Dan före dan

Så tog jobbdagen slut.
Ledigt.
Ensam.
Jesús hade tagit med sig Disa till svärföräldrarna redan på morgonen. På förmiddagen skulle han gå i centrum, på kvällen åka och hälsa på sin vän på sjukhuset.
Nu var klockan sju på kvällen och jag tog bussen till centrum med tre knivar i en plastkasse, invirade i tallriksunderlägg samt kökshandduk.
Las Setas lystes upp så vackert i olika färger att jag gick runt dem med blicken rakt upp för att njuta av synen.
Knivarna lämnades in i knivaffären för slipning, klara på julaftonsförmiddagen.
Jag köpte en liten pappstrut med grillade, varma kastanjer, försäljaren vid den rykande lilla vagnen hade tomteluva och händer svarta av sot.
Jag ställde mig under Las Setas en stund för att se om nästa ljusshow började snart, jag hade inte programmet med mig, men jag gick efter en stund.
Det egentliga ärendet var El Corte Inglés för att köpa grovkornig senap till skinkan och dill till skagenröran. Tack och lov fanns grovkornig senap! Hade blivit så dumt om jag skulle behöva åka till Ikea för att köpa en burk senasp att griljera skinkan med.
Hemma tände jag den lilla granen och adventsljusstaken så att det skulle vara mysigt när Disa kom hem.
Jag satte på bästa nya jazz och souljulskivan, blandade ägg och senap och griljerade skinka, gjorde köttbullar, kokade risgrynsgröt och snattade chokladtryffel, turrón och pepparkakor. Senare åt Pipen och jag av den svalnande, goda julskinkan.
Dofterna. Hela lägenheten doftade.
När Jesús kom hem med en sovande Disa hade han med sig post till mig. Ett kort och två paket. I ett av paketen låg en sådan fin julgran i papp som mina vänner har gjort till mig, och jag blev så rörd att jag inte har tittat på den sedan jag tog ur den ur paketet.
I dag ska jag åka iväg på en liten hemlighet som Jesús inte får veta något om på förmiddagen. Vi äter svenskt julbord till lunch, det blir Kalle Anka och julklappar, och lååång siesta för att orka med det spanska julaftonsfirandet som börjar sent på kvällen...

God Jul!