lördag 23 augusti 2014

Disas pappa

Förut har jag sett äktenskap som en allvarlig grej, men det är det ju inte, om det inte funkar så kan man skilja sig. Att få barn med någon, det är allvarligt på riktigt. Där måste man vara säker. Barnet har man tillsammans för resten av livet.

Jag har haft tur.
Nej, inte tur, det finns ju en anledning att just Jesús är pappa till det här barnet.
Jesús är den bästa person jag vet.
Han är, och har varit helt fantastisk.
Han har gjort allt. Under den jobbiga graviditeten, efter förlossningen, nu.
Tagit hand om mig, tagit hand om Disa när jag inte har kunnat. Tar fortfarande hand om henne förstås, men nu är vi två som kan dela på det.
Han hjälpte mig med allt runt omkring jobbet så att jag kunde fortsätta jobba istället för att bara ligga stilla, uttråkad, de sista månaderna.
Han fixar allt i hemmet, han går upp på natten och ger Disa mat, han håller humöret uppe på mig när det dimper, han jobbar och grejar i ett, förutom under siestan på eftermiddagen. Hur orkar han?
Han är helt fantastisk, så bra att jag vill göra något för honom för att han ska förstå det, men det finns inget som går att mäta sig med vad han gör och har gjort.

I går lagade jag mat för första gången på... hm... månader, och Jesús fick ta hand om flickan under tiden. Han la sig i sängen med henne på bröstkorgen, det gillar de skarpt, och läste och vilade ryggen som han fått ont i igen, och hade det bara mysigt, samtidigt som han fick dåligt samvete över att han inte gjorde någonting.
Inte gjorde något? Hade han inte tagit hand om Disa hade jag inte kunnat laga mat.

Det kan jag ge honom, nu när jag mår bra igen. Vilostunder.



24 kommentarer:

  1. Vad fint skrivet! (Hittat hit från Trillingnöten)

    SvaraRadera
  2. Jag kan inte sluta titta på bilden av fader och dotter, så mycket kärlek, värme, tillgivenhet.
    /Freja

    SvaraRadera
  3. Jag blir alltid så glad av att läsa om er. Ni verkar ha en så jäkla fin relation och att Jesús är ett kap råder det ingen tvekan om : )

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad härligt! Jag skriver ju inte om allt i våra liv här i bloggen, men han är verkigen en fin person, och vi har det bra tillsammans. Det märks alltså:-)

      Radera
  4. ❤️ Så fina!

    SvaraRadera
  5. El mejor!!! Underbar bild och underbar familj! / Anna Malaga

    SvaraRadera
  6. Så underbart! Fantastiskt att du har en sådan bra och fin man, och härligt att du är så tacksam. Och den bilden alltså, den säger även en del om vad J tycker att du har gett honom. :)

    SvaraRadera
  7. Gud vad underbart! Hall hart i honom!
    Det var just detta som var sa jobbigt nar Oscar var nyfodd. Att Reuben fick en slags personlighetsforanding i o med att han var sjuk och madde sa daligt. Han var arg, sjalvcentrerad, angerfull och kunde inte hjalpa till med nagonting nar O var nyfodd, Jag undrade hur jag hade tankt att skaffa barn med en sadan man. Men nu 14 manader senare sa ar han precis sa bra pappa som jag trodde han skulle bli. Karleksfull, mjuk och tycker om att vara med sitt barn. Varat aktenskap kanns mer jamstallt nu nar han faktiskt gor ungefar lika mycket som jag nar han inte jobbar. Men det tog en tid. Det var inte for att han inte ville, utan for att han var helt livradd for Oscar, och kande sig helt oduglig som foralder.

    Sa skont att Jesus har kommit in i rollen sa snabbt och naturligt. Det ar ju inte alla som gor, inte mammor heller. Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jesús var inne i rollen från första stund, mig tog det längre tid för.
      Klart att Reuben är en fantastisk pappa, precis som du trodde att han skulle bli när ni väntade Oscar! Du valde honom av en anledning. Men ni fick en grymt tuff start båda två. Skönt att ni tog er igenom det.

      Radera
  8. Åh, vilken fin hyllning och grattis till ditt fantastiska val av pappa!

    SvaraRadera
  9. Fint skrivet! Det stämmer ju verkligen, allt annat kan man lämna men har man barn ihop är man sammanflätade för evigt. Håller med ovanstående - bra val! :-)

    SvaraRadera
  10. Sa fint skrivet Annika! Sa skönt för dig med att han är ledigt sa länge nu ocksa, att han tack vare sitt jobb kunnat vara sa mycket med er :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är en otrolig tur! Tack sommarlov, tack korta arbetsdagar!

      Radera
  11. Så fint! Så härligt att ni både anpassat er så snabbt till ert nya liv, som föräldrar. Dina ord väckte en del känslor men sen läste jag Sofias kommentar och man kan ju aldrig veta hur föräldraskap förändrar någon, till det bättre eller sämre eller depression.

    Ja, barn gör verkligen att man är en del av varandras liv vare sig man vill eller inte. Men att vara en bra eller t.o.m fantastisk pappa behöver inte betyda att personen är en fantastisk partner. Alla måste skapa sin alldeles egna relation med sitt egna barn

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, det äe omöjligt att veta innan! Att vara en bra partner är inte samma som att vara en bra pappa, eller ens en bra vän.
      Och det går inte att veta vad som händer efter förlossningen, hur den nya situationen blir, hur de nyblivna föräldrarna fungerar ihop och med barnet. Det går inte att veta.

      Radera
  12. Vilken klippa! Håll hårt i honom.

    SvaraRadera

ny gadget

ny gadget