söndag 25 november 2012

Det pinsamma med våra tvättlinor

Här har jag gått på i flera veckor om hur bra nya bostaden är, men det betyder ju inte att den är perfekt. Syftar jag på konstiga elektriska kopplingar nu, eller laxfärgen på väggarna, eller är det måhända ett hål i taket?
Nej.
Jag pratar om tvättlinorna.

Så här är det. I Spanien finns ett slags höghus som är rätt vanligt. Vi bor i ett sådant. Det är byggt så att alla hyresgäster har en mittemot-granne, och mellan grannarnas fönster går tvättlinorna. Man hänger ett plagg på linan, drar i det dubbla snöret så att plagget åker bort mot grannens fönster, och hänger nästa plagg på linan.
Första dagen tyckte jag att det här var rätt kul och drog en svart kvarglömd socka fram och tillbaka bara för att det var roligt.


Andra dagen skulle vi tvätta. Då var det inte roligt längre. Jag ville inte hänga upp tvätten. För vad skulle hända om jag råkade tappa någonting? Hur ofta händer inte det menar jag, när man hänger tvätt.
Det kallas inbyggd patio det här. Den enda vägen ut i pation går via lägenheterna på bottenvåningen. Alltså är det de boende längst ned som måste samla upp all tvätt som vi andra tappar.
Jag har en kompis som bodde på bottenvåningen i ett sådant här hus. En gång var det en av Spaniens mest kända trollkarlar som ringde på dörren och bad att få sina kalsonger. Hon blev verkligen häpen, för den här trollkarlen bor inte alls i Sevilla, och vad han gjorde i huset var hon förstås nyfiken på.
Det var ett sidospår. Vad jag ville komma till var att de boende på bottenvåningen förmodligen är rätt trötta på att hämta och lämna ut tappade kläder, och därför är man mycket försiktig när man hänger kläderna på linan.
Jag lät alltså Jesús hänga tvätten både första och andra gången, men tredje gången var han på jobbet och jag kände mig tvungen. Vill ju inte bli en sån som är beroende av sin sambo för att tvätten ska torka.
Jag var så nervös att händerna skakade, och det, kände jag, var inte ett bra tillfälle för skakande händer.
Jag höll krampaktigt i en svart strumpa medan jag överdrivet försiktigt fäste den på linan med en klädnypa.
Det gick bra. Varken jag, strumpan eller klädnypan föll.
Det gick finemang alltihop.
Det gjorde det däremot inte för Jesús nästa gång.
- Hoppsan...
- Vad? Vad tappade du?
- Ett par av dina trosor.
- Haha. Kul.
Det var tyvärr sant.
- Jag tycker att vi ska införa regeln att den som tappar något får gå ned och hämta.
Jesús svarade inte. Han hängde fortfarande i fönstret och spanade efter mina trosor.
- Jag fattar inte vart de tog vägen... De ligger ju inte på marken... Har inte fastnat i någon annans lina... Kan de ha landat på något fönsterbräde?

Jag  räknade trosorna som förlorade, men tänkte kolla efter dem i bättre ljus dagen därpå när nästa maskin tvätt skulle hängas.
Jag öppnade fönstret, och oj!


Den röda, nydiskade plastbunken som låg i diskstället och torkade föll ut!
Jädrar vad det lät när den dunkade i marken fyra våningar ned.
Jag blev helt stel. Tänkte, att jag borde vara tacksam över att skålen inte var gjord av glas, men det enda jag hade i huvudet var hur grannarna längst ned skulle reagera när jag knackade på.

- Du får gå ner, sa jag till Jesús när han kom hem.
- Jag? Varför det?
- För att du är van. Dina föräldrar bor ju i ett sådant här hus. Du har väl hämtat kläder åt dem?
- Nej, grannarna längst ner där har spänt upp ett nät, så allt som tappas landar i det räknas som förlorat för alltid.

Vi gick ner tillsammans på kvällen. Det tog en bra stund innan dörren öppnades. Mannen verkade riktigt trevlig, men tyvärr, sa han, kunde vi inte få tillbaka plastskålen just då (trosorna frågade vi inte om). Det finns nämligen ingen dörr ut från den här lägenheten, så den äldre mannen måste klättra ut genom köksfönstret för att hämta sakerna, och när vi ringde på lagade de mat så det gick inte. Dagen därpå var vi dock välkomna tillbaka!

8 kommentarer:

  1. Men herregud! Jag skulle få dödsångest av att hänga tvätt eller ha fönstret öppet. Seriöst. Alternativt aldrig hänga nåt alls. Länge leve torktumlare!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, länge leve torktumlaren! Önskar att vi hade plats för någon. Enda platsen här skulle vara vardagsrummet, och jag känner att en torktumlare kanske inte skulle passa in riktigt...

      Radera
  2. Hjälp, jag håller med Trillis, jag hade nog aldrig fått hängt någon tvätt (den hade med andra ord hängt överallt inne i lägenheten ;)). Så mycket som jag tappar tvätt och då hänger jag ju bara tvätt på en torkvinda i trädgården eller på tvättställ inomhus.

    Jag kan fatta nyttan med tvättlinor som går rakt över men det är ju helt galet att det inte finns en separat dörr nere på gården så att alla kan hämta det som tappas. Alternativt borde ju de stackare som bor längst ner slippa betala hyra. ;) Kan ni inte ha ett system med en korg eller likanande i trapphuset där allt som tappas samlas ihop och så får ni övriga boende skänka en slant eller något till de som måste plocka upp allt? ;)

    Nu kommer jag tänka på dig varje gång jag tappar tvätt. Du får berätta om trosorna återfanns eller om de fortfarande är mystiskt borta. ;)

    Kram Lotta

    SvaraRadera
    Svar
    1. Skoj att bli tänkt på:)
      Jag hoppas att den gamle mannen ersätts på något sätt, exempelvis med sänkt hyra. Fina förslag annars.
      Återkommer om trosorna.

      Radera
  3. Jo men ni skulle ju kunna köpa ett sånt ihopfällbart tvättställ som ni kan ha inne? Hur trivs Pipen i den nya lägenheten?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi har ett, men det tar så himla lång tid innan tvätten torkar inomhus när det är så här kallt.
      Pipen verkar må bra. Han har hittat nya favoritplatser, som ovanpå soffan, och så har han fått en kudde på skrivbordet där han sover när jag sitter vid datorn.

      Radera
  4. Jag håller med dig - den som tappade det för hämta det.
    Kramar

    SvaraRadera

ny gadget

ny gadget