fredag 13 februari 2015

Världens sämsta mamma

Sämsta mamman som någonsin har funnits, det måste vara jag.
Just nu även mamman med det sämsta samvetet.

Två saker på kort tid: liten unge vaknar för första gången på sex månader mitt i natten. Klockan tre. Kan omöjligt somna om. Inte jag heller, eftersom jag måste stanna uppe med henne. Lägger henne till slut bredvid mig i sängen, slumrar till då och då, men inte lillan. Först vid sextiden slår det mig att jag borde ta tempen på henne.
39 grader.
Hur är det möjligt att jag inte tidigare har kopplat vaccination, gnällskrik på eftermiddagen efter vaccinationen, sömnlöshet samt det tydligaste tecknet av alla; brännhet bebiskropp, och gett henne febernedsättande och vatten???

Därefter maten. Disa har ätit allt sämre sedan februaris intåg. Det går numera så långsamt att äta från flaskan. Disa slutar efter några dagar att äta under dagen. Bara nattflaskorna går. Vi blir frustrerade, oroliga, lirkar, stoppar in flaskan i munnen, ger vatten, vatten, vatten och försöker mat med sked så att hon ska få i sig något.
Sedan vill hon inte ha nattflaskorna heller.
Situationen börjar närma sig panik och sjukhus.
Sen kväll. Står i köket och provsuger lite i nappflaskan för att testa temperatur. Det kommer ingen mjölk. Suger hårt, mjölken vill inte. Splaff säger det så lossnar något i pipen och lite mjölk rinner ut. Känner grumliga grejer i munnen från mjölken.
Insikten.
Extrapulvret (cereales) som vi köpte i söndags har mycket tjockare gryn än det förra. Det löses heller inte upp i flaskan. Mjölken blir så tjock att den inte kommer ut. Disa har slutat äta eftersom hon inte får i sig mjölken från nappflaskan!!! Bara nattmjölken som är en annan sort, utom de sista gångerna då vi blandat i lite extrapulver för att hon ska få mer näring!!!! Min redan undernärda unge håller på att svälta ihjäl för att vi är fullkomligt dumma i huvudet! Mest jag, eftersom det alltid är jag som provsuger nappflaskan. Jag som har lagt märke till att det är svårt att suga ut mjölken, MEN INTE KOPPLAT: INTE FATTAT.
Samvetet.
Samvetet.

Häller ut tjocka mjölken och blandar ny, utan extrapulver. Ungen slukar flaskan och jag vill gråta.
Under den här matningen tillsammans med nästa äter Disa mer än hon gjort sammanlagt föregående dygn.



Har någon endaste av er gjort någon tabbe med era ungar, skriv en kommentar, snälla.



36 kommentarer:

  1. En morgon medan jag och A låg i sängen och myste så blev jag riktigt panik kissnödig, gjorde en snabb riskanalys hon är två månader så hon kan inte rulla av vår stora säng så en snabbis på toa ska jag hinna.
    Vad jag inte tänkte på är att hon är en rackare att använda benen så när jag kom tillbaka så hade hon hunnit ta sig upp hela vägen till huvudändan och tryckt in huvudet i våra stora kuddar. Jag brukar aldrig lämna henne ensam och har strikta regler när de kommer till kuddar, täcken och mjukisdjur där hon ska sova. Så den morgonen gick priset till världens sämsta mamman till mig, så nu lämnas hon aldrig ensam en sekund i sängen.
    //Kicka som fortfarande har dåligt samvete och skäms

    SvaraRadera
    Svar
    1. Oj, två månader och kan ta sig till huvudändan själv! Klart att du inte tänkte på det! Och klart att du blev rädd.
      Du får ta med henne in på dass nästa gång och sitta med henne i knäet:-)
      Disa är inte ett dugg intresserad av att försöka ta sig framåt, hon vill bara uppåt

      Radera
  2. Snälla rara... Inte är du världens sämsta mamma! Hade du varit det hade du inte ens tanken slagit dig.

    Det är bara att konstatera, alla har vi gjort eller missat saker som man i efterhand tycker var så självklart och uppenbart, det borde man vid tillfället ha insett. Men man fungerar inte så, det enda är väl att man förhoppningsvis lär sig och inte gör om samma sak. Det finns så mycket andra fel man kan göra så varför göra den en gång till, liksom.

    Självklart borde inte sonen ställt sig upp i badkaret så han halkade och slog sönder en tand.
    Självklart borde han inte gått till dagis när han var så bökig, han hade ju närmare 40 när de sedan ringde efter mig.
    Självklart skulle han inte fått hoppa i soffan och slagit pannan blodig i bordskanten.
    Självklart...

    Men vet du, något gör man nog ändå rätt när sonen som är 10 år inte skäms det minsta för att bli överöst av pussar och kramar (och ger tillbaka) varje morgon vid skolan så alla kompisar och lärare kan se. Det är många föräldrar som ser rätt avundsjuka ut. :D

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det tänker jag också, att man lär sig väl. Vad enkelt det måste vara för småsyskon, när föräldrarna redan har gjort alla misstag på första barnet!
      Pussar vid tio år, det är imponerande. Vilken tur du har! Eller tur?
      Tack för de missarna som du skriver om i kommentaren. Det är väl bara att konstatera att det inte går att undvika och förebygga allt som kan hända.

      Radera
  3. Sämsta mamma? nej skulle inte tro det finns ingen mamma eller pappa som är sämst.. ( om man medvetet iofs skadar sina barn och de finns ju) MEN rent generellt så gör man missar i bland. Jag har 3 barn...stora nu..25, 24, 22 år ingen är "perfekt" och man lär sig hela tiden nya saker. I bland är det väldigt enkelt men i bland blir det lite jobbigare. Så länge man gör vad man kan och ödslar med kärlek så blir allt bra! Så snälla ha inte dåligt samvete, ta det som en lärdom och gå vidare! Mvh Camilla

    SvaraRadera
    Svar
    1. Lärdom ja, jag lärde mig nog ganska mycket på den missen.
      Det jämnar väl ut sig i längden, det man gör bra och det man dummar sig på.

      Radera
  4. Ojojoj! Det där är inget. Tror du jag hade dåligt samvete när jag nikade till med vaken Signe i sängen och vaknar av ett duns! Eller när Signe också började äta dåligt och och tog bröstet många fler gånger om dagen i kortare stunder säkert i över en vecka innan jag fattade att jag nog inte hade tillräckligt! Eller när hon fick flaskan och var sådär 6-7 månader och började äta dåligt och bli jätte arg och skrikig spec på kvällarna! Fatta inte då heller förens efter några dagar att det kanske kom för sakta ur flaskan! Smygbajsa svidande bajs, ramla ner för trappan, glömma eftermiddags vilan....listan kan göras lång. Dåligt samvete kommer vi mammor nog alltid ha! Stor kram! /Hillevi

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh, det finns fler som jag!
      Jag märker att jag har gott om tid att göra fler missar. Antar att man bara gör missarna en gång och lär sig sedan...
      Hur vet du att det var svidande bajs?

      Radera
    2. hon skrek...länge innan jag fattade...

      Radera
  5. Inte jag. Jag är helt felfri ;o) Skoja bara... Men min sambo... oj oj oj... Tappat barnet ur sittvagnen för att han försökte bära upp vagn och barn för en marmortrapp och gjort om samma sak pâ semestern inför en hord med turister som typ alla skrek till av skrämsel... Klämt barnets fingrar i hissdörren, och igen i dörren i trapphuset. Lâtit barnet âka hiss ensam vid ett ârs âlder. Sprungit med barnet i famnen och halkat pâ parkettgolvet. Satt barnet i en babypulka i en jättebrant backe och knuffat iväg pulkan för att inse att pulkan skulle välta...Jag dâ? Sagt att vi mâste byta soffbordet med den tunga glasskivan mot ett klättersäkert bord för att ett par dagar senare se barnet klämma benet under glasskivan. Druckit en cappucino pâ restaurang som barnet grabbade tag i och fick över sig och jag var helt lamslagen... Och vi har 15 âr kvar av föräldraansvar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ojoj, vågar din sambo vara ensma med barnet numera? ;-)
      Jag märker att jag har en himla massa misstag framför mig att göra, och att barn är rätt tåliga, de klarar sig:-)
      Den här kommentaren hjälpte verkligen, tack för den!

      Radera
  6. Gu va skönt att man inte är ensam....

    SvaraRadera
  7. Nämen snälla, det där kunde hänt oss alla!! Ett ex från igår: på vårdcentralen och sonen har precis fått spruta och jag ska klä på honom igen. Sätter honom på skötbordet och får för mig att jag kan sätta på han strumporna när han sitter (han har precis fyllt 1). Resultat, han faller baklänges in i väggen och slår i huvudet i träkanten på skötbordet.. Dessutom framför 6 sköterskestudenter... Kände mig hemsk!!

    Du är den bästa Mamma din dotter kan ha, glöm inte det!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nu blev jag alldeles full i fniss, och det borde jag inte, stackars liten (hoppas att det gick bra), men situationen... just där framför allihop!

      Radera
  8. Kom igen om elva år när din dotter kastar ett mjölkglas i ansiktet på dig, glas o allt, och skriker att du är världens jävligaste sat-mamma för att du kräver att hon dricker en deciliter mjölk om dan... Jupp, än är hon bara pre-tonåring, vill inte veta hur det blir om några år...
    Vad jag gjorde? Ja, eftersom jag ju tydligen är världens jävligaste sat-mamma så vrålade jag tillbaka åt henne så pass att jag hade ont i halsen o var hes dagen efter.

    Fast i mina egna ögon var det värre när jag lät henne sitta kvar i bilen o sova som treåring. Gick o kollade lite snabbt mellan varven, hon satt helt lugnt. Efter närmare en timme tyckte jag hon borde vakna, då var hon genomsvettig och helt söndergråten, men det hade jag inte sett! Hon satt ju som att hon sov i den bakvända stolen, jag öppnade inte bildörren när jag kollade till henne. Fy vad jag skämdes! Då va det jag som var sämsta mamman.
    Än värre, fast det bara var en tanke... När lilltrollet var bebis drev jag egen butik. Lillan var nästan alltid med mig där i början, såklart. Nån kväll när jag skulle hem hade hon somnat redan i babyskyddet. Du vet, den där lilla bilstolen som man kan bära med sig. O jag minns att jag tänkte "Men hon kan ju stanna här till imorrn, jag ska ju jobba då med!" ungefär som man tänker om att lämna kvar ett paket bröd eller eller en tröja eller nåt. Det var bara en tanke som for genom skallen, men jag skäms fortfarande att jag ens kunde tänka det!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ewe, det var bara en tanke! Jag har hört om folk som tänkt tanken att kasta ut ungen genom fönstret för att hen aldrig slutar skrika, men de skulle aldrig någonsin göra det. Det var en tanke bara, skäms inte över det.
      Men stackare, för det där med när hon "sov" i bilen. Jag får plötsligt väldigt dåligt samvete själv trots att jag inte har gjort detsamma, men jag påminns om något som jag verkligen, verkligen har dåligt samvete för... Jag skriver det i kommentaren nedanför.
      Vet du vad? Jag hade nog också vrålat tillbaka om min unge hade kastat ett mjölkglas i ansiktet på mig!

      Radera
  9. Herregud så söt hon är!
    Usch vad hemskt, men du måste ändå skratta åt det, man gör ju tokigs grejer hela tiden. Jag har stoppat in för varm mat i munnen på I så han bränt sig, missat en bajsblöja tills de börjat liksom torka lite, inte fattat att han var för varm en natt när han bara snurrade och halvgrät och när jag till slut tog av pyjamasen kl 5 på morgonen somnade han som en stock. Men allra mest skäms jag över gångerna jag blivit arg på honom för att jag varit trött och inte haft tålamod för hans upptåg,.. Man är verkligen inte perfekt och kan bara gottgöra mef att älska lite mer varje dag och visa det varje sekund.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Efter det sista du skriver kommer jag genast att tänka på mitt värsta dåliga samveteminne, faktiskt värre än det jag skrivit om i inlägget, jag börjar smälta det tror jag. Men jag kan inte smälta den sena kvällen när jag försökt lägga Disa och få henne att somna i en timme, och hon till slut bara skrek och skrek, gallskrek, och jag tappade tålamodet, skrek inte men närapå, talade hårt till henne, lämnade henne skrikandes i spjälsängen, gick ut till Jesús och sa att nu fick han ta över. Jag satt där och pustade en stund tills det tystnade i sovrummet och J strax därefter kom ut med lillan invirad i en filt, fortfarande med kinderna blöta av tårar. J hade konstaterat att ungen inte skulle somna och tagit upp henne, något som jag borde ha gjort för länge sedan. Han satte sig bredvid mig i soffan och Disa tittade på mig och... log! Så där som att hon var glad att se mig! Trots det som hänt. Ajajaj, vad det gjorde ont det leendet, och det minnet sitter kvar och gnager.

      Hon är det sötaste jag någonsin sett:-)

      Radera
    2. Du fick ett triumferande vinnarleende från din kära dotter! Pappa gick med på vad mamma inte gjorde..

      Radera
  10. Underbar bild!
    Kramar

    SvaraRadera
  11. Det här kanske inte passar under ett inlägg som ovan (så bara för att svara på det: Nej, nej, du är inte alls världens sämsta mamma! Tvärtom, du kom ju på vad som var problemet!), men hurra vilken bra blogg! Jag älskar personliga, välskrivna bloggar gärna av utlandssvenskar och blev så glad när jag hittade din. Du skriver så roligt och intressant och verkar ha en himla fin familj! / Hälsningar, Malin - i Nordnorge sedan 5,5 år. (Utlandssvensk light kanske? Det är såklart himla likt - men faktiskt en hel del skillnader också. Och visst kan jag sakna Sverige, familjen, prata mitt eget språk osv, så det finns definitivt beröringspunkter.)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men vad roligt, vad glad jag blir! Sådana kommentarer passar till vilket inlägg som helst!
      Spännande med Nordnorge, var där bor du? Varför? Jag är nyfken på skillnader, kan du inte berätta om några?
      Jag dras också till utlandssvenskbloggar :-)

      Radera
    2. Okej, det kan jag göra. Skickar en e-post. /Malin

      Radera
    3. älskade unge :-), där har vi alla varit... vi gör så gott vi kan och det brukar räcka långt.
      dåligt samvete gynnar ingen, försök sluta med det
      :-).
      kram till hela goa familjen från
      anitha i blekinge

      Radera
    4. Snällt sagt, men det är svårt att stänga av samvetet. Men man kan ju inte göra mer än sitt bästa.

      Radera
  12. Alltså först. VAKNAR FÖR FÖRSTA GÅNGEN PÅ NATTEN PÅ 6 MÅNADER?! Om jag inte gillade dig så mycket hade jag velat ge dig en avundsjuk cyberörfil, haha! Hur orättvist får det vara alltså?! Min unge har sovit EN ENDA NATT PÅ 2,5 ÅR (22-05).
    Över till tabbar - när Martin reser och jag får ta alla nätter själv är jag en zombie. När Victor var mindre sov jag i snitt kanske 3 utspridda timmar per natt (en kvart här, fem minuter där osv) och ja - den största tabben jag minns, när Victor var några månader, var att jag la honom på köksgolvet och gick och duschade. Jag hade missat att han lärt sig ÅLA framåt. När jag kom ut hade han käkat på en växt vi hade i köket, tuggat på blad och spottat ut, svalt osv. Jag fick PANIK. VAR DEN GIFTIG? TÄNK OM HAN SATT I HALSEN OCH DÖTT MEDAN JAG DUSCHAT? Vilket han inte gjorde, men ändå. Martin var på andra sidan jorden. Fick tillslut reda på att växten kunde ge magsmärtor, men inte mer. Jag åt till och med av den själv för att jag fick så dåligt samvete.
    Andra tabbar - gett nachos till Victor i barnvagnen, vilket tydligen är NO NO, och som jag även märkte när han SATTE I HALSEN OCH det kändes som en evighet innan han kunde andas igen och gallskrek. För att jag gav honom en jävla nacho!
    har också varit ouppmärksam, när jag var själv, och han var 8 månader och gick längs möbler - och ramlade och fick en blåtira som satt kvar i ETT ÅR. Såg ut som att han varit i värsta slagsmålet.
    Egentligen inte en massa tabbar, men alla har skett när jag är själv och zombietrött. Och på fredag åker Martin i 11 dagar igen... Och ja, vaknätter och sen jobba hela dagen är inte min grej. Inte alls. Å andra sidan slutade han ju sova på dagen helt vid 2 år, så ingen vila att vara hemma heller... Ahhhh.

    Jättefint foto på Disa och sån feber-tabbe har jag förövrigt också gjort, missade att han hade över 40-grader-feber en gång!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Först reagerar jag på att du la honom på golvet, men kom på att ni bor i Sverige. Annars hade ju bara det att lägga honom på golvet varit en tabbe eftersom han förmodligen frusit ihjäl på fem minuter. (tittar bittert på bloggbilder på barn i t-tröja, eller barbröstade. Inomhus. På vintern.
      Du fick sömnbristen (kan inte ens föreställa mig det), jag fick matvägran så någon slags rättvisa är det nog. Jag lovar, matvägran hos en liten bebis tär också på föräldrarna. Senaste dygnet har vi fått i henne mat sammanlagt tre gånger och vid varenda försök som slutat i gråt har jag tänkt att nästa sjukhusbesök leder till sondmatning..
      Älskar meningen att du åt av växten själv för att du fick dåligt samvete!
      Typiskt att blåtiran skulle sitta kvar så länge, när det gick bra!
      11 dagar, lycka till! Försök att hitta avlastning hos någon!

      Radera
    2. Fick han ont i magen av växten?
      Skräckupplevelse!

      Radera
    3. Jo men det är sant, alla får nog något! Men Victor matvägrar nu, så jag vet hur jobbigt det är... Allt handlar om hans MAT och att få i honom grejer. Han har inte gått upp i vikt på ett år (han har gått ner)...

      Han fick inte kräkningar eller magont av växten, pjuh! Inte jag heller... Hoho. Men jäklar vad jag grinade och hade panik!

      Jag har ingen som kan avlasta, möjligtvis mina snälla grannar någon gång, men inom släkten har jag ingen. Tyvärr.

      Radera
    4. Kära nån, inte gått upp på ett år. Vad säger hans läkare om det? (elelr vart går man med barnen i Sverige, bvc?) Jag som är stresad över att Disa går upp för lite, men hon går ju upp något i alla fall. Men som du säger, allt handlar om mat och att få i barnet något. Tänker att bara Disa blir ett eller ett par år blir det lättare, då är hon inte lika ömtålig, men så kanske det inte alls är. Vill gärna tro det i alla fall.

      Ingen i närheten... Jobbig situation. Vi har J:s föräldrar som alltid ställer upp (en av anledningarna till att vi inte flyttar till drömhuset jag hittade nära portugisiska gränsen), och skulle de inte kunna vet jag en eller ett par andra som kan rycka in även om det känns mer avlägset. Synd att jag inte bor närmare, jag hade gärna hjälpt till om jag kunnat.

      Radera
  13. Just ja, en sån där som ovan - att ramla ned från sängen har jag också gjort. han var inte många månader och BOOOM hörde jag när jag var på toan. Trodde han skulle dö, men klarade sig helt oskadd. Amazing.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag gör vad jag kan för att minimera risken för sängurramling, men en dag kommer den nog...

      Radera

ny gadget

ny gadget