tisdag 29 november 2016

Brutet nyckelben och apotekare i pyjamas

Disa ramlade ned från en bänk.
Hon skrek och skrek och skrek.
Men sov i bilen mellan Sevilla och Aracena.
Vi kom intill snabbt på vårdcentralen, som skickade oss vidare till Río Tinto, där det gick hur snabbt som helst att röntga, träffa läkare och konstatera att Disas högra nyckelben är brutet.
De lindade upp hennes lilla arm i mitella, men det tyckte Disa var urlöljigt, så det blev inget mer ned det. Det blir att försöka så hon inte lyfter armen så mycket, inte lyfter tunga saker, återbesök om tre veckor och...smärtstillande var åttonde timme.
Det här oroar mig mer än något annat. HUR SJUTTON ska vi få i henne smärtstillande var åttonde timme?Är doktorn dum i huvudet? Har barnläkaren inga barn själv? Eller är vår unge särskilt svår att få i medicin?

Klockan var strax över tio på kvällen när vi var tillbaka i Aracena för att leta rätt på ett nattöppet apotek. Det finns bara tre apotek här, och ett av dem måste alltid ha nattvakt.
Det visade sig vara apoteket i backen.
Jesús gick ur bilen, och var borta... länge.
Han berättade sedan att apoteket var så mörkt och igenbommat att han trodde att det var fel, gick till ett annat och läste på dörren att det faktiskt var detta som hade nattöppet nu. Det gröna, lysande korset ovanför dörren, tecknet för ett öppet apotek, stämde alltså. Jesús ringde på dörrknappen.
- Ja? svarade någon i porttelefonen.
- Jag vill köpa medicin, sa Jesús.
- Är den på recept?
- Ja.
- Vänta ett ögonblick då.
Och ner kom apotekaren som bor ovanpå apoteket, tände butikslampan, öppnade en liten fönsterlucka mot gatan och expedierade Jesús, iklädd randig pyjamas.
Man förstår att han inte har lust att lämna soffa,brasa och midagsbord för att sälja småkrafs, utan bara medicin som läkare har föreskrivit.

Jag var osäker på vad det var Disa hade brutit egentligen. De pratade om la clavícula, som av namnet påminde mig om nyckelbenet... men var sitter nyckelbenet i så fall? Uppe i axeln?
Jesús förstod inte problemet.
- La clavícula. Det är ju det här, sa han och visade övertydligt på axeln.
- Hur ska jag veta vad som är en clavícula? Jag kan väl inte alla ben i kroppen?
- Nä, i Sverige lär ni er namn på alla växter och att snickra bord och stolar i skolan, här lär vi oss namn på floder och på benen i kroppen.
(I Spanien finns inte ämnet slöjd.)
- Man har mer nytta av att kunna tillverka en stol än att kunna namnen på benen.
- Jag håller med, men när sådant här händer är det bra att veta vad benen heter!

Disa få vara hemma från dagis i morgon. Vi ska gå och köpa barnsax och klister och pysselsaker och pyssla med de nya, mönstrade papprena jag köpte till julpyssel i lördags. Och baka. Scones kanske?
På kvällen får hon följa med på föräldramötet på dagis, där jag ska få förklarat hur vi ska sy henne en änglaklänning till det levande julspelet i december.

16 kommentarer:

  1. Ha! Clavícula har vi just lärt oss här i årskurs fyra, Frida och jag! Jag skrev ju om det sist! Det är nyckelbenet, typ det enda ben jag vet vad det heter på svenska!Men på portugisiska kan jag (vi) alla benen! :)
    Hoppas det går bra med medicinen och läkning av nyckelben!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tänkte på dig när jag skrev det! Visste att du skulle veta namnet på benet!

      Radera
  2. Nämen stackars liten!

    Finns det nått du vill att jag ska köpa med från Sverige och posta till dig när jag är i Spanien? (vi åker ner 3 veckor) Jag läste din kommentar (hos Linnea i USA) om att du inte känner att det blir julig stämning i Spanien och så kände jag med när jag bodde där... nu får jag först svensk julstämning hela december så då känns det bara kul att fira i Spanien sen... och få fira reyes. Dubbelt upp liksom.
    Hör av dig om du vill att jag köper med något - pepparkakor, julgodis???
    Jag tyckte det hjälpte mig i Spanien att köpa en adventljusstake, en liten plastgran med kulor, ljusslinga etc på Ikea...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh, så snällt!!!
      Jag kommer inte på något just nu. Mycket finns på Ikea. Största problemet med julstämningen är sällskapet, trist nog. Han är toppen resten av året, men fullkomligt likgiltig för svensk jul, och ensam går det inte.

      Radera
  3. Vad är det ni ger? Alvedon i Spanien för barn? Smakar det inte ganska gott? Men hon äter ingenting sâ absolut inte medicin? Kan ni blanda med en klick jordgubbsmarmelad, kräm, yoghurt, fruktmos, glass, smoothie och ge ett glittrigt klistermärke efter?
    Berätta att hon mâste ta medicinen annars mâste ni tvinga henne? Tror barn brukar vänja sig?
    Det kanske bara är bra om hon har lite ont om dagen sâ hon är försiktig med armen, men innan natten känns väl smart att hon fâr i sig medicinen sâ hon kan sova gott? Kanske prioritera det? Ja eller tvärtom om hon har jätteont om dagen och blir gnällig, men sover gott utan medicin?
    Stackars er! Sâ jobbigt när ens barn gör sig illa. Hoppas det läker fort.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi skulle växla mellan paracetamol och ibuprofen. Paracetamol för barn lär vara rätt gott, men svårigheten har inget med smaken att göra.
      Funkar itne att blanda med något, eftersom hon sällan har lust att äta vad det än må vara. Hon äter ju väldigt lite överlag. Belöning och prat fungerar inte. Enda sättet är tvång.
      Hon har de här dagarna inte fått i sig en enda dos. Vi har inte gett henne. Eftersom hon inte verkar ha ont! Jag frågar och kollar, men nej, hon har inte ont, bara någon enstaka gång om hon rör armen konstigt. Otrolig tur.

      Radera
  4. Min lille kille ramlade från sängen när han var två år och 3 mån (som D är nu ungefär) och fick en ytskada på nyckelbenet. Han skrek som jag aldrig hört han skrika förr. I varje fall: de är mästare på att inte använda armen för det gör ont (vi hade tur att det var vänstra). Han skyddade sin arm i flera veckor, säkert över en månad. Om han sprang böjde han armen och höll den intill kroppen. Vi var hemma 2,5 vecka från dagis. Vanligtvis är han som en orkan men i två veckor var han jättelugn pga ont annars. Vi gav ipren en vecka och sen alvedon då vi gett ipren maxtiden (bytte på rekommendation av läkaren). Här smakar medicinen godis och eftersom han hade ont var det inga problem att ge (annars brukar man få truga eller hålla fast). Hoppas D snart är okej igen!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Lustigt, Disas är också den vänstra! Hon är vänsterhänt, men verkar inte ha så ont så det har inte varit några problem egentligen. Den spanska medicinen ska också smaka sött, men det spelar ingen roll, D hatar den.
      Stackars din lille kille! Så ont han verkar ha haft!

      Radera
  5. Och jag hade dött om jag skulle sy en kostym kan jag meddela. Jag hade nog hyrt eller köpt eller ojojoj. Gâtt till en skräddare? Hjälp. Men jag vet har noll självförtroende när det gäller att sy kläder. Minns mest hur jag alltid blev arg pâ symaskinen... Just nu i barnets klass behöver vi inte ens baka till födelsedagen (det gör fröken tillsammans med barnen YES) utan bara köpa nâgra pâsar Haribo. Jag är sâ tacksam... Det är pâ en nivâ av vad jag klarar av ;o)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hahaha!
      Jag satt och skrattade på föräldramötet, för om änglaklänningen verkar svår så är det INGET mot de övrigas dräkter!
      Men jag slipper sy, D får låna den färdiga modellklänningen!!!

      Radera
  6. Paracetamol finns i suppositorieform på apoteket, ibuprofen finns också som suppositorie i Sverige, i spanien vet jag inte..., kanske kan vara värt ett expressbrev från Sverige annars. Dalsy som ju är ibuprofen smakar inte illa och mina 3 barn har tagit det utan problem, finns en med jordgubbssmak som har styrkan 40 mg/ml, den andra är apelsin och 20 mg/ml, man behöver alltså bara ta hälften så mkt om man väljer jordgubben :-). Generellt sett så är det inte så jobbigt med spanska mediciner, tänk på barnen i Sverige som måste ta Kåvepenin, den smaken kaskadkräks man av även som vuxen....
    Sedan är det ju bra att tänka på att det inte är livsviktigt att hon får i sig medicinen om det bara är smärtlindrande, alltså det blir ju jättejobbigt för henne om hon har ont men det är ju inte som amed ntibiotican som måste tas för tillfrisknandet så att säga...
    Hoppas det snabbt blir bättre!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Skulle just föreslå suppar... det enda som funkar med mindre barn tycker jag.

      Radera
    2. Funkar inte på Disa. Senaste gångerna var så traumatiska att vi bestämde oss för att aldrig mer göra om det.
      Vi har Dalsy, men det är inte smaken som är problemet.
      Haha, kåvepenin är fruktansvärt äckligt!
      Smärtstillande är inte jätteviktigt, tack och lov. Hon har inte fått något. Dels blir hon så vild när hon ska försvara sig att hon lätt rör axeln och armen fel, dels så har hon faktiskt knappt haft ont! Som tur är! Bara enstaka tillfällen då hon gjort någon konstig rörelse med armen.

      Radera
  7. Hua! Vilken rysare! Men som Camilla säger, om hon inte får i sig smärtstillande så är det väl inte hela friden. Och om hon inte håller armen lugn så får ni skaffa ett stort stödbandage och linda fast armen mot kroppen. Hon kommer väl bli vansinnig men det kan ju vara värt ett försök.

    Vad olika det är. Sonen har alltid gapat och snällt tagit sin "meducin", har gått bra med tabletter och allt.

    Tipset om suppar låter ju som en bra idé om det vägras.

    Hälsa Jesús att floder fick vi lära oss i förbannelse, jag vet var nyckelbenet sitter för det fick jag nog också lära mig i skolan. Jag ÖNSKAR jag hade fått lära mig alla växternas namn - kunde ju redan de som de lärde oss - och det är väldigt bra att kunna snickra ihop ett bord. Så det så!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Glömde säga stackars liten och att hon inte har alltför ont, att det fixar sig fort.

      Radera
    2. Vilken tur med sonen! Det låter väldigt enkelt!
      Vi har gett stolpiller. Aldrig mer.
      Vi fick också lära oss floder, men benen minns jag inte. Ska hälsa att et finns andra som har lärt sig det :-)

      Radera

ny gadget

ny gadget