jag gick på folkhögskolan mitt på ön. Mitt på landet. Fanns ingenting runt om, och vi som gick och bodde där var fast på skolan, och det var fantastiskt.
      Undrar var du hamnar härnäst?

      Radera
  7. Jag är absolut inte en lantis men bor helst inte i en storstad heller. Just nu känns Umeå så himla rätt. Jag är i Stockholm en del i jobbet och varje gång jag kommer dit känner jag "fin stad, trevligt att vara här, så himla fantastiskt att jag slipper bo här".

    Bogotá gillar jag, men skulle vi flytta tillbaka till Colombia skulle jag helst bo på någon mindre ort.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hahaha! Som jag då! Jag tycker att det kan vara roligt att besöka storstäder, ett par dagar eller så, men inte mer. Jag vill inte bo i en storstad igen. Har aldrig velat bo i en stad.
      Är det någon särskild ort du skulle vilja bo på?

      Radera
  8. Åh, Aracena!

    Jag är inte heller någon storstadsmänniska. Det har jag vetat hela tiden. Men ändå funderar vi på att flytta tillbaka till den mycket mer befolkningstäta västkuststaden Göteborg. Vi får se. I så fall vill jag bo i utkanten. Kanske i något annat samhälle än själva Göteborg? Det låg hyresrätter ute i Gråbo nu, det kanske kan vara något? Jag har aldrig varit i Gråbo men det verkar vara lite mer lantligt.

    Nu bor vi ju i Umeå men tidigare har jag bott i Mölndal, Göteborg, Salamanca och Almonte. Mölndal minns jag inte mycket av, eftersom jag var liten när vi flyttade. Salamanca tyckte jag var en bra stad. Lagom stor. Fin. Men ingen access till naturen, direkt. Almonte tycker jag verkligen om! Lagom stor by med smala gator och låga hus. Därifrån åker vi lätt till havet. La playa del Torre del Loro vid Mazagons parador är en favorit som vi tyvärr besöker alldeles för sällan...

    Ja, nu vaknade mitt Spaniensug ordentligt! Tur att det inte är så lång tid kvar till nästa besök! :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, inte långt kvar nu, snart åker ni!!!
      Men det låter väl jättebra, att bo utanför Göteborg? Så nära att man l'ätt tar buss, tåg eller spårvagn in? Lerum? Alingsås? Jag känner inte heller till Gråbo. Spännande att stå inför en sådan flytt!

      Radera
  9. Vad skönt att ni hittat rätt! Jag vill bo nära stan eftersom jag inte har körkort. Här i marinan trivs jag! Vi har natur med båtar, svanar, änder och hägrar. Och ändå tunnelbanan precis intill :) Önskar er allt fint med nya boendet!!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack!
      Det låter och ser så fint ut med er husbåt!

      Radera

ny gadget

ny gadget