torsdag 28 maj 2015

Spanjorer och fotboll

Tydligen vann Sevilla UEFA-cupen i går kväll.
Jag vet det eftersom Jesús råkade ringa sin pappa precis i slutet av finalmatchen, och hans pappa FATTADE inte hur någon kunde ringa i ett så illa valt ögonblick. Och han trodde inte på vare sig att Jesús inte tittade på matchen eller att han inte visste vad det var för match.
J la på och lämnade far och hans barnbarn att titta färdigt.
Vi hörde hur det gick medan vi packade. I det här bostadsområdet hejar ALLA på Sevilla (och inte Betis, andra Sevillalaget) så jublen var nog ännu värre här än på andra ställen i stan.
Jublen från hundratals öppan fönster.
Sedan smällarna.
Biltuten.
Vansinnesåkarna på motorcykel.
Biltuten.
Vrålet från någon som åkte omkring med megafon.
Biltuten.
Biltuten.
Fram till klockan två på natten.

Det var fruktansvärt irriterande.
Tre gånger var jag på vippen att ta på mig skorna, åka ner i hissen och skälla på marodörerna, förklara läget med en sovande liten tjej som lätt vaknar, men hindrades av att de flesta firarna befann sig i bilar som åkte förbi.

9 kommentarer:

  1. Hej Annika,
    Jag har läst din blogg i några år nu och till hösten är det min tur att flytta till Sevilla för kärleken. Jag har bott i Spanien både en och två gånger förut, men den här flytten tänker vi ska bli mer permanent. Vi har inte bott ihop på riktigt förut så det här blir första gången efter flera års distansförhållande. Har du några tips för vad en bör förbereda sig på (förutom ett extremt intresse för fotboll)? Jag har såklart upplevt en del kulturkrockar tidigare, men tänker att det är så mycket som ännu inte har upplevts. Vore fint att höra vad du har att säga :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men vad roligt! Jag har tittat in hos dig ibland också.
      Skönt att distansförhållandet äntligen är över, det är så mycket bättre att bo tillsammans.
      Jag ska klura lite på frågan, för visst finns det annat än fotbollen som krockar...
      Vore skoj att träffas någon dag, hör av dig om du vill när du kommer!

      Radera
  2. Sevilla tiene un color especiaaaaal ;-)

    SvaraRadera
  3. Fotboll? Vad är det? Ahhh... den där runda saken som pojkarna leker med. Och det där irriterande på tv som gör att jag inte kan få se det JAG vill.

    Helt oförklarligt fenomen för mig. Totalt ointresserad. Kan inte med ord beskriva - det säger väl allt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. inser att jag låter petig nu, men det finns faktiskt tjejer som leker med den där runda saken också.

      Radera
    2. Japp, och det gör det inte ett dugg intressantare!

      Fast det var kul att kasta boll i poolen med sonen igår.

      Radera
    3. Jag tycker att det är skoj att spela själv (utan att kunna något alls mer än att sparka på bollen), men att tita på en match? Nej, du milde vad tråkigt.

      Radera
  4. Innan jag flyttade till Spanien så tyckte jag väl inges speciellt om fotboll, något som andra höll på med bara men sen jag flyttat till Spanien så avskyr jag det, här bara förväntas man gilla fotboll och gör man inte det så är man konstig, minns en liten kille som frågade mig, eres de Sevilla o Betis och när jag svarade ingen så såg han ut som om han fått syn på en utomjording. Folk är så himla besatta här och fotbollen finns överallt, går inte att komma undan. Så glad att inte Andres heller gillar det, nog en av hans bästa egenskaper ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hahahaha!
      Vilken rolig kommentar!
      Tur att inte heller Jesús är intresserad av fotboll. Han var, om möjligt, ännu mer irriterad än jag.
      Men han håller på Betis.
      Jag med, det gör man i den här familjen:-)

      Radera

ny gadget

ny gadget