fredag 10 februari 2017

Disas namnsdag



För en vecka sedan stod det Disa i den svenska almanackan.
Enligt Jesús. Jag vet inte varför han minns det, när han knappt kommer ihåg när jag fyller år, men det gör han.
Spanjorerna har frågat oss vem Santa Disa var, för här har alla namn efter helgon, och de namn som står i kalendern är olika helgons dag. Kanske därför många tar namnsdagar på lite större allvar?
Vi såg namnsdagen som en perfekt ursäkt till att baka tårta, så vi samlade ihop ett litet gäng. (En familj uteblev eftersom det hade regnat dagen innan och det kunde vara vått i gräset. Spanjorer och väder...)
Disa har så bra minnen från när hon fyllde två år i juli (!) och pratar ofta om det, tårtan, ljusen som skulle blåsas och så, och hon såg fram emot tårtan som vi skulle baka nu. Hon dekorerade med strössel och jordgubbar och hela handen hamnade i grädden ett par gånger.




Vi drog iväg till en fin grillplats i närheten. Där grillade vi sardiner och kött, och hade med oss croquetas, ensaladilla, hembakt olivbröd, salchichón och drycker och snacks, och så tårtan förstås. Det blåste så mycket att Disa aldrig fick chansen att blåsa ljusen, det gick inte att tända dem, men vi sjöng födelsedagssången Cumpleaños feliz som hon tycker så mycket om och går och sjunger på själv varje dag, och hon blev så glad!
Och det blåste kallt och vi frös och frös och skyddade maten från Beethoven, en stor sankt bernhardshund som bor där i närheten, och hunden Gordo förstås, som är ännu ivrigare, men han är så liten att han inte når upp till bordet.


6 kommentarer:

  1. Det här med att vara livrädd för smuts och väta verkar vara vanligt i många länder. När jag skolade in vår dotter på förskolan nyligen skolade en rysk mamma in sin son samtidigt. Första dagen hade snön töat under natten och blivit stora vattenpölar på gården. På rasten drogs barnen givetvis till dessa och det dröjde inte länge innan de svenska barnen satt, låg och hoppade i pölarna. De hade regnställ och vattentäta overaller men blev givetvis både blöta och smutsiga. Den ryska mamman vägrade låta sin son gå ut. Hon stod i fönstret och tittade chockad på vattenleken utanför. "Så hade man ALDRIG låtit barn göra i mitt hemland" sa hon förfärat när vi kom in 😊

    SvaraRadera
    Svar
    1. Samma som Spanien då! Här finns ju inte ens regnställ att köpa!
      Här är det uteslutet för ett barn att närma sig en vattenpöl.
      Hoppas att den ryska mamman vande sig och att barnet fick leka som de andra :-)

      Radera
  2. "En familj uteblev eftersom det hade regnat dagen innan och det kunde vara vått i gräset." Hahahaha ALLTSÅ!
    Ni verkar ju ha haft det trevligt i alla fall!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag kommer ALDRIG att vänja mig vid detta, andalusiernas inställning till väder är fel.

      Radera
  3. Vilken fin târta!

    SvaraRadera

ny gadget

ny gadget