tisdag 18 juni 2013

Mat och samboprat

Det är så roligt att vara sambo!
Vara i ett förhållande.
Nu har jag ju varit det i sex och ett halvt år så jag är van, men ändå.
I går mötte jag Jesús vid busshållsplatsen vi 22-tiden, och så tog vi en liten promenad. Hamnade utanför den där frestande pizzerian på Carretera de Carmona som ser så mysig ut, och som sprider så goda dofter. Och vi gick in, för första gången.
Det blev var sin riktigt god pizza, mysig musik, och en massa prat.
Om jag inte hade honom, vem skulle jag då berätta allt som händer för? Om saxmordet i boken jag läser, om vad som hände på droghabiliteringscentret där jag volontärjobbar lite, om minichorizokorvarna som jag äntligen fått tag i, om Shreks syster? Och vem skulle han berätta för om den skärrade munspelläraren och den gamle munspelseleven som rusade ut från lektionen, tokig av ilska, skrikandes att han aldrig mer tänker komma tillbaka, än mindre spela på konserten på torsdag?
Mat och prat hör ihop, och det är väldigt bra att ha en sambo att göra sådant med.

6 kommentarer:

  1. Jag håller verkligen med (och givetvis gäller det att man hittat rätt sambo också :))! Tänk om man inte hade varandra!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nä, man vill ju inte vara med fel sambo. Rätt ska det va!

      Radera
  2. Håller med både dig och Trillingnöten. Rätt sambo oxå! Vi har varit tillsammans ungefär lika länge som ni. Känns fint :)

    Anna Granström.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är kul! Det var ett bra år då vi hittade våra sambosar!

      Radera
  3. Ja vi är på vårt 11:e år tillsammans nu! =) Visst måste det vara rätt sambo också! Annars kan man ju inte vara sig själv...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Om det inte är rätt sambo håller det nog inte så länge. Men alltså, elva år. Wow!

      Radera

ny gadget

ny gadget