lördag 14 september 2013

Vila i Tupiza

Vad är grejen med att ha två hostal, med samma namn, på samma gata?
Det tog en havtimme för den unge killen som vi väckte, när vi bankade på halv fyra på natten, att förstå, att anledningen till att vi inte tänkte bo i något av de dyra rummen som han visade, som han och vi trodde att vi hade bokat men för halva priset, var för att vi egentligen skulle sova på det andra, billigare stället.
Han följde med oss dit och väckte själv den söta dam i nattmössa som till slut stack ut huvudet genom ett fönster och slängde ner nyckeln till oss.
Vi gick upp till tredje våningen via en trappa som slingrade sig runt ett fikonträd, fick ett rum, lämnade oss att frysa på egen hand, och vi somnade mycket snart därefter.


Första dagen i Tupiza blev en vilodag.
Det behövs sådana emellanåt.

Vi sov till långt inpå förmiddagen, njöt ofantligt av varmvattensdusch och att bli rena igen, gick och åt på ett lustigt ställe med blå belysning, filmaffischer och mer eller mindre avklädda skådespelerskor och andra damer på väggarna, vilket jag tyckte kändes lite konstigt, det stod i stark kontrast till den rustika, goda bolivianska maten och kvinnorna av ursprungsbefolkning som lunchade i sina stora, traditionella kjolar coh långa flätor.
Jesús fick äntligen prova den berömda Sopa de maní; jordnötssoppa, och som andrarätt blev det Falso conejo, falsk kanin som är en stor, platt köttbit (inte alls kanin) med god sås till.


Vi tänkte promenera i staden och hamnade genast på torget, där vi satte oss på en bänk i solen och bara njöt av att slippa frysa. Grönt var det, fåglar i träden, glada gamlingar på bänkarna och en glassförsäljare som gick runt med sin vagn och tryckte på glasstutan.
Vi köpte en tidning av en liten flicka i ett tidningsstånd.
Gårdagens tidning, för här kommer tidningarna en dag efter. Och den kostade en boliviano extra, för transporten, den hade ju skickats särskilt till Tupiza :)


Vi köpte en grön tvättvål på marknaden och tvättade upp våra strumpor och underkläder som var stela av smuts. Det var akut, de sista rena hade vi tagit på samma morgon.

Och så bokade vi in oss för fem timmar till häst nästa dag.
Med facit i hand konstaterar jag att fem timmar till häst är mycket lång tid om man inte är van...

7 kommentarer:

  1. Kanin som inte är kanin? Vad är det för innehållsförteckning? Vad är det för kött? Eller vill man inte veta det? :)
    Exakt hur mycket njuter du av att vara hemma just nu?
    Kramar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror att det var nötkött. Jag vet inte varifrån namnet kommer.
      Eftersom jag inte tycker om att bo här kan jag inte säga att jag njuter av att vara hemma, men det är skönt att sova i egen säng, och att slippa frysa.

      Radera
    2. Bättre sömn och mindre frysande är ju bra.
      Håller ni på att leta efter något annat boende?

      Radera
  2. Jordnötssoppa! Hur smakar det?
    Annan matfråga: Har du smakat den mytomspunna sällskapsresan-rätten "gamla kläder"?
    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jordnötssoppa är himla gott! En favorit. Den har smak av malda jordnötter som kokats med grönsaker och lite annat, innehåller ofta pasta, och helst ska den toppas med tunna, knaperstekta, salta pommes frites!
      Och när vi nu pratar favoriträ'tter kan jag berätta att Gamla kläder; ja, Ropa vieja, är en annan. Älskar den rätten. Man blandar olika sorters kokt kött med en massa grönsaker, kryddor och hemgjord pommes frites som steks i olivolja. Helt fantastiskt. Men mycket jobb, så det är sällan vi gör den...

      Radera
  3. Annars är det ju oxå roligt att många gator har flera hostels med samma namn. I Latinamerika brukar ju nya hostalöppnare per automatik döpa det till det mest poppis hostalet i närheten :).

    SvaraRadera

ny gadget

ny gadget