måndag 1 december 2014

Dubbelt medborgarskap och spanskt barndop

Disaungen föddes ju i Spanien och är spanjorska. Samtidigt svenska eftersom hennes mamma är svensk.
Nu har det hänt flera saker som befäst hennes nationaliteter.
Samma dag som hon fick sitt första, spanska pass, kom det brev från Skatteverket i Sverige som bekräftade att Disas namn har registrerats, och som dessutom innehöll hennes samordningsnummer. (Utlandsfödda får inget personnummer utan ett samordningsnummer som i princip är samma sak.)
Dagen därpå var hon med om sitt första, spanska släktkalas.
Det var den lilla släktingen som föddes tolv dagar efter Disa som skulle döpas.
Jag missade gudstjänsten som jag tänkt vara med på enbart för att fotografera, men jag hade glömt minneskortet hemma och blev så arg att jag ville åka hem och stanna inne resten av dagen.
Jag var tyst istället för att inte säga något dumt.
Jag hittade Jesús på väg till posten, vi köpte minnsskort och åkte direkt till Montequinto där festen skulle hållas.
Ja, vi kom en timme sent eftersom vi gav Disa mat och hon skulle bajsa och så. Livet med bebis, ni vet.

Jag vet inte riktigt hur dopkalas i Sverige ser ut? Har ett minne av hembakt, kaffe och smörgåstårta med släkten, men det kanske var förr?
Här är dopfester stora tillställningar som kan jämföras med spanska, svulstiga bröllop, med massor av gäster, obligatoriska dyyyra presenter (är visst uppe i 200-eurosklassen nu), det tas lån för att bjuda alla.
Det här var en mer vettig dopfest.
Knappt 60 inbjudna, alla samlade på en tapasbar. På långborden ställdes fram räkor, jamón, adobo (fisk i vinägrett som friteras), rostat bröd med salmorejo, jamón och vaktelägg, oliver, och vi fick all dryck vi ville ha. Till varmrätt grillat kött eller svärdfisk, och till efterrätt champagne, små bakelser och kaffe. Tal hölls, och gammelmormor tog fram kastanjetterna och det sjöngs sevillanas.
Sedan blev det dunkande diskomusik och de flesta mellan 2 och 70 år dansade sig varma, jag fick blöta, svettiga kindpussar till avsked av gammelmormor och hennes sambo.
Vid tiotiden på kvällen hade de flesta åkt hem, kvar var närmsta släkten och vi stannande och åt lite tapas tillsammans.

Barnets pappa, som jag aldrig sett onykter förut, var ungefär som betjänten i Grevinnan och betjänten  (i slutet av filmen) när han hällde upp vin. Huvudpersonen grät av trötthet efter att ha lyfts från famn till famn hela eftermiddagen, Disa hade faktiskt lyckats somna trots en otrolig ljudnivå (Spanien är känt som ett av de länder med allra högst ljudnivå), tänk bara vad högt ljudet blir bara i en familj på fyra personer som pratar med varandra på restaurang. 60, ja, det är helt sanslöst.
Jesús bror lovade att följa med mig till Sevillas magiska cirkel, men han ångrar sig nog nu när han är nykter, han slutade gå för flera år sedan.Vi träffade barnets pappans familj, lånade napp av dopbarnet (vår var borta), småbarnen åt godistårta och jag vågade inte sno bitar från den trots att jag var så sugen, det sjöngs i mikrofonen, blinkade lampor, Det fanns en maskin med stringtrosor på damtoaletten, jag stoppade i en euro bara för att testa, och se! En liten pappask med svarta trosor med silverpaljetter! (Var pinsamt medveten om asken som råkade ligga högst upp i Disas skötväska som jag öppnade med Jesús föräldrar bredvid.) Jesús råkade putta till sin runda potatis med fet sås rakt i knät på mormoderns syster, Jesús familj satt och sjöng scener i Mozarts Don Giovanni, alla beundrade min fina, roliga unge som för dagen råkade påminna om en smurf, och jag var så stolt, en del säger ju att alla föräldrar tror att just deras unge är finast i världen, men i det här fallet är det ju sant! Hon är finast på riktigt!

Klockan två på natten var vi hemma igen.



Disa, jag vet att du inte var så imponerad av den spanska festen, men det är så det går till här, du är till hälften spanjorska så det är bara att vänja sig.




14 kommentarer:

  1. Ujuj, på nåt vis önskar jag att svenska dop kunde vara med som de spanska. Då skulle man ju få nåt för att man sitter av tiden och lyssnar på hycklerierna i kyrkan. Men, nej, det är som du skrev. Smörgåstårta. Jag AVSKYR smörgåstårta! Det är bara fett och flötigt och inte speciellt goda saker på. Framförallt verkar det vara obligatoriskt med dill. Detta ogräs som jag hyser samma känslor för, som du har till ost. ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Här är dopfesten själva grejen!
      Du skulle nog gilla en spansk dopfest, det är livat, och en massa mat får man.
      Jag gillar ju smörgåstårta och hade inte tackat nej till det... Har hört talas om ett smörgåstårteri i Stockholm. Har velat åka till Stockholm bara för att testa.
      Jag hör förresten till dem som älskar ogräset du nämner:-)

      Radera
  2. Jag känner likadant! Tänk att det där med finast faktiskt stämmer (rent objektivt sett, självklart ;-)) just när det gäller mina barn!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Märkligt, är dina också finast? Nåja, min är den finaste fyramånadersbebisen som finns:-)

      Radera
  3. Haha, ja någons unge måste ju vara finast så varför inte?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Javisst, och märkligt nog blev det mitt eget underverk:-)

      Radera
  4. Det här med att låna varandras saker och allt för att man inte har råd med bebissaker, och sedan ha en dyr dopfest? Har svårt att fatta sånna saker, faktiskt. Jättebra att låna saker och allt, men det går inte ihop för mig. Låna för dopfest... Not good. Kul med fest dock :)

    Vi har inte haft någon ceremoni för Victor alls - som förövrigt har samma medborgarskap som gulliga Disa. Älskar Victors spanska pass, han var typ 2 mån när vi tåg kortet och ser helt rolig ut - hihi.

    I lördags var jag dock på värsta dopet som blev ett bröllop! Jättekul!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vilken kul överraskning - dop- och bröllopsfesten!
      Vi har inte heller haft någon ceremoni. Vi pratade om, innan hon föddes, om att fira henne ordentligt med skaldjur på Marisco Emilio, men det blev inte av, och nu har det gått så lång tid att det bara skulle känans konstigt att ordna något.
      Det första du skrev kräver ett lite längre svar.

      Radera
  5. Åhhh, jag sitter här med ett stort leende på läpparna efter att ha läst ditt inlägg Annika. Vilken dag! :) Och att ni kan det där med fest och familjesammankomster nere i Spanien det har jag ju lärt mig av dig genom åren här på din blogg. Jag gillar hur ni går "all in". :) Och vilken rikedom för Disa att ha dubbelt medborgarskap. Två fantastiska länder och kulturer som sammanstrålar i en härlig Disa. Härligt! :)

    Ta hand om varandra!♥

    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Spanska familjefester är något alldeles extra! Tänk vad fint att du kan följa med på det här sättet!
      Vi plockar det, i vårt tycke, bästa från varje kultur, och hoppas att det blir en bra blandning!

      Radera
  6. Härligt! :)
    Och vilken fantastisk första passbild, hon ser ut som en liten filmstjärna! Jag är imponerad! I ser inte klok ut, som en liten buddha som fått ögonen photoshoppade..!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, det är inte lätt att fotografera bebisar. Jag har förresten gått förbi den här fotografens skyltfönster i sju års tid och irriterat mig så på de dåliga fotografierna. Nu kom jag inte på vart jag skulle gå för passbilder, trampade in för att fråga om priset och häpp, ledig studio, vi körde. De blev okej, men lillan ser äldre ut än vad hon är. Farföräldrarna tycker att bilden är kul och vill ha en förstoring.

      Radera
  7. Svar
    1. Ja, verkligen! Älskar spanska släktkalas! Tyvärr missar vi ett i helgen.

      Radera

ny gadget

ny gadget