söndag 12 april 2015

Första sjukdomen och mild kulturkrock

Lillan är sjuk.
Första gången faktiskt, åtta och en halv månad gammal, så tur att det inte hänt tidigare. För alla tre, vi tycker så gräsligt synd om henne! Om vi kunde byta skulle jag ta febern ifrån henne.

Det var sent och jag satt vid datorn när jag hörde Disa hoa som en duva (hon gör det ibland) i rummet intill. Jag gick in och hon tittade tyst på mig med stora ögon, alldeles stilla var hon. Lilla tjejen, hon hade fått diarré och det hade läckt ur blöjan, hamnat på ryggen, på lakanet.
Snart hade det hamnat på mig också.
Ringde J som var och repade med sin grupp, för det här blev mycket att ta hand om märkte jag. Jag kände att hon var väldigt varm också.
Stackars liten.
Pyjamas och blöja byttes, barnet tvättades, febern mättes (38,5), J kom och bytte lakan, jag bytte kläder, lillan fick vatten och puh, så kom vi i säng till slut.
Jesús föräldrar kom på besök dagen därpå, på lördagen. Det lät som en bra idé när de ringde, lillan var rätt pigg. Lugnare än vanligt, satt stilla i knäet vilket aldrig någonsin händer annars, det här är inte en unge som sitter i famnen och myser. men verkade må rätt bra annars.
Vi skulle ha åkt dit på lunch, men det fick ställas in, så de kom till oss istället. Det hade gått en hel vecka utan att de träffat barnbarnet. Med sig hade de Disas favoritkusin, sexåringen. Olyckligt nog vaknade Disa med högre feber när de var på väg. Vi gav febernedsättande, hon spydde vid varje försök, först var det J som fick byta kläder, sedan jag. Och det började bli brist på rena Disa-kläder. Tur att det är uppehållsväder både i dag och i morgon enligt prognosen, så vi kan tvätta! Disa var ledsen ända tills det ringde på dörren och favoritkusinen fick henne att le lite. Sedan blev hon trött och sov i flera timmar.
Under tiden gick febern ner och vi åt lunch.
Vi gjorde tagín med kyckling och dadlar (första gången svärisarna åt sådan mat, och couscous) och mjuk pepparkaka, sedan vaknade lillan, fick sitta i farmors knä och skrattade åt favoritkusinens lek.

Som jag på förhand visste tyckte släkten att vi skulle åka till akuten (vårdcentralen har helgstängt) med lillan, så jag var förberedd. Utan att gå in på detaljer så håller jag inte med om att 38,5 grader är anledning till att släpa ut ungen och vara i akutmottagningens röriga väntrum halva dagen för ingenting alls. Jag gick halvt om halvt med på att boka tid hos barnläkaren på måndag med reservation för att vi kan avboka om Disa är bra, även om släkten menar att vi ändå måste gå dit och prata om febern med läkaren och få reda på orsaken och bra behandling.

Kulturkrock, man får ta det för vad det är. Här tar man sjukdomar på största allvar.
Jag känner att jag behövs som en... lugn, balanserad jämvikt till detta.
Ingen tid hos barnläkaren på måndag har bokats.
I dag kommer det bli många omtänksamma och oroliga telefonsamtal hit. I morgon också. Möjligtvis resten av veckan.
J pratade också om att åka till sjukhuset med lillan, men jag påminde om att ungen mådde bra i övrigt, åt och lekte, och att det där med att vi var tvungna att åka till akuten vid tecken på feber gällde när hennes immunförsvar var så lågt. Förra veckan fick vi klartecken att immunförsvaret var okej.



Dagens bästa: Jesús gjorde en regnpinne till Disa av en hushållspappersrulle, grillpinnar, röda linser, aluminiumfolie och tejp. Hon älskar den!
Nu planerar han att göra maraccas av små plastflaskor och andra grejer. Han är ju musiklärare.


Sjuklingen med sin regnpinne.



10 kommentarer:

  1. Stackars liten. Men skönt att hon ändå är så pass "gammal" vid första sjukan ändå. Sonen var ett halvår när han blev förkyld första gången och det kändes rätt OK. Vet de i föräldragruppen där barnen fick första förkylningen vid tre veckor. Det hade jag inte grejjat... Eller jo, det hade man väl men fy vad jobbigt det hade varit.

    Som du säger, kulturkrockar. Har varit med om det också och det kan driva en till vansinne. Men som du ju redan vet, så länge barnet inte är helt slött och apatiskt och så länge det får i sig vätska så brukar det lösa sig självt. Vid högre feber brukar vi ge lite febernedsättande när han ska sova för vila är ju ofta det kroppen behöver bäst. Personligen tror jag att lite feber behövs för att "bränna bort" skiten, då trivs de flesta bakterier och virus inte så bra.

    Hoppas nu att ni slipper detta bara. Krya på Disa.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tre veckor...


      Jag har läst mig till detta du skriver om feber nu. Vet inte alls vilka riktilinjer som gäller i Spanien, landet där man går till doktorn för en förkylning, Men generellt sett så är de inte ett dugg försiktiga med mediciner här. Ska fråga Disas barnläkare vid tillfälle. Om hon håller med mig (Sverige) kan jag argumentera med släkten som litar på läkare, om hon inte håller med så låter jag ingen veta att jag har frågat.

      Varför är man försiktig med att ge febernedsättande i Sverige?

      Radera
    2. Små barn har ofta högre feber än vuxna och gott allmäntillstånd. Alltså pigga och vakna. Över 40 grader kan man ge ipren som har större effekt. Annars alltid Alvedon i första hand. Men om barnet är ganska piggt kan lite feber hjälpa kroppens immunförsvar och vara till nytta. Vid hög feber kan man även ha lite svalare hemma. Viktigt att lyssna på andningen om den är rosslig. Om bröstkorgen kämpar upp och ner kan barnet behöva sjukhushjälp? Mycket vätska vid magsjuka och feber såklart.

      Radera
    3. Tänk om spanjorerna läste och trodde på detta.
      Livetsom svensk mamma skulle bli aningen lättare.

      Radera
  2. Hej Annika!
    Ja det var då för väl att det verkar vara bra med Disa iaf...Här nere går man ju till doktor/sjukhus för det mesta...inte underligt det är så fullt i väntrummen...Särskilt när det är marknad då passar man på när man "ändå ska hit" :-)
    Kram P ♥♥

    SvaraRadera
    Svar
    1. Å ena sidan tycker jag att det är bra att spanjorerna tar hand om hälsan, å andra sidan gör det här springandet till doktorn mig galen!

      Radera
  3. Tror du gör helt rätt i att avvakta, det är dumt att springa till doktorn i onödan och dra på sig bacillusker. Hehe, landet där man går till doktorn när man är förkyld!
    Lite feber brukar ju gå över, men däremot hade jag lite skräck för att mina barn skulle sätta i halsen när de var små, vet inte varför, men det var min första tanke när jag såg den fina regnpinnen: - Hon kan väl inte få loss bitar av aluminiumfolien och sätta i halsen!?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Just det, landet där förkylningar är anledning till läkarbesök... Suck.
      Vi delar sätta-i-halsenskräcken. Jag kan lugna dig med att folien är omöjlig att pilla bort eftersom den är omvirad många varv med bred, kraftig tejp.

      Radera
  4. Spanien är så likt Colombia i många avseenden! Till exempel det - colombianer går också till läkaren hela tiden. Varje gång Gael hade feber "har ni ringt en läkare? Ska ni inte ta honom till sjukhuset?".

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hahaha, lika kul varenda gång, så lika de är våra "andra hemländer"!
      Vad gjorde du första gången Gael fick feber?

      Radera

ny gadget

ny gadget