tisdag 17 juli 2012

El Portíl


Återigen flydde vi hettan i Sevilla och åkte till havet. Vi packade en väska, hämtade Lidia, handlade lite mat och susade iväg. Den här gången till Atlanten. I byn El Portíl i Huelva har Jesús föräldrar sommarlägenhet.
Det första jag gjorde var att leta rätt på en dam som sålde snäckor och knivmusslor utanför en bar.
Två muggar almejas och ett knippe navajas blev det.


Så kom Jesús syster, hennes man och lilla dotter, de skulle också bo i lägenheten över helgen, och vi gjorde ett jättelass med pasta och väntade sedan på att solen skulle skina lite mindre.
Därefter gick vi ned till stranden och badade.
Vi stannade så länge att solen gick ned, men det var fortfarande mycket folk.
När vi kom hem lagade vi snäckorna i olivolja och vitlök (Snäckorna var otroligt goda, så där så man inte får nog!) och knivmusslorna a la plancha, Jesús svåger gick och köpte lådor med grillade sardiner och friterad bläckfisk och det blev en riktig kalasmiddag.
Därefter åt vi festlig glass på en glassbar i närheten.


På södnagen lagade jag den högsta, största tortillan jag någonsin försökt mig på, och när den var färdig kom Nikki, Loren och José Alberto från Sevilla.
Vi slog läger på stranden under tre solparasoller och åt lunch.
.

Vi stannade hela dagen. En av oss solade, övriga låg och slumrade i omgångar. Över en bok, i en stol, lyssnandes på Sommarpratare... Fasligt vad vi sov egentligen!

Lidia

Nikki

Loren och José Alberto

Och däremellan blev det dopp i kalla Atlanten.
På eftermiddagen hade tidvattnet dragit sig tillbaka, men vi försökte ta oss ut ändå, klivandes över en farligt stenig botten som vi alla fick skärsår i fötterna av. Det var inte läge att bada, inte där och då, det var istället ett finfint tillfälle för att leta krabbor, och många gick bland stenarna med hinkar och påsar.
Vi avslutade dagen med besök på glassbaren.
Mums!
Jag!

5 kommentarer:

  1. Sjukt härligt! Vi kommer väl åka till Spanien en del med lillen kan jag tro, hälsa på min sambos släkt och så. Det ser jag fram emot! "Synd" bara att släkten bor i Valladolid och Burgos, inte mycket till stränder där inte ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej verkligen inte! Men ni har ju rätt nära till den fina norra kusten, och definitivt närmare än jag till A Coruña med det bästa Spanien har att erbjuda, förutom pata negra-skinkan: knivmusslor. Det är där de ska ätas.

      Radera
  2. Knivmusslor tycker jag ser äckliga ut där de ligger i fiskstånden på marknaderna, de liksom glider ur sitt skal... men det gör ju å andra sidan las coquinas också när de får ligga i saltvatten och spotta ut sand. Coquinas är min favoritmat i Spanien, näst efter min svärmors risrätter då, där arroz a la marinera helt klart tar hem priset! Om drygt tre veckor är jag där och då ska jag verkligen njuta av allt det här och försöka hålla mig i skuggan, poolen eller havet!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst ser de äckliga ut! Problemet är ju att de är så stora. Coquinas ser äckliga ut men är pytesmå.
      Här säger vi arroz con gambas om din favoriträtt, som är en av mina också. Vi lagade den med fantastiskt resultat ända tills kackerlacksmannen kom och Jesús fick avsmak för räkor. Han tillåter itn en en enda räka komma innanför dörren sedan dess. Hans pappa har tyvärr, mnd anledning av det, slutat göra skaldjurspaella. Vi gör ibland arroz con gambas, men utan räkor och enbart almejas, vilket också blir gott.

      Radera
  3. buongiorno , posso mandare foto di particolari di mia costruzione per bar ristoranti e pizzerie? grazie

    SvaraRadera

ny gadget

ny gadget