tisdag 5 maj 2015

Mat till spanska bebisar

Så här går det till när mat introduceras till spanska barn.
Allt sker under kontroll av barnläkaren, som förser föräldrarna med kostrådspapper.

Vid fyra månaders ålder ska barnet utöka modersmjölken/mjölkersättningen med cereales. Vad cereales är har jag svårt att säga. Det är ett pulver med eller utan gluten, som innehåller bland annat majsmjöl, rismjöl och en massa vitaminer och mineraler. Ett slags grötpulver kanske? Det kan man antingen blanda i nappflaskan med mjölkersättning eller blanda med en mindre mängd mjölk, som gröt att äta med sked. Barnet måste börja med den glutenfria varianten. Vid sex månader kan man försiktigt övergå till cereales med gluten.
Detta pulver finns i en masa olika märken, både på apotek och i snabbköp, och de allra flesta innehåller socker. De smaksätts också med honung och kex. Den som vill undvika socker kan köpa Blemils cereales, eller Nestlés. Vi kör Nestlé, eftersom Blemils har så stora gryn att de täpper igen nappflaskenappen. Nestlés har vaniljarom. Hm.

Mellan fyra och sex månaders ålder ska man börja ge smakportioner av frukt till barnet. Minst tre dagar med varje frukt innan en ny introduceras för att se så barnet inte är allergiskt. När barnet provat ett par olika frukter ska man gärna mixa dem med pressad apelsin till fruktjuice.
Efter frukten bör grönsakerna introduceras. Samma tredagarsregel här. Kokta, utan salt, men gärna med extra olivolja.
Inga ärter, blomkål eller broccoli (bland annat) eftersom det kan bilda gaser.
Sedan kyckling. Man får börja försiktigt, första veckan ska man ta undan kycklingen som grönsakerna kokats med och låta barnet smaka endast buljongen (med mixade grönsaker), efter ett tag får barnet äta själva kycklingen också. Mixad förstås.
Vid åtta månader kan man börja med nötkött.
Vid tio månader fisk och ägg. Det ryktas om att linser, bönor och kikärter kan börja ges vid den här åldern också.
Plockmat är fullkomligt förbjudet eftersom barnet enligt spanjorerna kommer att kvävas.

Rena komjölkprodukter och griskött bör barnet inte få före ett års ålder.

Inget socker eller honung enligt kostråden. Fast här ges en himla massa söta kex till små barn. Söta kex är en del av kosten. Fruktpuréer i affären blandas med Mariekex. Alla ungar äter söta kex. Om inte hela så smulas de över frukten eller gröten. Till små bebisar säljs kex (med socker så klart) på apoteken, kex som barnen kan suga på så att de liksom smälter i munnen.



Jag blir knasig av alla de här kostråden.
Dumt nog jämför jag med svenska råd, och de stämmer ofta inte överens. Behöver ju inte vara så att de svenska är bäst alltid.
Men jag tänker att det är väl inte skrivet i sten heller. Om Disa får två nya ingredienser i grönsakspurén istället för en, är det så farligt? Kan vi inte vara lite mer avslappnade när det gäller maten?
Om vi är på resa och behöver köpa burkmat, varför inte köpa en burk där nötkött ingår, trots att hon inte är van vid det, nu när hon ogillar kycklingrätterna?
Att hon får en klyfta hårt äpple att suga på och vänja sig vid smaken, inte är det så illa, inte kommer det att lossna stora bitar som hon kvävs av, inte måste vi köpa ett speciellt finmaskigt nät på apoteket för sådan sugmat?
Att krydda maten, med vitpeppar till exempel, inte är det något att bli så himla uppröd över?
Okej till rekommendationer som finns av en vettig anledning - inget salt för att skydda njurarna (fast det verkar vara en myt?), ingen spenat eftersom den kan innehålla nitrat, men lite ärter spelar väl ingen roll, möjligtvis får lillan lite gaser i magen, men hon dör inte.
Eller linser, nu när det visat sig att hon har järnbrist?


Av ovanstående skäl äter Disa aldrig samma mat som vi. Det finns alltid någon ingrediens hon inte har provat tre dagar, eller så kanske det är griskött i, eller fisk, och så vidare. Jag har alla emot mig. Jesús har samma respekt för läkare som sin familj (och resten av spanjorerna): har läkaren sagt så, ja då är det så.
Skulle gärna ha inblick i hur en svensk (eller spansk) småbarnsfamilj gör. Jag vet ju inte. Läser att barnen äter smörgåsrån i Sverige, och smörgåsbitar. Här får de inte det eftersom de då riskerar att kvävas. Hur äter barn sådant utan tänder?

Att jag nu gör smoothie till Disa och mig själv på yoghurt (ej speciell bebisyoghurt), jordgubbar och banan håller jag nu tyst om. Det är det enda Disa gillar, förutom banan, och att hon får i sig ett par miniskedar yoghurt trots att hon inte borde enligt de spanska rekommendationerna - det ger jag fan i.


Vad tänker ni om detta? Vilka kostråd gäller där ni bor?

80 kommentarer:

  1. Vi var supernoga med vår treåring (när han var bebis). Allt mixades och var utan salt. Med vår nya bebis hinner vi inte, så han får samma mat som vi andra äter. I går åt han fiskpinnar och potatis, delat i små små bitar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hahaha, jag föreställer mig att allt skulle vara annorlunda och mycket smidigare med ett småsyskon! Att man tappar många rädslor med det första barnet.
      Hur äter han? Själv, eller matar ni honom? Hur funkar det, tuggar han potatisbitarna? Går det bra utan tänder?

      Radera
    2. Alltså det är så små bitar att de nog inte går att tuggas. Han får både pilla upp själv från bordet och få från sked.

      Radera
  2. Jag bor i Sverige och har läst de svenska kostråden. Med storasyster fick hon endast bröstmjölk och ersättning fram till 6 månader + lite smörgåsrån varje dag från 4 månader för att långsamt introducera gluten. Vid 6 månader började vi med barnmatsburkar och hemlagad barnmat. På bara några veckor hade hon slutat amma dagtid, ville bara ha mat och välling. Från början blandade vi ersättning och välling. Jag blandade barnmat utifrån vad som fanns hemma, undvek bara salt, honung och gröna bladgrönsaker.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hur äter ett litet barn smörgåsrån? Här är allt som inte rinner farligt på grund av kvävningsrisken, om jag hårddrar det.Folk skulle få spel om jag gav Disa smörgåsrån. Så jag är bara nyfiken hur barnet äter det.
      Skönt att det gick så bra, ni verkar ha en ganska avslappnad inställning till barnets mat.

      Radera
    2. Smörgåsrån smälter i munnen så därför funkar det för småttingar. Jag bröt rånet i bitar som barnen kunde hålla i och suga på.

      Radera
  3. Lillebror började sitta med vid bordet vid 4 månader. Han såg att vi åt och började få smakprov och saker att plocka med själv typ ärtor, broccoli, blomkål, smörgåsrån och majskrokar. Han fick också bebisgröt eftersom han inte gick upp tillräckligt i vikt med bara bröstmjölk och aldrig fattade hur man dricker ur nappflaska. Ganska snart såg han att han fick annat än oss och började tigga om vår mat. Jag försökte från ca 5 månader att ge honom barnmat från burk men det var inte intressant. Han ville äta själv och samma som vi. Det gick bra att tugga med käkarna innan tänderna kom fram. Ibland har han satt lite i halsen men då hostat upp det. Friska barn klarar det fint, hostreflexen är stark. Söta kakor och choklad har han fått i liten mängd från 1 år. Med storasyster väntade vi till 2 år. Jag tror inte att man behöver undvika nåt eller prova en sak i taget. Att äta är en social aktivitet. Det bästa sättet att få barn att äta är att äta tillsammans och samma sak. Servera så många olika saker som möjligt innan barnet är två år för då brukar de bli skeptiska till ny mat. Separera olika konsistenser om barnet verkar ha svårt att hantera när det är blandat. Erbjud det du vill att barnet ska äta men låt barnet själv bestämma vad och hur mycket det vill äta men sluta inte servera det som barnet ratar. En avslappnad inställning till mat är bästa sättet att få barnet att äta. Är man orolig för näringsintaget är det bra om man har gröt, välling, cereales eller något annat som man vet att barnet alltid äter. Storasyster äter ganska små portioner mat men med en flaska välling på morgonen och en på kvällen så växer hon som hon ska. Lycka till! Som logoped är barns ätande mitt största intresse efter språkutveckling.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Många bra råd. En del har jag läst tidigare, andra inte.
      Vi är oroliga över näringsintaget eftersom det inte finns något som Disa alltid äter. Dåliga dagar kan det gå 12-14 timmar utan att hon har fått i sig någonting alls utom vatten, eftersom hon vägrar allt. Då är det svårt att ha en avslappnad inställning. (Nej usch, jag läser och det låter så spydigt, du får inte ta det på det sättet.) Men när en är oroligt otålig tar den andra över så D förhoppningsvis inte märker något.
      Roligt med ditt barn som bara ville ha samma mat som ni!

      Radera
    2. Jag tycker inte att du låter spydig och jag förstår verkligen din oro. Det är hemskt när barnen inte äter.

      Radera
  4. Här blandar vi smaker hejvilt, hon kan få banangröt med gluten med lite äppelpure bara för att två goda ting inte kan bli fel och har jag nått på min tallrik som hon kan äta så får hon smaka lite, jag börjar med ett smakprov på min fingertopp och sen kan hon få lite till om de faller i smaken. Jag lägger även en gnutta rappsolja i gröten eftersom hon behöver lägga på sig lite och vi undviker salt, honung och bladgrönsaker.
    Om du inte redan är inne på 1177 så får du en länk här
    http://www.1177.se/Stockholm/Tema/Barn-och-foraldrar/Mat-somn-och-praktiska-rad/Mat-och-naring/Mat-till-barn-upp-till-ett-ar/

    Kramar från Kicka och Agnes

    SvaraRadera
    Svar
    1. En jättebra sida, jag har kollat den tidigare. Och blir lika stressad varenda gång jag läser vad barnet borde äta och hur ofta. Alla dessa måltider... Bra dagar äter D en flaska ersättning tidigt på morgonen, och en sent på kvällen och två däremellan. Litegrann banan eller puré också under dagen. Dåliga dagar äter hon...mindre.
      Det låter vettigt, att ge sådana små smakportioner, det kommer nog att gå finemang när Agnes börjar äta mat på riktigt!
      Banangröt förresten? Finns gröt i många olika smaker?

      Radera
    2. Oj Annika du kommer gilla den svenska gröthyllan de finns flera olika smaker med och utan gluten.
      Ibland tror jag man ska skita i alla tips det är du som känner Disa bäst och ni mår nog bättre utav att inte stressa över alla pekpinnar.
      Jag får hela tiden höra hur liten Agnes är jämfört med andra i hennes ålder och hur dom måste ha grädde i brösten för deras barn är så mjuka och goa. Agnes äter och nöjdare unge får man leta efter hon är helt enkelt en nätt liten tjej så jag brukar säga att dom är perfekta precis som dom är. Ja jag har varit orolig varje gång dom sagt att hon inte går upp i vikt så mycket som hon ska men så länge hon är glad och nöjd och allt funkar som de ska så kör vi på som vanligt.

      Radera
    3. Jag kollade Sempers hemsida, ser kul ut med alla grötsorter! Det får vi testa i sommar!
      Bra svar på onödig kommentar. Det är inte många som kommenterar Disas storlek, för få vet hur gammal hon är. Och av dem som vet det kommenterar ingen, de känner till problemet.
      Du låter vettigt lugn, det är bra. Om Agnes äter och går upp i vikt, om än lite, finns det inget att oroa sig för.

      Radera
  5. Hjälp vad krångligt det låter! Jag har ju inte haft småbarn själv, men jobbar med kostråd (till vuxna) och har ju kommit i kontakt med kostråd till barn också (kollegor).Visst finns det vissa saker man ska tänka på med små barn, men såhär krångligt ska det ju inte behöva vara... Hjälp! Jag skulle vilja säga att du bestämmer eftersom det är ditt barn, men jag förstår att det inte är så lätt i Spanien...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är rätt krångligt... Och tålamodsprövande.
      Det svåra är att om jag gör som jag tycker verkar vettigast, som går emot de spanska råden, och det skiter sig alldeles, är det mitt fel... Det är därför det är besvärligt att gå emot. När det gäller en del saker. Annat kan jag strunta i.

      Radera
  6. I Sverige är socker absolut förbjudet, och välling rekommenderas. Gröt äter de flesta barn (men eftersom gröt och välling mättar ska det inte vara för mânga mâl mat om dagen). Grönsaker och frukt börjar man med vid 5 mânader, i den ordning man vill. Inga tredagarsregler. Honung, spenat är förbjudet. Plockmat rekommenderas frân 9 mânader men BLW frân 6 mânader börjar komma nu. Gluten är det ingen som vet riktigt hur man ska introducera (epidemi av glutenintolerans pâ 80 talet)... Majoriteten delammar? i kanske 6 mânader? (min gissning). Vid 12 mânader ska barnet kunna äta samma mat som familjen och äta sjâlv? Men mânga barn lâr sig det när de börjar förskolan?
    Frankrike? Absolut ingen plockmat. Man börjar med grönsaker? Kött är det restriktion pâ för att undvika fetma. Tycker bara jag ser franska bebisar dricka ersättning och äta fruktpure. (Barnen äter 5 mâltider istället för 6 i Sverige). Ersättning i Frankrike. Franska bebisar är jättemagra jâmfört svenska bebisar som ser ut att vara dubbelt sâ stora. Svenska bebisar kryper tidigare??? men âker vagn längre... Smâbarn äter enorma mängder godis, kakor, sötad yoghurt, och chips och inte sâ ofta samma mat som familjen före 2 âr i Frankrike???... I Sverige fâr barnen ofta inte smaka lösgodis före 2-3 âr men bullar tror jag de flesta fâr smaka lite tidigare?
    Jag förstâr att du mâste vara helt uppriktig med Jesus. Men annars är mitt râd att kanske inte berätta precis allt för familjen, pediatern. Om Disa nu är smal och har järnbrist skulle jag säga att köttfärs är det bästa hon kan äta om hon gillar det, i Sverige rekommenderar man ju järnberikad gröt, anatar att cereales är järnberikad? Men antar att ni fâtt järntillskott utskrivet, vilket vâl kan vara förstoppande??? Jag tror att vi gick efter vad barnet gillade... och försökte variera sâ mycket vi kunde.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi har inte fått järntillskott utskrivet, det ska tas nya blodprov på lillan för att se om järnbristen ökat eller minskat (det var bara lite brist sist).
      Så köttfärs är bra? Om jag frågar någon här så är det uteslutet, även nötfärs, för mycket kött till en sådan liten antar jag, eller vad det nu skulle vara för protester mot det:-) Alltid kan man hitta något!
      Det är barnsligt av mig, men jag får ett ryck ibland och berättar gärna för släkten att jag har haft vitpeppar i grönsakspurén bara för att jag vet att de blir uppröda. Eller att jag gett D komjölksyoghurt och inte speciell bebisyoghurt:-)
      Jag tror att det är fem måltider som gäller i Spanien också, även om D bara når upp till fyra, bra dagar.
      Här åker barn vagn jättelänge.
      Här är socker förbjudet på pappret, men endast på pappret. Undrar om ens barnläkaren bryr sig om den rekommendationen. Mycket socker och sockrade produkter här.

      Radera
  7. Det andra som jag tycker är intressant är att sedan är förskolematen mycket bättre i Frankrike för att det är mer variation. Sâ när barnen blir lite större tycker jag de är mindre matskeptiska än svenska barn som jag ibland upplever bara gillar pannkakor, prickig korv, makaroner... Franska barn gillar ofta ost sâklart men även kokta grönsaker och fisk upplever jag att de äter lite bättre av?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Intressant att franska barn äter mer varierat. Undrar hur det är med spanska barn. Jag vet inte.
      Här får varken förskolebarn eller skolbarn mat, de måste ta med sig mellanmål och äter lunch hemma. Vissa föräldrar betalar för att barnen ska få äta lunch på skolan, men bara de föräldrar som inte har möjlighet att hämta barnen direkt.
      Förskola finns i regel inte på eftermiddagen.

      Radera
  8. Vi började med plockmat vid 5 mânader. Kokt kyckling, avokado, banan, jordgubbar, pastaskruvar... barnet plockar upp det, stoppar in det i munnen, mosar maten i munnen och äter... Sätter inte i halsen sâ ofta. Och hostar upp maten nâgon gâng ibland om det kommer lite fel... Testa med mjuk plockmat om du har lust. Tror man säger bitarna ska vara stora sâ barnet har kontroll och lätt kan hâlla.... Det som gör att folk tycker om plockmat? är nog att barnet ofta tycker det ät roligt och äter bra och kan sitta still länge vid bordet. Dâremot ogillar man kladd eller är rädd sâ kan man ju köra underhâlllning och mata barnet själv... Beror vâl lite vad man har för barn? Mitt barn ât sjâlv med sked vid 9 mânader och med gaffel vid 12 mânader eftersom vi körde mycket plockmat. Men det var kladdigt sâ vi gjorde ju det för att alla tyckte det var roligt. Men morfar tyckte det var superläskigt och vill fortfarande helst mata barnet som nu är 3,5 âr... Finns nog lika mânga metoder som det finna föräldrar?

    SvaraRadera
    Svar
    1. I teorin låter plockmat suveränt, men jag vågar inte efter all avrådan här. Om Disa skulle sätta i halsen ordentligt skulle det vara mitt fel.
      Jag har bara testat en gång, med banan, men D fattade inte alls varför det låg bananbitar på fatet, hon lekte bara med dem:-)

      Radera
  9. Jag var tvungen att gå tillbaka i bloggarkivet för att minnas. Men jag körde på den svenska varianten förutom introduktion av gluten, där väntade jag som i Spanien. Dani älskade de spanska saltade barnmatsburkarna så de svenska tyckte han inte alls lika mycket om. Sen tog jag med svensk gröt/välling pga av honung/socker. Sen körde jag även BLW (bitar med frukt) från 6månader (från början i en sugnätnapp - Dani älskade det)

    http://backstageimodebranschen.blogspot.se/2011/08/barnmatburken-1-0-mammalagade.html

    http://backstageimodebranschen.blogspot.se/2011/08/nattamning-och-barnmatsfunderingar.html

    http://backstageimodebranschen.blogspot.se/2011/08/laga-egen-barnmat-tips-pa-recept.html

    Hoppas mina gamla tankar kan ge dig lite ideer o tips. Lita på att du vet bäst för ditt barn. Orka med det spanska systemet, så strikt och man kan ju inte gå ut knappt, konstigt eftersom spanjorer älskar att gå ut... Sen är det självklart bra att försöka laga hemgjord mat för grunden men sänk kraven lite, njut och lyssna på allas råd men bestäm själv vad som är bäst för ditt barn.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det kanske vore bra att prova ett sådant där sugnät ändå?
      Jag minns speciellt det första inlägget som du länkar till. Kampen mot barnmatsburken:-) Vi har försökt med barnmatsburkar när vi varit iväg, men Disa gillar dem inte. Jag förstår det, de har varit fruktansvärt smaklösa. Inget salt i kycklingpuréerna inte. Inget annat som kan ge smak heller.
      Blir förvånad över hur mycket ett litet barn borde äta. En och en halv deciliter mat, var det så? Och därefter fruktpuré till efterrätt? Herregud. Min unge äter ungefär en fjärdedels deciliter, de dagar hon äter något alls.
      Du verkar ha haft tur!

      Radera
    2. Ja, jag tycker absolut du ska testa, jag köpte min på el corte ingles men borde finnas på en del apotek. Jag tycker du ska be någon köpa med eller skicka några svenska gröt/välling förpackningar och testa, ja det finns med smak... Dani åt Hipp - de har en bra sida:
      http://www.hippbarnmat.se/index.php?id=27

      Ja, jag hade nog tur med ett hungrigt barn och till slut fungerade amningen bra (kämpade rejält i början) - Mitt råd är att det viktigaste är ju att Disa äter, så ge henne det hon vill ha, jag köpte burkmat med kött i Spanien minns jag och det fanns även om det inte följer rekommendationen.
      den här sidan tyckte jag om:
      http://barnmatsburken.se/index.php?from=8&to=12
      den här kanske är inspirerande;
      http://brabarnmat.se/topics/smabarnsmat/

      http://matforsmafolk.blogspot.se/

      Här hittade jag barnmatsboken som pdf (vi fick den på BVC)
      http://www.semperbarnmat.se/barn-och-mat/barnmatsboken

      Jag förstår din oro! Måste vara påfrestande! Heja dig! Lita på att du vet bäst för ditt barn!

      Radera
    3. Ang. barnmat: Det som förvånar mig mest är att min sexåriga sobrino fortfarande äter passerad barnmat mycket hellre än riktig mat... Kan han bli mätt på det? Kan han tycka det är gott???

      Han kanske har slutat nu? Jag vet inte. Men i somras åt han hellre passerad barnmat från barnmatsburkar än annan mat...

      Radera
    4. Bella: Vilken inspirerande sida, barnmatsburken! Hipp (märker att jag inte kan följa recepten även om de är från sex månader, D får inte äta fisk förrän vid tio månaders ålder ;-D ) och de andra länkarna verkar också bra. Boken ska jag titta i när jag hinner.
      Jag säger samma sak, Disa får äta det hon tycker om, så spelar rekommendationerna mindre roll.
      Tuvilda: Oj! Sex år och fortsätter med burkarna? Det är förvånande,

      Radera
  10. Men så intressant!!

    Här är följande: peppra ungen med mjölk och gluten från start... Svenska ungar vräker i sig välling (gluten). Annars puré från 4 mån (smakportioner, ca 1 tsk) och lite större från 6 mån. Ingen honung innan 1 år, inga soyaprodukter innan 2 år, helst inte bönor innan 1 år men det är mest för att de kan få ont. Annars är det bara att köra, typ. Är själv rädd för bitar eftersom jag trott att Victor skulle kvävas, så jag gillar deras tänk där.

    SvaraRadera
  11. Just ja - inget salt eller socker ska det vara här heller...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Glutentänket är annorlunda. Har läst att gluten från tidig ålder minskar risken för glutenintolerans. Synd att jag inte läste det tidigare. Vi fick börja senare med gluten också, eftersom D är flaskbarn. Fattade inte riktigt sambandet.

      Radera
    2. Kanske får barn som ammar i sig gluten via modersmjölken?

      Radera
    3. Något borde de få i sig? Här menas det att barn som ammar kan börja med gluten (i cereales) tidigare än flaskbarn.

      Radera
  12. Tyckte också det där var svårt, att försöka förstå alla råd från höger och vänster medan man samtidigt skulle se till att ungen fick i sig något.

    Har aldrig hört talas om något sugnät! Men ja, jo... kanske det... eller inte. Ska inte säga något alls, förresten.
    Honung innan ett års ålder är big no-no, salt ska man vara försiktig med och det ska man väl alltid vara även som vuxen, samma sak med socker.

    Det finns ju några saker som man ska vara extra försiktig med och då särskilt om det finns anlag för allergier i familjen. Jordgubbar tillhör ju detta men å andra sidan är vi i vår familj inte riktigt säkra på att vi vill klassa dessa fresón som jordgubbar. De kanske heller inte är lika allergena?

    Tänk ändå vad man glömmer vissa saker. Det där med olika kött vid olika åldrar minns jag inte alls något av, eller så var det inget man pratade om för 10 år sedan. Men jag var för exakt 10 år sedan mitt uppe i alla dessa smakisar, sonen är ju född 1 januari.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror inte att det råder sådana köttregler i Sverige. Som tur är. Vad enkelt!
      Nu är det slutet på jordgubbssäsongen coh åtminstone här börjar jordgubbarna likna svenska jordgubbar! Mmm...
      Det sägs också att om det finns anlag för allergier så är det bra om barnet utsätts för ämnet så tidigt som möjligt, det var någon ny studie (om jordnötter) jag läste nyligen... Jag vet inte. Rekommendationer verkar ändras hela tiden.

      Radera
  13. En sak till. Mitt barn var stort i maten? eller? (och smal) och ât plockmat (kontrollerade alltsâ matintaget själv, vi tvingade aldrig i nâgot). Han kunde äta exakt lika mycket mat som jag (vissa dagar) och ibland till och med större portioner. Alltsâ en vuxenportion ris/potatis/fisk/grönsaker och yoghurt och frukt och vatten till lunch vid 9 mânader. Dâ ât han samma mat som oss med ett extra mellanmâl och ersättning pâ kvällen. Det kändes som att ingen trodde pâ det... men sâ var det i alla fall...

    SvaraRadera
  14. Det låter tufft och svårt.

    SvaraRadera
  15. Jag har kört på en blandning av spanskt och svenskt, samt sunt förnuft efter att ha insett hur olika kostråden ser ut i olika länder och att det därmed inte kan vara så himla noga... Jag gav mjölkprodukter långt innan han var ett år - jag tycker man märker rätt snabbt vad deras magar klarar och om de klarar att äta bitar. Och kryddor, absolut! Med ett barn som knappt vill äta skulle jag nog ge vadsomhelst som barnet kan tänka sig att äta - så har vi gjort i perioder då han inte har varit så intresserad av mat, men fortsatt erbjuda lite allt möjligt och framförallt aldrig tvingat eller trugat - plötsligt vänder det och fler sorters mat går ner. Läste även en bok skriven av en väldigt vettig spansk barnläkare, som jag tyckte kontrasterade de övriga spanska matråden rätt bra, den finns som pdf här om du har tid att läsa: http://www.mamikanguro.com/libros/mininionomecome.pdf

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för boken, ska absolut kolla när jag hinner!
      Jag känner att jag nog också ger vad som helst i matväg, bara barnet får i sig något. Man kan ju undvika de stora nejen, annars går det nog att blanda ganska avslappnat tror jag.
      Disas läkare säger att kostråden ändras så ofta, så kanske har svenskarna rätt i fråga om mjölkprodukter till exempel.

      Radera
  16. Jag tycker också att det här är svårt och känner mig lite förvirrad. Än så länge har vi struntat i våran barnläkare och inte börjat med frukt vid 4 månader, kör fortfarande bara amning och tänker göra det till 6 mån. Har fått en bok av mamma som heter Barnmatsboken av Monique le Roux Forslund, den verkar väldigt vettig och ska nog följa den tror jag. Det enda problemet är att dom använder krossat paltbröd i puréerna för att få mycket järn i maten och det finns ju inte här...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hahaha, nej, krossat paltbröd lär du inte hitta!
      Har nog inte sett det i Sverige heller förresten...
      Vad är det för bok, är det en receptbok?

      Radera
  17. Tack för alla kommentarer, jag känner mig lite stärkt faktiskt!

    SvaraRadera
  18. http://blogg.veckorevyn.com/josefinknave/

    SvaraRadera
  19. Nu har jag inte läst alla kommentarer ovan men eftersom jag själv har uppfostrat tre bebisar i Spanien så kan jag iaf säga att deras extremt överdrivna skräck för bitar är något jag har tagit väldigt lätt på. Mina barn började äta riktig mat tidigt, ihop med amning, och var inte alls förtjusta i de helt släta puréerna som ges i Spanien. Kan även tillägga att jag har haft vänner och släktingar i Spanien som har fortsatt att ge barnen helt puread mat upp i fem-sex-årsåldern. Jag var också försiktig med de sötade cereales-blandningarna och köpte ofta med mig svensk välling. Nu är det ju skillnad eftersom jag har ammat mina ungar väldigt intensivt det första året, det gör det lättare med just den biten. Men vet du vad, det allra viktigaste är att du känner efter vad som passar er och ert barn. Stirra dig inte blind på alla råd och övernitiska barnläkare. Du vet ju som sagt att det kan se väldigt olika ut från land till land, här börjar man med grönsaker innan frukt t.ex. Och varje unge är på sitt sätt. Eira började inte äta något innan hon fick äta helt själv, t.ex. Lycka till och ta det lugnt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är nog det viktigaste att komma ihåg, att varje unge är på sitt sätt. Hörde i dag om en som inte åt något annat än bröstmjölk innan hon fyllde ett år. Det var lugnande,.
      Så märkligt med purémat så länge som du beskriver!
      Vet du vad det är för skillnad mellan välling och gröt och cereales? Vad ÄR egentligen cereales? Vad skulle du säga, på svenska?

      Radera
    2. Cereales betyder ju egentligen spannmål, de olika sädesslagen. Det är väl deras motsvarighet till välling bara att den ofta är sötad eller innehåller kakao, honung. Jag kommer i håg att det oftast skulle spädas ut med ersättning dessutom, inte vatten, vilket gjorde det väldigt dyrt och krångligt för mig.

      Men som sagt, varje unge har sin stil och det är bara att försöka hålla sig lugn i den vetskapen. Testa lite olika och se hur hon reagerar. Små mjuka bitar har ingen dött av : )

      Radera
    3. Förstår att det blev besvärligt med cereales när du ammade. Vi har ju inte det bekymret eftersom Disa äter ersättning. Att det är dyrt håller jag så klart med om. Vi hade länge en speciell antirefluxersättning. De första månaderna köpte vi den för 28, 50 € per burk (räckte cirka sex dagar) och därefter hittade vi den för några euro bililgare på ett annat ställe.Hu! Nu får D vanlig ersättning blandat med cereales för att mjölken ska bli tjockare och inte komma upp så lätt.

      Radera
  20. Det är många i Spanien som kör med baby led weaning, alltså att istället för gröt och pureer ge bitar: http://www.bodas.net/debates/baby-led-weaning-alimentacion-complementaria-autoregulada-libre-de-papillas--t137306


    Carina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visste inte det! Trodde inte att det hade nått hit!
      En fråga bara, som inte alls hör hit: Visst var det du som skulle gifta dig? Hur gick det?

      Radera
    2. Ja, det är jag :) Gifte mig i Madrid juni 2014. Därför känner jag till bodas.net. Och sneglar lite på futuras mamas också, fast har inga barn ännu :)

      Carina

      Radera
    3. Jag trodde väl det! Har tänkt på det ibland, att du skulle ha ett fint, spanskt sommarbröllop, och undrat. Om du har lust får du gärna berätta lite! Ja, egentligen skulle jag vilja läsa en hel bröllopsberättelse och se bilder :-) Du får börja blogga!
      Grattis, och lycka till med barnandet, det är värt allt!

      Radera
    4. Mejlar dig :)

      Radera
  21. Matråden skiljer sig otroligt från land till land. Jag bor inte heller i Sverige men har på eget initiativ följt de svenska råden. Våra barnläkare (flera då vi flyttat när barnen varit små) har alltid informerat oss om hur det är här, som de sagt är de skyldiga att göra det men de har även haft goda kunskaper om hur det är i Sverige och andra europeiska länder. De har haft förståelse att jag valt att följa mitt hemlands råd och det har aldrig blivit någon grej av det. Vi har bunkrat svensk barngröt varje gång vi varit i Sverige och gäster har köpt med sig. Sen tycker jag att man som utlandssvensk ibland får bestämma sig för antingen det ena sättet eller det andra. Att hålla på att jämföra kan jag känna gör att man bara retar upp sig och börjar leta fel. Minns att det höll på att göra mig galen när jag var gravid med första, så jag liksom bestämde mig mentalt för att jag var nöjd med vården där vi bodde och när och hur kontroller gjordes. Och med tanke på att jag hade toppen tillsyn under båda mina förlossningar är jag i slutändan väldigt nöjd med att jag valde att inte alltid tänka att det skulle bli bättre i Sverige! Svamlig kommenter men jag hoppas du förstår vad jag menar! Tycker du har sån härlig blogg och man blir glad av att läsa hur fint du skriver om din dotter!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det verkar vara flera som tycker om den svenska barngröten!
      Varför?
      Det finns mycket som jag tycker är toppen med Spanien, som fungerar bättre än i Sverige. Annat inte. Den överdrivna oron för feber och sjukdomar och väder, för att nämna något, till exempel. Matrekommendationerna har jag nog ingen åsikt om, mer än att jag tycker att inställningen till bebisars mat verkar vara mer avslappnad och naturligt där än här.
      Låter sunt att ni bestämde er för att följa svenska råd när ni flyttade så mycket.
      Tack för snälla ord, vad glad jag blir!

      Radera
    2. Vi gillade den svenska gröten för den är järnberikad och inte har tillsatt socker! Och att man blandar den med vatten endast och inte ersättning som många andra grötprodukter jag hittat utomlands. Glömde skriva att vår dotter också hade lite järnbrist (upptäcktes på 6 mån kontrollen). Hon blev jätteförstoppad av järntillskottet (det var en flytande sort) så vi bestämde med barnläkaren att från 7-8 mån skulle vi försöka ge henne 50 g kyckling alt kalvkött om dagen (jag kokade det med lite kryddor och körde det tillsammans med buljong i stavmixern). Och så hade jag i broccoli i hennes smoothie som hon drack varje dag (om man har i hallon tex smakar det inte alls broccoli). Vid 10 mån var järnvärdet ok igen men vi fortsatte ändå på den banan ett bra tag. Potatis är rikt på järn, även vattenmelon har jag hört och det får ni ju jättefin hos er :)

      Det är likadant här med sjukdomar. Man kan inte gå ut med blött hår, barnen kommer bli jättesjuka om de inte har sockar trots att det är 30 grader ute. Folk har kommit fram till mig på gatan och sagt att barnet måste ha tappat strumporna. Men då säger jag att vi är svenskar och då säger de: okej, men då är ju barnet vant vid kyla... (även att vi aldrig bott i Sverige men det behöver ju inte de veta). Med första barnet blev jag irriterad, särskilt när svärfar skulle sätta på strumporna på dottern för 10 gången på 30 min... men nu 3,5 år senare orkar jag inte bry mig (och svärfar har gett upp!!).. :)

      Radera
    3. Haha, mina svärföräldrar är bra, om de har en åsikt om att lillan är barfota när det är varm, eller har enbart sockar, så säger de ingenting, de döljer det.
      Visste inte att det är mycket järn i vattenmelon. Det har börjat säljas nu, även om det är tidigt.
      För oss är det enkeltl att blanda till gröt av cereales, vi har alltid ersättning till Disa. Men kanske skulle hon tycka mer om en smaksatt gröt? Får testa.
      Skönt att ni fick bukt med järnbristen.

      Radera
  22. Jag kom att tänka på detta också: "Jordnötskex till småbarn stoppar allergi" http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=6101241

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det hörde jag också! Får en att tänka till!

      Radera
  23. Har du provat färdig barnmat! Iván älskar Hipp som är ekologisk och finns i en del mataffärer men vill du ha bra utbud med många smaker kan du beställa på bebitus.com, där finns också flera grötpulver utan socker och även andra ekologiska märken. Förstår att det är skitjobbigt att hon inte äter, men försök släppa alla tusen råd (framför allt de strikta spanska) och följ din egen intuition. Undvik det som uppenbarligen inte är bra men annars prova dig fram och var beredd på att man måste ge barnet en grej ibland många gånger innan det accepterar det. Iván spottar ut ganska mycket och han gillar att äta, men så fort det är en ny konsistens eller smak spottar han ut, men är sedan beredd att stoppa in samma sak igen. Att Disa äter smoothie är ju jättebra! Kör vidare på det och testa olika ingredienser, avokado är till exempel mättande och fattigt och väldigt nyttigt. Iván älskar avokado, gärna med lite olivolja på. :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag har provat färdig barnmat. Den är jätteäcklig (kycklingrätter). Disa tycker inte heller om den. Men köpte en burk ekologisk barnmat igår som luktar mycket gott och som vi ska prova.
      I vilka affärer finns Hipp?
      Min intuition säger att det verkar klokt med plockmat, att skapa intresse för maten, att barnet själv får bestämma, men logiken säger att barnläkarna kan ha rätt, tänk om ungen kvävs!

      Radera
    2. Jag hittar Hipp på Carrefour, Supersol och Hipercor (dock finns det inte i alla). Det finns en vegetarisk med pasta, tomat och mozarella från 8 mån som är jättegod!
      Hur gammal är Diss nu? När I började sin inskolning på dagis var han 8,5 mån och där gav de honom en äppelskiva att bita/suga på och bad att jag skulle köpa med bebiskex (såna som smälter i munnen, ex Almiron som man kan ge från 8 mån). Olika barn har olika lätt för att sätta i halsen och jag var också väldigt rädd för det där i början men det går mycket bättre än man tror. Majskrokar som jag köpte i Sverige fick han när han var kanske 5 mån och det älskade han
      (dock inget som fyller magen). Prova dig fram och ha koll på vad du ska göra när/om hon sätter i halsen. Det är obehagligt men om man sitter bredvid går det snabbt att få upp igen.

      Radera
    3. Vi har en Carrefour i närheten, jag ska kolla där. Nu senast har vi provat en eko-burk som både luktar och smakar gott. Blev förvarnad att de som börjar ge den maten kan inte sluta, eftersom barnet därefter inte vill ha någon annan burkmat. Det verkar inte vara vårt fall, D inte intresserad.
      Skulle du rekommendera bebiskexen? Om D gillar dem och äter en massa kanske hon går upp i vikt? Eller blir hon mätt på dem och börjar rata (ännu fler) nappflaskor och puré?

      Radera
    4. Jag var väldigt emot att ge kex och sånt först men har gett efter totalt för den spanska traditionen. Kanske bland annat för att I inte är mer intresserad av sött än av annat. Han gillar kex, men tycker lika mycket om smörgås med ost. Han äter aldrig en grej i stora mängder utan man måste ge honom lite av mycket om man säger så. Men ibland är det väldigt smidigt med kex och det är lättsmält som frukost. I vilket fall så tror jag inte du behöver se det som en stor grej, prova och se vad hon tycker. Hon kommer inte att leva på kex resten av sitt liv, det handlar mer om att just de här kexen är bra för att lära sig äta själv och eventuellt kan det bli ett lyft för Disa. Majskrokar (gusanos finns här också utan salt och andra tillsatser) är också bra men mättar ju inte utan är bara en kul grej.
      Gissar att ni provat allt men bara för att dela med mig... I äter bra och har alltid gillat det mesta, MEN man måste skapa vissa förutsättningar kring matandet. Han har aldrig ätit sittandes i sin stol rakt upp och ned om det inte händer något mer. Han var tvungen att ha en hög med klossar och annat som han kunde kasta i golvet under tiden vi matade honom. Ibland fungerade det med att sätta på Babblarna på datorn. Sedan han började äta själv fungerar det bättre för nu är han ju distraherad, men det är fortfarande inte hundraprocentigt så man måste ha lite roligheter att ta till. Äter vi hela familjen samtidigt fungerar det bättre. Tyvärr infaller det inte så ofta... Men på dagis äter han alltid allting (3 rätter) så det säger ju en del om att mat inte bara är mat utan även en social grej.

      Radera
    5. D blir lätt för distraherad när hon äter och glömmer att äta...
      Testade kex i dag. Herregud vad smutsigt det blir! De kletar och kletet torkar och hamnar överallt. Suck. Tror inte D har fattat grejen med kexen än men det får väl ta ett tag. Ingen enkel omställning.

      Radera
    6. Ja de är ganska kletiga, kan glädja dig med att nu blir det bara värre och värre! :)

      Radera
  24. Avokado är fettigt skulle det ju vara, inte fattigt :)

    SvaraRadera
  25. Du har fått jättemånga bra kommentarer. Jag rekommenderar verkligen boken "Mi niño no me come" av Carlos Gonzales. Den kan du låta Jesus läsa ovh även svärmor. Väldigt lättläst och enkel bok som verkligen kommer kunna lugna dig tror jag. Annars så importerade även jag svensk babygröt och köpte smörgåsrån på svenska affären. Vad gäller järnbrist minns jag en kommentar från en tjej som gick på min gravidyoga (och som är läkare), hon (spanjorska) brukade köra med BLW och gav sin dotter bitar av kyckling och apelsinjuice till för järnupptaget. Och nu snackar vi 7-8 månaders bebis.

    SvaraRadera
  26. Ska kolla den boken!
    Varför svensk babygröt? Är den bra?
    Intressant med läkaren på gravidyogan!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag ammade i drygt 1,5 år. När barnläkaren sa att vi skulle introducera cereales och då blanda det med ersättning tyckte jag det var det dummaste jag hört. När jag kämpat så med amningen i början så tänkte jag absolut inte börja med nappflaskor helt plötsligt. Så jag köpte svensk babygröt som man blandar med vatten i stället. Och inte luktar "sockerkakssmet" som jag brukar säga. Rån köpte jag också i svenska affären. Jag hade turen att min syster fick sitt andra barn en månad innan mig och hon var ju mer avslappnad till det hela, plus att hon bor i Sverige, så jag gjorde ganska mycket som hon gjorde. Och ibland gjorde jag som du, berättade för spanjorer att dottern åt bitar, eller att jag hade kryddor i maten. Bara för att se deras reaktion :).

      Radera
    2. Haha, hoppas att spanjorerna reagerade!
      Du hade en sådan tur som kunde jämföra med de råd som din syster fick.
      Cereales behöver man inte ge i nappflaska, utan kan ge som gröt och då blanda med en mycket mindre mängd ersättning. Vi gör så ibland när Disa inte vill ha nappflaska.
      Jag blir mer och mer nyfiken på svensk babygröt.

      Radera
    3. Har du provat att blanda i lite fruktpuré i gröten? Ibland tycker de att den blir godare då.

      Radera
  27. Men hur mycket ersättning och cerelaes och fruktpuré äter hon? Blir hon mer sugen pâ riktig mat om ni ger lite mindre ersättning/cereales/puré en dag? Efter 12 mânader kan man väl sluta med ersättning om barnet äter bra tror jag... Mjölk räcker ju inte riktigt nu när hon börjar bli stor? När är hon som piggast och gladast? Kanske bra att tajma en mâltid dâ? Frukost, lunch och middag med "riktig mat" är väl kanske mâlsättningen eller? Inte i Spanien? Tycker hon kanske om att dricka soppa själv i pipmugg? Soppa kanske kan vara ett alternativ om du är rädd för bitar?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det här äter hon: En flaska ersättning 210 ml på morgonen. En lika stor sent på kvällen. Båda med ett pulver med extrakalorier som ges till barn (och vuxna) som äter lite. Däremellan två flaskor ersättning under dagen med 100-180 ml. Tre skedar cereales i varje flaska.
      På förmiddagen, lunch, eftermiddag försöker vi ge annat i första hand. Grönsakspuré, fruktpuré, smoothie. För det mesta äter hon 3-6 bebisskedar puré och inget mer. Men det händer att hon äter en fjärdedels mosad banan och och två gånger har hon ätit en halv deciliter smoothie. Hon får alltid ersättning när hon vägrar äta puré.
      Att ge henne mat bara öfr att hon är pigg och glad funkar inte. Är hon inre hungrig öppnar hon inte munnen.

      Radera
  28. Mitt barn drack nog 2 x 180 ml i den âldern? Vet inte hur det ser ut för andra bebisar? han tyckte ju om att äta... Och han var vâldigt peppad pâ frukost och mellis efter att ha sovit. Kanske om du börjar med "mat" och tar flaskorna som mellis. Du kanske vill testa i nâgra dagar. Sâ att hon är pigg och lite hungrig när du ger den nya maten. Vi märkte enorm skillnad när vi fasade ut ett mellanmâl (pâ förmiddagen). Dâ ât han jättestor lunch. Men om hon ogillar mat sâ är det ju sâ. Jag hade nog testat allt jag kunnat komma pâ. Men ibland fâr man ju backa... Vi hade inga besvär med mat men att potträna har vi kämpat med. Känns som vi testat allt och det gâr framât men det gâr lângsamt. En vacker dag lossnar det väl helt...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Har inte täntk på att potträning kan vara besvärligt, men det är klart att det måste vara! Det ligger så långt fram i tiden, känns det som. Lycka till!
      Vi får inte ta bort morgon- eller kvällsflaskan, det är de enda gångerna på dygnet som hon äter ordentligt, och det är viktigare att hon får i sig näring än att hon snabbt börjar äta vanlig mat. Det kommer nog med tiden.

      Radera

ny gadget

ny gadget